An Entity of Type: WikicatSourcesOfLaw, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In law, a sentence is the punishment for a crime ordered by a trial court after conviction in a criminal procedure, normally at the conclusion of a trial. A sentence may consist of imprisonment, a fine, or other sanctions. Sentences for multiple crimes may be a concurrent sentence, where sentences of imprisonment are all served together at the same time, or a consecutive sentence, in which the period of imprisonment is the sum of all sentences served one after the other. Additional sentences include intermediate, which allows an inmate to be free for about 8 hours a day for work purposes; determinate, which is fixed on a number of days, months, or years; and indeterminate or bifurcated, which mandates the minimum period be served in an institutional setting such as a prison followed by str

Property Value
dbo:abstract
  • Dins del món jurídic, una sentència és la resolució dictada per un jutge o tribunal que decideix definitivament un plet. La sentència declara o reconeix el dret o raó d'una de les parts litigants, obligant l'altra a complir-la. En dret penal, la sentència d'un tribunal absol o condemna l'acusat, imposant-li la pena corresponent. S'anomena també sentència el document que recull aquesta resolució. Una sentència constitueix l'últim acte explícit d'un procés regit per un jutge, així com l'acte simbòlic principal relacionat amb la seva funció. La sentència generalment pot incloure un decret d', una multa i/o altres càstigs contra un per un delicte. Les persones empresonades per delictes múltiples solen complir una pena concurrent (en què el període d'empresonament equival a la durada de la pena més llarga quan totes les sentències es compleixen juntes al mateix temps), mentre que altres compleixen la pena consecutiva (en què el període d'empresonament és igual a la suma de totes les sentències complertes seqüencialment, o una després de l'altra). les sentències addicionals inclouen les de tipus intermedi, que permeten a un reclús estar en llibertat durant unes 8 hores al dia per motius de treball; les de tipus determinat, que es fixen en un nombre de dies, mesos o anys; i les de tipus indeterminat o bifurcat, que exigeixen que el període mínim es compleixi en un entorn institucional com una presó, seguit d'un «temps al carrer», és a dir, un període de llibertat supervisada o de llibertat condicional fins que s'hagi complert la sentència total. Aquests tipus de 'llibertat controlada' són una mesura alternativa a una pena privativa de llibertat, com la presó o l'arrest domiciliari, i que és possible imposar a la sentència quan es compleixen certs requisits establerts en la llei, que li permet al condemnat per un delicte complir la seva sanció penal en llibertat, encara que subjecte a certes obligacions o sota certes condicions, per exemple, no cometre nous delictes o . en cas d'incomplir aquestes condicions, la persona a la qual es li ha concedit la llibertat condicional ha de complir la seva condemna a la presó. Si una sentència es redueix a un càstig menys sever, llavors es diu que la sentència ha estat "mitigada" o "commutada". Rares vegades (depenent de les circumstàncies), els càrrecs de assassinat són "mitigats" i reduïts a càrrecs d'homicidi. No obstant això, en certs sistemes legals, un acusat pot ser castigat més enllà dels termes de la sentència (per exemple, estigma social, pèrdua de beneficis governamentals, o col·lectivament, les conseqüències col·laterals de càrrecs criminals). Les lleis generalment especifiquen les penes més altes que es poden imposar per certs delictes, i les pautes o directrius de sentència sovint marquen les penes mínimes i màximes de presó que es poden imposar a un delinqüent, que després es deixen a la discreció del tribunal de primera instància. No obstant això, en algunes jurisdiccions, els fiscals tenen una gran influència sobre les penes efectivament imposades, en virtut de la seva discreció per decidir de quins delictes acusar el delinqüent i de quins fets intentaran provar o demanar a l'acusat que ho estipuli en un acord de declaració de culpabilitat. S'ha argumentat que els legisladors tenen un incentiu per promulgar sentències més dures que les que els agradaria que s'apliquessin al típic acusat, ja que reconeixen que la culpa d'un rang de sentències inadequat per gestionar un crim particularment atroç recauria en els legisladors, però la culpa per càstigs excessius recauria en els fiscals. La llei de sentències a vegades inclou penes molt més dures de l'habitual quan s'apliquen certs fets. Per exemple, la llei penal estatunidenca contra els crims reiterats fets amb armes de foc o la llei contra els delinqüents habituals, poden sotmetre a un acusat a un augment significatiu de la seva condemna si comet un tercer delicte d'aquest tipus. (ca)
  • Rozsudek je druh soudního rozhodnutí, kterým se autoritativním způsobem vyslovuje výsledek soudního řízení ve věci samé (tzv. meritorní rozhodnutí). Rozsudkem se také rozhoduje o dalších věcech, je-li o nich rozhodováno společně s rozhodnutím ve věci samé, nebo o dalších procesními předpisy vymezených věcech, jejichž význam odpovídá významu meritorního rozhodnutí. Rozsudkem rozhodují výlučně soudy, rozhodnutí jiných orgánů (např. správních úřadů či jiných orgánů činných v trestním řízení) se nikdy jako rozsudky neoznačují, i když jsou činěna ve věci samé. Příslušné procesní předpisy upravují obsahové náležitosti rozsudku a také způsob jeho oznámení (veřejné vyhlášení a doručení písemného vyhotovení). (cs)
  • Gerichtliche Entscheidungen sprechen Rechtsfolgen aus, stellen Rechtsverhältnisse fest oder treffen Anordnungen, die für den Fortgang des Verfahrens von Bedeutung sind. Nach der Form der Entscheidung unterscheidet man Urteile, Beschlüsse und Verfügungen. Welche Form vorgeschrieben ist, ergibt sich aus den einzelnen Verfahrensordnungen. (de)
  • Ein Urteil ist eine gerichtliche Entscheidung, die das Prozessrecht ausdrücklich unter dieser Bezeichnung vorsieht (Beispiel: § 300 Abs. 1 ZPO). (de)
  • El término "sentencia" en la ley se refiere al castigo que fue ordenado (o podría ser ordenado) por un tribunal de primera instancia en un procedimiento penal.​ Una sentencia constituye el último acto explícito de un proceso regido por un juez, así como el acto simbólico principal relacionado con su función. La sentencia generalmente puede incluir un decreto de encarcelamiento, una multa y/u otros castigos contra un acusado condenado por un delito. Las personas encarceladas por delitos múltiples suelen cumplir una pena concurrente (en la que el período de encarcelamiento equivale a la duración de la pena más larga cuando todas las sentencias se cumplen juntas al mismo tiempo), mientras que otras cumplen una pena consecutiva (en la que el período de encarcelamiento es igual a la suma de todas las sentencias cumplidas secuencialmente, o una después de la otra).​ Las sentencias adicionales incluyen las de tipo intermedio, que permiten a un recluso estar en libertad durante unas 8 horas al día por motivos de trabajo; las de tipo determinado, que se fijan en un número de días, meses o años; y las de tipo indeterminado o bifurcado, que exigen que el período mínimo se cumpla en un entorno institucional como una prisión, seguido de un período de "tiempo en la calle" (es decir, un período de o de libertad condicional) hasta que se haya cumplido la sentencia total.​ Si una sentencia se reduce a un castigo menos severo, entonces se dice que la sentencia ha sido "mitigada" o "conmutada". Rara vez (dependiendo de las circunstancias), los cargos de asesinato son "mitigados" y reducidos a cargos de homicidio. Sin embargo, en ciertos sistemas legales, un acusado puede ser castigado más allá de los términos de la sentencia (por ejemplo, estigma social, pérdida de beneficios gubernamentales, o colectivamente, las ). Las leyes generalmente especifican las penas más altas que se pueden imponer por ciertos delitos, y las a menudo obligan a imponer las penas mínimas y máximas de prisión a un delincuente, que luego se dejan a la del tribunal de primera instancia.​ Sin embargo, en algunas jurisdicciones, los fiscales tienen una gran influencia sobre las penas efectivamente impuestas, en virtud de su discreción para decidir de qué delitos acusar al delincuente y de qué hechos tratarán de probar o pedir al acusado que lo estipule en un acuerdo de declaración de culpabilidad. Se ha argumentado que los legisladores tienen un incentivo para promulgar sentencias más duras que las que les gustaría que se aplicaran al típico acusado, ya que reconocen que la culpa de un rango de sentencias inadecuado para manejar un crimen particularmente atroz recaería en los legisladores, pero la culpa por castigos excesivos recaería en los fiscales.​ La ley de sentencias a veces incluye "acantilados" que resultan en penas mucho más duras cuando se aplican ciertos hechos. Por ejemplo, una ley o una ley de pueden someter a un acusado a un aumento significativo de su condena si comete un tercer delito de cierto tipo. Esto dificulta la obtención de gradaciones finas en los castigos. (es)
  • La sentencia es la resolución judicial que contiene la decisión del juez o el tribunal interviniente sobre el fondo de la cuestión que se le ha encargado juzgar. La sentencia es definitiva cuando es tomada en un juicio (litis) y pone fin a la intervención de ese juez o tribunal en ese juicio. La sentencia definitiva no queda firme o "ejecutoriada", hasta que sea confirmada al finalizar todas las instancias de revisión, mediante los recursos establecidos en la ley de procedimientos aplicable.​ Para dar por concluido un caso es necesario que exista sentencia definitiva firme. A partir de ese momento se considera que hay "cosa juzgada" y el caso no puede ser reabierto, salvo circunstancias excepcionalísimas (por ejemplo la aparición con vida de la persona que había sido considerada asesinada en un juicio).​ En el procedimiento penal, debido a que tiene dos etapas, la primera de investigación y la segunda de juicio, solo puede establecerse la culpabilidad de una persona mediante sentencia definitiva dictada en el juicio, habitualmente oral, una vez que la misma ha quedado firme y que se produzca el "doble conforme", es decir que hayan existido dos sentencias judiciales sucesivas estableciendo la culpabilidad de la persona acusada. La sentencia declara o reconoce el derecho o razón de una de las partes, obligando a la otra a pasar por tal declaración y cumplirla. En derecho penal, la sentencia absuelve o condena al acusado, imponiéndole en este último caso la pena correspondiente. Usualmente los medios de comunicación suelen denominar erróneamente como "sentencia", decisiones que no ponen fin a la causa. En esos casos lo correcto es referirse a las mismas como "resolución judicial". (es)
  • Epaia epaile edo auzitegi batek ematen duen ebazpena da. Epaileek edo auzitegiek auzian ikusitako gertakizunak aztertu eta gero, legea interpretatu eta gertakizun jakin batzuetara egokitu behar dituzte indarrean dauden legeak. Epaiak ahoz eta idatziz ematen dira. Ahozko epaia idatzizkoaren laburpena izan ohi da. lehiatu diren alderdiek, batzuetan, gora egiteko izaten dute, goragoko auzitegi batek epaia berretsi edo atzera bota dezan. Auzitan lehiatu diren bi alderdiek epaia betetzeko betebeharra izaten dute. (eu)
  • Un jugement est une décision du pouvoir judiciaire. (fr)
  • Une décision de justice est un acte juridique émanant d'une autorité qui est parfois le pouvoir judiciaire et qui se prononce, par exemple, en matière civile, pénale, administrative ou religieuse. (fr)
  • Une peine, en droit, est la sanction, la punition, le châtiment infligé par une juridiction répressive au nom de la société à une personne physique ou morale qui a enfreint la loi. Dans divers droits de type civiliste, dont le droit français, on distingue, selon leur gravité, les peines criminelles, les peines délictuelles et les peines contraventionnelles. Selon leur objectif, on distingue les peines de droit commun des peines politiques. Tony Ferri déploie ainsi la racine étymologique du terme de peine : « Ce mot vient du latin poena, qui veut dire peine, châtiment, compensation. Le grec poiné exprime aussi l'idée d'une compensation par la souffrance ou la pénibilité, l'idée d'un paiement en retour ». (fr)
  • In law, a sentence is the punishment for a crime ordered by a trial court after conviction in a criminal procedure, normally at the conclusion of a trial. A sentence may consist of imprisonment, a fine, or other sanctions. Sentences for multiple crimes may be a concurrent sentence, where sentences of imprisonment are all served together at the same time, or a consecutive sentence, in which the period of imprisonment is the sum of all sentences served one after the other. Additional sentences include intermediate, which allows an inmate to be free for about 8 hours a day for work purposes; determinate, which is fixed on a number of days, months, or years; and indeterminate or bifurcated, which mandates the minimum period be served in an institutional setting such as a prison followed by street time period of parole, supervised release or probation until the total sentence is completed. If a sentence is reduced to a less harsh punishment, then the sentence is said to have been mitigated or commuted. Rarely depending on circumstances, murder charges are mitigated and reduced to manslaughter charges. However, in certain legal systems, a defendant may be punished beyond the terms of the sentence, through phenomena including social stigma, loss of governmental benefits, or collectively, the collateral consequences of criminal charges. Statutes generally specify the highest penalties that may be imposed for certain offenses, and sentencing guidelines often mandate the minimum and maximum imprisonment terms to imposed upon an offender, which is then left to the discretion of the trial court. However, in some jurisdictions, prosecutors have great influence over the punishments actually handed down, by virtue of their discretion to decide what offenses to charge the offender with and what facts they will seek to prove or to ask the defendant to stipulate to in a plea agreement. It has been argued that legislators have an incentive to enact tougher sentences than even they would like to see applied to the typical defendant since they recognize that the blame for an inadequate sentencing range to handle a particularly egregious crime would fall upon legislators, but the blame for excessive punishments would fall upon prosecutors. Sentencing law sometimes includes cliffs that result in much stiffer penalties when certain facts apply. For instance, an armed career criminal or habitual offender law may subject a defendant to a significant increase in his sentence if he commits a third offence of a certain kind. This makes it difficult for fine gradations in punishments to be achieved. (en)
  • Il giudizio è una decisione - detta provvedimento giurisdizionale - emessa da un organo giurisdizionale in merito all'applicazione o l'interpretazione giuridica di una leggi. (it)
  • 量刑(りょうけい)とは、裁判官が法定刑を定める罰則に刑法総則を適用して定まる処断刑の範囲内で、被告人に下すべき宣告刑を決定する作業のこと。刑の量定ともいう。 (ja)
  • La sentenza (dal latino sententia, derivato del verbo sentire, 'ritenere, giudicare'), in diritto, è il provvedimento giurisdizionale con il quale il giudice decide in tutto o in parte la controversia che gli è stata sottoposta, risolvendo le questioni in fatto ed in diritto proposte dalle parti, e affermando la verità processuale o verdetto. (it)
  • 판결(判決)은 소송에 대한 법원의 판단이다. 판결은 재판에서의 실체적 판단을 내린다는 점에서 소송절차에 관한 판단을 하는 과는 다르다. 다만, 대한민국 헌법재판소의 재판은 판결이 아닌 결정이라는 명칭을 사용한다. (ko)
  • 양형(量刑, 영어: sentence in law, weighing of an offense)은 죄에 해당하는 형벌의 정도를 정하는 일이다. 대부분의 국가에서 양형은 판사의 권한이다. 양형의 중요성은 법과 그에 따른 형벌의 공정한 행사에 있다. 유죄가 확정된 피고에 대한 처벌의 강도가 일관되지 않는다면 법에 대한 신뢰에 악영향을 끼칠 수 있기 때문이다. 많은 재판에서 양형의 문제는 논란의 대상이 되어 왔는데 이는 특권층에 대해 관대하고 그렇지 않는 이에게 엄격하다고 여겨지는 양형제도에 비판의 초점이 맞춰져 왔다. (ko)
  • 裁判(さいばん、英: Court decision)とは、社会関係における利害の衝突や紛争を解決・調整するために、一定の権威を持つ第三者が下す拘束力のある判定をいう。 どの国家機関によるどのような行為が「裁判」と呼ばれるかは、必ずしも一様ではないが、現代の三権分立が成立した法治国家においては、「裁判」と言うと一般的には(日常的には)、国家の司法権を背景に、裁判所(訴訟法上の裁判所)が訴訟その他の事件に関して行うもの、を指していることが多い。だが、裁判と言っても国家機関が行うものとも限られておらず、国家間の紛争について当事国とは別の第三者的裁判所(国際裁判所)が国際法に基づいて法的拘束力のある判決を下し解決する手続であるというものもある。 日常用語としては、裁判所で行われる手続自体を「裁判」ということが多いが、法律用語としては、裁判所が、法定の形式に従い、当事者に対して示す判断(またはその判断を表示する手続上の行為)をいう。 (ja)
  • Een vonnis is een beslissing van een rechter. Meer specifiek van een lagere rechter, die verbonden is aan een rechtbank. In Nederland geldt dat sinds 2002 de kantongerechten bij de rechtbanken zijn ondergebracht en daarin de sector kanton vormen, dat het daarbij ook gaat om uitspraken van de kantonrechter. Er bestaan verschillende soorten vonnissen: * eindvonnis * deelvonnis * tussenvonnis * akkoordvonnis (België) In het strafrecht kan de beslissing een vonnis zijn, maar ook ontslag van rechtsvervolging. Een vonnis kan zijn veroordeling tot een straf, vrijspraak, of schuldigverklaring zonder oplegging van straf. De rechter neemt zijn beslissing na kennisneming van de schriftelijke stukken die beide partijen daartoe hebben ingediend, eventueel na het horen van partijen, getuigen en deskundigen. In Nederland mag een burgerlijke rechter bij de beoordeling alleen de feiten mee laten wegen die door de partijen zelf zijn ingebracht. Hij mag geen feiten toevoegen. Wanneer de rechter zelf bepaalde feiten weet die niet door de partijen bij het proces zijn behandeld, mag hij deze kennis niet gebruiken voor het vonnis. Feiten of omstandigheden die algemeen bekend zijn en algemene ervaringsregels mag een rechter wel gebruiken. Dat geldt ook voor feiten die uit openbare bronnen op eenvoudige wijze bekend kunnen worden. De grossen van in Nederland gewezen vonnissen kunnen in geheel Nederland worden ten uitvoer gelegd. De voorwaarden hiervoor zijn dat boven aan het vonnis "In naam van de Koning" staat en dat het vonnis is betekend door een gerechtsdeurwaarder. Sommige soorten beslissing van een rechter worden beschikking genoemd. (nl)
  • Wyrok – orzeczenie sądu, rozstrzygające merytorycznie o kwestii będącej przedmiotem postępowania sądowego. W postępowaniu karnym jest to rozstrzygnięcie w przedmiocie winy , mogące zawierać także rozstrzygnięcia o karze, środkach karnych, środkach kompensacyjnych lub środkach zabezpieczających. W postępowaniu cywilnym, w procesie, wyrok rozstrzyga o zasadności dochodzonego przez powoda roszczenia lub innej kwestii będącej przedmiotem postępowania. W postępowaniu nieprocesowym nie wydaje się wyroków, lecz postanowienia. Ponadto wyroki wydają Trybunał Konstytucyjny i Trybunał Stanu. (pl)
  • Sentença, segundo o conceito antigo, é o ato pelo qual o juiz põe termo a uma das fases do processo (seja de conhecimento ou de execução, p. ex.), decidindo ou não o mérito da causa. Segundo o novo conceito, instituído pelo novo Código de Processo Civil (Lei nº. 13.105/2015), a sentença é o pronunciamento por meio do qual o juiz, com base nos artigos 485 e 487 do Código de Processo Civil, põe fim à fase cognitiva do procedimento comum, bem como extingue a execução, ou seja, é a decisão do juiz que extingue o processo sem exame do mérito, ou que resolve o mérito, ainda que não extinga o processo. (pt)
  • Orzeczenie sądowe – władcza i decyzyjna czynność procesowa dokonywana przez sąd i trybunał w postępowaniu. Do orzeczeń zaliczane są (zarówno na gruncie procesu karnego, jak i procesu cywilnego): * wyroki, * postanowienia. W postępowaniu cywilnym sąd wydaje też nakazy zapłaty. Do orzeczeń nie są zaliczane zarządzenia organów procesowych w procesie karnym. W postępowaniu cywilnym kwestia zaliczenia niektórych zarządzeń do kategorii orzeczeń nie jest do końca przesądzona. (pl)
  • Пригово́р — процессуальный акт правосудия. Это решение суда (судьи) о виновности или невиновности подсудимого и назначении ему наказания, либо об освобождении его от наказания, вынесенное судом первой или апелляционной инстанции (ст. 5 УПК РФ). Судебный приговор является окончательным ответом на основной вопрос , ставший предметом судебного рассмотрения. Только по приговору суда подсудимый может быть признан виновным в совершении преступления, что является одной из процессуальных гарантий прав и интересов гражданина, обвиняемого в совершении преступления, так как вопросы виновности и наказания не должны решаться никаким другим органом, кроме суда, и никаким другим процессуальным актом, кроме приговора. Приговор выносится от имени государства и в отношении обязательности исполнения приравнивается к закону, основываясь на тех доказательствах, которые были рассмотрены в судебном заседании. Постановление приговора — акт применения права. Только на основе приговора государство может реализовать уголовно-правовую санкцию и тем самым защитить личность, общество, государство от преступных посягательств. (ru)
  • Domslut är det formella beslutet fattat av en domstol efter en rättegång. Domslutet ingår som del i själva domen och utgörs av de avgörande ställningstagandena i frågan som rör målet och eventuella påföljder. Domstolen kan till den tilltalade ådöma denne straff i form av fängelse och böter eller , ogilla käromålets yrkande eller att den svarande förpliktigas att utge skadestånd till den kärande, eller i ett förvaltningsrättsligt mål till exempel avslå ett överklagande eller upphäva det överklagade beslutet. Domslutet var förr placerat sist i domen efter skälen för domen, men inleder nu istället vanligtvis domen. Därefter följer skälen. Domens verkställighet och dess rättskraft är avhängig domskälen och formuleringen av domslutet. I domslutet hänvisas till lagtexten domen baseras på, där det avsnitt som är relevant kallas lagrum. (sv)
  • O termo julgamento geralmente se refere a uma avaliação que considera uma série de fatores ou provas para a formação de uma decisão embasada. Esse termo possui diversas acepções, como a psicológica, que é usada em referência à qualidade das capacidades cognitivas e adjudicação de particulares, normalmente chamado sabedoria ou discernimento (por exemplo: um julgamento de uma exposição como miss, gado, cavalo, cães, etc.); a religiosa, que é utilizada no conceito de salvação para se referir ao julgamento decisivo de Deus na causa com recompensa ou punição para cada ser humano; e por fim, a mais conhecida, jurídica, que geralmente se refere a uma decisão justificada proferida pelo juiz. (pt)
  • En brottspåföljd är antingen ett straff eller , där det tidigare utgörs av inkapacitering eller böter och det senare av villkorlig dom, överlämnande till särskild vård och skyddstillsyn, som den tilltalade dömts till. Att döma till brottspåföljd är den yttersta, formella funktionen hos en domare i rätten och är intimt förbunden med domarämbetets symboliska funktion. Den som döms för flera brott kan dömas till fängelse under: * den tid som är lika med summan för samtliga brottspåföljder, * den tid som är lika med längden av den längsta brottspåföljden, * eller en kombination av båda. En brottspåföljd kan lindras av förmildrande omständigheter och straff omvandlas, exempelvis att åtalsrubriceringen mord ändras till dråp. Skadestånd är inte någon brottspåföljd eftersom skadestånd kan utdömas även i situationer när inget brott har begåtts. (sv)
  • Рішення суду — процесуальний документ, яким розгляд справи закінчується по суті. Рішення суду є найважливішим актом правосуддя, актом реалізації судової влади. Рішенням суду розв'язується матеріально-правовий спір між сторонами, підтверджується наявність або відсутність певних фактів, ним захищаються порушені, невизнані або оспорювані права, свободи та інтереси учасників справи. Тобто, рішення суду перетворює спірні відносини сторін на безспірні. (uk)
  • Судебное решение — постановление суда первой инстанции, которым дело разрешается по существу. Решение суда принимается в совещательной комнате. Судебное решение традиционно принято рассматривать в двух значениях: 1. * действия суда для завершения судебного разбирательства и подведения итогов; 2. * документ судебной инстанции, содержащий результат разрешения спора по существу. В Российской Федерации законодательное определение понятия «судебное решение» закреплено: 1. * в Гражданском процессуальном кодексе РФ как «постановление суда первой инстанции, которым дело разрешается по существу»; 2. * в Арбитражном процессуальном кодексе РФ как «судебный акт, принимаемый при рассмотрении дела по существу арбитражным судом первой инстанции». В уголовном производстве аналогом решения выступает приговор — постановление о невиновности или виновности подсудимого, вынесенное судами первой и апелляционной инстанции. Помимо судебных решений, суд также издаёт определения и судебные приказы. Определение об утверждении мирового соглашения по юридической силе не уступает решению. (ru)
  • Судове рішення — у широкому значенні — акт судового розгляду справи будь-якого виду провадження. Судове рішення також називають актом реалізації судової влади. Метою судового рішення є досягнення юридичної визначеності у спірних правовідносинах, яке переконує сторони і суспільство у справедливості суду, утвердженні ним прав людини та запобігає стану невизначеності в аналогічних ситуаціях. В Україні під цим узагальнювальним терміном розуміються документи багатьох видів: власне рішення, висновок Конституційного Суду, вирок, постанова, ухвала, окрема ухвала тощо. Судові рішення ухвалюються судами іменем України і є обов'язковими до виконання на всій території України. (uk)
  • Ви́рок (від пол. wyrok), також при́суд — судове рішення про винуватість або невинуватість підсудного. В переносному значенні, категоричне рішення про що-небудь, оцінка чогось, авторитетна думка про щось. (uk)
  • 刑罚裁量简称量刑,指法院根据行为人所犯罪行及刑事责任的轻重,在的基础上,依法决定对罪犯是否判处刑罚,判处何种刑罚、所判刑罚是否立即执行,所进行的刑事审判活动。 根据不同国家及地区的法律,对于犯罪分子决定刑罚的时候,根据犯罪的事实、犯罪的性质、情节和对于社会的危害程度,判处有所不同,但均以犯罪事实为根据。 《中华人民共和国刑法》中将法定量刑情节为不同轻重的等级种类:“情节轻微”、“情节较轻”、“基本情节”、“情节严重”或“情节恶劣”、“情节特别严重”或“情节特别恶劣”这五个不同级别,表明罪行的轻重不同。 (zh)
  • 裁判(英語:Judgment)係裁定(ruling)和判決(verdict)二者的合稱,是法院對外所為之意思表達(並非意思表示,蓋意思表示之用語,指發生私法上效力之意思表達,裁判並非如此)。其中裁定是对诉讼程序问题和某些实体问题所作的一种处理决定,判决是仲裁员或法官根據控辯雙方提交的证据以及论证後对审理结束的案件作出的裁决,以确定有关各方之间的权利和义务以及相應的罪行。法院的裁判書一般均會公開,接受社會之監督,但偶有司法院違法不公開,引起批評之事。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 870351 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 11855 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1119115869 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Rozsudek je druh soudního rozhodnutí, kterým se autoritativním způsobem vyslovuje výsledek soudního řízení ve věci samé (tzv. meritorní rozhodnutí). Rozsudkem se také rozhoduje o dalších věcech, je-li o nich rozhodováno společně s rozhodnutím ve věci samé, nebo o dalších procesními předpisy vymezených věcech, jejichž význam odpovídá významu meritorního rozhodnutí. Rozsudkem rozhodují výlučně soudy, rozhodnutí jiných orgánů (např. správních úřadů či jiných orgánů činných v trestním řízení) se nikdy jako rozsudky neoznačují, i když jsou činěna ve věci samé. Příslušné procesní předpisy upravují obsahové náležitosti rozsudku a také způsob jeho oznámení (veřejné vyhlášení a doručení písemného vyhotovení). (cs)
  • Gerichtliche Entscheidungen sprechen Rechtsfolgen aus, stellen Rechtsverhältnisse fest oder treffen Anordnungen, die für den Fortgang des Verfahrens von Bedeutung sind. Nach der Form der Entscheidung unterscheidet man Urteile, Beschlüsse und Verfügungen. Welche Form vorgeschrieben ist, ergibt sich aus den einzelnen Verfahrensordnungen. (de)
  • Ein Urteil ist eine gerichtliche Entscheidung, die das Prozessrecht ausdrücklich unter dieser Bezeichnung vorsieht (Beispiel: § 300 Abs. 1 ZPO). (de)
  • Epaia epaile edo auzitegi batek ematen duen ebazpena da. Epaileek edo auzitegiek auzian ikusitako gertakizunak aztertu eta gero, legea interpretatu eta gertakizun jakin batzuetara egokitu behar dituzte indarrean dauden legeak. Epaiak ahoz eta idatziz ematen dira. Ahozko epaia idatzizkoaren laburpena izan ohi da. lehiatu diren alderdiek, batzuetan, gora egiteko izaten dute, goragoko auzitegi batek epaia berretsi edo atzera bota dezan. Auzitan lehiatu diren bi alderdiek epaia betetzeko betebeharra izaten dute. (eu)
  • Un jugement est une décision du pouvoir judiciaire. (fr)
  • Une décision de justice est un acte juridique émanant d'une autorité qui est parfois le pouvoir judiciaire et qui se prononce, par exemple, en matière civile, pénale, administrative ou religieuse. (fr)
  • Il giudizio è una decisione - detta provvedimento giurisdizionale - emessa da un organo giurisdizionale in merito all'applicazione o l'interpretazione giuridica di una leggi. (it)
  • 量刑(りょうけい)とは、裁判官が法定刑を定める罰則に刑法総則を適用して定まる処断刑の範囲内で、被告人に下すべき宣告刑を決定する作業のこと。刑の量定ともいう。 (ja)
  • La sentenza (dal latino sententia, derivato del verbo sentire, 'ritenere, giudicare'), in diritto, è il provvedimento giurisdizionale con il quale il giudice decide in tutto o in parte la controversia che gli è stata sottoposta, risolvendo le questioni in fatto ed in diritto proposte dalle parti, e affermando la verità processuale o verdetto. (it)
  • 판결(判決)은 소송에 대한 법원의 판단이다. 판결은 재판에서의 실체적 판단을 내린다는 점에서 소송절차에 관한 판단을 하는 과는 다르다. 다만, 대한민국 헌법재판소의 재판은 판결이 아닌 결정이라는 명칭을 사용한다. (ko)
  • 양형(量刑, 영어: sentence in law, weighing of an offense)은 죄에 해당하는 형벌의 정도를 정하는 일이다. 대부분의 국가에서 양형은 판사의 권한이다. 양형의 중요성은 법과 그에 따른 형벌의 공정한 행사에 있다. 유죄가 확정된 피고에 대한 처벌의 강도가 일관되지 않는다면 법에 대한 신뢰에 악영향을 끼칠 수 있기 때문이다. 많은 재판에서 양형의 문제는 논란의 대상이 되어 왔는데 이는 특권층에 대해 관대하고 그렇지 않는 이에게 엄격하다고 여겨지는 양형제도에 비판의 초점이 맞춰져 왔다. (ko)
  • 裁判(さいばん、英: Court decision)とは、社会関係における利害の衝突や紛争を解決・調整するために、一定の権威を持つ第三者が下す拘束力のある判定をいう。 どの国家機関によるどのような行為が「裁判」と呼ばれるかは、必ずしも一様ではないが、現代の三権分立が成立した法治国家においては、「裁判」と言うと一般的には(日常的には)、国家の司法権を背景に、裁判所(訴訟法上の裁判所)が訴訟その他の事件に関して行うもの、を指していることが多い。だが、裁判と言っても国家機関が行うものとも限られておらず、国家間の紛争について当事国とは別の第三者的裁判所(国際裁判所)が国際法に基づいて法的拘束力のある判決を下し解決する手続であるというものもある。 日常用語としては、裁判所で行われる手続自体を「裁判」ということが多いが、法律用語としては、裁判所が、法定の形式に従い、当事者に対して示す判断(またはその判断を表示する手続上の行為)をいう。 (ja)
  • Wyrok – orzeczenie sądu, rozstrzygające merytorycznie o kwestii będącej przedmiotem postępowania sądowego. W postępowaniu karnym jest to rozstrzygnięcie w przedmiocie winy , mogące zawierać także rozstrzygnięcia o karze, środkach karnych, środkach kompensacyjnych lub środkach zabezpieczających. W postępowaniu cywilnym, w procesie, wyrok rozstrzyga o zasadności dochodzonego przez powoda roszczenia lub innej kwestii będącej przedmiotem postępowania. W postępowaniu nieprocesowym nie wydaje się wyroków, lecz postanowienia. Ponadto wyroki wydają Trybunał Konstytucyjny i Trybunał Stanu. (pl)
  • Sentença, segundo o conceito antigo, é o ato pelo qual o juiz põe termo a uma das fases do processo (seja de conhecimento ou de execução, p. ex.), decidindo ou não o mérito da causa. Segundo o novo conceito, instituído pelo novo Código de Processo Civil (Lei nº. 13.105/2015), a sentença é o pronunciamento por meio do qual o juiz, com base nos artigos 485 e 487 do Código de Processo Civil, põe fim à fase cognitiva do procedimento comum, bem como extingue a execução, ou seja, é a decisão do juiz que extingue o processo sem exame do mérito, ou que resolve o mérito, ainda que não extinga o processo. (pt)
  • Orzeczenie sądowe – władcza i decyzyjna czynność procesowa dokonywana przez sąd i trybunał w postępowaniu. Do orzeczeń zaliczane są (zarówno na gruncie procesu karnego, jak i procesu cywilnego): * wyroki, * postanowienia. W postępowaniu cywilnym sąd wydaje też nakazy zapłaty. Do orzeczeń nie są zaliczane zarządzenia organów procesowych w procesie karnym. W postępowaniu cywilnym kwestia zaliczenia niektórych zarządzeń do kategorii orzeczeń nie jest do końca przesądzona. (pl)
  • O termo julgamento geralmente se refere a uma avaliação que considera uma série de fatores ou provas para a formação de uma decisão embasada. Esse termo possui diversas acepções, como a psicológica, que é usada em referência à qualidade das capacidades cognitivas e adjudicação de particulares, normalmente chamado sabedoria ou discernimento (por exemplo: um julgamento de uma exposição como miss, gado, cavalo, cães, etc.); a religiosa, que é utilizada no conceito de salvação para se referir ao julgamento decisivo de Deus na causa com recompensa ou punição para cada ser humano; e por fim, a mais conhecida, jurídica, que geralmente se refere a uma decisão justificada proferida pelo juiz. (pt)
  • Рішення суду — процесуальний документ, яким розгляд справи закінчується по суті. Рішення суду є найважливішим актом правосуддя, актом реалізації судової влади. Рішенням суду розв'язується матеріально-правовий спір між сторонами, підтверджується наявність або відсутність певних фактів, ним захищаються порушені, невизнані або оспорювані права, свободи та інтереси учасників справи. Тобто, рішення суду перетворює спірні відносини сторін на безспірні. (uk)
  • Ви́рок (від пол. wyrok), також при́суд — судове рішення про винуватість або невинуватість підсудного. В переносному значенні, категоричне рішення про що-небудь, оцінка чогось, авторитетна думка про щось. (uk)
  • 刑罚裁量简称量刑,指法院根据行为人所犯罪行及刑事责任的轻重,在的基础上,依法决定对罪犯是否判处刑罚,判处何种刑罚、所判刑罚是否立即执行,所进行的刑事审判活动。 根据不同国家及地区的法律,对于犯罪分子决定刑罚的时候,根据犯罪的事实、犯罪的性质、情节和对于社会的危害程度,判处有所不同,但均以犯罪事实为根据。 《中华人民共和国刑法》中将法定量刑情节为不同轻重的等级种类:“情节轻微”、“情节较轻”、“基本情节”、“情节严重”或“情节恶劣”、“情节特别严重”或“情节特别恶劣”这五个不同级别,表明罪行的轻重不同。 (zh)
  • 裁判(英語:Judgment)係裁定(ruling)和判決(verdict)二者的合稱,是法院對外所為之意思表達(並非意思表示,蓋意思表示之用語,指發生私法上效力之意思表達,裁判並非如此)。其中裁定是对诉讼程序问题和某些实体问题所作的一种处理决定,判决是仲裁员或法官根據控辯雙方提交的证据以及论证後对审理结束的案件作出的裁决,以确定有关各方之间的权利和义务以及相應的罪行。法院的裁判書一般均會公開,接受社會之監督,但偶有司法院違法不公開,引起批評之事。 (zh)
  • Dins del món jurídic, una sentència és la resolució dictada per un jutge o tribunal que decideix definitivament un plet. La sentència declara o reconeix el dret o raó d'una de les parts litigants, obligant l'altra a complir-la. En dret penal, la sentència d'un tribunal absol o condemna l'acusat, imposant-li la pena corresponent. S'anomena també sentència el document que recull aquesta resolució. (ca)
  • El término "sentencia" en la ley se refiere al castigo que fue ordenado (o podría ser ordenado) por un tribunal de primera instancia en un procedimiento penal.​ Una sentencia constituye el último acto explícito de un proceso regido por un juez, así como el acto simbólico principal relacionado con su función. La sentencia generalmente puede incluir un decreto de encarcelamiento, una multa y/u otros castigos contra un acusado condenado por un delito. Las personas encarceladas por delitos múltiples suelen cumplir una pena concurrente (en la que el período de encarcelamiento equivale a la duración de la pena más larga cuando todas las sentencias se cumplen juntas al mismo tiempo), mientras que otras cumplen una pena consecutiva (en la que el período de encarcelamiento es igual a la suma de tod (es)
  • La sentencia es la resolución judicial que contiene la decisión del juez o el tribunal interviniente sobre el fondo de la cuestión que se le ha encargado juzgar. La sentencia es definitiva cuando es tomada en un juicio (litis) y pone fin a la intervención de ese juez o tribunal en ese juicio. La sentencia definitiva no queda firme o "ejecutoriada", hasta que sea confirmada al finalizar todas las instancias de revisión, mediante los recursos establecidos en la ley de procedimientos aplicable.​ Para dar por concluido un caso es necesario que exista sentencia definitiva firme. A partir de ese momento se considera que hay "cosa juzgada" y el caso no puede ser reabierto, salvo circunstancias excepcionalísimas (por ejemplo la aparición con vida de la persona que había sido considerada asesinada (es)
  • Une peine, en droit, est la sanction, la punition, le châtiment infligé par une juridiction répressive au nom de la société à une personne physique ou morale qui a enfreint la loi. Dans divers droits de type civiliste, dont le droit français, on distingue, selon leur gravité, les peines criminelles, les peines délictuelles et les peines contraventionnelles. Selon leur objectif, on distingue les peines de droit commun des peines politiques. Tony Ferri déploie ainsi la racine étymologique du terme de peine : (fr)
  • In law, a sentence is the punishment for a crime ordered by a trial court after conviction in a criminal procedure, normally at the conclusion of a trial. A sentence may consist of imprisonment, a fine, or other sanctions. Sentences for multiple crimes may be a concurrent sentence, where sentences of imprisonment are all served together at the same time, or a consecutive sentence, in which the period of imprisonment is the sum of all sentences served one after the other. Additional sentences include intermediate, which allows an inmate to be free for about 8 hours a day for work purposes; determinate, which is fixed on a number of days, months, or years; and indeterminate or bifurcated, which mandates the minimum period be served in an institutional setting such as a prison followed by str (en)
  • Een vonnis is een beslissing van een rechter. Meer specifiek van een lagere rechter, die verbonden is aan een rechtbank. In Nederland geldt dat sinds 2002 de kantongerechten bij de rechtbanken zijn ondergebracht en daarin de sector kanton vormen, dat het daarbij ook gaat om uitspraken van de kantonrechter. Er bestaan verschillende soorten vonnissen: * eindvonnis * deelvonnis * tussenvonnis * akkoordvonnis (België) Sommige soorten beslissing van een rechter worden beschikking genoemd. (nl)
  • Пригово́р — процессуальный акт правосудия. Это решение суда (судьи) о виновности или невиновности подсудимого и назначении ему наказания, либо об освобождении его от наказания, вынесенное судом первой или апелляционной инстанции (ст. 5 УПК РФ). Судебный приговор является окончательным ответом на основной вопрос , ставший предметом судебного рассмотрения. Приговор выносится от имени государства и в отношении обязательности исполнения приравнивается к закону, основываясь на тех доказательствах, которые были рассмотрены в судебном заседании. (ru)
  • Судебное решение — постановление суда первой инстанции, которым дело разрешается по существу. Решение суда принимается в совещательной комнате. Судебное решение традиционно принято рассматривать в двух значениях: 1. * действия суда для завершения судебного разбирательства и подведения итогов; 2. * документ судебной инстанции, содержащий результат разрешения спора по существу. В Российской Федерации законодательное определение понятия «судебное решение» закреплено: Помимо судебных решений, суд также издаёт определения и судебные приказы. (ru)
  • En brottspåföljd är antingen ett straff eller , där det tidigare utgörs av inkapacitering eller böter och det senare av villkorlig dom, överlämnande till särskild vård och skyddstillsyn, som den tilltalade dömts till. Att döma till brottspåföljd är den yttersta, formella funktionen hos en domare i rätten och är intimt förbunden med domarämbetets symboliska funktion. Den som döms för flera brott kan dömas till fängelse under: * den tid som är lika med summan för samtliga brottspåföljder, * den tid som är lika med längden av den längsta brottspåföljden, * eller en kombination av båda. (sv)
  • Domslut är det formella beslutet fattat av en domstol efter en rättegång. Domslutet ingår som del i själva domen och utgörs av de avgörande ställningstagandena i frågan som rör målet och eventuella påföljder. Domstolen kan till den tilltalade ådöma denne straff i form av fängelse och böter eller , ogilla käromålets yrkande eller att den svarande förpliktigas att utge skadestånd till den kärande, eller i ett förvaltningsrättsligt mål till exempel avslå ett överklagande eller upphäva det överklagade beslutet. (sv)
  • Судове рішення — у широкому значенні — акт судового розгляду справи будь-якого виду провадження. Судове рішення також називають актом реалізації судової влади. Метою судового рішення є досягнення юридичної визначеності у спірних правовідносинах, яке переконує сторони і суспільство у справедливості суду, утвердженні ним прав людини та запобігає стану невизначеності в аналогічних ситуаціях. (uk)
rdfs:label
  • Sentència (ca)
  • Rozsudek (cs)
  • Urteil (Recht) (de)
  • Entscheidung (Gericht) (de)
  • Sentencia (ley) (es)
  • Epai (eu)
  • Sentencia (es)
  • Jugement (droit) (fr)
  • Décision de justice (fr)
  • Giudizio (diritto) (it)
  • Sentenza (it)
  • Peine (droit) (fr)
  • 量刑 (ja)
  • 判決 (ja)
  • 양형 (형법) (ko)
  • 裁判 (ja)
  • 판결 (ko)
  • Vonnis (nl)
  • Wyrok (pl)
  • Orzeczenie sądowe (pl)
  • Sentence (law) (en)
  • Julgamento (pt)
  • Приговор (ru)
  • Sentença (pt)
  • Domslut (domstol) (sv)
  • Döma till brottspåföljd (sv)
  • Судебное решение (ru)
  • Рішення суду (uk)
  • Судове рішення (uk)
  • 裁判 (法律) (zh)
  • Вирок (uk)
  • 量刑 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License