This HTML5 document contains 206 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-elhttp://el.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nohttp://no.dbpedia.org/resource/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-shhttp://sh.dbpedia.org/resource/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fyhttp://fy.dbpedia.org/resource/
n10http://viaf.org/viaf/
schemahttp://schema.org/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
n8http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n42http://d-nb.info/gnd/
n29http://dbpedia.org/resource/File:
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-euhttp://eu.dbpedia.org/resource/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-idhttp://id.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
dbpedia-srhttp://sr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
dbpedia-skhttp://sk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n18https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-ochttp://oc.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
n21http://ast.dbpedia.org/resource/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
dbpedia-kohttp://ko.dbpedia.org/resource/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-glhttp://gl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
n34http://arz.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Gelimer
rdf:type
yago:BadPerson109831962 yago:WikicatVandals owl:Thing yago:Whole100003553 yago:Ruler110541229 yago:Destroyer110008716 yago:LivingThing100004258 yago:King110231515 yago:Communicator109610660 yago:Object100002684 yago:WikicatKingsOfTheVandals yago:Negotiator110351874 dbo:MilitaryPerson yago:Vandal110746056 yago:YagoLegalActor yago:Representative110522035 yago:YagoLegalActorGeo yago:HeadOfState110164747 yago:Holder110180178 yago:Person100007846 yago:Worker109632518 yago:SkilledWorker110605985 yago:Officeholder110371450 yago:Official110372373 yago:Unfortunate109630641 yago:WikicatPrisonersOfWarOfTheByzantineEmpire yago:Sovereign110628644 yago:Organism100004475 yago:Owner110389398 yago:CausalAgent100007347 yago:Wikicat6th-centuryMonarchsInAfrica dbo:Person yago:Prisoner110476086 yago:PhysicalEntity100001930 yago:PrisonerOfWar110476331
rdfs:label
Gelimero جيلمار Gelimer Gelimer Gelimer Gelimer 겔리메르 Gelimer ゲリメル Гелимер Gélimer Gelimer Gelimero Gelimer 盖利默 Gelimer Gelimer Γελίμερος Gelimer Гелімер
rdfs:comment
Gelimer (480-553) adalah raja Vandal dan dari tahun 530 hingga 534. Ia adalah penguasa terakhir kerajaan Vandal di Afrika Utara. Ia mulai berkuasa pada tahun 530 dengan menjatuhkan sepupunya, Hilderic. Kaisar Romawi Timur Yustinianus I yang mendukung Hilderic segera menyatakan perang terhadap Vandal. Dibawah pimpinan jenderal Belisarius, tentara Bizantium mendarat di Afrika Utara pada tahun 533. Pada Maret 534, menyadari bahwa ia sudah kalah, Gelimer menyerah kepada Belisarius dan menerima tawaran perkebunan besar di Galatia dari Romawi. Гелімер (ванд. Geilamîr, лат. Gelimerus) — останній король вандалів і аланів, який стояв на чолі Африканського королівства у 530 — 534 роках. Небіж Гунтамунда і Тразамунда, правнук Гейзеріха. Ο Γελίμερος (Gelimer, αρχική μορφή ενδεχομένως Geilamir-Γεϊλαμίρ, 480 - 553), βασιλιάς των Βανδάλων και των Αλανών (530 - 534), ήταν ο τελευταίος γερμανικής καταγωγής βασιλιάς του βορειοαφρικανικού βασιλείου των Βανδάλων, πριν αυτό καταλυθεί με την εκστρατεία του Βυζαντινού στρατηγού Βελισάριου, επί αυτοκράτορα Ιουστινιανού. Πήρε την εξουσία τον Ιούνιο του 530 αφού καθαίρεσε τον πρώτο εξάδελφό του Χιλδέριχο, ο οποίος είχε εξοργίσει την αριστοκρατία των Βανδάλων ασπαζόμενος τον καθολικισμό, ενώ οι περισσότεροι Βάνδαλοι εκείνη την εποχή ήταν φανατικά πιστοί στον Αρειανισμό ο οποίος απετέλεσε μια πολυπληθή αίρεση που προκάλεσε μεγάλα εκκλησιαστικά και πολιτικά προβλήματα στην αυτοκρατορία. Gelimero (in vandalo: Geilamîr, in latino: Gelimer; 480 circa – 553) è stato Re dei Vandali e Alani dal 530 al 534 e ultimo sovrano del Regno Vandalo del Nordafrica. Gelimer, jatorrizko forman agian Geilamir (480 - 553) Afrikako azken errege bandaloa izan zen. Gelimer (Geilamir) war von 530 bis 534 der sechste und letzte König des Regnums der Vandalen in Nordafrika. Er war der Sohn , Enkel Gentos sowie Urenkel König Geiserichs. Гелимер (ванд. Geilamîr) — король вандалов в 530—534 годах. Сын , внук , правнук Гейзериха. Gélimer ou Geilamir est le dernier roi des Vandales et des Alains, de juin 530 à mars 534. Il devient dirigeant du royaume vandale après avoir déposé son cousin germain pro-byzantin, Hildéric, qui a irrité la noblesse vandale en se convertissant au catholicisme, car la plupart des Vandales à cette époque sont farouchement dévoués à l'arianisme, et ce malgré les protestations de l'empereur byzantin Justinien. En juin 533, Justinien envoie un corps expéditionnaire commandé par Bélisaire pour restaurer Hildéric sur le trône vandale. Le 5 septembre 533, à la suite d'erreurs tactiques de commandants vandales, les Byzantins commandés par Bélisaire débarquent à Carthage et battent l’armée de Gélimer à l'Ad Decimum, près de Carthage, puis occupent la ville. Gélimer est ensuite vaincu de façon déci 盖利默(Gelimer,480年-553年)汪达尔-阿兰王国最后一代日耳曼人国王(530年至534年),530年盖利默发动宫廷政变,推翻亲拜占庭帝国的表哥,导致汪达尔-阿蘭与拜占庭帝国发生战争。533年,在阿德底斯姆战役中败于拜占庭名将贝利撒留後向拜占庭投降,汪達爾-阿蘭王國滅亡,王國在北非的領土成為一個羅馬行省。 Gelimer (480-553) was de laatste koning van de Vandalen en regeerde van 530 tot 534 na Chr. Hij was de zoon van Geilarith, kleinzoon van Gento en achterkleinzoon van de Vandalenkoning Geiserik (regeerde van 428 tot 477). Na het opzijschuiven van zijn neef, Hilderik, die pro-Romeins was, in 530 greep hij de macht. De Oost-Romeinse keizer Justinianus I reageerde op deze daad door in 533 een strafexpeditie onder leiding van Belisarius te sturen.Het leger bestond uit 18.000 man (10.000 man voetvolk en 5000 man ruiterij) en nog hulptroepen. Het Romeinse leger was geland in en was langs de kustlijn gemarcheerd naar Carthago. Gelimer, die net troepen en zijn broer Tata had uitgestuurd om een opstand in Sardinië te onderdrukken, werd volledig verrast. In twee veldslagen (Slag bij Ad Decimum en Sl ゲリメル(Gelimer、480年 - 553年)は6代目で最後のヴァンダル王国の王(在位:530年 - 534年)である。 Gelimero foi o último rei vândalo da África. Após uma disputa com seu primo Hilderico em 530, apossou-se do trono africano. No reinado de Justiniano I, foi organizada uma expedição liderada por Belisário com aproximadamente 15 000 homens, com objetivo de retomar o território que outrora pertencera ao Império Romano. Após três grandes batalhas, Gelimero foi capturado, e, conta-se, protagonizou uma sátira contra a genialidade de Belisário: Gelimer (posiblemente escrito como Geilamir;​ 480-553) fue el último rey de los vándalos y los alanos, reinó entre 530 y 534. Usurpó el trono a su primo Hilderico, pero fue derrotado por los bizantinos, dirigidos por Belisario, en Cartago en la batalla de Ad Decimum el 13 de septiembre de 533) y en Bulla Regia (Numidia), siendo apresado y llevado a Constantinopla. Gelimer (również Geilamir; ur. ok. 480, zm. po 533) – król Wandalów i Alanów w latach 530–534, ostatni władca północnoafrykańskiego Królestwa Wandalów. Królestwo objął w 530 w wyniku rewolty przeciw swemu kuzynowi, sprzyjającemu katolicyzmowi Hilderykowi, którego zdetronizował i uwięził. Gelimer przywrócił w państwie tradycyjnie uprzywilejowaną pozycję arianizmu, którego wyznawcami byli w swej większości Wandalowie. Wywołało to reakcję cesarza Bizancjum Justyniana, który pod pretekstem pomocy Hilderykowi i katolickiej ludności romańskiej wysłał przeciw uzurpatorowi armię pod wodzą Belizariusza (533). Na wieść o zbliżającym się najeździe Gelimer zamordował swego kuzyna i jego stronników. Wraz z bratem Tzazonem usiłował powstrzymać najazd bizantyński. Wandalowie zostali jednak rozbici w dwóc 겔리메르(Gelimer, 480년 ~ 553년, 원래 형태는 Geilamir로 추정)는 북아프리카 반달왕국의 마지막 왕(재위 기간 530년 ~ 534년)이다. 530년 6월 15일, 이 당시 반달족 대부분이 아리우스 기독교인이었던 상황에서 칼케돈 기독교로 개종함으로써 반달족을 화나게 한 이 폐위되자 겔리메르가 통치자가 되었다. 힐데릭을 지지했던 유스티니아누스 1세가 힐데릭을 복원시키기 위해 곧 반달족에 전쟁을 선언하였다. 534년 3월, 추종자들과 추종자들의 자식들이 굶게 되어 겔리메르가 자신의 왕국을 다시 차지할 가능성이 없게 되자, 겔리메르는 로마제국 유스타니아누스 1세가 북아프리카 평정을 위해 파견한 벨리사리우스 장군에게 항복하였다. 항복 당시 로마 측에서 소아시아 갈락티아 지역에 위치한 영지를 제공하였으며, 그곳에서 말년을 지내다 자연사하였다. Gelimer (en grec antic Γελίμερ, 480 - 553) va ser el darrer rei dels vàndals (530-534). Era fill de Gelaris, net de Genzó i besnet de Genseric. Va donar un cop d'estat i va empresonar al rei Hilderic l'any 530, que s'havia convertit al catolicisme (el vàndals eren arrians i la noblesa no va donar suport al seu canvi). L'emperador romà d'Orient Justinià I era aliat d'Hilderic del que havia aconseguit la protecció dels cristians d'Àfrica, i no va tardar a reaccionar declarant la guerra a Gelimer, i va enviar contra ell al general Belisari l'any 533. Gelimer (original form possibly Geilamir, 480–553), King of the Vandals and Alans (530–534), was the last Germanic ruler of the North African Kingdom of the Vandals. He became ruler on 15 June 530 after deposing his first cousin twice removed, Hilderic, who had angered the Vandal nobility by converting to Chalcedonian Christianity, as most of the Vandals at this time were fiercely devoted to Arian Christianity. Gelimer, den siste kungen av Vandalriket i Nordafrika, regerade mellan år 530 och 534. Han besteg tronen efter att i en kupp ha avsatt den romarvänlige Hilderik. Därefter försämrades relationerna till Östrom vilket ledde till att Belisarius, utsänd av kejsar Justinianus I, invaderade Vandalriket år 533. Gelimer besegrades i slagen vid Dekimon och Trikamaron varefter han tvingades fly till berget Papua där han uthärdade en belägring i över tre månader innan han tvingades ge upp. Han blev väl behandlad av romarna och skickades till Konstantinopel där han var med i Belisarius triumftåg. Justinianus skänkte sedan honom ett stort landområde i Galatien där han bosatte sig. جيلمار أو غيليمر (480 - 553م) هو أخر ملوك الوندال الجرمانيّين (530م - 533م). كان غيليمر أخر ملوك الونداليين في شمال أفريقيا، فقد أطاح في عام 530م بابن عمه الذي كان يميل في سياسته إلى الرومان، وتجاهل معارضات الإمبراطور البيزنطي ، فأوفد هذا قائده الشهير بيليزاريوس إلى إفريقيا لخلع غيليمر. Gelimer (480–553) byl král Vandalů a Alanů a poslední panovník severoafrického království Vandalů. Králem se stal poté, co sesadil svého bratrance Hildericha, který podporoval katolíky (Vandalové byli ariáni). Východořímský císař Justinián I. brzy na to vyhlásil Vandalům válku, aby se zmocnil jejich území. Vandalové v čele s Gelimerem bojovali proti římské armádě v čele s Belisarem, ale v roce 533 byli dvakrát poraženi a v roce 534 se Belisarovi Gelimer vzdal a přijal římskou nabídku na rozsáhlý majetek ve východořímské říši.
foaf:depiction
n8:Münze_50_Denari_-_Gelimer_-_König_der_Vandalen_(cropped).jpg n8:Luxe_&_Antiquité10_plat_Geilamir.jpg
dcterms:subject
dbc:5th-century_Arian_Christians dbc:Vandal_warriors dbc:Vandalic_War dbc:6th-century_Arian_Christians dbc:6th-century_monarchs_in_Africa dbc:Prisoners_of_war_held_by_the_Byzantine_Empire dbc:480_births dbc:Kings_of_the_Vandals dbc:553_deaths
dbo:wikiPageID
44230
dbo:wikiPageRevisionID
1068339660
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Thomas_Hodgkin_(historian) dbr:Belisarius dbc:5th-century_Arian_Christians dbr:Pharas_the_Herulian dbr:Chalcedonian dbr:Battle_of_Tricamarum dbr:Hilderic dbr:Justinian_I dbr:Vandalic_War dbr:Vandals dbr:Sardinia dbr:Galatia dbr:Annaba dbc:Vandal_warriors dbc:Vandalic_War dbr:Numidia dbr:North_Africa_during_Antiquity n29:Münze_50_Denari_-_Gelimer_-_König_der_Vandalen_(cropped).jpg dbr:Alans dbr:Tzazo dbr:Vandal_Kingdom dbc:6th-century_Arian_Christians dbr:Arianism dbr:Vandal dbr:Ecclesiastes dbc:6th-century_monarchs_in_Africa dbr:Ammatus dbr:Goths dbr:Battle_of_Ad_Decimum n29:Luxe_&_Antiquité10_plat_Geilamir.jpg dbr:Mount_Edough dbc:Prisoners_of_war_held_by_the_Byzantine_Empire dbr:Godas dbr:Eastern_Roman_Emperor dbc:480_births dbr:Cousin dbr:Germanic_peoples dbc:Kings_of_the_Vandals dbr:Carthage dbr:Procopius dbc:553_deaths
owl:sameAs
dbpedia-ar:جيلمار dbpedia-sr:Гелимер dbpedia-sh:Gelimer dbpedia-sk:Gelimer dbpedia-el:Γελίμερος n18:2jT2m dbpedia-bg:Гелимер n21:Xelimer dbpedia-tr:Gelimer dbpedia-oc:Gelimer dbpedia-ko:겔리메르 freebase:m.0c1rw dbpedia-uk:Гелімер dbpedia-ja:ゲリメル n10:296068100 dbpedia-no:Gelimer dbpedia-hu:Gelimer_vandál_király yago-res:Gelimer n34:جيلمار_(ملك) dbpedia-sv:Gelimer dbpedia-id:Gelimer dbpedia-eu:Gelimer dbpedia-es:Gelimer wikidata:Q294777 dbpedia-cs:Gelimer dbpedia-zh:盖利默 n42:118690337 dbpedia-pl:Gelimer dbpedia-ru:Гелимер dbpedia-gl:Xelimero dbpedia-fr:Gélimer dbpedia-de:Gelimer n10:22935906 dbpedia-pt:Gelimero dbpedia-nl:Gelimer dbpedia-it:Gelimero dbpedia-fy:Gelimer dbpedia-fa:گلیمر dbpedia-fi:Gelimer dbpedia-ca:Gelimer
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Authority_control dbt:Reflist dbt:Short_description dbt:S-non dbt:S-end dbt:S-bef dbt:S-ttl dbt:S-start dbt:S-reg
dbo:thumbnail
n8:Münze_50_Denari_-_Gelimer_-_König_der_Vandalen_(cropped).jpg?width=300
dbp:title
dbr:Vandal
dbp:years
0001-06-15
dbo:abstract
Gelimero (in vandalo: Geilamîr, in latino: Gelimer; 480 circa – 553) è stato Re dei Vandali e Alani dal 530 al 534 e ultimo sovrano del Regno Vandalo del Nordafrica. Gelimer (480-553) was de laatste koning van de Vandalen en regeerde van 530 tot 534 na Chr. Hij was de zoon van Geilarith, kleinzoon van Gento en achterkleinzoon van de Vandalenkoning Geiserik (regeerde van 428 tot 477). Na het opzijschuiven van zijn neef, Hilderik, die pro-Romeins was, in 530 greep hij de macht. De Oost-Romeinse keizer Justinianus I reageerde op deze daad door in 533 een strafexpeditie onder leiding van Belisarius te sturen.Het leger bestond uit 18.000 man (10.000 man voetvolk en 5000 man ruiterij) en nog hulptroepen. Het Romeinse leger was geland in en was langs de kustlijn gemarcheerd naar Carthago. Gelimer, die net troepen en zijn broer Tata had uitgestuurd om een opstand in Sardinië te onderdrukken, werd volledig verrast. In twee veldslagen (Slag bij Ad Decimum en Slag bij Tricameron) werd het leger van de Vandalen verslagen en onschadelijk gemaakt. Belisarius keerde na deze overwinning terug naar Constantinopel met de Vandaalse gevangenen en er werd een triomfantelijke rondtocht gehouden. Gelimer werd verbannen naar Galatië en 2000 Vandalen werden opgenomen bij het Byzantijnse leger. Gelimer, den siste kungen av Vandalriket i Nordafrika, regerade mellan år 530 och 534. Han besteg tronen efter att i en kupp ha avsatt den romarvänlige Hilderik. Därefter försämrades relationerna till Östrom vilket ledde till att Belisarius, utsänd av kejsar Justinianus I, invaderade Vandalriket år 533. Gelimer besegrades i slagen vid Dekimon och Trikamaron varefter han tvingades fly till berget Papua där han uthärdade en belägring i över tre månader innan han tvingades ge upp. Han blev väl behandlad av romarna och skickades till Konstantinopel där han var med i Belisarius triumftåg. Justinianus skänkte sedan honom ett stort landområde i Galatien där han bosatte sig. ゲリメル(Gelimer、480年 - 553年)は6代目で最後のヴァンダル王国の王(在位:530年 - 534年)である。 Гелимер (ванд. Geilamîr) — король вандалов в 530—534 годах. Сын , внук , правнук Гейзериха. Gelimer (480–553) byl král Vandalů a Alanů a poslední panovník severoafrického království Vandalů. Králem se stal poté, co sesadil svého bratrance Hildericha, který podporoval katolíky (Vandalové byli ariáni). Východořímský císař Justinián I. brzy na to vyhlásil Vandalům válku, aby se zmocnil jejich území. Vandalové v čele s Gelimerem bojovali proti římské armádě v čele s Belisarem, ale v roce 533 byli dvakrát poraženi a v roce 534 se Belisarovi Gelimer vzdal a přijal římskou nabídku na rozsáhlý majetek ve východořímské říši. Gelimer, jatorrizko forman agian Geilamir (480 - 553) Afrikako azken errege bandaloa izan zen. Gelimer (original form possibly Geilamir, 480–553), King of the Vandals and Alans (530–534), was the last Germanic ruler of the North African Kingdom of the Vandals. He became ruler on 15 June 530 after deposing his first cousin twice removed, Hilderic, who had angered the Vandal nobility by converting to Chalcedonian Christianity, as most of the Vandals at this time were fiercely devoted to Arian Christianity. The Eastern Roman Emperor Justinian I, who had supported Hilderic, soon declared war on the Vandals, ostensibly to restore Hilderic. In June 533, Justinian sent an expeditionary force commanded by Belisarius which finally reached Africa in the beginning of September. Meanwhile, in Sardinia, which formed part of the Vandal domain, the governor Godas, a Goth, revolted against Gelimer and began to treat with Justinian as an independent sovereign. Gelimer, ignorant or contemptuous of Justinian's plans, sent a large army consisting of most of the available army in Africa under his brother Tzazo to crush the rebellion, meaning that the landing of Belisarius was entirely unopposed. On landing, Belisarius immediately marched for Carthage, finally meeting resistance on 13 September when he was confronted by Gelimer at Ad Decimum, 10 miles from Carthage. Although outnumbered 11,000 to 17,000 the battle was evenly fought by the Vandals until Gelimer's brother Ammatus was killed, at which time Gelimer lost heart and fled. On 14 September 533, Belisarius entered Carthage and ate the feast prepared for Gelimer in his palace. However, Belisarius was too late to save the life of Hilderic, who had been slain at Gelimer's orders as soon as the news of the landing of the imperial army came. However, Gelimer had escaped the Roman pursuit, and on the return of Tzazo from Sardinia the combined Vandal army met Belisarius in battle, this time at a place called Tricamarum about 20 miles from Carthage (December 533). This battle was far more stubbornly contested than that of Ad Decimum, but it ended in the utter rout of the Vandals and, once more, the flight of Gelimer. He retreated to Mons Pappua (maybe in the Mount Edough, near Annaba) on the border of Numidia, where he soon found himself besieged by Byzantine forces under Pharas. According to Procopius, when summoned to surrender Gelimer instead asked Pharas to send him a loaf of bread, a sponge, and a lyre, to make the winter months on Pappua more bearable. Finally, in March 534, with his followers and their children starving and realizing he had no chance of regaining his kingdom, Gelimer surrendered to Belisarius and accepted the Romans' offer of vast estates in Galatia where he lived to be an old man. According to Procopius, on his abdication he achieved some degree of anecdotal fame by crying out the verse from Ecclesiastes1:2, 'Vanity of vanities, all is vanity' during Belisarius's triumph in Constantinople. Gelimer (480-553) adalah raja Vandal dan dari tahun 530 hingga 534. Ia adalah penguasa terakhir kerajaan Vandal di Afrika Utara. Ia mulai berkuasa pada tahun 530 dengan menjatuhkan sepupunya, Hilderic. Kaisar Romawi Timur Yustinianus I yang mendukung Hilderic segera menyatakan perang terhadap Vandal. Dibawah pimpinan jenderal Belisarius, tentara Bizantium mendarat di Afrika Utara pada tahun 533. Pada Maret 534, menyadari bahwa ia sudah kalah, Gelimer menyerah kepada Belisarius dan menerima tawaran perkebunan besar di Galatia dari Romawi. Gelimer (en grec antic Γελίμερ, 480 - 553) va ser el darrer rei dels vàndals (530-534). Era fill de Gelaris, net de Genzó i besnet de Genseric. Va donar un cop d'estat i va empresonar al rei Hilderic l'any 530, que s'havia convertit al catolicisme (el vàndals eren arrians i la noblesa no va donar suport al seu canvi). L'emperador romà d'Orient Justinià I era aliat d'Hilderic del que havia aconseguit la protecció dels cristians d'Àfrica, i no va tardar a reaccionar declarant la guerra a Gelimer, i va enviar contra ell al general Belisari l'any 533. Mentrestant el visigot Goddes, enviat per Gelimer a Sardenya per cobrar les taxes, va començar a tractar amb els romans d'Orient com un sobirà independent. Gelimer va enviar un gran exèrcit a l'illa dirigit pel seu germà Tzazó o Zanó, que va dominar la revolta fàcilment però mentrestant Belisari va poder desembarcar sense oposició. Els romans d'Orient van desembarcar una mica al sud de Tapsos i van avançar cap al nord; el 13 de setembre van trobar la primera resistència del reduït exèrcit dels vàndals, uns deu mil homes, però dos terços reclutat a corre-cuita, per quasi el doble els romans d'Orient, que va ser derrotat a la Batalla d'Ad Decimum a uns 15 km de Cartago. El germà de Gelimer, Ammates, va morir a la batalla. Belisari va entrar a Cartago el dia 14 on encara va trobar el menjar preparat per Gelimer a la seva taula de palau, però ja va trobar a Hilderic mort doncs Gelimer havia ordenat el seu assassinat en saber del desembarcament romà d'Orient. Cridat urgentment de Sardenya, Tzazó va tornar amb el gros de l'exèrcit vàndal i altre cop grecs i vàndals es van enfrontar a la Batalla de Tricamarum, a un lloc anomenat Butlla o Ticameron (Tricamarum) a uns 30 km a l'oest de Cartago el mes de desembre del 533, en la que els romans d'Orient van obtenir altre cop la victòria. Hippo Regius va obrir les portes a Belisari. Tzazó o Zanó va morir a la lluita i Gelimer va fugir; primer va intentar anar a Hispània però la flota romana d'Orient el va interceptar; llavors es va refugiar amb els berbers a la zona de les muntanyes Pappua, al sud, on va ser rodejat i finalment capturat, el mes de març de 534 per Fares, cap dels hèruls al servei de Bizanci, i portat a Constantinoble on el van obligar a jurar obediència a l'emperador i després enviat a una finca a Galàcia on va viure la resta de la seva vida. Va morir l'any 553. Es diu que quan va ser fet presoner va dir la frase «vanitat de vanitats és sempre vanitat». 盖利默(Gelimer,480年-553年)汪达尔-阿兰王国最后一代日耳曼人国王(530年至534年),530年盖利默发动宫廷政变,推翻亲拜占庭帝国的表哥,导致汪达尔-阿蘭与拜占庭帝国发生战争。533年,在阿德底斯姆战役中败于拜占庭名将贝利撒留後向拜占庭投降,汪達爾-阿蘭王國滅亡,王國在北非的領土成為一個羅馬行省。 Gélimer ou Geilamir est le dernier roi des Vandales et des Alains, de juin 530 à mars 534. Il devient dirigeant du royaume vandale après avoir déposé son cousin germain pro-byzantin, Hildéric, qui a irrité la noblesse vandale en se convertissant au catholicisme, car la plupart des Vandales à cette époque sont farouchement dévoués à l'arianisme, et ce malgré les protestations de l'empereur byzantin Justinien. En juin 533, Justinien envoie un corps expéditionnaire commandé par Bélisaire pour restaurer Hildéric sur le trône vandale. Le 5 septembre 533, à la suite d'erreurs tactiques de commandants vandales, les Byzantins commandés par Bélisaire débarquent à Carthage et battent l’armée de Gélimer à l'Ad Decimum, près de Carthage, puis occupent la ville. Gélimer est ensuite vaincu de façon décisive le 15 décembre 533 à Tricaméron. Il s'enfuit dans une montagne à la frontière de la Numidie, le Mons Pappua. Mis sous blocus, il est contraint de se rendre en mars 534. Le royaume vandale est détruit et l'autorité romaine revient partiellement en Afrique. Après sa défaite, Gélimer est envoyé à Constantinople et Justinien lui offre un domaine en Galatie. Gelimer (również Geilamir; ur. ok. 480, zm. po 533) – król Wandalów i Alanów w latach 530–534, ostatni władca północnoafrykańskiego Królestwa Wandalów. Królestwo objął w 530 w wyniku rewolty przeciw swemu kuzynowi, sprzyjającemu katolicyzmowi Hilderykowi, którego zdetronizował i uwięził. Gelimer przywrócił w państwie tradycyjnie uprzywilejowaną pozycję arianizmu, którego wyznawcami byli w swej większości Wandalowie. Wywołało to reakcję cesarza Bizancjum Justyniana, który pod pretekstem pomocy Hilderykowi i katolickiej ludności romańskiej wysłał przeciw uzurpatorowi armię pod wodzą Belizariusza (533). Na wieść o zbliżającym się najeździe Gelimer zamordował swego kuzyna i jego stronników. Wraz z bratem Tzazonem usiłował powstrzymać najazd bizantyński. Wandalowie zostali jednak rozbici w dwóch bitwach: pod Ad Decimum i . Po drugiej porażce Gelimer uciekł w górzyste tereny Numidii, został wkrótce schwytany i wydany armii cesarskiej przez Berberów. Sprowadzony do Konstantynopola został tam jednak ułaskawiony, a zwycięski Justynian nadał mu majątek ziemski w Galacji. Gelimer (posiblemente escrito como Geilamir;​ 480-553) fue el último rey de los vándalos y los alanos, reinó entre 530 y 534. Usurpó el trono a su primo Hilderico, pero fue derrotado por los bizantinos, dirigidos por Belisario, en Cartago en la batalla de Ad Decimum el 13 de septiembre de 533) y en Bulla Regia (Numidia), siendo apresado y llevado a Constantinopla. Гелімер (ванд. Geilamîr, лат. Gelimerus) — останній король вандалів і аланів, який стояв на чолі Африканського королівства у 530 — 534 роках. Небіж Гунтамунда і Тразамунда, правнук Гейзеріха. Gelimero foi o último rei vândalo da África. Após uma disputa com seu primo Hilderico em 530, apossou-se do trono africano. No reinado de Justiniano I, foi organizada uma expedição liderada por Belisário com aproximadamente 15 000 homens, com objetivo de retomar o território que outrora pertencera ao Império Romano. Após três grandes batalhas, Gelimero foi capturado, e, conta-se, protagonizou uma sátira contra a genialidade de Belisário: جيلمار أو غيليمر (480 - 553م) هو أخر ملوك الوندال الجرمانيّين (530م - 533م). كان غيليمر أخر ملوك الونداليين في شمال أفريقيا، فقد أطاح في عام 530م بابن عمه الذي كان يميل في سياسته إلى الرومان، وتجاهل معارضات الإمبراطور البيزنطي ، فأوفد هذا قائده الشهير بيليزاريوس إلى إفريقيا لخلع غيليمر. في عام 533م جرت معركة كبيرة غير بعيدة من مدينة قرطاجة، هزم فيها غيليمر، وكان شديد الثقة بانتصاره، بحيث أنه جهَّز مأدبة عامرة في خيمة كبيرة للاحتفال بالمناسبة، وكما كان متوقعاً، فإن بيليزاريوس ورجاله هم الذين دخلوا الخيمة بدلاً منه، وسط ذهول الطهاة والخدم. لم يُحكَم على غيليمر بالموت، بل نفي إلى آسيا الصغرى حيث كانت وفاته بعد سنة واحدة. Gelimer (Geilamir) war von 530 bis 534 der sechste und letzte König des Regnums der Vandalen in Nordafrika. Er war der Sohn , Enkel Gentos sowie Urenkel König Geiserichs. 겔리메르(Gelimer, 480년 ~ 553년, 원래 형태는 Geilamir로 추정)는 북아프리카 반달왕국의 마지막 왕(재위 기간 530년 ~ 534년)이다. 530년 6월 15일, 이 당시 반달족 대부분이 아리우스 기독교인이었던 상황에서 칼케돈 기독교로 개종함으로써 반달족을 화나게 한 이 폐위되자 겔리메르가 통치자가 되었다. 힐데릭을 지지했던 유스티니아누스 1세가 힐데릭을 복원시키기 위해 곧 반달족에 전쟁을 선언하였다. 534년 3월, 추종자들과 추종자들의 자식들이 굶게 되어 겔리메르가 자신의 왕국을 다시 차지할 가능성이 없게 되자, 겔리메르는 로마제국 유스타니아누스 1세가 북아프리카 평정을 위해 파견한 벨리사리우스 장군에게 항복하였다. 항복 당시 로마 측에서 소아시아 갈락티아 지역에 위치한 영지를 제공하였으며, 그곳에서 말년을 지내다 자연사하였다. Ο Γελίμερος (Gelimer, αρχική μορφή ενδεχομένως Geilamir-Γεϊλαμίρ, 480 - 553), βασιλιάς των Βανδάλων και των Αλανών (530 - 534), ήταν ο τελευταίος γερμανικής καταγωγής βασιλιάς του βορειοαφρικανικού βασιλείου των Βανδάλων, πριν αυτό καταλυθεί με την εκστρατεία του Βυζαντινού στρατηγού Βελισάριου, επί αυτοκράτορα Ιουστινιανού. Πήρε την εξουσία τον Ιούνιο του 530 αφού καθαίρεσε τον πρώτο εξάδελφό του Χιλδέριχο, ο οποίος είχε εξοργίσει την αριστοκρατία των Βανδάλων ασπαζόμενος τον καθολικισμό, ενώ οι περισσότεροι Βάνδαλοι εκείνη την εποχή ήταν φανατικά πιστοί στον Αρειανισμό ο οποίος απετέλεσε μια πολυπληθή αίρεση που προκάλεσε μεγάλα εκκλησιαστικά και πολιτικά προβλήματα στην αυτοκρατορία.
gold:hypernym
dbr:Ruler
schema:sameAs
n10:22935906
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Gelimer?oldid=1068339660&ns=0
dbo:wikiPageLength
6599
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Gelimer