| dbo:abstract
|
- Lorenzo Campeggi (Milà, 7 de novembre de 1474 † Roma, 19 de juliol de 1539) va ser un cardenal, arquebisbe i diplomàtic italià. Primer de cinc germans, el 1500 va obtenir el Bolonya un doctorat en dret canònic i es va casar amb Francesca Guastavillani i civils, que li va donar cinc fills. Vidu el 1509, Campeggi va començar la carrera eclesiàstica sota el patrocini del Papa Juli II. Els dos van ser assignats abans a les missions diplomàtiques contra el Concili de Pisa, primer per l'emperador Maximilià I, qui li va donar el 'bisbat de Feltre de 1512 a 1520, l'altre en el duc de Milà. El 1513 va tornar a Alemanya en un intent de formar una lliga contra els turcs. El 1517 el Papa Lleó X el va fer cardenal i Maximilià més tard el va nomenar cardenal protector del Sacre Imperi Romà. El 3 de març de 1518 va ser enviat a Anglaterra per a representar el papat durant la promulgació del Tractat de Londres. El 22 de gener de 1523 va ser nomenat cardenal protector d'Anglaterra. Va participar en el Conclave de 1534 on s'escull el nou Papa Pau III. Va morir el 19 de juliol de 1539 a l'edat de 67 anys. (ca)
- Lorenzo Campeggi (* 1474 in Mailand; † 25. Juli 1539 in Rom), weniger korrekt bisweilen auch Campeggio, war ein italienischer Jurist und Kardinal. (de)
- Lorenzo Campeggio (Milán, 7 de noviembre de 1474 - Roma, 25 de julio de 1539) fue un jurista, eclesiástico y diplomático italiano. (es)
- Lorenzo Campeggio (7 November 1474 – 19 July 1539) was an Italian cardinal and politician. He was the last cardinal protector of England. (en)
- Lorenzo Campeggio (né à Milan, Italie, alors dans le duché de Milan, le 7 novembre 1474 et mort le 25 juillet 1539 à Rome) est un cardinal et juriste italien du XVIe siècle. Il est le père du cardinal Alessandro Campeggio (1551). (fr)
- Lorenzo Campeggi (Milano, 7 novembre 1474 – Roma, 19 luglio 1539) è stato un cardinale, vescovo cattolico e diplomatico italiano, al servizio dello Stato della Chiesa. Fu un uomo conosciuto in tutta Europa. Spesso all'estero il suo cognome è scritto Campeggio. (it)
- 로렌초 캄페지오(이탈리아어: Lorenzo Campeggio, 1471년 또는 1472년 - 1539년)는 이탈리아인 추기경이자 정치가이다. 1528년 교황청 특사자격으로 런던에 가서 헨리 8세의 이혼(혼인무효)을 위해 열린 소송에서 재판장을 맡았다. (ko)
- Lorenzo Campeggio (Milaan, 7 november 1474 – Rome, 19 juli 1539) was een Italiaans kardinaal en politicus. Bekend werd Lorenzo door zijn rol in de echtscheidingsprocedure tussen koning Hendrik VIII van Engeland en Catharina van Aragon. (nl)
- Lorenzo Campeggio (ur. 7 listopada 1474 w Mediolanie, zm. 25 lipca 1539 w Rzymie) – włoski kardynał. (pl)
- Lorenzo Campeggio, född 7 november 1474 i Milano, död 19 juli 1539 i Rom, var en italiensk kardinal. Han föddes som den äldste av fem söner till Giovanni Zaccaria Campeggio och Dorotea Tebaldini. Bror till Tommaso Campeggio. Campeggio doktorerade i kanonisk- och civilrätt i Bologna 1500 och gifte sig med Francesca Guastavillani, med vilken han fick fem barn. Då hon avled 1509 inledde Campeggio en kyrklig karriär under påve Julius II. Han utsågs snabbt för två diplomatiska uppdrag, båda vid . Det första fick han av kejsar Maximilian I, som utnämnde honom till biskop av Feltre 1512 (han innehade posten fram till 1520), och sedan 1512–13 av hertigen av Milano. År 1513 återvände han till Tyskland för att bilda en allians mot osmanerna. Påve Leo X utsåg honom den 1 juli 1517 till kardinalpräst av San Tommaso in Parione, och Maximilian gjorde honom till kardinalsprotektor av det Tysk-romerska riket. 3 mars 1518 sändes han till England som ett steg i Leos fredspolitik. Detta gav Thomas Wolsey chansen att själv skaffa sig en legation genom att använda Campeggios tillstånd att få komma in i England som påtryckning, och sedan utmanövrera den nye påvlige legaten då han anlände, för att sedan ta över fredsstiftningsprocessen som ledde till Londonfördraget 1519. Campeggio utsågs formellt till kardinal–protektor av England den 22 januari 1523. Han var inte inblandad i mycket engelska affärer, förutom att hänskjuta biskopsutnämningar i konsistorium. Valet av påve Hadrianus VI 1522 befäste hans position i kurian. Campeggio skrev sin De depravato statu ecclesiae för Hadrianus, som föreslog många radikala reformer av den påvliga byråkratin. Den 2 december 1524 tilldelades han biskopsdömet Salisbury, vilket han hade blivit lovad 1518. Valet av påve Clemens VII 1523 stärkte Campeggios makt ytterligare. Han var också medlem av humanistiska sällskap. Clemens utnämnde honom till biskop av Bologna den 2 december 1523 (vilket han förblev till 1525) och sedan den 9 januari 1524 legat till . Under Roms skövling i maj 1527 förlorade Campeggio allting. Clemens, som flydde till Orvieto, lämnade honom efter sig som påvlig legat i staden, just när den politiska situationen i England krävde hans uppmärksamhet. Wolsey och Henrik VIII förväntade sig hans stöd för deras förslag att en påvlig med-legat skulle besluta om Henriks skilsmässa från Katarina av Aragonien i samarbete med Wolsey. Campeggio hade dock redan givit ett juridiskt utlåtande till påven som stödde äktenskapets giltighet. Trots detta utnämndes han till legat den 8 juni 1528, efter att man kommit överens om ett gemensamt uppdrag åt honom med Wolsey den 13 april. Clemens planerade att använda Campeggio för att dölja sin egen ovilja att ta hand om ärendet, under politiskt tryck från Karl. Campeggio anlände till London den 8 oktober 1528 och utsattes för den första av många sessioner med Wolsey och Henrik, den förste engelske kung som processade inför en påvlig domare personligen. Campeggio befann sig nu i en nästan omöjlig position, eftersom kejsar Karl V, Katarina av Aragoniens nevö, var inställd på att förhindra skilsmässan. Den avgörande punkten i lagen för Campeggio var Julius dispens för Henriks och Katarinas giftermål i den fulla formen som nyligen upptäckts i Spanien. Denna var i Katarinas besittning från början av 1528. Hon visade den för Campeggio i oktober, och han ansåg att den vederlade hans uppdrag, eftersom detta inte inbegrep det spanska dokumentet. Han försökte få ärendet att försvinna den 23 juli 1529 genom att skjuta upp det till oktober, men denna handling hade förhindrats av påvens rekommendation av ärendet till Rom en vecka tidigare. På vägen tillbaka till Rom mötte Campeggio Karl och Clemens i Bologna, där påven överförde borgen Dozza till Campeggio, och kejsaren tog familjen under sitt beskydd. Karl gav senare (2 september 1530) Campeggio det spanska biskopsdömet , som han innehade till 17 juni 1534 när han blev biskop av Candia (Kreta) (till 1536). När kejsaren år 1532 utsåg Campeggios son Giambattista till biskop av Mallorca reserverade han administrationen av stiftet till den unge mannens far. Campeggio var legat till 1530, där han förde intensiva förhandlingar med Philipp Melanchthon. Den 20 maj 1531 hade Henrik avskedat Campeggio. I augusti 1533 förlorade han inkomsterna från Salisbury, och den 21 mars 1534 blev han avsatt genom parlamentsbeslut. Campeggio var medlem av den kommission som exkommunicerade Henrik 1535. Han förblev protektor av Tyskland till sin död, samtidigt som han ägnade mycket energi åt att säkra sin familjs framtid. Han efterlämnade två söner, två bröder och en nevö som biskopar. Han utnämndes till legat till det allmänna rådet som först sammankallades för Mantua och sedan för Vicenza, men närvarade bara på den första sessionen, i maj 1538. Han dog den 25 juli 1539 vid sextiosju års ålder, och begravdes i portiken till kyrkan Santa Maria in Trastevere. År 1571 överfördes åtminstone några av hans ben till kyrkan som han hade byggt i Bologna. (sv)
- Лоренцо Кампеджо (итал. Lorenzo Campeggio; 7 ноября 1474, Милан — 25 июля 1539, Рим) — итальянский религиозный деятель и кардинал. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- Lorenzo Campeggi (* 1474 in Mailand; † 25. Juli 1539 in Rom), weniger korrekt bisweilen auch Campeggio, war ein italienischer Jurist und Kardinal. (de)
- Lorenzo Campeggio (Milán, 7 de noviembre de 1474 - Roma, 25 de julio de 1539) fue un jurista, eclesiástico y diplomático italiano. (es)
- Lorenzo Campeggio (7 November 1474 – 19 July 1539) was an Italian cardinal and politician. He was the last cardinal protector of England. (en)
- Lorenzo Campeggio (né à Milan, Italie, alors dans le duché de Milan, le 7 novembre 1474 et mort le 25 juillet 1539 à Rome) est un cardinal et juriste italien du XVIe siècle. Il est le père du cardinal Alessandro Campeggio (1551). (fr)
- Lorenzo Campeggi (Milano, 7 novembre 1474 – Roma, 19 luglio 1539) è stato un cardinale, vescovo cattolico e diplomatico italiano, al servizio dello Stato della Chiesa. Fu un uomo conosciuto in tutta Europa. Spesso all'estero il suo cognome è scritto Campeggio. (it)
- 로렌초 캄페지오(이탈리아어: Lorenzo Campeggio, 1471년 또는 1472년 - 1539년)는 이탈리아인 추기경이자 정치가이다. 1528년 교황청 특사자격으로 런던에 가서 헨리 8세의 이혼(혼인무효)을 위해 열린 소송에서 재판장을 맡았다. (ko)
- Lorenzo Campeggio (Milaan, 7 november 1474 – Rome, 19 juli 1539) was een Italiaans kardinaal en politicus. Bekend werd Lorenzo door zijn rol in de echtscheidingsprocedure tussen koning Hendrik VIII van Engeland en Catharina van Aragon. (nl)
- Lorenzo Campeggio (ur. 7 listopada 1474 w Mediolanie, zm. 25 lipca 1539 w Rzymie) – włoski kardynał. (pl)
- Лоренцо Кампеджо (итал. Lorenzo Campeggio; 7 ноября 1474, Милан — 25 июля 1539, Рим) — итальянский религиозный деятель и кардинал. (ru)
- Lorenzo Campeggi (Milà, 7 de novembre de 1474 † Roma, 19 de juliol de 1539) va ser un cardenal, arquebisbe i diplomàtic italià. Primer de cinc germans, el 1500 va obtenir el Bolonya un doctorat en dret canònic i es va casar amb Francesca Guastavillani i civils, que li va donar cinc fills. Vidu el 1509, Campeggi va començar la carrera eclesiàstica sota el patrocini del Papa Juli II. Va participar en el Conclave de 1534 on s'escull el nou Papa Pau III. Va morir el 19 de juliol de 1539 a l'edat de 67 anys. (ca)
- Lorenzo Campeggio, född 7 november 1474 i Milano, död 19 juli 1539 i Rom, var en italiensk kardinal. Han föddes som den äldste av fem söner till Giovanni Zaccaria Campeggio och Dorotea Tebaldini. Bror till Tommaso Campeggio. Campeggio doktorerade i kanonisk- och civilrätt i Bologna 1500 och gifte sig med Francesca Guastavillani, med vilken han fick fem barn. Då hon avled 1509 inledde Campeggio en kyrklig karriär under påve Julius II. (sv)
|
