| dbo:abstract
|
- Ignazio Albertini či Albertino (kolem 1644 – 22. září 1685, Vídeň) byl italský houslista a hudební skladatel. Působil ve Vídni ve šlechtických službách, naposledy jako dvorní hudebník Eleonory Mantovské, vdovy po císaři Ferdinandu III. Zemřel následkem pobodání, přesné okolnosti vraždy nejsou dnes známy. Jako skladatel je znám pro jediné, posmrtně vydané, dílo: Dvanáct houslových sonát (1692). (cs)
- Ignazio Albertini (* 1644 vermutlich in Mailand; † 22. September 1685 in Wien) war ein italienischer Violinist und Komponist. (de)
- Ignazio Albertini (Albertino) (c. 1644 – 22 September 1685) was an Italian Middle Baroque violinist and composer. Very little is known about Albertini's life. He may have been born in Milan, but first surfaces in Vienna, in a letter exchange between the famous violinist Johann Heinrich Schmelzer of the Viennese court and Karl II von Liechtenstein-Kastelkorn, Prince-Bishop of Olomouc. Apparently, Albertini was guilty of some sort of misconduct, but both Schmelzer and the Prince-Bishop express their high opinion of him as a musician. The letter exchange dates from September 1671, so by that time Albertini was in Vienna; how he got there and what positions he occupied is unknown. That he was introduced to the Prince-Bishop, a well-known collector of music, and knew Schmelzer, one of the most important musicians at the court, seems to indicate that Albertini was much respected in Vienna. Nothing is known about his career, except that at some point he entered the service of Eleanor Gonzaga, widow of Ferdinand III, as chamber musician, and held that position until his death, which occurred in Vienna on 22 September 1685 when Albertini was murdered. The circumstances of the murder (Albertini was stabbed to death) are unknown. As a composer Albertini is known by a single collection of music, the twelve Sonatinae (sonatas for violin and basso continuo) posthumously published in Vienna and in Frankfurt in 1692. The collection was prepared for publication by Albertini himself, but he did not live to see it printed, possibly because of the high cost of the copperplate engraving process. Albertini's sonatas are multi-sectional pieces, very varied in content and structure, and all of the highest quality. Some idea of the rich variety of forms found in the Sonatinae may be gleaned from the following examples: Sonata IX is a passacaglia in which the main theme is presented as a canon at the fifth in the first and the last sections; and statements of the ostinato sometimes overlap with formal sections of the sonata. Sonata XII, the last in the cycle, consists entirely of imitative movements, unlike other sonatas, in which imitative movements are either absent or are surrounded by free sections, such as slow lyrical arias, toccata-like movements with rapid passagework over sustained bass notes, etc. Albertini's sonatas are very demanding technically, with frequent instances of difficult fast passages, leaps, sudden changes of register and, particularly in the last sonata, double stopping. Apart from the Sonatinae, two works are known by name from catalogues: Sonata hyllaris ex C à 10 (from a 1699 inventory) and a suite of 7 pieces à 4. (en)
- Ignazio Albertini, connu sous le pseudonyme de Cuenator (né probablement en 1644 à Milan, mort le 22 septembre 1685 à Vienne) est un violoniste et un compositeur italien du XVIIe siècle. (fr)
- Ignazio Albertini, conosciuto anche come Ignazio Albertino (Milano, 1644 – Vienna, 22 settembre 1685), è stato un compositore italiano del periodo barocco. Non si sa nulla della sua gioventù, ma si suppone che sia nato a Milano. La prima notizia che abbiamo di lui proviene da una lettera al violinista Johann Heinrich Schmelzer da parte del principe-vescovo Karl von Liechtenstein-Kastelkorn datata 6 settembre 1671. Da questa lettera si evince che Albertini avesse all'epoca 27 anni. Frontespizio di Sonatinae XII (pubblicato postumo nel 1692) Al momento della sua morte, avvenuta per assassinio, si trovava a Vienna, al servizio di Eleonora Gonzaga-Nevers, vedova dell'imperatore del Sacro Romano Impero Ferdinando III. Della sua produzione, ci è pervenuta solo una raccolta di 12 sonate per violino e basso continuo. La dedica a Leopoldo I è firmata dallo stesso compositore, che evidentemente si era occupato personalmente della preparazione della pubblicazione, che si presenta come una lussuosa incisione su rame, tuttavia (probabilmente a causa della cospicua spesa per la stampa) essa vide la luce solo nel 1692, sette anni dopo la morte del compositore. L'opera è caratterizzata dal felice incontro della tradizione musicale italiana con la tecnica virtuosistica tipicamente austriaca e tedesca. Vi si ritrovano forti contrasti nei movimenti, ma morbide modulazioni. Forma libera e passaggi fortemente ritmici prevalgono sui movimenti di danza, come anche nella musica di Schmelzer e il suo circolo viennese, tra cui spicca il violinista e compositore Heinrich Ignaz Biber. (it)
- Ignazio Albertini (Albertino), född cirka 1644, död 22 september 1685, var en italiensk violinist och tonsättare under barocken. Mycket lite är känt om Albertinis liv. Han omnämns första gången i ett brev från violinisten och tonsättaren Johann Heinrich Schmelzer till Furstbiskopen av Olomouc. Albertini hade uppenbarligen gjort sig skyldig till någon typ av yrkesmässig försummelse, men såväl Schmelzer som Furstbiskopen omnämner Albertinis i goda ordalag. Korrespondensen kan dateras till september 1671, så vid denna tidpunkt uppehöll sig Albertini sannolikt i Wien, men vilken tjänst han då kan ha haft framgår inte. Han blev sedermera anställd som kammarmusiker av Eleanor Gonzaga, Ferdinand III:s änka och hade denna befattning till sin död 22 september 1685, då Albertini knivmördades. Omständigheterna kring mordet är okända. Endast en publikation med musik av Albertini är känd, innehållande tolv Sonatinæ (sonater för violin och generalbas) publicerade postumt i Wien samt i Frankfurt 1692. Albertini arbetade själv med utgivningen av dessa sonater, men publiceringen kom inte till stånd före hans död. Detta kan till del bero på den höga kostnad som koppargravyr betingade vid denna tid. Albertinis sonater är uppbyggda av flera kortare och kontrasterande avsnitt och är mycket varierade i innehåll och struktur. Kompositionerna vittnar om goda kunskaper inom kompositionsteknik och kontrapunkt. Sonata IX utgörs exempelvis en passacaglia där huvudsubjektet till del presenteras som en kanon i kvinten. Sonata XII består, till skillnad från de föregående verken, genomgående av imitativ sats. I flera av dessa sonater finns lyriska arior samt avsnitt med toccatakaraktär vilka ger prov på Stylus Phantasticus. Albertinis sonater ställer höga tekniska krav på utövaren, med flertalet snabba detacherade passager, stora hopp mellan registren samt dubbelgrepp. Utöver de 12 Sonatinae finns även två ytterligare verk omnämnda i kataloger: Sonata hyllaris ex C à 10 (inventarieförteckning från 1699) och en fyrstämmig svit från 1683 innehållande sju satser. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Ignazio Albertini či Albertino (kolem 1644 – 22. září 1685, Vídeň) byl italský houslista a hudební skladatel. Působil ve Vídni ve šlechtických službách, naposledy jako dvorní hudebník Eleonory Mantovské, vdovy po císaři Ferdinandu III. Zemřel následkem pobodání, přesné okolnosti vraždy nejsou dnes známy. Jako skladatel je znám pro jediné, posmrtně vydané, dílo: Dvanáct houslových sonát (1692). (cs)
- Ignazio Albertini (* 1644 vermutlich in Mailand; † 22. September 1685 in Wien) war ein italienischer Violinist und Komponist. (de)
- Ignazio Albertini, connu sous le pseudonyme de Cuenator (né probablement en 1644 à Milan, mort le 22 septembre 1685 à Vienne) est un violoniste et un compositeur italien du XVIIe siècle. (fr)
- Ignazio Albertini (Albertino) (c. 1644 – 22 September 1685) was an Italian Middle Baroque violinist and composer. Very little is known about Albertini's life. He may have been born in Milan, but first surfaces in Vienna, in a letter exchange between the famous violinist Johann Heinrich Schmelzer of the Viennese court and Karl II von Liechtenstein-Kastelkorn, Prince-Bishop of Olomouc. Apparently, Albertini was guilty of some sort of misconduct, but both Schmelzer and the Prince-Bishop express their high opinion of him as a musician. The letter exchange dates from September 1671, so by that time Albertini was in Vienna; how he got there and what positions he occupied is unknown. That he was introduced to the Prince-Bishop, a well-known collector of music, and knew Schmelzer, one of the most (en)
- Ignazio Albertini, conosciuto anche come Ignazio Albertino (Milano, 1644 – Vienna, 22 settembre 1685), è stato un compositore italiano del periodo barocco. Non si sa nulla della sua gioventù, ma si suppone che sia nato a Milano. La prima notizia che abbiamo di lui proviene da una lettera al violinista Johann Heinrich Schmelzer da parte del principe-vescovo Karl von Liechtenstein-Kastelkorn datata 6 settembre 1671. Da questa lettera si evince che Albertini avesse all'epoca 27 anni. Frontespizio di Sonatinae XII (pubblicato postumo nel 1692) (it)
- Ignazio Albertini (Albertino), född cirka 1644, död 22 september 1685, var en italiensk violinist och tonsättare under barocken. Mycket lite är känt om Albertinis liv. Han omnämns första gången i ett brev från violinisten och tonsättaren Johann Heinrich Schmelzer till Furstbiskopen av Olomouc. Albertini hade uppenbarligen gjort sig skyldig till någon typ av yrkesmässig försummelse, men såväl Schmelzer som Furstbiskopen omnämner Albertinis i goda ordalag. Korrespondensen kan dateras till september 1671, så vid denna tidpunkt uppehöll sig Albertini sannolikt i Wien, men vilken tjänst han då kan ha haft framgår inte. Han blev sedermera anställd som kammarmusiker av Eleanor Gonzaga, Ferdinand III:s änka och hade denna befattning till sin död 22 september 1685, då Albertini knivmördades. Omstän (sv)
|
