An Entity of Type: animal, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Heinrich Gustav Magnus (German pronunciation: [ˈhaɪnʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs]; 2 May 1802 – 4 April 1870) was a notable German experimental scientist. His training was mostly in chemistry but his later research was mostly in physics. He spent the great bulk of his career at the University of Berlin, where he is remembered for his laboratory teaching as much as for his original research. He did not use his first given name, and was known throughout his life as Gustav Magnus.

Property Value
dbo:abstract
  • Heinrich Gustav Magnus (2 de maig 1802, Berlín, Prússia - 4 d'abril de 1870, Berlín, Confederació d'Alemanya del Nord) fou químic i físic alemany conegut per haver descobert l'àcid periòdic i l'efecte Magnus. (ca)
  • Heinrich Gustav Magnus (2. května 1802, Berlín – 4. dubna 1870, Berlín) byl německý fyzik a chemik židovského původu. V průběhu života konvertoval k protestantismu. V roce 1835 objevil Magnusův jev, tedy vznik síly při obtékání rotujícího tělesa plynem nebo kapalinou. Roku 1837 zjistil, že v krvi, jež koluje v tepnách, je více kyslíku než v krvi, která proudí v žilách. Ve 30. letech rovněž objevil Magnusovu zelenou sůl – [Pt(NH3)4][PtCl4]. V roce 1845 byl jmenován profesorem na Berlínské univerzitě. (cs)
  • هاينريش غوستاف ماغنوس (2 مايو 1802 - 4 أبريل 1870) عالم تجريبي ألماني. ولد في برلين، وهو ابن تاجر ثري من الديانة اليهودية. في شبابه تلقى التعليمات الخاصة في الرياضيات والعلوم الطبيعية في جامعة برلين فدرس الكيمياء والفيزياء في السنوات 1822-1827، وحصل على شهادة الدكتوراه عن أطروحة غير تيليريوم في 1827. صاحب مستشار الدكتوراه كان إلهارد ميتشيرليتش. ثم ذهب إلى ستوكهولم لمدة سنة كباحث زائر في مختبر جو جاكوب برزليوس (الذي كان صديقا شخصيا للميتشيرليتش). وأعقب ذلك في السنة في باريس في مختبر لويس غاي جوزيف لوساك ولويس جاك ثينارد. لذلك كان لديه التعليم من الدرجة الأولى في العلوم التجريبية عندما تكون في 1831، تم تعيينه محاضرا في الفيزياء والتكنولوجيا في جامعة برلين. في عام 1834 عين كأستاذ مساعد، وعام 1845 عين أستاذا، وبعد ذلك انتخب عميد الكلية. (ar)
  • Ο Χάινριχ Γκούσταβ Μάγκνους, (γερμ. Heinrich Gustav Magnus, 1802-1870), ήταν Γερμανός φυσικός και χημικός. (el)
  • Heinrich Gustav Magnus (* 2. Mai 1802 in Berlin; † 4. April 1870 ebenda) war ein deutscher Physiker und Chemiker. Er entdeckte ein Platinsalz (Magnus-Salz), stellte die Magnus-Formel auf und lieferte die physikalische Erklärung eines Phänomens, das seitdem ebenfalls mit seinem Namen verbunden ist (Magnus-Effekt). Mit den von Magnus organisierten Kolloquien und sonstigen Lehrveranstaltungen in seinem Haus am Kupfergraben (Magnus-Haus), beginnt die große physikalische Tradition der Humboldt-Universität. Er gilt als Begründer einer der wichtigsten Physikerschulen des 19. Jahrhunderts. Zu seinen Schülern zählen u. a. Rudolph Clausius, August Kundt, Emil Warburg und Hermann von Helmholtz. (de)
  • Heinrich Gustav Magnus (German pronunciation: [ˈhaɪnʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs]; 2 May 1802 – 4 April 1870) was a notable German experimental scientist. His training was mostly in chemistry but his later research was mostly in physics. He spent the great bulk of his career at the University of Berlin, where he is remembered for his laboratory teaching as much as for his original research. He did not use his first given name, and was known throughout his life as Gustav Magnus. (en)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlin, Alemania, 1802ko maiatzaren 2a - 1870eko apirilaren 4a) alemaniar fisikaria izan zen. (eu)
  • Heinrich Gustav Magnus (2 de mayo de 1802 - 4 de abril de 1870) fue un químico y físico alemán. Al efecto Magnus, enunciado por él, se le llamó así después de su muerte. (es)
  • Heinrich Gustav Magnus (pengucapan bahasa Jerman: [ˈhaɪ̯nʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs]; 2 Mei 1802 – 4 April 1870) adalah seorang ilmuwan eksperimental Jerman terkenal. Ia banyak berlatih dalam bidang kimia selain kemudian ia juga banyak meriset dalam bidang fisika. Ia menjalani sebagian besar masa karirnya di Universitas Berlin, dimana ia dikenal karena pengajaran laboratoriumnya tentang riset aslinya. Ia tak memakai nama pemberian pertamanya, dan dikenal sepanjang masa hidupnya sebagai Gustav Magnus. (in)
  • Heinrich Gustav Magnus (né le 2 mai 1802 à Berlin et décédé le 4 avril 1870 à Berlin) est un physicien et un chimiste prussien du XIXe siècle. Il a étudié les effets du passage d'une balle dans un fluide, nommé d'après son nom l'effet Magnus. (fr)
  • 하인리히 구스타프 마그누스(독일어: Heinrich Gustav Magnus, 1802년 5월 2일 ~ 1870년 4월 4일)는 독일의 물리학자이자 화학자이다. 베를린 훔볼트 대학교에서 교수로 재직하며 일생을 보냈다. 마그누스 효과를 발견한 것으로 유명하다. (ko)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlino, 2 maggio 1802 – Berlino, 4 aprile 1870) è stato un chimico e fisico tedesco, il cui nome è legato alla scoperta dell'effetto Magnus. (it)
  • ハインリヒ・グスタフ・マグヌス(独: Heinrich Gustav Magnus、1802年5月2日 - 1870年4月4日)は、ドイツの実験科学者である。「マグヌス効果」で有名。 (ja)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlim, 2 de maio de 1802 — Berlim, 4 de abril de 1870) foi um físico alemão. Em suas pesquisas constatou a ocorrência de desvios nas trajetórias balísticas em relação à direção que teoricamente se esperaria, em consequência de um fenômeno que ficou conhecido como efeito Magnus. Tal conclusão foi obtida em 1852, ao constatar que o meio em movimento (água ou ar, por exemplo) atua sobre um cilindro, que gira segundo um eixo perpendicular à direção do movimento. Esse efeito manifesta-se por uma força cuja direção é perpendicular tanto ao eixo de rotação do cilindro quanto à direção da corrente. O efeito Magnus encontrou aplicação na propulsão de navios. Magnus também obteve resultados importantes na determinação da velocidade de difusão do hidrogênio. Mediu ainda o grau geotérmico, a dilatação do ar com o calor e descobriu o , também chamado sal verde de Magnus. Descobriu ainda o ácido periódico. (pt)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlijn, 2 mei 1802 – aldaar, 4 april 1870) was een Duitse scheikundige en natuurkundige. Het Magnus effect is naar hem genoemd. Zijn vader was een welgestelde koopman en van zijn vijf broers werd er één, (1799-1872), een beroemd schilder. Na een studie in Berlijn ging hij naar de Universiteit van Stockholm,waar hij werkte onder Berzelius, en later naar Parijs waar hij studeerde onder Gay-Lussac en Thénard. In 1831 kwam hij terug in Berlijn als lector in techniek en natuurkunde aan de universiteit. In 1834 werd hij assistent professor en in 1845 werd hij benoemd als professor. Als leraar was zijn succes groot: zijn duidelijke stijl , de proeven en de perfecte demonstraties die hij hield trokken de aandacht van grote aantallen studenten en wetenschappers. Hij benadrukte het belang van toegepaste wetenschappen door excursies te organiseren naar fabrieken en werkplaatsen. Daarnaast vond hij de tijd om wekelijkse bijeenkomsten te houden in zijn huis over natuurkundige thema's met een select gezelschap van jonge studenten. (nl)
  • Heinrich Gustav Magnus (ur. 2 maja 1802 w Berlinie, zm. 4 kwietnia 1870 tamże) – niemiecki chemik, fizyk i technolog, współzałożyciel i . Od roku 1834 był profesorem Uniwersytetu Berlińskiego. W dziedzinie chemii odkrył m.in. pierwszą kompleksową sól platyny – [Pt(NH3)4][PtCl4], zwaną „” lub „zieloną solą Magnusa”, badał właściwości telluru i selenu, zajmował się procesem absorpcji gazów we krwi, dyfuzją wodoru, pomiarami współczynników rozszerzalności cieplnej powietrza w wysokich temperaturach. Jego najbardziej znanym osiągnięciem w dziedzinie fizyki było wykazanie występowania siły nośnej na bryle (np. walcu) obracającej się wokół osi poprzecznej do kierunku przepływu strumienia płynu, w którym się znajduje („efekt Magnusa”). (pl)
  • Heinrich Gustav Magnus, född 2 maj 1802 i Berlin, död där 4 april 1870, var en tysk fysiker; bror till Eduard Magnus. Magnus blev 1827 filosofie doktor i Berlin och arbetade 1828 under Jöns Jacob Berzelius på Vetenskapsakademiens laboratorium i Stockholm. Han gjorde därefter en studieresa till Paris och var från 1831 lärare i teknologi och fysik vid Berlins universitet, där han 1834 blev extra ordinarie och 1845 ordinarie professor i teknologi. Magnus utrustade med egna medel ett fysiskt laboratorium, som blev ett mönster för de sedermera uppväxande fysiska instituten. På det kemiska området upptäckte han bland annat isetionsyra och ett efter honom uppkallat platinasalt samt gjorde för sin tid utmärkta analyser av blodgaserna. Mest betydande blev dock hans arbeten inom fysiken, såsom hans elektriska och hydrodynamiska experiment samt framförallt hans iakttagelser inom värmeläran. Samtidigt och i märklig överensstämmelse med Henri Victor Regnault, men fullt oberoende av denne, bestämde han nämligen luftens utvidgning, varvid han genom användning av svensken Fredrik Rudbergs metod erhöll ett riktigare talvärde än Louis Joseph Gay-Lussacs och John Daltons. I nära samband därmed gjorde han noggranna mätningar av ångors spänstighet. Han konstruerade även en jordtermometer och utförde undersökningar över värmestrålning, särskilt gasernas absorptionsförmåga för denna. Av stort värde är också hans mätningar av gasers värmeledningsförmåga. Hans arbeten återfinns huvudsakligen i Johann Christian Poggendorffs "Annalen". Han invaldes som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien 1868. (sv)
  • Генріх Густав Магнус, також Гайнріх Ґустав Маґнус (нім. Heinrich-Gustav Magnus, 2 травня 1802, Берлін — 4 квітня 1870, Берлін) — німецький фізик та хімік. (uk)
  • Генрих Густав Магнус (нем. Heinrich-Gustav Magnus; 2 мая 1802, Берлин — 4 апреля 1870, Берлин) — немецкий физик и химик. Член Берлинской академии наук (1840), иностранный член Лондонского королевского общества (1863), член-корреспондент Петербургской академии наук (1854), Парижской академии наук (1864). (ru)
  • 海因里希·古斯塔夫·馬格努斯(Heinrich Gustav Magnus,德语发音:[ˈhaɪ̯nʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs];1802年5月2日-1870年4月4日),是一個著名的德國實驗科學家,以馬格努斯效應聞名於世。他的研究最初主要集中在化學,但他後來的研究主要集中在物理。他的大部分職業生涯在柏林大學度過,他的實驗教學為原創性研究。 (zh)
dbo:academicDiscipline
dbo:almaMater
dbo:award
dbo:birthDate
  • 1802-05-02 (xsd:date)
dbo:birthPlace
dbo:deathDate
  • 1870-04-04 (xsd:date)
dbo:deathPlace
dbo:doctoralAdvisor
dbo:doctoralStudent
dbo:knownFor
dbo:notableStudent
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 475659 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 9863 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1115245590 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:almaMater
dbp:awards
  • ForMemRS (en)
dbp:birthDate
  • 1802-05-02 (xsd:date)
dbp:birthPlace
  • Berlin, Brandenburg, HRE (en)
dbp:caption
  • Heinrich Gustav Magnus (en)
dbp:deathDate
  • 1870-04-04 (xsd:date)
dbp:deathPlace
  • Berlin, Germany (en)
dbp:doctoralAdvisor
dbp:doctoralStudents
dbp:field
  • Chemistry and physics (en)
dbp:knownFor
dbp:name
  • Gustav Magnus (en)
dbp:notableStudents
  • dbr:Wilhelm_von_Beetz
  • Alexander Mitscherlich (en)
  • Arthur von Oettingen (en)
  • Edward Schunck (en)
  • Georg Hermann Quincke (en)
  • Adolf Wüllner (en)
  • Eduard Hagenbach-Bischoff (en)
  • Gustav Karsten (en)
  • Hermann Helmholtz (en)
  • Rudolf Clausius (en)
  • Wilhelm Heinrich Heintz (en)
dbp:thesisTitle
  • De tellurio (en)
dbp:thesisUrl
dbp:thesisYear
  • 1827 (xsd:integer)
dbp:title
  • Magnus, Heinrich Gustav (en)
dbp:url
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dbp:workInstitution
dcterms:subject
gold:hypernym
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • Heinrich Gustav Magnus (2 de maig 1802, Berlín, Prússia - 4 d'abril de 1870, Berlín, Confederació d'Alemanya del Nord) fou químic i físic alemany conegut per haver descobert l'àcid periòdic i l'efecte Magnus. (ca)
  • Heinrich Gustav Magnus (2. května 1802, Berlín – 4. dubna 1870, Berlín) byl německý fyzik a chemik židovského původu. V průběhu života konvertoval k protestantismu. V roce 1835 objevil Magnusův jev, tedy vznik síly při obtékání rotujícího tělesa plynem nebo kapalinou. Roku 1837 zjistil, že v krvi, jež koluje v tepnách, je více kyslíku než v krvi, která proudí v žilách. Ve 30. letech rovněž objevil Magnusovu zelenou sůl – [Pt(NH3)4][PtCl4]. V roce 1845 byl jmenován profesorem na Berlínské univerzitě. (cs)
  • هاينريش غوستاف ماغنوس (2 مايو 1802 - 4 أبريل 1870) عالم تجريبي ألماني. ولد في برلين، وهو ابن تاجر ثري من الديانة اليهودية. في شبابه تلقى التعليمات الخاصة في الرياضيات والعلوم الطبيعية في جامعة برلين فدرس الكيمياء والفيزياء في السنوات 1822-1827، وحصل على شهادة الدكتوراه عن أطروحة غير تيليريوم في 1827. صاحب مستشار الدكتوراه كان إلهارد ميتشيرليتش. ثم ذهب إلى ستوكهولم لمدة سنة كباحث زائر في مختبر جو جاكوب برزليوس (الذي كان صديقا شخصيا للميتشيرليتش). وأعقب ذلك في السنة في باريس في مختبر لويس غاي جوزيف لوساك ولويس جاك ثينارد. لذلك كان لديه التعليم من الدرجة الأولى في العلوم التجريبية عندما تكون في 1831، تم تعيينه محاضرا في الفيزياء والتكنولوجيا في جامعة برلين. في عام 1834 عين كأستاذ مساعد، وعام 1845 عين أستاذا، وبعد ذلك انتخب عميد الكلية. (ar)
  • Ο Χάινριχ Γκούσταβ Μάγκνους, (γερμ. Heinrich Gustav Magnus, 1802-1870), ήταν Γερμανός φυσικός και χημικός. (el)
  • Heinrich Gustav Magnus (* 2. Mai 1802 in Berlin; † 4. April 1870 ebenda) war ein deutscher Physiker und Chemiker. Er entdeckte ein Platinsalz (Magnus-Salz), stellte die Magnus-Formel auf und lieferte die physikalische Erklärung eines Phänomens, das seitdem ebenfalls mit seinem Namen verbunden ist (Magnus-Effekt). Mit den von Magnus organisierten Kolloquien und sonstigen Lehrveranstaltungen in seinem Haus am Kupfergraben (Magnus-Haus), beginnt die große physikalische Tradition der Humboldt-Universität. Er gilt als Begründer einer der wichtigsten Physikerschulen des 19. Jahrhunderts. Zu seinen Schülern zählen u. a. Rudolph Clausius, August Kundt, Emil Warburg und Hermann von Helmholtz. (de)
  • Heinrich Gustav Magnus (German pronunciation: [ˈhaɪnʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs]; 2 May 1802 – 4 April 1870) was a notable German experimental scientist. His training was mostly in chemistry but his later research was mostly in physics. He spent the great bulk of his career at the University of Berlin, where he is remembered for his laboratory teaching as much as for his original research. He did not use his first given name, and was known throughout his life as Gustav Magnus. (en)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlin, Alemania, 1802ko maiatzaren 2a - 1870eko apirilaren 4a) alemaniar fisikaria izan zen. (eu)
  • Heinrich Gustav Magnus (2 de mayo de 1802 - 4 de abril de 1870) fue un químico y físico alemán. Al efecto Magnus, enunciado por él, se le llamó así después de su muerte. (es)
  • Heinrich Gustav Magnus (pengucapan bahasa Jerman: [ˈhaɪ̯nʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs]; 2 Mei 1802 – 4 April 1870) adalah seorang ilmuwan eksperimental Jerman terkenal. Ia banyak berlatih dalam bidang kimia selain kemudian ia juga banyak meriset dalam bidang fisika. Ia menjalani sebagian besar masa karirnya di Universitas Berlin, dimana ia dikenal karena pengajaran laboratoriumnya tentang riset aslinya. Ia tak memakai nama pemberian pertamanya, dan dikenal sepanjang masa hidupnya sebagai Gustav Magnus. (in)
  • Heinrich Gustav Magnus (né le 2 mai 1802 à Berlin et décédé le 4 avril 1870 à Berlin) est un physicien et un chimiste prussien du XIXe siècle. Il a étudié les effets du passage d'une balle dans un fluide, nommé d'après son nom l'effet Magnus. (fr)
  • 하인리히 구스타프 마그누스(독일어: Heinrich Gustav Magnus, 1802년 5월 2일 ~ 1870년 4월 4일)는 독일의 물리학자이자 화학자이다. 베를린 훔볼트 대학교에서 교수로 재직하며 일생을 보냈다. 마그누스 효과를 발견한 것으로 유명하다. (ko)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlino, 2 maggio 1802 – Berlino, 4 aprile 1870) è stato un chimico e fisico tedesco, il cui nome è legato alla scoperta dell'effetto Magnus. (it)
  • ハインリヒ・グスタフ・マグヌス(独: Heinrich Gustav Magnus、1802年5月2日 - 1870年4月4日)は、ドイツの実験科学者である。「マグヌス効果」で有名。 (ja)
  • Heinrich Gustav Magnus (ur. 2 maja 1802 w Berlinie, zm. 4 kwietnia 1870 tamże) – niemiecki chemik, fizyk i technolog, współzałożyciel i . Od roku 1834 był profesorem Uniwersytetu Berlińskiego. W dziedzinie chemii odkrył m.in. pierwszą kompleksową sól platyny – [Pt(NH3)4][PtCl4], zwaną „” lub „zieloną solą Magnusa”, badał właściwości telluru i selenu, zajmował się procesem absorpcji gazów we krwi, dyfuzją wodoru, pomiarami współczynników rozszerzalności cieplnej powietrza w wysokich temperaturach. Jego najbardziej znanym osiągnięciem w dziedzinie fizyki było wykazanie występowania siły nośnej na bryle (np. walcu) obracającej się wokół osi poprzecznej do kierunku przepływu strumienia płynu, w którym się znajduje („efekt Magnusa”). (pl)
  • Генріх Густав Магнус, також Гайнріх Ґустав Маґнус (нім. Heinrich-Gustav Magnus, 2 травня 1802, Берлін — 4 квітня 1870, Берлін) — німецький фізик та хімік. (uk)
  • Генрих Густав Магнус (нем. Heinrich-Gustav Magnus; 2 мая 1802, Берлин — 4 апреля 1870, Берлин) — немецкий физик и химик. Член Берлинской академии наук (1840), иностранный член Лондонского королевского общества (1863), член-корреспондент Петербургской академии наук (1854), Парижской академии наук (1864). (ru)
  • 海因里希·古斯塔夫·馬格努斯(Heinrich Gustav Magnus,德语发音:[ˈhaɪ̯nʁɪç ˈɡʊsta(ː)f ˈma(ː)ɡnʊs];1802年5月2日-1870年4月4日),是一個著名的德國實驗科學家,以馬格努斯效應聞名於世。他的研究最初主要集中在化學,但他後來的研究主要集中在物理。他的大部分職業生涯在柏林大學度過,他的實驗教學為原創性研究。 (zh)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlijn, 2 mei 1802 – aldaar, 4 april 1870) was een Duitse scheikundige en natuurkundige. Het Magnus effect is naar hem genoemd. Zijn vader was een welgestelde koopman en van zijn vijf broers werd er één, (1799-1872), een beroemd schilder. Na een studie in Berlijn ging hij naar de Universiteit van Stockholm,waar hij werkte onder Berzelius, en later naar Parijs waar hij studeerde onder Gay-Lussac en Thénard. In 1831 kwam hij terug in Berlijn als lector in techniek en natuurkunde aan de universiteit. In 1834 werd hij assistent professor en in 1845 werd hij benoemd als professor. (nl)
  • Heinrich Gustav Magnus (Berlim, 2 de maio de 1802 — Berlim, 4 de abril de 1870) foi um físico alemão. Em suas pesquisas constatou a ocorrência de desvios nas trajetórias balísticas em relação à direção que teoricamente se esperaria, em consequência de um fenômeno que ficou conhecido como efeito Magnus. Tal conclusão foi obtida em 1852, ao constatar que o meio em movimento (água ou ar, por exemplo) atua sobre um cilindro, que gira segundo um eixo perpendicular à direção do movimento. Esse efeito manifesta-se por uma força cuja direção é perpendicular tanto ao eixo de rotação do cilindro quanto à direção da corrente. O efeito Magnus encontrou aplicação na propulsão de navios. (pt)
  • Heinrich Gustav Magnus, född 2 maj 1802 i Berlin, död där 4 april 1870, var en tysk fysiker; bror till Eduard Magnus. Magnus blev 1827 filosofie doktor i Berlin och arbetade 1828 under Jöns Jacob Berzelius på Vetenskapsakademiens laboratorium i Stockholm. Han gjorde därefter en studieresa till Paris och var från 1831 lärare i teknologi och fysik vid Berlins universitet, där han 1834 blev extra ordinarie och 1845 ordinarie professor i teknologi. (sv)
rdfs:label
  • غوستاف ماغنوس (ar)
  • Heinrich Gustav Magnus (ca)
  • Heinrich Gustav Magnus (cs)
  • Heinrich Gustav Magnus (de)
  • Χάινριχ Γκούσταβ Μάγκνους (el)
  • Heinrich Magnus (es)
  • Heinrich Gustav Magnus (en)
  • Heinrich Gustav Magnus (eu)
  • Heinrich Gustav Magnus (in)
  • Heinrich Gustav Magnus (fr)
  • Heinrich Gustav Magnus (it)
  • 하인리히 구스타프 마그누스 (ko)
  • ハインリヒ・グスタフ・マグヌス (ja)
  • Heinrich Gustav Magnus (nl)
  • Heinrich Gustav Magnus (pl)
  • Heinrich Gustav Magnus (pt)
  • Магнус, Генрих Густав (ru)
  • Gustav Magnus (sv)
  • Генріх Густав Магнус (uk)
  • 海因里希·馬格努斯 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Gustav Magnus (en)
is dbo:academicAdvisor of
is dbo:doctoralAdvisor of
is dbo:doctoralStudent of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:academicAdvisors of
is dbp:doctoralAdvisor of
is dbp:doctoralAdvisors of
is dbp:doctoralStudents of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License