| p:abstract
| - Emeritus is an adjective that is used in the title of a retired professor, bishop or other professional. Emerita was used for women, but is rarely used today. The term is used when a person of importance in a given profession retires, so that his or her former rank can still be used in his or her title. This is particularly useful when establishing the authority of a person who might have to comment, lecture or write on a particular subject. The word is typically used as a postpositional adjective but can also be used as a preposition adjective. It is frequently capitalized when it forms part of a title. The word originated in the mid-18th century from Latin as the past participle of emereri meaning to "earn one's discharge by service". Emereri itself is a compound of the prefix e- (a variant of ex-) meaning "out of or from" and merēre meaning "earn". Emeritus does not imply that the person must be retired from all duties of his or her previous title, nor does it imply that the person is engaged in the duties of his or her previous title. (en)
- Emeritaat is de naam voor het pensioen van een hoogleraar of geestelijke. Emeritus betekent letterlijk van het Latijn naar het Nederlands vertaald 'rustend'. (nl)
- Emeritus, femininform emerita, titel som används i kombination med yrkestiteln av präster och professorer när de gått i pension. Det betecknar att de alltjämt har vissa skyldigheter och rättigheter knutna till den tidigare yrkesverksamheten. Fram till 1900-talets början innehade präster sina tjänster livet ut. När ett pensioneringssystem skulle införas 1910 inrättades genom Kungl. Maj:ts beslut ett begränsat antal s.k. emeriti-löner i varje stift. De äldsta prästerna kunde ansöka om att komma i åtnjutande av en sådan och därmed få lämna sin tjänst. En sådan präst lade ordet ”emeritus” till sin tidigare tjänstetitel, till exempel ”kontraktsprost emeritus”, ”kyrkoherde emeritus”. Den som är "f.d. kyrkoherde i X församling" har alltså titeln "kyrkoherde emeritus". År 1927 infördes emeritus-systemet också för biskopar. Emeritus-titeln innebär att en präst/biskop emeritus fortfarande - trots pensioneringen - är formellt knuten till stiftet och kyrkan. En emeritus är alltjämt bunden av sina vid präst-/biskopsvigningen avgivna löften och har rätt att förrätta gudstjänster och utföra prästerliga handlingar, till exempel dop och begravning. En emeritus-präst kan alltså utan särskilt förordnande utföra till exempel en vigsel med civilrättslig rättsverkan. Begreppet "emeritus" kan sägas tydliggöra skillnaden mellan "tjänst" och "ämbete". Åtskillig prästtjänst i Svenska kyrkan utföres idag av emeritipräster. När universitetens professorer skulle börja pensioneras infördes 1916 emeritus-begreppet också för dem. En professor emeritus är - trots pensioneringen - fortfarande knuten till sitt universitet och till sin vetenskapliga fakultet och institution med rätt att tjänstgöra där och i mån av utrymme också fortsättningsvis ha tjänsterum där och sin forskarplats i till exempel ett laboratorium. Kategori:Artiklar som behöver fotnoter Åtskillig högkvalitativ forskning i Sverige utföres idag av professorer emeriti. Det historiska begreppet ”emeritus” har alltså en bestämd innebörd. Det är inte helt synonymt med beteckningen "f.d." och kan av nämnda skäl inte på ett seriöst sätt knytas till andra yrkeskategorier än präster och professorer. Emeritus-begreppet används endast vad gäller en persons sluttjänst. En biskop som lämnar sin tjänst för att t.ex. bli kardinal kan alltså inte kallas biskop "emeritus". Inte heller kan en professor som blir biskop kallas "professor emeritus". Ordet emeritus har i svenska språket kvar sitt grammatiska latinska böjning: en kvinnlig befattningshavare kallas (i femininum) ”emerita”. I pluralis talar man om till exempel "emeritipräster" eller ”professorer emeriti”. Den som i särskild ordning av regeringen tilldelats ”professors namn” eller av biskopen utnämnts till "prost honoris causa" har emellertid titeln ”professor” eller "prost" livet ut och får aldrig tillägget ”emeritus”. Begreppet "emeritus" används studentikost och mera skämtsamt för f.d. innehavare av förtroendeuppdrag inom studentkårer eller studentnationer. (sv)
- Se denomina Emérito a aquella persona que por sus buenos servicios en una profesión, especialmente docente universitaria o eclesiástica, se ha retirado del cargo que ocupaba, disfrutando de beneficios derivados del mismo que pueden ser de diversa naturaleza según el rango y la institución de que se trate. Por lo general, se concede al emérito la potestad de participar activamente en las tareas que le eran propias antes de su retiro, previa consulta del encargado del mismo, se les da voz en asambleas y reuniones y asiste a otras en calidad de invitado de honor. (es)
- Emeritus (täysinpalvellut) -sanaa käytetään eläkkeelle jääneen miespuolisen professorin, piispan tai muun merkittävän ammattilaisen entisen virkanimikkeen yhteydessä. Naisten tapauksessa käytetään sanaa emerita. Sana tulee 1700-luvun latinan sanasta emereri, joka tarkoittaa eron ansaitsemista palveluksella . Joidenkin sääntöjen mukaan emeritus/emeritaa tulisi käyttää vain silloin, kun samalla mainitaan virka, josta henkilö on jäänyt eläkkeelle (eli esimerkiksi Helsingin yliopiston suomen kielen professori emeritus). Professorin arvonimi on toisaalta elinikäinen, sitä voi käyttää jokainen kerran sellaista virka-asemaa hallussaan pitänyt, ja sitä voidaan käyttää myös ilman emeritus/emerita -liitettä. Perinteisesti kaikista professoreista tulee emeritus/emeritaprofessoreita eläköityessä, mutta muiden ammattilaisten yhteydessä emeritukseksi tituleeraaminen vaatii yleensä poikkeuksellisia ansioita. Emeritusta käytetään puhekielessä joskus myös kuvaamaan määrittelemätöntä iäkästä, arvostettua henkilöä. (fi)
- Professor emérito é um título que uma universidade confere a seus professores aposentados que se distinguiram no exercício da atividade acadêmica. (pt)
- Emeritus (latin for "udtjent", flertal emeriti eller emeritusser) er en betegnelse, der oprindeligt blev brugt om en udtjent romersk soldat. Betegnelsen anvendes nu oftest som betegnelse for en præst eller professor, der er pensioneret (henholdsvis pastor emeritus og professor emeritus). (da)
- Emeritierung ist die altersbedingte Enthebung (Entpflichtung) eines Professors, Hochschullehrers oder Pastors von der Pflicht zur Wahrnehmung der Alltagsgeschäfte. Die Emeritierung ist nicht gleichbedeutend mit der Pensionierung. Professoren, die in Deutschland vor einem Stichtag berufen worden sind, genießen ein besonderes Emeritierungsrecht: Sie erhalten ein höheres Ruhegehalt, das ungefähr der Besoldung vor Eintritt der Emeritierung entspricht. Statt sich emeritieren zu lassen, können sich Professoren auch pensionieren lassen. Ein pensionierter Professor hat im Gegensatz zu emeritierten Professoren keine Dienstpflichten mehr; er kann also beispielsweise sofort die Betreuung von Doktoranden einstellen. Der Emeritierte behält hingegen seine wissenschaftsbezogenen akademischen Rechte, er kann zum Beispiel noch diesbezügliche Dienstreisen unternehmen. Das Wort leitet sich etymologisch vom lateinischen Verb emerere ab, welches „sich ein Recht, einen Anspruch auf etwas erwerben“ oder auch „ausgedient, alt, unbrauchbar werden“ bedeutet. Ein emeritierter Hochschullehrer befindet sich in einer Art Teil-Ruhestand; er hat sich das lebenslange Recht erworben, sich von den Alltagspflichten zurückzuziehen. Er muss sich somit – sofern er vorher Institutsvorstand war – nicht mehr um die Verwaltung des Instituts kümmern, und verliert gegebenenfalls seinen Sitz im Senat oder Fakultätskonvent. Er braucht keine Lehrveranstaltungen mehr zu halten – kann dies jedoch noch weiter tun. Eventuell kann er noch ein Dienstzimmer benutzen, um Forschungs<b/>arbeiten weiter zu betreiben oder neue aufzunehmen. Außerdem darf ein Emeritus kraft Amtes beispielsweise Magisterkandidaten, Diplomanden und Doktoranden betreuen, Mitglied akademischer (nicht aber staatlicher) Prüfungskommissionen, Berufungskommissionen und anderen Kommissionen sein. Er kann zudem, wie ein pensionierter Professor, Gutachten erstellen, etwa für Gerichte oder Staatsanwaltschaften. Die Rechtsform der Emeritierung wird landesgesetzlich bzw. in Universitätsprüfungsordnungen unterschiedlich gehandhabt. Die Emeritierung ist in Deutschland nicht mehr möglich, da sie in den meisten Bundesländern gesetzlich nur erlaubt ist, wenn eine Erstberufung vor 1975 stattgefunden hat. Amtsinhaber, auf die diese Voraussetzung zutrifft, gibt es aber nur noch vereinzelt. Das Bundesbeamtengesetz kennt nur die Zusätze „a. D.“ und „i. R.“, wobei letztere Abkürzung das Erreichen der Altersgrenze kennzeichnet. (de)
- Emeritus (maskulinum) eller emerita er en latinsk benevnelse som betyr «uttjent», og brukes i sammenstillinger for å betegne en person som er pensjonert fra visse stillinger. Dette gjelder spesielt professorer og biskoper. I noen land, som for eksempel i Sverige, er emeritus eller emerita en tittel som tildeles etter fortjeneste. I Norge er bruken av emeritus/emerita-tittelen fri og ubeskyttet. Flere personer (uavhengig av kjønn) med denne tittelen betegnes som f. eks. professores emeriti. Det er vanlig å forkorte emeritus/emerita som em., altså f. eks. professor em. eller biskop em. (no)
|
| rdfs:comment
| - Emeritus is an adjective that is used in the title of a retired professor, bishop or other professional. Emerita was used for women, but is rarely used today. The term is used when a person of importance in a given profession retires, so that his or her former rank can still be used in his or her title. This is particularly useful when establishing the authority of a person who might have to comment, lecture or write on a particular subject. (en)
- Emeritaat is de naam voor het pensioen van een hoogleraar of geestelijke. Emeritus betekent letterlijk van het Latijn naar het Nederlands vertaald 'rustend'. (nl)
- Emeritus, femininform emerita, titel som används i kombination med yrkestiteln av präster och professorer när de gått i pension. (sv)
- Se denomina Emérito a aquella persona que por sus buenos servicios en una profesión, especialmente docente universitaria o eclesiástica, se ha retirado del cargo que ocupaba, disfrutando de beneficios derivados del mismo que pueden ser de diversa naturaleza según el rango y la institución de que se trate. (es)
- Emeritus (täysinpalvellut) -sanaa käytetään eläkkeelle jääneen miespuolisen professorin, piispan tai muun merkittävän ammattilaisen entisen virkanimikkeen yhteydessä. Naisten tapauksessa käytetään sanaa emerita. (fi)
- Professor emérito é um título que uma universidade confere a seus professores aposentados que se distinguiram no exercício da atividade acadêmica. (pt)
- Emeritus (latin for "udtjent", flertal emeriti eller emeritusser) er en betegnelse, der oprindeligt blev brugt om en udtjent romersk soldat. (da)
- Emeritierung ist die altersbedingte Enthebung (Entpflichtung) eines Professors, Hochschullehrers oder Pastors von der Pflicht zur Wahrnehmung der Alltagsgeschäfte. (de)
- Emeritus (maskulinum) eller emerita er en latinsk benevnelse som betyr «uttjent», og brukes i sammenstillinger for å betegne en person som er pensjonert fra visse stillinger. (no)
|
![[RDF Data]](http://dbpedia.org/statics/sw-cube.png)
