About: Canzona

An Entity of Type: topical concept, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The canzona is an Italian musical form derived from the Franco-Flemish and Parisian chansons, and during Giovanni Gabrieli's lifetime was frequently spelled canzona, though both earlier and later the singular was spelled either canzon or canzone with the plural canzoni. The use of canzone as the plural is sometimes found in Italian, but is not common. English (and often German) uses the form canzona, with canzonas as the plural.

Property Value
dbo:abstract
  • Una canzona és una peça instrumental italiana molt característica dels segles xvi i xvii, constituïda per diverses seccions de ritme, tempo, compàs i melodia força contrastades. És d'estil fugat i recorda molt el ricercare, però amb una escriptura menys desenfrenada i menys contrapuntística. La canzona era una peça realitzada a partir d'una cançó sagrada o profana, i sovint es dedicava a algun personatge viu (existeixen moltes canzone que porten com a títol un nom de dona). Per la seva forma, la canzona es considera un antecedent de la sonata. (ca)
  • Canzona (z italského canzone, píseň) byla v 16. a 17. století vícehlasá vokální skladba vzniklá zhudebněním literární kancóny, v 15. a 16. století také samostatná instrumentální skladba. Původně byla odvozena z francouzského a nizozemského polyfonního šansonu a historicky se prolínala s madrigalem, později byla komponována samostatně. Instrumentální, například žesťové canzony Giovanni Gabrieliho i klávesové canzony Girolama Frescobaldiho významně ovlivnily fugu. Z Itálie se rozšířila do okolních zemí, zejména do Německa. (cs)
  • Als Kanzone (italienisch Canzone, „Lied“) wird eine lyrische Gedichtform bezeichnet, die eine Mischung zwischen dem Lied und der Ode ist und oft zum Ausdruck ernster und schwermütiger Betrachtung dient; in der mittelhochdeutschen Lyrik ist sie eine sehr verbreitete Form des weltlichen Liedes. Sie besteht aus mehreren längeren gleich gebauten Strophen, auf welche eine kürzere Schlussstrophe folgt. Bestehen die gleichgebauten Strophen aus mehr als zehn Versen, so zerfällt die Strophe in zwei Teile, die Füße und den Schweif. Erstere bestehen aus zwei gleichgebauten Abschnitten, die untereinander reimen; der letztere enthält mehr Reime, die sich umschlingen oder kreuzen, und ist mit den ersteren dadurch in metrische Verbindung gesetzt, dass sein erster Vers mit dem letzten der Füße reimt. In der kürzeren Schlussstrophe findet ebenfalls die Form der Umschlingung und Kreuzung der Reime statt. Die Zahl der Verse, aus denen die Strophe besteht, ist unbestimmt; in der Regel wechseln fünf- mit dreifüßigen Jamben ab. Die Kanzone stammt von der Canso der provenzalischen Troubadouren her, erhielt nach ihrer Blüte in der mittelhochdeutschen Lyrik aber erst in Italien, namentlich durch Dante und Petrarca, ihre mustergültige Ausbildung. In Deutschland fand die Kanzone später Verbreitung bei den Romantikern wie August Wilhelm Schlegel, auch August Graf von Platen, Friedrich Rückert, Joseph Christian von Zedlitz, Ludwig Bechstein, Franz von Dingelstedt und Max Waldau. (de)
  • Kanzono (itale canzona aŭ canzone, france chanson - la franclingva variaĵo en muziko foje neologisme nomatas ŝansono) estas poezia formo, kaj speco de muzika komponaĵo. (eo)
  • The canzona is an Italian musical form derived from the Franco-Flemish and Parisian chansons, and during Giovanni Gabrieli's lifetime was frequently spelled canzona, though both earlier and later the singular was spelled either canzon or canzone with the plural canzoni. The use of canzone as the plural is sometimes found in Italian, but is not common. English (and often German) uses the form canzona, with canzonas as the plural. (en)
  • Canzona es un término italiano que significa literalmente canción. Con respecto al origen etimológico, esta palabra deriva del término francés Chanson (forma vocal predominante en el siglo XVI). En cuanto a su estructura formal siempre ha respondido a un estilo fugado imitativo, aunque ha ido evolucionando a lo largo de la historia. Como género instrumental, tuvo su apogeo entre los siglos XVI y XVII. Esta palabra se utilizó con frecuencia en Italia a partir de 1600, y no era frecuente en otros países como Alemania y Francia. La palabra "canzona" originalmente se refería a un arreglo de una canción polifónica. Por ello existen numerosas composiciones que se crearon a base de material de chanson existente, y con el tiempo, el término llegó a ser aplicado a composiciones originales usando expresiones familiares y reelaboraciones. (es)
  • Una canzona (pl. canzone) o canzone è una composizione strumentale del Rinascimento. Tipica del Cinquecento e del Seicento, è strutturalmente e formalmente simile al ricercare. Nacque originariamente come trascrizione per organo o altri strumenti delle chanson franco-fiamminghe, prendendo il nome di canzon francese, canzon alla francese o canzone da sonate. Queste prime canzoni erano formalmente simili al ricercare a più temi. Nel XVI secolo e nella prima metà del XVII la canzone si rese indipendente come genere e si affiancò dunque al più severo ricercare come versione dello stesso più brillante e profana, di tendenza mottettistica e strumentata per liuto, strumenti a tastiera o piccoli ensemble. La canzone si differenziava dal ricercare e dalla fantasia anche per i ritmi vivaci e marcati e per la separazione in differenti sezioni imitative e dialoganti. I primi esempi di canzone organistica vennero forniti da Marco Antonio Cavazzoni (1523). Elementi peculiari del genere erano le note ripetute per ingraziosire i temi, la limpidezza polifonica e la varietà strutturale. I titoli delle canzone erano spesso curiosamente derivati dai patroni dei compositori. Le canzone di più ampio respiro avevano per episodi variazioni su tema esposte con diversi metri (binario o ternario) e tempi (lento o veloce). Alla fine del Cinquecento la canzone polistrumentale raggiunse i suoi vertici grazie ad Adriano Banchieri, Tarquinio Merula, Giovanni Gabrieli e Girolamo Frescobaldi con una serie di sezioni alternate in libertà e contrastanti, tendenti sempre più, di fatto, alla sonata. Gabrieli scrisse canzoni per ottoni, mentre Frescobaldi per tastiera, soprattutto fra il 1627 e il 1635, unendone spesso le strofe con brevi e libere cadenze e facendo in seguito da importante linea guida per lo sviluppo della fuga. La canzone per strumenti monodici o per ensemble da camera, invece, ispirò sostanzialmente la sonata da chiesa. Nella musica barocca, la canzone acquisterà sempre maggiori contrasti di scrittura, carattere e tempi rispetto a quella rinascimentale, decadendo poi alla fine del Settecento. Altri noti compositori di ricercari e canzoni furono Claudio Merulo, Antonio de Cabezón e Johann Jakob Froberger. (it)
  • カンツォーナ(イタリア語:canzona)もしくはカンツォン(canzon)、カンツォン・アラ・フランチェーゼ(canzon alla francese)は、楽曲形式のひとつ。 ルネサンス期に発達した器楽曲の形式である。この名称はイタリア語で歌曲を意味し、16世紀フランスのポリフォニックなシャンソン(chanson)を器楽用に編曲したものであったが、後には同様の形式によりながら、原曲を持たず最初から器楽のために作曲されたものも現れた。17世紀頃までは多くの作曲家がカンツォーナを作曲した。 (ja)
  • Canzona (kancona) – rodzaj wiersza lirycznego o tematyce wojennej lub miłosnej, wywodzący się z poezji rycerskiej. Canzona charakteryzowała się kunsztowną budową i składała się zazwyczaj z siedmio- lub jedenastozgłoskowych wersów. Pochodziła z Prowansji, zaś ukształtowała się w okresie średniowiecza we Włoszech. Canzony pisali: Francesco Petrarca (który ukształtował zasady tego typu utworów), Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio. Canzona pojawiła się po raz pierwszy w Polsce w XVI wieku w Rymach duchownych Sebastiana Grabowieckiego; później zaś w twórczości powstającej w czasie baroku (Jan Andrzej Morsztyn), a także Młodej Polski (Jan Kasprowicz). Terminu canzona używa się także jako wspólnego określenia dla zespołu gatunków lirycznych mających charakter pieśniowy. (pl)
  • De canzona of (Italiaans) canzone is oorspronkelijk, ten tijde van de troubadours en later, een één- of meerstemmig lied (vergelijk met het Franse chanson), meestal een liefdeslied, zowel eenvoudig als enigszins gecompliceerd getoonzet. Na 1530 werd de canzona verdrongen door het madrigaal en de . Instrumentaal komt de canzona voor het eerst voor tegen het begin van de 16e eeuw (canzona da sonar), aanvankelijk als naam voor orgeltranscripties, later echter ook voor andere instrumentale navolgingen van Franse chansons. Bij Giovanni Gabrieli werd de canzona voor het eerst gefigureerd. Het enige verschil met het ricercare en de fantasie is de wat lichtere thematiek en de driedelige indeling. Uit de canzona da sonar is de sonate als belangrijke muziekvorm ontstaan. (nl)
  • Canzona eller canzone (sång på italienska) är en konstfull lyrikstil och en musikgenre. Inom poesin är det ett versmått som består av strofer bestående av sju till tjugo sju- och elvastaviga verser. Vanligast är att ha tretton verser med rimställningen ABCABCCDEEDFF, där rad tre, sex, elva och tretton har elva stavelser och resten sju. Stagnelius Uppoffringen följer detta mönster, som på italienska företräddes av bland andra Francesco Petrarca. (sv)
  • Canzona ou canzone (literalmente "canção", em italiano) é uma composição instrumental do Renascimento. Tipica do Cinquecento e do , é estrutural e formalmente similar ao ricercar. Baseadas inicialmente nas canções polifônicas franco-flamengas (chansons), estas canzone instrumentais, tais como as compostas por Giovanni Gabrieli, influenciaram a fuga e foram ancestrais diretas da sonata. Seu andamento é rápido, e o ritmo inicial é de mínima mais 2 semínimas. (pt)
dbo:wikiPageID
  • 1146355 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 2235 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1091254770 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dct:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Una canzona és una peça instrumental italiana molt característica dels segles xvi i xvii, constituïda per diverses seccions de ritme, tempo, compàs i melodia força contrastades. És d'estil fugat i recorda molt el ricercare, però amb una escriptura menys desenfrenada i menys contrapuntística. La canzona era una peça realitzada a partir d'una cançó sagrada o profana, i sovint es dedicava a algun personatge viu (existeixen moltes canzone que porten com a títol un nom de dona). Per la seva forma, la canzona es considera un antecedent de la sonata. (ca)
  • Canzona (z italského canzone, píseň) byla v 16. a 17. století vícehlasá vokální skladba vzniklá zhudebněním literární kancóny, v 15. a 16. století také samostatná instrumentální skladba. Původně byla odvozena z francouzského a nizozemského polyfonního šansonu a historicky se prolínala s madrigalem, později byla komponována samostatně. Instrumentální, například žesťové canzony Giovanni Gabrieliho i klávesové canzony Girolama Frescobaldiho významně ovlivnily fugu. Z Itálie se rozšířila do okolních zemí, zejména do Německa. (cs)
  • Kanzono (itale canzona aŭ canzone, france chanson - la franclingva variaĵo en muziko foje neologisme nomatas ŝansono) estas poezia formo, kaj speco de muzika komponaĵo. (eo)
  • The canzona is an Italian musical form derived from the Franco-Flemish and Parisian chansons, and during Giovanni Gabrieli's lifetime was frequently spelled canzona, though both earlier and later the singular was spelled either canzon or canzone with the plural canzoni. The use of canzone as the plural is sometimes found in Italian, but is not common. English (and often German) uses the form canzona, with canzonas as the plural. (en)
  • カンツォーナ(イタリア語:canzona)もしくはカンツォン(canzon)、カンツォン・アラ・フランチェーゼ(canzon alla francese)は、楽曲形式のひとつ。 ルネサンス期に発達した器楽曲の形式である。この名称はイタリア語で歌曲を意味し、16世紀フランスのポリフォニックなシャンソン(chanson)を器楽用に編曲したものであったが、後には同様の形式によりながら、原曲を持たず最初から器楽のために作曲されたものも現れた。17世紀頃までは多くの作曲家がカンツォーナを作曲した。 (ja)
  • Canzona eller canzone (sång på italienska) är en konstfull lyrikstil och en musikgenre. Inom poesin är det ett versmått som består av strofer bestående av sju till tjugo sju- och elvastaviga verser. Vanligast är att ha tretton verser med rimställningen ABCABCCDEEDFF, där rad tre, sex, elva och tretton har elva stavelser och resten sju. Stagnelius Uppoffringen följer detta mönster, som på italienska företräddes av bland andra Francesco Petrarca. (sv)
  • Canzona ou canzone (literalmente "canção", em italiano) é uma composição instrumental do Renascimento. Tipica do Cinquecento e do , é estrutural e formalmente similar ao ricercar. Baseadas inicialmente nas canções polifônicas franco-flamengas (chansons), estas canzone instrumentais, tais como as compostas por Giovanni Gabrieli, influenciaram a fuga e foram ancestrais diretas da sonata. Seu andamento é rápido, e o ritmo inicial é de mínima mais 2 semínimas. (pt)
  • Canzona es un término italiano que significa literalmente canción. Con respecto al origen etimológico, esta palabra deriva del término francés Chanson (forma vocal predominante en el siglo XVI). En cuanto a su estructura formal siempre ha respondido a un estilo fugado imitativo, aunque ha ido evolucionando a lo largo de la historia. Como género instrumental, tuvo su apogeo entre los siglos XVI y XVII. (es)
  • Als Kanzone (italienisch Canzone, „Lied“) wird eine lyrische Gedichtform bezeichnet, die eine Mischung zwischen dem Lied und der Ode ist und oft zum Ausdruck ernster und schwermütiger Betrachtung dient; in der mittelhochdeutschen Lyrik ist sie eine sehr verbreitete Form des weltlichen Liedes. (de)
  • Una canzona (pl. canzone) o canzone è una composizione strumentale del Rinascimento. Tipica del Cinquecento e del Seicento, è strutturalmente e formalmente simile al ricercare. Nacque originariamente come trascrizione per organo o altri strumenti delle chanson franco-fiamminghe, prendendo il nome di canzon francese, canzon alla francese o canzone da sonate. Queste prime canzoni erano formalmente simili al ricercare a più temi. Nel XVI secolo e nella prima metà del XVII la canzone si rese indipendente come genere e si affiancò dunque al più severo ricercare come versione dello stesso più brillante e profana, di tendenza mottettistica e strumentata per liuto, strumenti a tastiera o piccoli ensemble. La canzone si differenziava dal ricercare e dalla fantasia anche per i ritmi vivaci e marcati (it)
  • De canzona of (Italiaans) canzone is oorspronkelijk, ten tijde van de troubadours en later, een één- of meerstemmig lied (vergelijk met het Franse chanson), meestal een liefdeslied, zowel eenvoudig als enigszins gecompliceerd getoonzet. Na 1530 werd de canzona verdrongen door het madrigaal en de . Instrumentaal komt de canzona voor het eerst voor tegen het begin van de 16e eeuw (canzona da sonar), aanvankelijk als naam voor orgeltranscripties, later echter ook voor andere instrumentale navolgingen van Franse chansons. Bij Giovanni Gabrieli werd de canzona voor het eerst gefigureerd. Het enige verschil met het ricercare en de fantasie is de wat lichtere thematiek en de driedelige indeling. (nl)
  • Canzona (kancona) – rodzaj wiersza lirycznego o tematyce wojennej lub miłosnej, wywodzący się z poezji rycerskiej. Canzona charakteryzowała się kunsztowną budową i składała się zazwyczaj z siedmio- lub jedenastozgłoskowych wersów. Pochodziła z Prowansji, zaś ukształtowała się w okresie średniowiecza we Włoszech. Canzony pisali: Francesco Petrarca (który ukształtował zasady tego typu utworów), Dante Alighieri, Giovanni Boccaccio. Terminu canzona używa się także jako wspólnego określenia dla zespołu gatunków lirycznych mających charakter pieśniowy. (pl)
rdfs:label
  • Canzona (ca)
  • Canzona (cs)
  • Canzona (en)
  • Kanzone (Literatur) (de)
  • Kanzono (eo)
  • Canzona (es)
  • Canzona (it)
  • Canzona (fr)
  • カンツォーナ (ja)
  • Canzona (nl)
  • Canzona (literatura) (pl)
  • Canzona (pt)
  • Canzona (sv)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License