| dbo:abstract
|
- Johann Franz Adolph Hoffmann (23 March 1858 – 1 December 1930) was a German socialist politician and Prussian Minister for Science, Culture and Education. Born in Berlin, Hoffmann worked as an engraver, and then as a gilder. He joined the Social Democratic Party of Germany, and from 1890 was the editor of local socialist newspapers, then in 1893 became a book dealer. He was known for his opposition to the ways in which Christianity was practiced by the wealthy, and was nicknamed "Ten Commandments Hoffmann" as a result. In 1900, Hoffmann was elected to Berlin City Council, in 1904 to the Reichstag, and in 1908 to the Prussian Diet. In 1916, he was elected as chair of the Berlin SPD, but he opposed World War I and so joined the Independent Social Democratic Party of Germany (USPD) split, becoming its chair, until 1918. In 1920, he was re-elected to the Reichstag, and he became co-chair of its left-wing faction, which he led into the Communist Party of Germany (KPD). He was elected to the KPD's central committee, but resigned in 1921 in sympathy with Paul Levi. He followed Levi into the Communist Working Group, the USPD, and then the SPD. He lost his seat in the Reichstag in 1924, and stood down from the city council in 1928. (en)
- Johann Franz Adolph Hoffmann (* 23. März 1858 in Berlin; † 1. Dezember 1930 ebenda) war ein sozialistischer Politiker, Mitglied im preußischen Abgeordnetenhaus und im Deutschen Reichstag sowie preußischer Minister für Wissenschaft, Kultur und Volksbildung. (de)
- Adolf Hoffmann, né le 23 mars 1858 à Berlin et mort le 1er décembre 1930 à Berlin, était un socialiste allemand. (fr)
- Adolph Hoffmann, född 22 mars 1858 i Berlin, död där 1 december 1930, var en tysk politiker. Hoffmann arbetade i yngre år som gravör, målare och förgyllare, var 1890–1893 socialdemokratisk tidningsredaktör i Halle an der Saale och Zeitz och därefter till 1920 bokhandlare i Berlin, där han 1900–1921 tillhörde yttersta vänstern inom stadsfullmäktige. Hoffmann verkade i tal och skrift som hetsig och ordrik agitator och brukade kallas "Zehn-Gebote-Hoffmann " till följd av en drastisk propagandaskrift mot de borgerliga, Die zehn Gebote und die besitzende Klasse (1891; 15:e upplagan 1912). Hoffmann var 1904–06 ledamot av tyska riksdagen och 1908–1921 av preussiska lantdagen, där han ofta orsakade stormiga scener. Efter novemberrevolutionen 1918 blev han folkkommissarie i preussiska kultusministeriet, men måste avgå redan januari 1919 på grund av den harm hans ytterligt antireligiösa kyrko- och skolpolitik väckte. Han hade 1917 anslutit sig till Tysklands oberoende socialdemokratiska parti och övergick 1920 till kommunisterna, vilka samma år lyckades återinsätta honom i riksdagen. (sv)
- Adolf Hoffmann, nascido Johann Franz Adolph Hoffmann (Berlin, 23 de março de 1858 - Berlim, 1º de dezembro de 1930) foi um sociólogo alemão. (pt)
|
| rdfs:comment
|
- Johann Franz Adolph Hoffmann (* 23. März 1858 in Berlin; † 1. Dezember 1930 ebenda) war ein sozialistischer Politiker, Mitglied im preußischen Abgeordnetenhaus und im Deutschen Reichstag sowie preußischer Minister für Wissenschaft, Kultur und Volksbildung. (de)
- Adolf Hoffmann, né le 23 mars 1858 à Berlin et mort le 1er décembre 1930 à Berlin, était un socialiste allemand. (fr)
- Adolf Hoffmann, nascido Johann Franz Adolph Hoffmann (Berlin, 23 de março de 1858 - Berlim, 1º de dezembro de 1930) foi um sociólogo alemão. (pt)
- Johann Franz Adolph Hoffmann (23 March 1858 – 1 December 1930) was a German socialist politician and Prussian Minister for Science, Culture and Education. Born in Berlin, Hoffmann worked as an engraver, and then as a gilder. He joined the Social Democratic Party of Germany, and from 1890 was the editor of local socialist newspapers, then in 1893 became a book dealer. He was known for his opposition to the ways in which Christianity was practiced by the wealthy, and was nicknamed "Ten Commandments Hoffmann" as a result. (en)
- Adolph Hoffmann, född 22 mars 1858 i Berlin, död där 1 december 1930, var en tysk politiker. Hoffmann arbetade i yngre år som gravör, målare och förgyllare, var 1890–1893 socialdemokratisk tidningsredaktör i Halle an der Saale och Zeitz och därefter till 1920 bokhandlare i Berlin, där han 1900–1921 tillhörde yttersta vänstern inom stadsfullmäktige. Hoffmann verkade i tal och skrift som hetsig och ordrik agitator och brukade kallas "Zehn-Gebote-Hoffmann " till följd av en drastisk propagandaskrift mot de borgerliga, Die zehn Gebote und die besitzende Klasse (1891; 15:e upplagan 1912). (sv)
|
