About: Ostracoderm

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Ostracoderms (lit. 'shell-skins') are the armored jawless fish of the Paleozoic Era. The term does not often appear in classifications today because it is paraphyletic (excluding jawed fishes) (may also be polyphyletic if anaspids are closer to cyclostomes) and thus does not correspond to one evolutionary lineage. However, the term is still used as an informal way of loosely grouping together the armored jawless fishes. The Subclass Ostracodermi has been placed in the division Agnatha along with the extant Subclass Cyclostomata, which includes lampreys and hagfishes.

Property Value
dbo:abstract
  • Štítnatci (Ostracodermi) jsou skupinou vyhynulých vodních obratlovců s vnějším kostěným krunýřem. Taxonomie této skupiny je ale nejasná a pravděpodobně se nejedná o monofyletický taxon - někteří zástupci jsou příbuzní skupině Agnatha (Cyclostomata), jiní čelistnatým obratlovcům. Žili v období pozdního kambria (Paleozoikum) až devonu (před 500-300 miliony let). (cs)
  • قوقعيات الأدمة أو صدفيات الأدمة (الاسم العلمي:Ostracodermi) هي أي من مجموعات الأسماك العديدة المنقرضة البدائية، التي لا يوجد بها فك، وهي أسماك مُغطاة بدرع من الصفائح العظمية. وقد تم العثور على في والديفوني وذلك في طبقات في أمريكا الشمالية وأوروبا. وكانت هذه الأسماك في الغالب أقل من 30 ؛ سم (1 ؛ قدم) طولاً وربما كانت حيوانات بطيئة تعيش في القاع.ومن التطورات الأخرى لأسماك قوقعيات الأدمة استخدامها للخياشيم لا للتغذية، لكن على وجه الحصر . فيما مضى، كانت الحبليات ذات الخياشيم تستخدم هذه الخياشيم لكلٍ من التنفس والتغذية. ولأسماك قوقعيات الأدمة أكياس خيشومية بلعومية منفصلة على طول جانب الرأس، والتي كانت مفتوحة بشكل دائم مع عدم وجود وقائية. وعلى عكس اللافقاريات التي تستخدم حركة حركة هدبية لنقل الغذاء، فقد كانت الأسماك المدرعة صدفية الجلد تستخدم بلعومها العضلي لتكوين الماصة التي تقوم بسحب الصغيرة التي تتحرك ببطء إلى أفواهها. كانت أسماك قوقعيات الأدمة هي أول أسماك حفرية يتم اكتشافها. حيث تلقى السويسريلويس أغاسي بعض حفريات أسماك قوقعيات الأدمة من اسكتلندا في ثلاثينيات القرن التاسع عشر. واستغرق وقتًا طويلاً في تصنيف تلك الحفريات لأنها لا تشبه أي مخلوق حي. كما قام في البداية بمقارنة حفريات الأسماك المدرعة العظمية بالأسماك المدرعة الموجودة في وقته مثل وسمك الحفش ولكنه أدرك لاحقًا أن تلك الحفريات لم يكن لديها فك متحرك، وفي عام 1844، صنفهم إلى مجموعة جديدة وهي «قوقعيات الأدمة». توجد أسماك قوقعيات الأدمة في مجموعتين رئيسيتين، المجموعة الأكثر بدائية (heterostracans) (cephalaspids). كانت أسماك السيفالاسبيدز أكثر تطورًا من أسماك الهيتيروستراكانز من حيث امتلاكها مثبتتات جانبية من أجل السيطرة بشكل أكبرعلى حركتها في السباحة. وبعد ظهور الأسماك الفكية (الفقاريات المائية، الأسماك العظمية الفكية، أسماك القرش، إلخ) منذ حوالي 240 مليون سنة مضت، خضعت معظم فصائل الأسماك اللافكية للانحدار وانقرضت آخر الأسماك اللافكية في نهاية العصر الديفوني. ومع ذلك، تشير معظم الأبحاث الحديثة إلى أن الأسماك الفكية ليس لها صلة بانقراض الأسماك اللافكية كما كان من المفترض سابقًا. وتم وضع أصنوفة قوقعيات الأدمة في تقسيم اللافكيات جنبًا إلى جنب مع الأصنوفة الموجودة مستديرات الفم، والتي تتضمن الجلكانيات والأسماك المخاطية. لا يظهر المصطلح في التصنيفات اليوم لأنه يكون شبه عرق أو متعددة العرق. ومع ذلك، لا يزال المصطلح «الأسماك الفكية» يُستخدم كمصطلح غير رسمي الأسماك اللافكية التي تعود إلى حقبة أولية. (ar)
  • Als Ostracodermi (Ostracodermata; griechisch ostrakon ‚Scherbe‘, ‚Schale‘; derma ‚Haut‘) wird eine Gruppe ausgestorbener, kieferloser „Fische“ („Agnatha“) bezeichnet. Diese urtümlichen Wirbeltiere traten erstmals im frühen Ordovizium auf und starben im Devon wieder aus. Das Maul der Ostracodermi ist klein und ohne Kiefer, die Brustflossen (insofern vorhanden) waren unbeweglich. Der Kopf und der vordere Rumpf sind von einem massiven Knochenpanzer umgeben, der hintere Rumpf ist mit Knochenschuppen bedeckt. Darin ähneln sie den späteren Placodermi, fischähnlichen Wirbeltieren mit Kiefern, die ebenfalls stark gepanzerte Formen hervorbrachten. (de)
  • Ostrakodermo kordatuen filumeko Ostracodermi klaseko arrain fosilez esaten da. Ordoviziarrean eta Devoniarrean bizi izan ziren. Munduan izan diren arrainik antzinakoenak dira, gaur arte aurkitutako fosilen arabera. Burugainean hezurrezko oskol sendo bat zuten; gorputzaren gainerako aldeak ezkata lodiz estaliak zituzten. Gorputza horrela lotua edukitzeak igeri egiteko egokitasun handirik ematen ez zienez, itsas azpian ematen zuten bizitza. Ornodunak ziren, eta ez zuten barailarik. (eu)
  • Los ostracodermos (Ostracodermi, del griego óstrakon, "concha", "caparazón" y derma, "piel") son una antigua clase extinta de peces agnatos, considerados como los vertebrados más antiguos que se conocen. Eran pequeños peces sin mandíbulas (aunque algunos alcanzaban los 60 cm de largo), fundamentalmente de agua dulce, que habitaron la Tierra aproximadamente entre los 500 y 350 millones de años. Estaban recubiertos de escamas y una pesada coraza o escudo óseo, motivo por el que se movían por los fondos alimentándose de los detritos que allí se iban depositando. Los ostrecodermos, considerados hoy como una agrupación parafilética,​ incluían cinco grupos principales: heterostráceos, osteostráceos, galeáspidos, anáspidos, y telodontos. * Recreación digital de un ostracodermo (Cephalaspis) basada en diversas descripciones e ilustraciones científicas. (es)
  • Ostracoderms (lit. 'shell-skins') are the armored jawless fish of the Paleozoic Era. The term does not often appear in classifications today because it is paraphyletic (excluding jawed fishes) (may also be polyphyletic if anaspids are closer to cyclostomes) and thus does not correspond to one evolutionary lineage. However, the term is still used as an informal way of loosely grouping together the armored jawless fishes. An innovation of ostracoderms was the use of gills not for feeding, but exclusively for respiration. Earlier chordates with gill precursors used them for both respiration and feeding. Ostracoderms had separate pharyngeal gill pouches along the side of the head, which were permanently open with no protective operculum. Unlike invertebrates that use ciliated motion to move food, ostracoderms used their muscular pharynx to create a suction that pulled small and slow moving prey into their mouths. Swiss anatomist Louis Agassiz received some fossils of bony armored fish from Scotland in the 1830s. He had difficulty classifying them, as they did not resemble any living creature. He compared them at first with extant armored fish such as catfish and sturgeon, but later realized that they lacked movable jaws. Hence, he classified them in 1844 as a new group, named "ostracoderms" to mean 'shell-skinned' (from Greek ὄστρακον óstrakon + δέρμα dérma). Ostracoderms have heads covered with a bony shield. They are among the earliest creatures with bony heads. The microscopic layers of that shield appear to evolutionary biologists, "like they are composed of little tooth-like structures." Neil Shubin writes: "Cut the bone of the [ostracoderm] skull open…pop it under a microscope and…you find virtually the same structure as in our teeth. There is a layer of enamel and even a layer of pulp. The whole shield is made up of thousands of small teeth fused together. This bony skull--one of the earliest in the fossil record--is made entirely of little teeth. Teeth originally arose to bite creatures (see Conodonts); later a version of teeth was used in a new way to protect them." Ostracoderms existed in two major groups, the more primitive heterostracans and the cephalaspids. The cephalaspids were more advanced than the heterostracans in that they had lateral stabilizers for more control of their swimming. It was long assumed that pteraspidomorphs and thelodonts were the only ostracoderms with paired nostrils, while the other groups have just a single median nostril. It has since been revealed that even if galeaspidans have just one external opening, it has two internal nasal organs. After the appearance of jawed fish (placoderms, acanthodians, sharks, etc.) about 420 million years ago, most ostracoderm species underwent a decline, and the last ostracoderms became extinct at the end of the Devonian period. More recent research indicates that fish with jaws had far less to do with the extinction of the ostracoderms than previously assumed, as they coexisted without noticeable decline for about 30 million years. The Subclass Ostracodermi has been placed in the division Agnatha along with the extant Subclass Cyclostomata, which includes lampreys and hagfishes. (en)
  • Hypostomata • Ostracoderme Ostracodermi Cephalaspis sp., vue d'artiste Super-classe † Hypostomata 1898 Classe † Ostracodermipuis 1932 and 1963 Synonymes * † Ostracodermi Bryant 1932 Ostracoderme (Ostracodermi, soit « peau en coquille ») est le nom de plusieurs groupes de poissons éteints, primitifs, agnathes qui étaient recouverts d'une armure de plaques osseuses. Ils appartiennent au taxon des Ostracodermi et à la super-classe Hypostomata, et leurs fossiles sont trouvés dans les strates ordovicienne et dévonienne d'Amérique du Nord et d'Europe. Ils mesuraient rarement plus de trente centimètres et étaient probablement des animaux lents vivant sur le fond océanique. (fr)
  • 甲冑魚(かっちゅうぎょ)とは、一種の原始的な魚類群の総称である。 (ja)
  • 갑주어(甲胄魚, ostracoderm)는 오늘날 어류의 조상이며 척추동물로 고생대 오르도비스기에 바다에 나타나 데본기에 번성하였다가 데본기 말에 멸종하였다. 민물이나 민물과 짠물이 섞인 물에서 살았으며, 몸은 머리·몸통·꼬리로 이루어져 있었다. 몸에 뼈가 없고 머리와 몸통 앞부분이 딱딱한 골질판으로 덮여 있었다. 몸통 뒷부분은 비늘로 덮여 있고 머리 뒤에 지느러미 한 쌍이 있었다. 눈은 두 개가 머리의 위쪽에 서로 가까이 붙어 있었고, 머리의 아래쪽에는 작은 판이 모여서 된 감각기관이 달려 있었다. 이 기관은 압력이나 진동 따위를 느꼈을 것으로 여겨진다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. (ko)
  • Ostracodermi of ostracodermen (van Oudgrieks ὄστρακον (ostrakon) = schelp; δέρμα (derma) = huid) zijn een parafyletische groep van uitgestorven primitieve kaakloze vissen (Agnatha) uit he Paleozoïcum. Groepen die tot de ostracodermen gerekend worden hebben gemeen dat ze bedekt waren met een pantser van benen platen. Fossielen van deze dieren zijn gevonden in Europa en Noord-Amerika. De subklasse Ostracodermi is geplaatst in de divisie Agnatha samen met de bestaande subklasse Cyclostomata, die prikken en slijmprikken omvat. Ostracodermen bestonden in twee hoofdgroepen, de meer primitieve heterostraca en de cephalaspida. De cephalaspida waren geavanceerder dan de heterostraca, omdat ze laterale stabilisatoren hadden voor meer controle over hun zwemmen. Na het verschijnen van kaakvissen (placodermen, acanthoden, haaien, enz.) ongeveer 420 miljoen jaar geleden, ondergingen de meeste ostracoderme soorten een achteruitgang en de laatste ostracodermen stierven uit aan het einde van het Devoon. Meer recent onderzoek geeft echter aan dat vissen met kaken veel minder te maken hadden met het uitsterven van de ostracodermen dan eerder werd aangenomen, aangezien ze gedurende ongeveer 30 miljoen jaar naast elkaar hebben bestaan zonder merkbare achteruitgang. Nadat rond 400 miljoen jaar geleden de eerste kaakvissen verschenen namen de Ostracodermi sterk af in aantal. De laatste verdwenen tijdens de Laat-Devonische extinctie (rond 360 miljoen jaar geleden). (nl)
  • Gli ostracodermi (letteralmente "con pelle a conchiglie") sono alcuni gruppi di pesci estinti, primitivi e senza mascella che erano coperti da un'armatura di piastre ossee. Fossili appartenenti al taxon Ostracodermi sono stati trovati negli strati dei periodi dall'Ordoviciano al Devoniano di molte zone del mondo. La superclasse Ostracodermi è stata disposta nell'infraphylum Agnatha assieme con la superclasse esistente dei Cyclostomata, che include le lamprede e le mixine. Non compare spesso oggi nelle classificazioni perché è parafiletica o polifiletica, ma ostracodermi ancora è usato come termine informale per i pesci privi di mascella corazzati del Paleozoico. Erano spesso lunghi meno di 30 centimetri ed erano probabilmente lenti animali bentonici che dimoravano sul fondo del mare. Oltre alla corazza un'altra innovazione dei ostracodermi era l'uso delle branchie non per l'alimentazione, ma esclusivamente per la respirazione. In tutte le forme di vita precedenti che le avevano, le branchie erano usate sia per respirare che per alimentarsi. Avevano sacchetti faringei separati della branchia lungo il lato della testa, che erano permanente aperti senza l'opercolo protettivo. Diversamente dagli invertebrati che usano il movimento di ciglia per spostare l'alimento, gli ostracodermi usavano il loro sacchetto muscolare della branchia per generare un'aspirazione che tirava dentro piccole lente prede o i detriti ricchi di nutrimento sul fondo del mare. Gli ostracodermi sono esistiti in due gruppi importanti, gli eterostraci più primitivi e gli Anaspida, celolepidi, osteostraci. Questi ultimi, noti anche come cefalaspidi (dal genere tipico, Cephalaspis), avevano stabilizzatori laterali per controllare meglio il loro nuoto. Dopo la comparsa dei pesci con mascelle (placodermi, attinotterigi, squali, ecc.) circa 400 milioni di anni fa, la maggior parte delle specie di ostracodermi subì un declino e gli ultimi ostracodermi si sono estinti alla conclusione del periodo Devoniano. (it)
  • Ostrakodermy, bezszczękowce pancerne (Ostracodermi) – nazwa stosowana dla kilku grup niewielkich paleozoicznych wodnych kręgowców o rybim pokroju ciała, należących do kilku rzędów lub gromad bezżuchwowców (Agnatha), pospolitych zwłaszcza w późnym sylurze i wczesnym dewonie (ok. 387-421 mln lat temu) w Europie i Ameryce Północnej. Zwierzęta te nie miały jeszcze wykształconych szczęk i zwykle płetw parzystych. Cechy te wiążą ostrakodermy ze współczesnymi krągłoustymi – minogami i śluzicami – z którymi często łączy się je w nadgromadę bezżuchwowców. Ich ciało okrywał pancerz skórny (stąd nazwa: gr. ὄστρακον ostrakon - skorupka i δερμα derma - skóra); niekiedy występowały także skostnienia szkieletu wewnętrznego. Osiągały kilkadziesiąt centymetrów długości. Głowa i okolica skrzelowa ciała osteostraków, m.in. (Cephalaspis) okryte były szeroką, półksiężycową tarczą kostną. Po stronie grzbietowej znajdowały się parzyste oczodoły i otwór oka ciemieniowego, przed którym leżał (jak u minogów) otwór prowadzący do narządu nosowego i przysadki mózgowej. Niewielki otwór gębowy prowadził do obszernej jamy gębowej i skrzelowej; wydaje się, że zwierzęta te odcedzały pokarm z zawiesiny, tak jak prymitywniejsze strunowce. Do anaspidów zalicza się podobne do ryb ostrakodermy o wrzecionowatym ciele, bardziej bocznie spłaszczonym niż ciało osteostraków. Nie miały one rozbudowanej tarczy głowowej - okolicę głowową pokrywały drobne łuski. Nie są znane szczegóły ich anatomii wewnętrznej, ale narządy zmysłów i otwory skrzelowe rozmieszczone były podobnie jak u osteostraków. Przód ciała heterostraków, np. , okrywał pancerz złożony z kilku dużych płyt kostnych. Szczelinowaty otwór gębowy po stronie brzusznej sugeruje, że bezszczękowce te żerowały w mule dennym. Odciski na wewnętrznej stronie płyt wskazują na obecność dużych jam skrzelowych otwierających się pojedynczym ujściem po każdej stronie ciała. Najbliżej spokrewnione z heterostrakami były prawdopodobnie telodonty (np.Thelodus), pokryte jednak nie dużymi płytami kostnymi, lecz drobnymi łuskami. (pl)
  • Os ostracodermes ou ostracodermos (do grego ostrac, casca + derm, pele) são peixes agnatos extintos. São caracterizados pelo revestimento de ossos dérmicos, organizados em forma de armaduras, escamas ou carapaças. Apesar do seu revestimento externo bem aperfeiçoado, seu endoesqueleto era ausente ou pouco desenvolvido, mas, quando presente, era constituído de cartilagem. O grupo dos ostracodermos era constituído por peixes pequenos, podendo medir entre 10 e 50 cm. Era fundamentalmente de água doce, e habitou a Terra entre aproximadamente 500 e 350 milhões de anos. As causas da sua extinção são incertas, mas a redução dos grupos no Devoniano Inferior pode estar relacionado com a diminuição do nível do mar. Outras hipóteses sugerem que o desaparecimento deles está ligado com a diversificação dos peixes gnatostomados, mas pesquisas indicam que os grupos acendentes de peixes com mandíbula conviveram com os agnatos por pelo menos 30 milhões de anos, o que pode sugerir que o surgimento dos gnatostomados não teve grandes influencias no desaparecimento do grupo. Devido a seu revestimento dérmico, os peixes se moviam pelo fundo do mar, provavelmente alimentando-se dos detritos que ali se depositavam. Os primeiros fósseis encontrados do grupo foram achados na Inglaterra, e divididos inicialmente em dois grupos, os Heterostraci e os Osteostraci. Atualmente, são divididos em dois grandes grupos, os Pteraspidomorfos e os "Cefalaspidomorfos". Alguns grupos já possuíam apêndices pares. Foram os primeiros a desenvolver um sistema complexo de linhas laterais, apesar de que esses sistema já estava presente nos ciclostomados. Foram também os primeiros animais a desenvolver um ouvido interno com canais semicirculares. As placas ósseas do revestimento se fundiam e formavam um escudo cefálico, que revestia a porção anterior do animal (o crânio, a boca circular, os globos oculares, entre outros). Nos troncos, as placas eram menores, o que permitia a movimentação. A maioria era achatado dorsoventalmente, resultando em animais não muito grandes. Além disso, eles não possuíam mandíbula, o que os colocavam dentro do grupo dos agnados. Os ostracodermos são considerados hoje como um agrupamento parafilético, pois as espécies que estão agrupadas dentro dos Cefalaspidomorfos estão mais aparentadas com os gnatostomados. Incluem nove grupos principais: Pituriaspida, Galeaspida, Osteostraci, Thelodonti, Arandaspida, Astraspida, Eriptychiida, Heterostraci, e Anapsida. (pt)
  • Остракодермы, или щитковые (лат. Ostracodermi, от др.-греч. ὄστρᾰκον — панцирь и δέρμα — кожа), — группа палеозойских бесчелюстных. Получили название из-за хорошо развитого экзоскелета (панцирь из крупных костных пластин или мелких чешуй). По внешнему виду остракодермы были более или менее рыбообразными животными, хотя часто и без парных плавников. Их длина составляла от 2 см до 1,5 м, а возможно, и до 2 м. Жили в прибрежных зонах морей и в пресных водоёмах. Известны от верхнего кембрия до верхнего девона, примерно 510—370 млн лет назад. По всей видимости, предки челюстноротых (но не круглоротых, как часто считали ранее). Иногда рассматриваются как класс, но в большинстве современных систем не имеют таксономического ранга. (ru)
  • Pansarrundmunnar (ostracodermer) är en föråldrad systematisk gruppering med fossila käklösa fiskar, som levde mellan ordovicium och devon. Termen används idag mycket sällan inom systematik eftersom taxonet är parafyletiskt eller polyfyletiskt. Huvudets bindväv hos dessa arter var kraftigt förbenat, och flera av dem hade ett rejält kroppspansar av benplåtar. De nådde en längd av 10-50 cm och var troligen bottenlevande. Ofta placerades , thelodonter och pansarpirålar inom gruppen. (sv)
  • 甲冑魚(學名:Ostracoderms),又名介皮類,是已滅絕的一類沒有下顎的原始魚類,其身上有骨質的甲板覆蓋。牠們的化石在奧陶紀至泥盆紀地層都有發現。牠們是棲於水底的動物。 甲冑魚是最先只使用鰓來呼吸,而不用來攝食的動物。所有其他之前的生物都是以鰓來同時呼吸及攝食的。牠們的頭兩側有另外的咽鰓囊,是開啟而沒有鰓蓋。甲冑魚不像其他的脊椎動物以纖毛來運送食物,而是以肌肉鰓囊來吸入細小的獵物。 自从有颔类(即现代鱼类)开始兴盛之後,无颔甲冑魚的數量大幅下降,而最終在泥盆紀末期滅絕。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 1086573 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 16367 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1115955122 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdfs:comment
  • Štítnatci (Ostracodermi) jsou skupinou vyhynulých vodních obratlovců s vnějším kostěným krunýřem. Taxonomie této skupiny je ale nejasná a pravděpodobně se nejedná o monofyletický taxon - někteří zástupci jsou příbuzní skupině Agnatha (Cyclostomata), jiní čelistnatým obratlovcům. Žili v období pozdního kambria (Paleozoikum) až devonu (před 500-300 miliony let). (cs)
  • Als Ostracodermi (Ostracodermata; griechisch ostrakon ‚Scherbe‘, ‚Schale‘; derma ‚Haut‘) wird eine Gruppe ausgestorbener, kieferloser „Fische“ („Agnatha“) bezeichnet. Diese urtümlichen Wirbeltiere traten erstmals im frühen Ordovizium auf und starben im Devon wieder aus. Das Maul der Ostracodermi ist klein und ohne Kiefer, die Brustflossen (insofern vorhanden) waren unbeweglich. Der Kopf und der vordere Rumpf sind von einem massiven Knochenpanzer umgeben, der hintere Rumpf ist mit Knochenschuppen bedeckt. Darin ähneln sie den späteren Placodermi, fischähnlichen Wirbeltieren mit Kiefern, die ebenfalls stark gepanzerte Formen hervorbrachten. (de)
  • Ostrakodermo kordatuen filumeko Ostracodermi klaseko arrain fosilez esaten da. Ordoviziarrean eta Devoniarrean bizi izan ziren. Munduan izan diren arrainik antzinakoenak dira, gaur arte aurkitutako fosilen arabera. Burugainean hezurrezko oskol sendo bat zuten; gorputzaren gainerako aldeak ezkata lodiz estaliak zituzten. Gorputza horrela lotua edukitzeak igeri egiteko egokitasun handirik ematen ez zienez, itsas azpian ematen zuten bizitza. Ornodunak ziren, eta ez zuten barailarik. (eu)
  • Hypostomata • Ostracoderme Ostracodermi Cephalaspis sp., vue d'artiste Super-classe † Hypostomata 1898 Classe † Ostracodermipuis 1932 and 1963 Synonymes * † Ostracodermi Bryant 1932 Ostracoderme (Ostracodermi, soit « peau en coquille ») est le nom de plusieurs groupes de poissons éteints, primitifs, agnathes qui étaient recouverts d'une armure de plaques osseuses. Ils appartiennent au taxon des Ostracodermi et à la super-classe Hypostomata, et leurs fossiles sont trouvés dans les strates ordovicienne et dévonienne d'Amérique du Nord et d'Europe. Ils mesuraient rarement plus de trente centimètres et étaient probablement des animaux lents vivant sur le fond océanique. (fr)
  • 甲冑魚(かっちゅうぎょ)とは、一種の原始的な魚類群の総称である。 (ja)
  • 갑주어(甲胄魚, ostracoderm)는 오늘날 어류의 조상이며 척추동물로 고생대 오르도비스기에 바다에 나타나 데본기에 번성하였다가 데본기 말에 멸종하였다. 민물이나 민물과 짠물이 섞인 물에서 살았으며, 몸은 머리·몸통·꼬리로 이루어져 있었다. 몸에 뼈가 없고 머리와 몸통 앞부분이 딱딱한 골질판으로 덮여 있었다. 몸통 뒷부분은 비늘로 덮여 있고 머리 뒤에 지느러미 한 쌍이 있었다. 눈은 두 개가 머리의 위쪽에 서로 가까이 붙어 있었고, 머리의 아래쪽에는 작은 판이 모여서 된 감각기관이 달려 있었다. 이 기관은 압력이나 진동 따위를 느꼈을 것으로 여겨진다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. (ko)
  • Pansarrundmunnar (ostracodermer) är en föråldrad systematisk gruppering med fossila käklösa fiskar, som levde mellan ordovicium och devon. Termen används idag mycket sällan inom systematik eftersom taxonet är parafyletiskt eller polyfyletiskt. Huvudets bindväv hos dessa arter var kraftigt förbenat, och flera av dem hade ett rejält kroppspansar av benplåtar. De nådde en längd av 10-50 cm och var troligen bottenlevande. Ofta placerades , thelodonter och pansarpirålar inom gruppen. (sv)
  • 甲冑魚(學名:Ostracoderms),又名介皮類,是已滅絕的一類沒有下顎的原始魚類,其身上有骨質的甲板覆蓋。牠們的化石在奧陶紀至泥盆紀地層都有發現。牠們是棲於水底的動物。 甲冑魚是最先只使用鰓來呼吸,而不用來攝食的動物。所有其他之前的生物都是以鰓來同時呼吸及攝食的。牠們的頭兩側有另外的咽鰓囊,是開啟而沒有鰓蓋。甲冑魚不像其他的脊椎動物以纖毛來運送食物,而是以肌肉鰓囊來吸入細小的獵物。 自从有颔类(即现代鱼类)开始兴盛之後,无颔甲冑魚的數量大幅下降,而最終在泥盆紀末期滅絕。 (zh)
  • قوقعيات الأدمة أو صدفيات الأدمة (الاسم العلمي:Ostracodermi) هي أي من مجموعات الأسماك العديدة المنقرضة البدائية، التي لا يوجد بها فك، وهي أسماك مُغطاة بدرع من الصفائح العظمية. وقد تم العثور على في والديفوني وذلك في طبقات في أمريكا الشمالية وأوروبا. وكانت هذه الأسماك في الغالب أقل من 30 ؛ سم (1 ؛ قدم) طولاً وربما كانت حيوانات بطيئة تعيش في القاع.ومن التطورات الأخرى لأسماك قوقعيات الأدمة استخدامها للخياشيم لا للتغذية، لكن على وجه الحصر . فيما مضى، كانت الحبليات ذات الخياشيم تستخدم هذه الخياشيم لكلٍ من التنفس والتغذية. ولأسماك قوقعيات الأدمة أكياس خيشومية بلعومية منفصلة على طول جانب الرأس، والتي كانت مفتوحة بشكل دائم مع عدم وجود وقائية. وعلى عكس اللافقاريات التي تستخدم حركة حركة هدبية لنقل الغذاء، فقد كانت الأسماك المدرعة صدفية الجلد تستخدم بلعومها العضلي لتكوين الماصة التي تقوم بسحب الصغي (ar)
  • Los ostracodermos (Ostracodermi, del griego óstrakon, "concha", "caparazón" y derma, "piel") son una antigua clase extinta de peces agnatos, considerados como los vertebrados más antiguos que se conocen. Eran pequeños peces sin mandíbulas (aunque algunos alcanzaban los 60 cm de largo), fundamentalmente de agua dulce, que habitaron la Tierra aproximadamente entre los 500 y 350 millones de años. Estaban recubiertos de escamas y una pesada coraza o escudo óseo, motivo por el que se movían por los fondos alimentándose de los detritos que allí se iban depositando. * (es)
  • Ostracoderms (lit. 'shell-skins') are the armored jawless fish of the Paleozoic Era. The term does not often appear in classifications today because it is paraphyletic (excluding jawed fishes) (may also be polyphyletic if anaspids are closer to cyclostomes) and thus does not correspond to one evolutionary lineage. However, the term is still used as an informal way of loosely grouping together the armored jawless fishes. The Subclass Ostracodermi has been placed in the division Agnatha along with the extant Subclass Cyclostomata, which includes lampreys and hagfishes. (en)
  • Gli ostracodermi (letteralmente "con pelle a conchiglie") sono alcuni gruppi di pesci estinti, primitivi e senza mascella che erano coperti da un'armatura di piastre ossee. Fossili appartenenti al taxon Ostracodermi sono stati trovati negli strati dei periodi dall'Ordoviciano al Devoniano di molte zone del mondo. Erano spesso lunghi meno di 30 centimetri ed erano probabilmente lenti animali bentonici che dimoravano sul fondo del mare. (it)
  • Ostracodermi of ostracodermen (van Oudgrieks ὄστρακον (ostrakon) = schelp; δέρμα (derma) = huid) zijn een parafyletische groep van uitgestorven primitieve kaakloze vissen (Agnatha) uit he Paleozoïcum. Groepen die tot de ostracodermen gerekend worden hebben gemeen dat ze bedekt waren met een pantser van benen platen. Fossielen van deze dieren zijn gevonden in Europa en Noord-Amerika. De subklasse Ostracodermi is geplaatst in de divisie Agnatha samen met de bestaande subklasse Cyclostomata, die prikken en slijmprikken omvat. Ostracodermen bestonden in twee hoofdgroepen, de meer primitieve heterostraca en de cephalaspida. De cephalaspida waren geavanceerder dan de heterostraca, omdat ze laterale stabilisatoren hadden voor meer controle over hun zwemmen. Na het verschijnen van kaakvissen (plac (nl)
  • Ostrakodermy, bezszczękowce pancerne (Ostracodermi) – nazwa stosowana dla kilku grup niewielkich paleozoicznych wodnych kręgowców o rybim pokroju ciała, należących do kilku rzędów lub gromad bezżuchwowców (Agnatha), pospolitych zwłaszcza w późnym sylurze i wczesnym dewonie (ok. 387-421 mln lat temu) w Europie i Ameryce Północnej. Zwierzęta te nie miały jeszcze wykształconych szczęk i zwykle płetw parzystych. Cechy te wiążą ostrakodermy ze współczesnymi krągłoustymi – minogami i śluzicami – z którymi często łączy się je w nadgromadę bezżuchwowców. Ich ciało okrywał pancerz skórny (stąd nazwa: gr. ὄστρακον ostrakon - skorupka i δερμα derma - skóra); niekiedy występowały także skostnienia szkieletu wewnętrznego. Osiągały kilkadziesiąt centymetrów długości. (pl)
  • Os ostracodermes ou ostracodermos (do grego ostrac, casca + derm, pele) são peixes agnatos extintos. São caracterizados pelo revestimento de ossos dérmicos, organizados em forma de armaduras, escamas ou carapaças. Apesar do seu revestimento externo bem aperfeiçoado, seu endoesqueleto era ausente ou pouco desenvolvido, mas, quando presente, era constituído de cartilagem. (pt)
  • Остракодермы, или щитковые (лат. Ostracodermi, от др.-греч. ὄστρᾰκον — панцирь и δέρμα — кожа), — группа палеозойских бесчелюстных. Получили название из-за хорошо развитого экзоскелета (панцирь из крупных костных пластин или мелких чешуй). Иногда рассматриваются как класс, но в большинстве современных систем не имеют таксономического ранга. (ru)
rdfs:label
  • قوقعيات الأدمة (ar)
  • Štítnatci (cs)
  • Ostracodermi (de)
  • Ostracodermi (es)
  • Ostrakodermo (eu)
  • Ostracodermi (fr)
  • Ostracodermi (it)
  • 甲冑魚 (ja)
  • 갑주어 (ko)
  • Ostracodermi (nl)
  • Ostracoderm (en)
  • Ostrakodermy (pl)
  • Ostracodermes (pt)
  • Pansarrundmunnar (sv)
  • Остракодермы (ru)
  • 甲冑魚 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License