About: New Criticism

An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

New Criticism was a formalist movement in literary theory that dominated American literary criticism in the middle decades of the 20th century. It emphasized close reading, particularly of poetry, to discover how a work of literature functioned as a self-contained, self-referential aesthetic object. The movement derived its name from John Crowe Ransom's 1941 book The New Criticism.

Property Value
dbo:abstract
  • النقد الجديد (بالإنجليزية: New Criticism)‏ هو إحدى المدارس النقدية التي ظهرت في القرن العشرين وهدفها هو القراءة المتأنية للنص الأدبي، مع استبعاد كل من السياق التاريخي والنفسي والاجتماعى للنص، ولاسيما السيرة الذاتية للكاتب. يستخدم مصطلح النقد الحديث عادة للإشارة إلى نظرية النقد الأدبي التي بدأت بأعمال آي. آ. ريتشاردز وتي. إس. إليوت قبل الحرب في إنجلترا، واستأنفها رموز أدبية مثل جون كرو رانسوم، وكلينث بروكس، وآلين تيت في الولايات المتحدة إبان الأربعينيات وحتى أوائل الستينيات. (ar)
  • El New Criticism és un corrent en crítica literària basat en el close-reading o lectura solament del text, deixant de banda coneixements sobre l'autor o l'època que puguin afectar a la interpretació de l'escrit. Els seus defensors aplicaven tècniques properes a l'estructuralisme i el formalisme, fixant-se en l'estil i en l'ús de la llengua de les obres i sobretot en el simbolisme de les paraules. També afirmaven que altres corrents crítics usaven el text com a pur pretext, ja que no se centraven a explicar-lo sinó com a exponent d'una idea o moviment social. Els detractors del New Criticism, per contra, argumenten que les circumstàncies on neix una obra són determinants, ja que si no es tenen en compte es pot córrer el risc d'interpretar-lo des d'ulls contemporanis o d'obviar la funció social de la literatura. (ca)
  • New Criticism byla formalistická literárně-teoretická škola, která převládala v americké literární kritice v polovině 20. století. Zdůrazňovala, že literární dílo, zvláště báseň, je na čtenáři i autorovi do značné míry nezávislý „sebereferenční estetický objekt“. Hnutí dala jméno kniha Johna Crowe Ransoma z roku 1941 nazvaná právě Nová kritika. K významným autorů patřil též či Thomas Stearns Eliot (práce "Tradice a individuální talenty" či "Hamlet a jeho problémy", ve kterých Eliot rozvinul svůj pojem "objektivní korelativ"). Eliotovy hodnotící soudy, jako jeho odsouzení Miltona a Shelleyho a naopak jeho obhajoba takzvaných metafyzických básníků, značně ovlivnily anglickojazyčný kulturní prostor. New Criticism se vyvíjel jako reakce na starší filologické a literárněvědné školy devatenáctého století, které se soustředily na studium vnějších faktorů uměleckého díla. Na druhé straně New Criticism odmítal ten textocentrický přístup, který zdůrazňoval jen čistě estetické a morální vlastnosti textu. Odsuzoval ho jako verzi romantizmu. V tom měl blízko ke klasickému evropskému strukturalismu. New Criticism věřil, že struktura a význam textu jsou úzce spojeny a neměly by být analyzovány samostatně. Vyloučil studium čtenářské odezvy, záměru autora, historických a kulturních kontextů a „morální hodnoty“ děl. New Criticism byl dominantním směrem na amerických univerzitách v 50. a 60. letech. V 70. letech byl zpochybněn feminismem, poststrukturalismem a dekonstruktivismem. Ačkoli noví kritici nebyli nikdy formální skupinou, řada z nich byla přímými žáky Johna Crowe Ransoma na univerzitě Vanderbilt - , Cleanth Brooks a Robert Penn Warren. Proto se někdy hovoří o „jižanském“ zatížení New Criticism. (cs)
  • Η Νέα Κριτική (New Criticism) είναι μία θεωρία της λογοτεχνίας που αναπτύχθηκε στις Η.Π.Α. μετά την δεκαετία του 1930. Είναι μία ενδοκειμενική θεωρία, σύμφωνα με την οποία το κείμενο αποτελεί μια αυτοτελή δημιουργία, η οποία χαρακτηρίζεται για την οργανική της ενότητα. Η αυτονομία αυτή σημαίνει το λογοτεχνικό έργο είναι ένα σύστημα, η ερμηνεία του οποίου δεν επιδέχεται εξωτερικές επεμβάσεις, όπως συνεξέταση της βιογραφίας του συγγραφέα ή των ιστορικών και κοινωνικών συνθηκών της εποχής παραγωγής του έργου. Σύμφωνα με την Νέα Κριτική ο αναγνώστης επιδιώκει να ερμηνεύσει το κείμενο, αναδεικνύοντας τη λειτουργία της αμφισημίας, των συνυποδηλώσεων, των αντιθέσεων, των μεταφορών, του εικονοποιητικού συστήματος κ.ά. Οι θεωρητικοί της Νέας Κριτικής απέρριπταν την θετικιστική εξέταση των κειμένων ως γενετικό λάθος (genetic fallacy), την προσπάθεια ανακάλυψης της προθετικότητας του συγγραφέα ως πλάνη των προθέσεων (intentional fallacy) και την ερμηνεία μέσω των συναισθημάτων του αναγνώστη ως συναισθηματική πλάνη (affective fallacy). Αντί για αυτές τις προσεγγίσεις, ανέπτυξαν έναν τρόπο μελέτης που ονόμασαν «close reading», ο οποίος βασίζεται αποκλειστικά στα δεδομένα που δίνει το ίδιο το κείμενο, χωρίς να χρειάζεται συμπληρωματικές «εξωτερικές» πληροφορίες. Πρώτος θεμελιωτής των αρχών στις οποίες στηρίχτηκε η νεοκριτική θεωρία ήταν ο Άγγλος I.A. Richards με τα έργα του Principles of Literary Criticism (1924) και Practical Criticism (1929), στα οποία έδινε προτεραιότητα στην εξέταση των μορφικών χαρακτηριστικών αντί για τα θεματικά στοιχεία, εναντιωνόταν στην ερμηνεία των λογοτεχνικών έργων ως κειμένων που έχουν στόχο να εκφράσουν κάποιο μήνυμα και αντί αυτής προέκρινε την αξιολόγηση των έργων ως προς την αισθητική συγκίνηση που προκαλούν. Στις απόψεις του Richards βασίστηκαν οι μελετητές από τις Η.Π.Α. J.C. Ransom, C.Brooks, A. Tate, W.K. Wimsatt κ.α. και ανέπτυξαν εκτενώς την θεωρία και τις μεθόδους που επικράτησαν για μεγάλο διάστημα στις Η.Π.Α., διαφοροποιούμενοι από εκείνον ως προς το γεγονός ότι απέκλεισαν από τη μελέτη του κειμένου την αναζήτηση των αντιδράσεων του αναγνώστη. (el)
  • New Criticism bezeichnet eine vor allem in den USA, in geringerem Maße auch in England beheimatete literaturkritische und literaturtheoretische Richtung. Sie entwickelte sich in den 1920er Jahren und war in den USA bis in die 1970er Jahre die bestimmende Art der Literaturbetrachtung. Seinen Namen erhielt der New Criticism nach der Anthologie The New Critics, die 1941 von John Crowe Ransom herausgegeben wurde. Der New Criticism richtete sich gegen die seit dem 19. Jahrhundert vorherrschende Literaturkritik, die sich oft auf historische, philologische und biographische Details der Dichtung bzw. der Dichter beschränkte, und nahm Einfluss u. a. auf Roland Barthes 1968 ausgerufenen Tod des Autors (vergleiche auch das sogenannte Close Reading). Die New Critics wendeten sich gegen die Annahme, dass ein jedes Gedicht eine „Prosabedeutung“ oder gar eine Moral enthalte, die aus der Lyrik geborgen werden müsse. Sie pochten stattdessen auf die Bedeutung einer symbolischen Sprache als Mittel der Erkenntnis und versuchten herauszufinden, „was das Gedicht als Gedicht aussagt“ (Cleanth Brooks). Ihre Analyse untersuchte so vor allem formale Aspekte des Gedichts und ist derart dem späteren Strukturalismus französischer Prägung verwandt, mit dem der New Criticism seit den 1950er Jahren einherging. Hauptvertreter des New Criticism in den USA waren John Crowe Ransom und viele seiner Studenten an der Vanderbilt University in Nashville nach dem Ersten Weltkrieg, darunter Allen Tate, Robert Penn Warren und Cleanth Brooks. Zu den wichtigsten Sprachrohren gehörte die Literaturzeitschrift The Kenyon Review (ISSN 0163-075X). Zu den Hauptvertretern des New Criticism in Großbritannien zählten William Empson und I. A. Richards. Der New Criticism wies einige Parallelen zur werkimmanenten Literaturinterpretation der 1950/60er Jahre im deutschen Sprachraum auf, wie sie durch Wolfgang Kayser und Emil Staiger vertreten wurde, unterschied sich jedoch durch die Forderung nach exakten Methoden von der deutschen Germanistik, die das Nachvollziehen des schöpferischen Geistes im Text mit hermeneutischen Mitteln anstrebte. Kritiker bemängelten vor allem seit den 1980er Jahren, dass das Kunstwerk von den New Critics völlig aus seinem Entstehungszusammenhang gerissen würde. Der New Historicism ist demzufolge als Reaktion auf den New Criticism und den Poststrukturalismus der 1960er und 1970er Jahre zu verstehen. (de)
  • Kritika Berria, Kritizismo Berria edo New Criticism delakoa literatura kritika anglosaxoi edo ingelesezkoaren korronte nagusia izan zen 20. mendean, batez ere 1920tik 1960ra bitartean. Bereziki ("irakurketa arretatsua") delakoan oinarritzen da. (eu)
  • New criticism ("Nueva crítica", en idioma inglés) o formalismo norteamericano es una corriente de la teoría literaria del siglo XX, originada en el sur de los Estados Unidos. Propone una lectura "interior" del texto (close reading), que preste particular atención a sus ambigüedades y contradicciones internas, propiamente lingüísticas y literarias, con la voluntad de excluir los componentes históricos y psicológicos de los estudios literarios, en la creencia de que hay que analizar la obra en sí, lo que era en gran medida la clave del formalismo ruso. En reacción clara a este movimiento surgió, años más tarde, el neohistoricismo. (es)
  • Le new criticism est le courant dominant de la critique littéraire anglo-saxonne des années 1920 jusqu'au début des années 1960. Il se fonde en particulier sur le close reading (« lecture attentive »). (fr)
  • New Criticism was a formalist movement in literary theory that dominated American literary criticism in the middle decades of the 20th century. It emphasized close reading, particularly of poetry, to discover how a work of literature functioned as a self-contained, self-referential aesthetic object. The movement derived its name from John Crowe Ransom's 1941 book The New Criticism. The work of Cambridge scholar I. A. Richards, especially his Practical Criticism and The Meaning of Meaning, which offered what was claimed to be an empirical scientific approach, were important to the development of New Critical methodology. Also very influential were the critical essays of T. S. Eliot, such as "Tradition and the Individual Talent" and "Hamlet and His Problems", in which Eliot developed his notions of the "theory of impersonality" and "objective correlative" respectively. Eliot's evaluative judgments, such as his condemnation of Milton and Dryden, his liking for the so-called metaphysical poets, and his insistence that poetry must be impersonal, greatly influenced the formation of the New Critical canon. (en)
  • Is éard a bhí i gceist leis an Nua-Chritic ná gluaiseacht teoirice litríochta a bhí chun tosaigh i measc lucht taighde na litríochta sna Stáit Aontaithe i lár na fichiú haoise. Chuir an Nua-Chritic béim ar leith ar (mionléamh cúramach) na litríochta lena aithint conas a bhí an saothar litríochta ag obair agus ag dul i gcion ar an léitheoir mar rud ann féin. (ga)
  • Kritik sastra baru (New Criticism) adalah teori sastra yang sangat mendominasi kritik sastra di Amerika Serikat antara tahun 1920-1960. Penamaan gerakan ini menurut buku yang ditulis oleh John Crowe Ransom pada tahun 1941, The New Criticism. Buku ini terinspirasi dari pemikiran , T.S. Eliot, dan . Menurut Ransom, I. A. Richard menemukan cara baru dalam memandang bahasa, cara yang bergantung pada psikologi dan semantik daripada rasa atau perasaan. Kritik sastra baru bertujuan untuk membebaskan kritik sastra dari skema tradisional masalah genre, sejarah sastra, biografi dan moralisme. Aliran ini melihat bahwa suatu teks sastra merupakan suatu sistem atau suatu struktur yang utuh. Aliran kritik sastra baru memiliki pandangan bahwa karya sastra adalah suatu kesatuan yang telah selesai, sebuah karya estetik yang bersifat objektif. Sebuah karya sastra sangat terhindar dari sisi subjektif. Aliran ini mencetuskan bahwa hanya melalui analisis struktur sebuah karya sastra, arti yang sesungguhnya dari sebuah karya seni tersebut dapat direpresentasikan. Dengan kata lain, aliran ini berorientasi terhadap struktur atau sistem yang disusun oleh berbagai komponen yang saling memiliki keterkaitan satu sama lain sehingga membentuk suatu makna. (in)
  • New Criticism è una corrente di critica testuale e letteraria che si è sviluppata negli USA e in Inghilterra fra gli anni trenta e gli anni cinquanta del Novecento e che ha dominato il panorama critico degli studi letterari per la maggior parte della metà del XX secolo. Il movimento deve il suo nome al volume di John Crowe Ransom The New Criticism (La nuova critica, 1939) e nasce in opposizione alla rigida ortodossia della critica marxista e al moralismo del neoumanesimo. Matrice culturale comune degli scrittori che lo formarono è il conservatorismo, ovvero la provenienza da gruppi di intellettuali contrari all'industrializzazione, al marxismo e alla politica di Roosevelt (come i «Southern Agrarians» e i «Fuggiaschi»), tesi a contrastare il dominio critico e ideologico della Nuova Inghilterra. Il tentativo del New Criticism era di liberare il testo dal riferimento al contesto storico in cui era nato, considerarlo in modo separato rispetto alla storia dell'autore, alla sua poetica e alle sue intenzioni per far conquistare alla critica del testo una nuova oggettività. Mutuato dai formalismi europei e da quello russo, il New Criticism rappresenta il momento formalista della critica letteraria americana Figure legate al New Criticism includono Robert Penn Warren, William Empson e Thomas Stearns Eliot. (it)
  • New Criticism (nowa krytyka) – brytyjsko-amerykańska szkoła teoretycznoliteracka, zwana także formalizmem amerykańskim, powstała w latach 40. XX wieku, inspirowana działalnością krytycznoliteracką T.S. Eliota, a także Ezry Pounda. Charakteryzuje ją postawa antyintencjonalna (krytyk nie powinien przy badaniu dzieła literackiego zajmować się intencjami, które przyświecały jego autorowi) oraz ergocentryczna (skupienie się na samym dziele, „czyste badanie”). Według założeń tej szkoły dzieło literackie zbudowane jest z rdzenia (decydującego o jego wewnętrznej spójności) i szczegółów (logicznej zawartości dzieła, jego treści), czyli inaczej ze struktury i tekstury. Celem badań Nowych Krytyków miało być badanie i analizowanie tekstury, jako elementu indywidualnego dla każdego dzieła. Najwybitniejsi przedstawiciele New Criticism to m.in. , Robert Penn Warren, Allen Tate, Cleanth Brooks. (pl)
  • ニュー・クリティシズム(New Criticism)は、20世紀の英米で行われた文学批評の方法。作品を社会的、歴史的文脈から切り離し、また作者の伝記的事実と結びつけることをせず、純粋に作品そのものに即して論じようとした。 (ja)
  • Nykritik (new criticism) är en analys- och tolkningsmodell där man sätter texten i sig i centrum, utan att ta hänsyn till den historiska eller biografiska bakgrunden till verket. Denna litteraturvetenskapliga riktning framträdde i USA kring 1930. Benämningen fick fotfäste genom John Crowe Ransoms bok The New Criticism (1941). Nykritiken är främst en amerikansk företeelse som fick sin teoretiska influens från den ryska formalismen. En av de namkunniga nykritikerna är Cleanth Brooks som formulerat sina formalistiska utgångspunkter i ett antal trossatser. En litteraturkritiker söker beskriva och värdera det litterära konstverket. Form och innehåll kan inte skiljas åt. En historisk anekdot som kompletterar nykritikernas teoretiska motivering av sin verksamhet är den att amerikanska litteraturkritiker såg att studenterna lärde sig allting utanför texten, men sällan läste och analyserade litteraturen i sig. Det ledde till att nykritiker förespråkade och ägnade sig åt så kallad närläsning (close reading), som sedan dess varit en etablerad term. Närläsning innebär att ett verk gås igenom med hänsyn till språkliga och idémässiga strukturer och upplägg, med fokus på detaljer. Verket ses som slutet och autonomt i sig. (sv)
  • A Neocrítica, também chamada de Nova Crítica, é um movimento inicial da teoria literária surgido nos anos 20 nos Estados Unidos. Ele propõe a separação do texto e do autor a fim de que o texto seja objeto em si mesmo. Rompe com biografismo da crítica de então, mas rejeita também a análise literária a partir de contextos sociais ou culturais. Por isso dizemos que se enquadra na Corrente Textualista dos estudos literários. Um dos conceitos mais conhecidos destes teóricos é o , leitura analítica e minuciosa do texto preconizada por T.S. Eliot. (pt)
  • «Новая критика» (англ. New Criticism) — течение в литературной критике середины XX века, разновидность формального метода в литературоведении. (ru)
  • «Нова критика» (англ. New Criticism) — течія в літературній критиці середини XX століття, різновид формального методу в літературознавстві. (uk)
  • 新批評(英語:New Criticism)是一種關注文本主體的形式主義批評,認為文學研究應以作品為中心,對作品的語言、構成、意象等進行細緻的分析。但新批評從來便不是一個統一的流派,是由後來的文論史家對20世紀20、30年代以來在英美新興的批評傾向的一種概括。在英國以I·A·瑞恰慈、威廉·燕卜蓀、F·R·利維斯(F. R. Leavis)為代表,在美國以約翰·克羅·藍色姆(John Crowe Ransom)、克林斯·布魯克斯、艾倫·泰特、羅伯特·潘·沃倫、W·K·維姆薩特(William Kurtz Wimsatt, Jr.)、R·P·布萊克穆爾(R. P. Blackmur)為代表。 多數論者傾向於將新批評的歷程分為三個阶段:初始期(1910-30)、形成期(1930-45)和極盛期(1945-57),文森特·利奇(Vincent Leitch)則提出第四個階段:慣常期(60年代至今)。 (zh)
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 438005 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 13589 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1102355430 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • النقد الجديد (بالإنجليزية: New Criticism)‏ هو إحدى المدارس النقدية التي ظهرت في القرن العشرين وهدفها هو القراءة المتأنية للنص الأدبي، مع استبعاد كل من السياق التاريخي والنفسي والاجتماعى للنص، ولاسيما السيرة الذاتية للكاتب. يستخدم مصطلح النقد الحديث عادة للإشارة إلى نظرية النقد الأدبي التي بدأت بأعمال آي. آ. ريتشاردز وتي. إس. إليوت قبل الحرب في إنجلترا، واستأنفها رموز أدبية مثل جون كرو رانسوم، وكلينث بروكس، وآلين تيت في الولايات المتحدة إبان الأربعينيات وحتى أوائل الستينيات. (ar)
  • Kritika Berria, Kritizismo Berria edo New Criticism delakoa literatura kritika anglosaxoi edo ingelesezkoaren korronte nagusia izan zen 20. mendean, batez ere 1920tik 1960ra bitartean. Bereziki ("irakurketa arretatsua") delakoan oinarritzen da. (eu)
  • New criticism ("Nueva crítica", en idioma inglés) o formalismo norteamericano es una corriente de la teoría literaria del siglo XX, originada en el sur de los Estados Unidos. Propone una lectura "interior" del texto (close reading), que preste particular atención a sus ambigüedades y contradicciones internas, propiamente lingüísticas y literarias, con la voluntad de excluir los componentes históricos y psicológicos de los estudios literarios, en la creencia de que hay que analizar la obra en sí, lo que era en gran medida la clave del formalismo ruso. En reacción clara a este movimiento surgió, años más tarde, el neohistoricismo. (es)
  • Le new criticism est le courant dominant de la critique littéraire anglo-saxonne des années 1920 jusqu'au début des années 1960. Il se fonde en particulier sur le close reading (« lecture attentive »). (fr)
  • Is éard a bhí i gceist leis an Nua-Chritic ná gluaiseacht teoirice litríochta a bhí chun tosaigh i measc lucht taighde na litríochta sna Stáit Aontaithe i lár na fichiú haoise. Chuir an Nua-Chritic béim ar leith ar (mionléamh cúramach) na litríochta lena aithint conas a bhí an saothar litríochta ag obair agus ag dul i gcion ar an léitheoir mar rud ann féin. (ga)
  • ニュー・クリティシズム(New Criticism)は、20世紀の英米で行われた文学批評の方法。作品を社会的、歴史的文脈から切り離し、また作者の伝記的事実と結びつけることをせず、純粋に作品そのものに即して論じようとした。 (ja)
  • A Neocrítica, também chamada de Nova Crítica, é um movimento inicial da teoria literária surgido nos anos 20 nos Estados Unidos. Ele propõe a separação do texto e do autor a fim de que o texto seja objeto em si mesmo. Rompe com biografismo da crítica de então, mas rejeita também a análise literária a partir de contextos sociais ou culturais. Por isso dizemos que se enquadra na Corrente Textualista dos estudos literários. Um dos conceitos mais conhecidos destes teóricos é o , leitura analítica e minuciosa do texto preconizada por T.S. Eliot. (pt)
  • «Новая критика» (англ. New Criticism) — течение в литературной критике середины XX века, разновидность формального метода в литературоведении. (ru)
  • «Нова критика» (англ. New Criticism) — течія в літературній критиці середини XX століття, різновид формального методу в літературознавстві. (uk)
  • 新批評(英語:New Criticism)是一種關注文本主體的形式主義批評,認為文學研究應以作品為中心,對作品的語言、構成、意象等進行細緻的分析。但新批評從來便不是一個統一的流派,是由後來的文論史家對20世紀20、30年代以來在英美新興的批評傾向的一種概括。在英國以I·A·瑞恰慈、威廉·燕卜蓀、F·R·利維斯(F. R. Leavis)為代表,在美國以約翰·克羅·藍色姆(John Crowe Ransom)、克林斯·布魯克斯、艾倫·泰特、羅伯特·潘·沃倫、W·K·維姆薩特(William Kurtz Wimsatt, Jr.)、R·P·布萊克穆爾(R. P. Blackmur)為代表。 多數論者傾向於將新批評的歷程分為三個阶段:初始期(1910-30)、形成期(1930-45)和極盛期(1945-57),文森特·利奇(Vincent Leitch)則提出第四個階段:慣常期(60年代至今)。 (zh)
  • El New Criticism és un corrent en crítica literària basat en el close-reading o lectura solament del text, deixant de banda coneixements sobre l'autor o l'època que puguin afectar a la interpretació de l'escrit. Els seus defensors aplicaven tècniques properes a l'estructuralisme i el formalisme, fixant-se en l'estil i en l'ús de la llengua de les obres i sobretot en el simbolisme de les paraules. També afirmaven que altres corrents crítics usaven el text com a pur pretext, ja que no se centraven a explicar-lo sinó com a exponent d'una idea o moviment social. Els detractors del New Criticism, per contra, argumenten que les circumstàncies on neix una obra són determinants, ja que si no es tenen en compte es pot córrer el risc d'interpretar-lo des d'ulls contemporanis o d'obviar la funció soc (ca)
  • New Criticism byla formalistická literárně-teoretická škola, která převládala v americké literární kritice v polovině 20. století. Zdůrazňovala, že literární dílo, zvláště báseň, je na čtenáři i autorovi do značné míry nezávislý „sebereferenční estetický objekt“. Hnutí dala jméno kniha Johna Crowe Ransoma z roku 1941 nazvaná právě Nová kritika. K významným autorů patřil též či Thomas Stearns Eliot (práce "Tradice a individuální talenty" či "Hamlet a jeho problémy", ve kterých Eliot rozvinul svůj pojem "objektivní korelativ"). Eliotovy hodnotící soudy, jako jeho odsouzení Miltona a Shelleyho a naopak jeho obhajoba takzvaných metafyzických básníků, značně ovlivnily anglickojazyčný kulturní prostor. New Criticism se vyvíjel jako reakce na starší filologické a literárněvědné školy devatenácté (cs)
  • Η Νέα Κριτική (New Criticism) είναι μία θεωρία της λογοτεχνίας που αναπτύχθηκε στις Η.Π.Α. μετά την δεκαετία του 1930. Είναι μία ενδοκειμενική θεωρία, σύμφωνα με την οποία το κείμενο αποτελεί μια αυτοτελή δημιουργία, η οποία χαρακτηρίζεται για την οργανική της ενότητα. Η αυτονομία αυτή σημαίνει το λογοτεχνικό έργο είναι ένα σύστημα, η ερμηνεία του οποίου δεν επιδέχεται εξωτερικές επεμβάσεις, όπως συνεξέταση της βιογραφίας του συγγραφέα ή των ιστορικών και κοινωνικών συνθηκών της εποχής παραγωγής του έργου. Σύμφωνα με την Νέα Κριτική ο αναγνώστης επιδιώκει να ερμηνεύσει το κείμενο, αναδεικνύοντας τη λειτουργία της αμφισημίας, των συνυποδηλώσεων, των αντιθέσεων, των μεταφορών, του εικονοποιητικού συστήματος κ.ά. (el)
  • New Criticism bezeichnet eine vor allem in den USA, in geringerem Maße auch in England beheimatete literaturkritische und literaturtheoretische Richtung. Sie entwickelte sich in den 1920er Jahren und war in den USA bis in die 1970er Jahre die bestimmende Art der Literaturbetrachtung. Seinen Namen erhielt der New Criticism nach der Anthologie The New Critics, die 1941 von John Crowe Ransom herausgegeben wurde. Zu den Hauptvertretern des New Criticism in Großbritannien zählten William Empson und I. A. Richards. (de)
  • New Criticism was a formalist movement in literary theory that dominated American literary criticism in the middle decades of the 20th century. It emphasized close reading, particularly of poetry, to discover how a work of literature functioned as a self-contained, self-referential aesthetic object. The movement derived its name from John Crowe Ransom's 1941 book The New Criticism. (en)
  • Kritik sastra baru (New Criticism) adalah teori sastra yang sangat mendominasi kritik sastra di Amerika Serikat antara tahun 1920-1960. Penamaan gerakan ini menurut buku yang ditulis oleh John Crowe Ransom pada tahun 1941, The New Criticism. Buku ini terinspirasi dari pemikiran , T.S. Eliot, dan . Menurut Ransom, I. A. Richard menemukan cara baru dalam memandang bahasa, cara yang bergantung pada psikologi dan semantik daripada rasa atau perasaan. Kritik sastra baru bertujuan untuk membebaskan kritik sastra dari skema tradisional masalah genre, sejarah sastra, biografi dan moralisme. Aliran ini melihat bahwa suatu teks sastra merupakan suatu sistem atau suatu struktur yang utuh. Aliran kritik sastra baru memiliki pandangan bahwa karya sastra adalah suatu kesatuan yang telah selesai, sebuah (in)
  • New Criticism è una corrente di critica testuale e letteraria che si è sviluppata negli USA e in Inghilterra fra gli anni trenta e gli anni cinquanta del Novecento e che ha dominato il panorama critico degli studi letterari per la maggior parte della metà del XX secolo. Il tentativo del New Criticism era di liberare il testo dal riferimento al contesto storico in cui era nato, considerarlo in modo separato rispetto alla storia dell'autore, alla sua poetica e alle sue intenzioni per far conquistare alla critica del testo una nuova oggettività. (it)
  • New Criticism (nowa krytyka) – brytyjsko-amerykańska szkoła teoretycznoliteracka, zwana także formalizmem amerykańskim, powstała w latach 40. XX wieku, inspirowana działalnością krytycznoliteracką T.S. Eliota, a także Ezry Pounda. Charakteryzuje ją postawa antyintencjonalna (krytyk nie powinien przy badaniu dzieła literackiego zajmować się intencjami, które przyświecały jego autorowi) oraz ergocentryczna (skupienie się na samym dziele, „czyste badanie”). Według założeń tej szkoły dzieło literackie zbudowane jest z rdzenia (decydującego o jego wewnętrznej spójności) i szczegółów (logicznej zawartości dzieła, jego treści), czyli inaczej ze struktury i tekstury. Celem badań Nowych Krytyków miało być badanie i analizowanie tekstury, jako elementu indywidualnego dla każdego dzieła. (pl)
  • Nykritik (new criticism) är en analys- och tolkningsmodell där man sätter texten i sig i centrum, utan att ta hänsyn till den historiska eller biografiska bakgrunden till verket. Denna litteraturvetenskapliga riktning framträdde i USA kring 1930. Benämningen fick fotfäste genom John Crowe Ransoms bok The New Criticism (1941). (sv)
rdfs:label
  • New Criticism (en)
  • نقد جديد (ar)
  • New Criticism (ca)
  • New Criticism (cs)
  • New Criticism (de)
  • Νέα κριτική (el)
  • New criticism (es)
  • Kritika Berria (eu)
  • Nua-Chritic (ga)
  • Kritik sastra baru (in)
  • New criticism (fr)
  • New Criticism (it)
  • ニュー・クリティシズム (ja)
  • New Criticism (pl)
  • Neocrítica (pt)
  • Новая критика (ru)
  • Nykritik (sv)
  • Нова критика (uk)
  • 新批評 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:mainInterest of
is dbo:movement of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:mainInterests of
is dbp:movement of
is dbp:schoolTradition of
is dbp:style of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License