An Entity of Type: organisation, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Maxwell's demon is a thought experiment that would hypothetically violate the second law of thermodynamics. It was proposed by the physicist James Clerk Maxwell in 1867. In his first letter Maxwell called the demon a "finite being", while the Daemon name was first used by Lord Kelvin.

Property Value
dbo:abstract
  • El dimoni de Maxwell, també conegut com a paradoxa de Maxwell, és una paradoxa teòrica o experiment mental que pren el nom d'una criatura imaginària ideada el 1867 pel físic escocès James Clerk Maxwell, per il·lustrar la segona llei de la termodinàmica. Aquesta llei, segons una de les seves formulacions, prohibeix que entre dos cossos a diferent temperatura es pugui transmetre calor del cos fred al cos calent. La segona llei també es coneix amb la formulació: "En un sistema aïllat, l'entropia no decreix". Tenint en compte que la temperatura s'interpreta com la vibració de les partícules (com més vibració, més temperatura), Maxwell imaginà un "dimoni" que seria una criatura capaç d'actuar a nivell molecular seleccionant molècules calentes i molècules fredes separant-les. El nom de "dimoni" es creu que fa referència a un joc de cartes que consistia a ordenar cartes vermelles i negres de la baralla francesa, de manera anàloga al propòsit de separar molècules fredes i calentes. Si en dos recipients que contenen una mescla de dos gasos amb diferent calor específica, comunicats per una porta governada pel dimoni, aquest fos capaç de fer la separació de molècules d'un gas, deixant passar les molècules més ràpides, tindria els dos recipients amb temperatures diferents. Si després obrís la porta i fes que es tornessin a barrejar, això faria canviar el volum dels recipients. Obtenint un treball d'aquest moviment per mitjà d'un èmbol, es podria aconseguir una màquina tèrmica que convertís l'energia d'agitació tèrmica en treball amb un rendiment del 100%. Cosa que suposaria disminuir l'entropia del sistema, "vulnerant" la segona llei de la termodinàmica. Una de les possibles solucions donades a aquesta aparent paradoxa fou la donada per Leó Szilárd, el 1929, i més tard per . En la vida real, el dimoni de Maxwell necessitaria algun mitjà per a mesurar la velocitat molecular, i l'acte d'aconseguir la informació per triar les partícules gastaria certa quantitat d'energia. Com que el dimoni i el gas estan interaccionant, en el sistema s'han de considerar conjuntament. La despesa d'energia del dimoni causarà un augment de la seva entropia, que serà major que la que disminuirà en el gas, de manera que en conjunt no es vulneraria la segona llei. La paradoxa de Maxwell ha suscitat una extensa investigació en els aspectes fonamentals de la termodinàmica i la teoria de la informació. (ca)
  • Maxwellův démon je myšlenkový experiment, který formuloval skotský fyzik James Clerk Maxwell, jeden ze zakladatelů statistické fyziky. Jeho základem je problematická (přinejmenším v Maxwellově době) fyzikální definice pojmu informace. (cs)
  • عفريت ماكسويل (بالإنجليزية: Maxwell's demon)‏ هو تجربة فكرية أوجدها الفيزيائي الإسكتلندي جيمس كلارك ماكسويل «لإثبات أن القانون الثاني الخاص بالديناميكا الحرارية ذو حقيقة إحصائية فقط». توضّح التجربة الافتراضية وجهة نظر ماكسويل عن طريق وصف كيفية نقض القانون الثاني. تعتمد التجربة على تقسيم وعاء متخيل إلى جزئين عن طريق جدار عازل، يحوي الجدار بابا يمكن فتحه وإغلاقه بواسطة ما أطلق عليه لاحقا «عفريت ماكسويل». يستطيع العفريت الافتراضي أن يسمح لجزيئات الغاز «الساخنة» فقط بالتدفق إلى جانب مفضل من الغرفة مما يسبب ارتفاع حرارة ذلك الجانب تلقائيا فيما يبرد الجانب الآخر. (ar)
  • Der maxwellsche Dämon oder Maxwell-Dämon ist ein vom schottischen Physiker James Clerk Maxwell 1871 veröffentlichtes Gedankenexperiment, mit dem er den Zweiten Hauptsatz der Thermodynamik in Frage stellt. Das Dilemma, das aus diesem Gedankenexperiment resultierte, wurde von vielen namhaften Physikern (z. B. Feynman) bearbeitet und führte mehrfach zu neuen Erkenntnissen. Es zeigte sich ein Zusammenhang zwischen Information und Energie, ähnlich der Beziehung zwischen Masse und Energie in Einsteins Formel . Die Mindestenergie , um Bit Information zu verarbeiten, beträgt ( ist die Boltzmann-Konstante und die absolute Temperatur des Systems). Auch heute noch inspiriert der maxwellsche Dämon die theoretische Physik. Außerhalb der Physik fand der maxwellsche Dämon aufgrund der Faszination, die dieses Dilemma auslöst, auch Eingang in die Kunst. (de)
  • Ο δαίμονας του Μάξγουελ είναι ένα νοητό πείραμα, που επινόησε ο Τζέιμς Κλερκ Μάξγουελ και συνδέει τις έννοιες της πληροφορίας και της εντροπίας με την ενέργεια. Το υποθετικό αυτό πείραμα σχεδιάστηκε με σκοπό την καλύτερη κατανόηση και ενδεχομένως κατάρριψη του δεύτερου θερμοδυναμικού νόμου, ο οποίος απαγορεύει την παραγωγή ενέργειας εκ του μηδενός σε ένα κλειστό σύστημα. Ο Μάξγουελ δημοσίευσε για πρώτη φορά τη σύλληψή του γύρω από το νοητό αυτό πείραμα το 1871 στο βιβλίο Theory of Heat [Θεωρία της Θερμότητας], σε μία ενότητα που αφορούσε τα όρια του δεύτερου θερμοδυναμικού νόμου. Ο όρος δαίμονας του Μάξγουελ αποδίδεται στον Ουίλιαμ Τόμσον. Στη διάταξη του πειράματος ένα ον με ικανότητα να γνωρίζει κάθε στιγμή την ταχύτητα και τη θέση του κάθε μορίου ενός αερίου σε ένα δοχείο, που χωρίζεται σε δύο μέρη, τραβά και ανοίγει μια πόρτα κατά βούληση και αφήνει να περνούν κατά προτίμηση προς τη μία μεριά τα «ψυχρά» (χαμηλής ταχύτητας) και προς την άλλη τα «θερμά» (υψηλής ταχύτητας) μόρια. Η πόρτα αφήνεται να κλείσει αμέσως μετά την επιλεκτική διέλευση του κάθε μορίου και το ελατήριο επιστρέφει πίσω στο δαίμονα την ενέργεια που δαπάνησε για να την ανοίξει. Στο τέλος, χωρίς να έχει δοθεί ενέργεια στο σύστημα, το οποίο θεωρείται απομονωμένο από το περιβάλλον, εμφανίζεται η μία μεριά του κουτιού με θερμό αέριο και η άλλη με ψυχρό και, πιθανόν, και διαφορετική πίεση στο ένα δοχείο από το άλλο. Αυτό ισοδυναμεί με αύξηση της ενέργειας του συστήματος, αφού μπορούμε να χρησιμοποιήσουμε τις δύο δεξαμενές θερμότητας, αριστερή και δεξιά, που βρίσκονται σε διαφορετική θερμοκρασία, με μια θερμική μηχανή για να παραγάγουμε έργο. Η ύπαρξη όμως ενός όντος με τέτοια χαρακτηριστικά, ώστε να κάνει όλη αυτή την επεξεργασία πληροφορίας χωρίς σπατάλη ενέργειας, τουλάχιστον τόσης, όσης παράγει με το διαχωρισμό του αερίου σε ζεστό και κρύο, αποδεικνύεται αδύνατη. Το να μπει ένα άτακτο σύστημα (ανακατεμένα μόρια) σε τάξη (τα μόρια οργανωμένα χωροταξικά σύμφωνα με τις ταχύτητές τους), να προκύψει δηλαδή πληροφορία, που περιγράφει πιο οργανωμένο σύστημα, από την επεξεργασία των δεδομένων του καθενός μορίου, χρειάζεται δαπάνη ενέργειας. Η αύξηση στην πληροφορία, που προκύπτει από την περιγραφή πιο οργανωμένου συστήματος, ισοδυναμεί με μείωση της εντροπίας, η οποία απαγορεύεται από το δεύτερο θερμοδυναμικό νόμο για κλειστό σύστημα. (el)
  • El demonio de Maxwell es el nombre de una criatura imaginaria ideada en 1867 por el físico escocés James Clerk Maxwell como parte de un experimento mental diseñado para ilustrar la segunda ley de la termodinámica. Esta ley prohíbe que entre dos cuerpos a diferente temperatura se pueda transmitir el calor del cuerpo frío al cuerpo caliente. La segunda ley también se expresa comúnmente afirmando: "En un sistema aislado la entropía nunca decrece". En la primera formulación el demonio de Maxwell sería una criatura capaz de actuar a nivel molecular seleccionando moléculas calientes y moléculas frías separándolas. El nombre "Demonio" proviene aparentemente de un juego de naipes solitario conocido en Gran Bretaña en el que se debían separar cartas rojas y negras de modo análogo a moléculas calientes y frías. El demonio de Maxwell aparece referenciado también como Paradoja de Maxwell y es uno de los pilares de la filosofía de la física térmica y estadística. (es)
  • Le démon de Maxwell est une expérience de pensée imaginée par James Clerk Maxwell en 1867, pour suggérer que la seconde loi de la thermodynamique n'est vraie que de manière statistique. Cette loi établit l'irréversibilité de phénomènes de physique statistique et notamment des transferts thermiques, se traduisant par une augmentation continue de l'entropie. Par exemple, si on laisse ouverte la porte d'un réfrigérateur éteint, la température du réfrigérateur et de la pièce vont s'équilibrer, et cela de manière irréversible sans apport d'énergie. Or, l'expérience du démon de Maxwell propose un processus permettant de revenir à un état de température inégal, sans dépenser d'énergie, et en diminuant l'entropie, ce qui est en principe impossible selon la seconde loi de la thermodynamique. Ce paradoxe a suscité, et suscite encore, un grand nombre d'études et de débats depuis son énoncé en 1871. Pendant plus d'un demi-siècle, son étude n'a pas tellement progressé, jusqu'à ce que Leó Szilárd propose en 1929 un modèle physique du démon de Maxwell permettant d'étudier précisément et formellement le processus. Vingt ans plus tard, en 1949, Léon Brillouin propose une solution du paradoxe mettant l'accent sur la nécessité pour le démon d'acquérir de l'information, et mettant en évidence que cette acquisition augmente l'entropie du système et sauve la seconde loi. Après avoir été adoptée par la plus grande partie de la communauté scientifique, cette solution a de plus en plus été remise en question, notamment par l'établissement de modèles de « démons » automatiques, où l'acquisition d'information ne joue pas un rôle déterminant. Le lien fait par Brillouin entre l'entropie et la théorie de l'information a également été critiqué. Un nouveau tournant a lieu en 1961, quand Rolf Landauer — suivi de Charles Bennett — met en évidence l'importance de la mémorisation de l'information et surtout de la nécessité d'effacer cette mémoire pour réaliser un cycle thermodynamique complet. L'effacement de la mémoire ayant un coût en entropie, cela rétablit le second principe de la thermodynamique. Des études plus modernes mettant en jeu des versions quantiques du démon de Maxwell, effectuées notamment par Wojciech Hubert Zurek dans les années 1980 confirment le principe de Landauer. Toutefois, de nouveaux modèles d'expériences de pensée remettant en cause le second principe continuent à être proposés dans les années 2000, soit ne nécessitant pas d'effacement d'information, soit n'utilisant pas du tout le concept d'information, ni même de démon, mais tirant parti de conditions spécifiques comme des géométries non euclidiennes, l'intrication quantique ou des champs de force. (fr)
  • Maxwell's demon is a thought experiment that would hypothetically violate the second law of thermodynamics. It was proposed by the physicist James Clerk Maxwell in 1867. In his first letter Maxwell called the demon a "finite being", while the Daemon name was first used by Lord Kelvin. In the thought experiment, a demon controls a small massless door between two chambers of gas. As individual gas molecules (or atoms) approach the door, the demon quickly opens and closes the door to allow only fast-moving molecules to pass through in one direction, and only slow-moving molecules to pass through in the other. Because the kinetic temperature of a gas depends on the velocities of its constituent molecules, the demon's actions cause one chamber to warm up and the other to cool down. This would decrease the total entropy of the two gases, without applying any work, thereby violating the second law of thermodynamics. The concept of Maxwell's demon has provoked substantial debate in the philosophy of science and theoretical physics, which continues to the present day. It stimulated work on the relationship between thermodynamics and information theory. Most scientists argue, on theoretical grounds, that no practical device can violate the second law in this way. Other researchers have implemented forms of Maxwell's demon in experiments, though they all differ from the thought experiment to some extent and none have been shown to violate the second law. (en)
  • 맥스웰의 도깨비(영어: Maxwell's demon)는 스코트랜드의 물리학자 제임스 클러크 맥스웰이 1871년 한 사고 실험으로, 열역학 제2법칙을 위반하는 것이 가능한가에 대한 사고 실험이다. (ko)
  • Il diavoletto di Maxwell è un esperimento mentale ideato da James Clerk Maxwell circa la possibilità teorica di un congegno capace di agire a scala microscopica su singole particelle allo scopo di produrre una violazione macroscopica del secondo principio della termodinamica. In questo modo potrebbe produrre una variazione di temperatura tra due corpi senza alcuna spesa di energia. (it)
  • Maxwells demon is een gedachte-experiment, uit 1867, van de Schotse natuurkundige James Clerk Maxwell en bedoeld om de Tweede wet van de thermodynamica in twijfel te trekken. Het woord demon verwijst naar een fictief wezentje dat met zijn handelingen deze natuurwet omzeilt. Volgens deze wet zal een gesloten systeem altijd naar een hogere entropie gaan om uiteindelijk in een zo hoog mogelijke entropie terecht te komen en te blijven. De entropie zal nooit omlaag gaan. Het is dus niet mogelijk dat twee lichamen met een gelijke temperatuur in thermisch contact met elkaar, en samen een gesloten systeem vormend, evolueren naar een staat waar het ene lichaam een hogere temperatuur heeft dan het andere. Maxwell bedacht een gesloten systeem waarin de entropie wél verlaagd kon worden en beschreef dit in 1867 in een brief aan zijn vriend en mede-natuurkundige Peter Guthrie Tait. In 1871 beschreef hij het nogmaals in een brief aan John William Strutt en vervolgens publiceerde hij het in 1872 in zijn boek Theory of Heat. Hij had het hier nog niet over een "demon". De term "Maxwells demon" werd voor het eerst gebruikt door William Thomson in 1874 in een artikel in het tijdschrift Nature. De term demon werd namelijk vaker gebruikt om hypothetische wezens aan te duiden die de natuurwetten of filosofische ideeën tarten. Het concept leidde tot veel discussie. (nl)
  • マクスウェルの悪魔(マクスウェルのあくま、Maxwell's demon)とは、1867年ごろ、スコットランドの物理学者ジェームズ・クラーク・マクスウェルが提唱した思考実験、ないしその実験で想定される架空の、働く存在である。マクスウェルの魔、マクスウェルの魔物、マクスウェルのデーモンなどともいう。 分子の動きを観察できる架空の悪魔を想定することによって、熱力学第二法則で禁じられたエントロピーの減少が可能であるとした。 熱力学の根幹に突き付けられたこの難問は1980年代に入ってようやく一応の解決を見た。 (ja)
  • Demon Maxwella – hipotetyczna istota zaproponowana przez Jamesa Clerka Maxwella jako rodzaj eksperymentu myślowego, mającego unaocznić sens fizyczny drugiej zasady termodynamiki, zabraniającej między innymi powstania znacznej różnicy temperatur dwóch odizolowanych od otoczenia ciał mających pierwotnie tę samą temperaturę i mogących swobodnie wymieniać między sobą ciepło lub masę. Precyzyjniej mówiąc, bez demona żaden układ termodynamicznie izolowany nie może zmniejszać swojej entropii. Oryginalna definicja demona została podana przez jego autora w 1867 r.: "... jeśli wyobrazimy sobie istotę potrafiącą podążać za każdą molekułą z osobna, to taka istota, mimo iż posiadałaby takie same atrybuty istnienia jak my, byłaby zdolna do czynów, które są dla nas niewykonalne. Jak dowiedliśmy, cząsteczki w naczyniu pełnym powietrza w stałej temperaturze poruszają się z najróżniejszymi prędkościami, jednakże średnia prędkość dowolnej dużej, losowo wybranej ich liczby jest zawsze niemal jednakowa. Wyobraźmy sobie, że naczynie to jest podzielone na dwie części A i B przegrodą, w której znajduje się mały otwór, a nasza istota, zdolna widzieć pojedyncze cząsteczki, otwiera i zamyka ten otwór, tak aby przepuszczać tylko szybsze cząsteczki z A do B i tylko wolniejsze z B do A. Będzie ona zatem bez wydatkowania pracy zwiększała temperaturę B i zmniejszała A, w sprzeczności z drugim prawem termodynamiki". Możliwość istnienia demona Maxwella stanowiła swoisty paradoks termodynamiki. W 1929 r. Leó Szilárd i niezależnie Léon Brillouin zasugerowali rozwiązanie tego paradoksu przy pomocy teorii pomiaru. Według Szilárda demon Maxwella musiałby wydatkować energię na dokonywanie pomiaru prędkości cząsteczek i jednocześnie stanowiłby część układu termodynamicznego, w którym zaburzałby równowagę przez selekcjonowanie cząsteczek. Źródło energii wydatkowanej na pomiar przez demona musiałoby zatem również być częścią tego układu. Jakkolwiek demon zmniejszyłby entropię w zbiorniku powietrza, to jednak odbyłoby się to kosztem wzrostu entropii jego źródła energii i bilans entropii całego układu nadal pozostawałby dodatni. Pozwala to na zbudowanie silników cieplnych, w których praca jest wytwarzana dzięki gromadzeniu informacji (zarówno kwantowej jak i "klasycznej"). W 1960 r. Rolf Landauer stwierdził jednak, że teoretycznie możliwe jest dokonanie pomiaru bez zwiększania entropii układu pod warunkiem, że pomiar odbywałby się w oparciu o dowolne zjawisko odwracalne termodynamicznie w skali czasu proporcjonalnej do szybkości procesu selekcji tych cząsteczek. W 1982 r. Charles H. Bennett obronił jednak koncepcję Szilarda stosując do niej teorię informacji. Zakładając nawet, że demon potrafi dokonywać pomiaru prędkości cząsteczek stosując do tego jakieś zjawisko odwracalne, musi on gdzieś gromadzić informacje o tych prędkościach. Można przyjąć nawet, że potrafi on gromadzić informację, stosując do tego celu zjawisko odwracalne termodynamicznie, a zatem gromadzenie informacji będzie również zmniejszać entropię całego układu. Zakładając jednak, że jego pamięć ma skończoną pojemność, będzie on musiał w końcu zacząć ją kasować. Kasowanie informacji jest zawsze procesem nieodwracalnym termodynamicznie, a zatem w końcu doprowadzi do wzrostu entropii całego układu składającego się z naczynia z powietrzem, demona i jego gigantycznej pamięci. Można więc powiedzieć, że demon może funkcjonować, ale nie bez końca i kiedyś musi się wreszcie "poddać" lub wydatkować energię na wykasowanie zgromadzonych informacji. W 2013 roku teoretycznie udowodniono istnienie demona Maxwella będącego kropką kwantową. W istocie w przyrodzie istnieje wiele zjawisk, które czasowo działają tak jak demon Maxwella, tzn. są zdolne do samoorganizacji, pozornie przeczącej II zasadzie termodynamiki. Najlepszym tego przykładem są wszystkie istoty żywe. Tego rodzaju zjawiska nie zachodzą jednak nigdy w układach izolowanych termodynamicznie i możliwość samoorganizacji czerpią zawsze ze wzrostu entropii otoczenia. Ponownie najlepszym przykładem tego są istoty żywe, które porządkują się wewnętrznie kosztem wzrostu entropii na zewnątrz, w procesach np. katabolizmu (spalania związków organicznych), powodujących ich rozpad i wytwarzanie ciepła, wody i dwutlenku węgla. (pl)
  • Де́мон Ма́ксвелла — мысленный эксперимент 1867 года, а также его главный персонаж — воображаемое разумное существо микроскопического размера, придуманное британским физиком Джеймсом Клерком Максвеллом с целью проиллюстрировать кажущийся парадокс Второго начала термодинамики. (ru)
  • O demônio de Maxwell é um experimento mental projetado por James Clerk Maxwell em 1871, para sugerir que a segunda lei da termodinâmica seria verdadeira apenas estatisticamente. A segunda lei da termodinâmica estabelece a irreversibilidade de fenômenos de física estatística, e particularmente das transferências térmicas, traduzindo-se em um aumento contínuo da entropia. Por exemplo, se deixarmos aberta a porta de uma geladeira, a temperatura da geladeira e do ambiente vão se equilibrar de forma irreversível, sem aporte de energia. Contudo, a experiência do demônio de Maxwell propõe um processo que permite retornar a um estado de temperatura desigual, sem gastar energia e diminuindo a entropia, o que seria, em princípio, impossível - sempre de acordo com a segunda lei da termodinâmica. Para mostrar que tal lei teria um caráter apenas estatístico, Maxwell argumentou que a presença de um ente inteligente microscópico violaria essa lei. Esse minúsculo ser inteligente, mais tarde chamado "demônio", conseguiria observar o estado microscópico de um sistema físico e aproveitar a ocorrência de flutuações favoráveis para diminuir a entropia. Segundo Maxwell: "Se concebermos um ser cujas faculdades são tão aguçadas que ele consegue acompanhar cada molécula em seu curso, esse ser, cujos atributos são ainda essencialmente tão finitos quantos os nossos, seria capaz de fazer o que atualmente nos é impossível fazer. Vimos que as moléculas em um recipiente cheio de ar, a uma temperatura uniforme, movem-se com velocidades que não são de modo algum uniformes. Suponhamos agora que tal recipiente é separado em duas porções, A e B, por meio de uma divisória na qual há um pequeno orifício, e que um ser, que pode ver as moléculas individuais, abre e fecha este orifício, de forma a permitir que somente as moléculas mais rápidas passem de A para B, e somente as mais lentas passem de B para A. Ele irá portanto, sem nenhum trabalho, elevar a temperatura de B e baixar a de A, contradizendo a 2ª lei da termodinâmica." (pt)
  • Maxwells demon är ett tankeexperiment som publicerades av James Clerk Maxwell 1871 i boken Theory of Heat för att beskriva hur termodynamikens andra huvudsats hypotetiskt kan kringgås. Termodynamikens andra huvudsats innebär i korthet att entropin aldrig minskar i ett slutet system. Demonen antas ha egenskapen att kunna läsa av och reagera på enskilda molekylers rörelser. Förutsättningen är ett slutet system av två gasbehållare (enligt figuren till höger) som innehåller gas av samma temperatur. Behållarna är separerade av en mellanvägg med en lucka som kan manövreras av demonen så att molekyler med högre kinetisk energi än medelvärdet passerar från behållare A till B och molekyler med kinetisk energi lägre än medelvärdet passerar från B till A. Efter en viss tid har B en högre temperatur och ett högre tryck än A, vilket kan användas till att utföra nyttigt arbete och därigenom minska systemets entropi. Namnet Maxwells demon fick detta tankeexperiment år 1874 av fysikern William Thomson (sedermera Lord Kelvin). Med namnet syftade han inte på en ondskefull varelse utan med hans egna ord “ett intelligent väsen som är utrustat med fri vilja och tillräckligt fin känsel och iakttagelseförmåga för att kunna observera och påverka individuella molekyler i ämnet”. (sv)
  • 麦克斯韦妖(Maxwell's demon),是在物理学中假想的妖,能探测并控制单个分子的运动,於1871年由英国物理学家詹姆斯·馬克士威为了说明违反热力学第二定律的可能性而设想的。 当时麦克斯韦意识到自然界存在着与熵增加相拮抗的能量控制机制。但他无法清晰地说明这种机制。他只能诙谐地假定一种“妖”,能够按照某种秩序和规则把作随机热运动的微粒分配到一定的相格裡。麦克斯韦妖是耗散结构的一个雏形。 可以简单地这样描述,一个绝热容器被分成相等的两格,中间是由“妖”控制的一扇小“门”,容器中的空气分子作无规则热运动时会向门上撞击,“门”可以选择性地将速度较快的分子放入一格,而较慢的分子放入另一格,这样,其中的一格就会比另外一格温度高,可以利用此温差,驱动热机做功。 这是第二类永动机的一个范例。 在1981年,的论文表明,麦克斯韦妖控制“门”使分子从一格进入另一格中的耗散过程,并不是发生在衡量过程中,而是发生在妖的对上个分子判断“记忆”的去除过程,且这个过程是逻辑不可逆的。 (zh)
  • Демон Максвелла — уявний експеримент, запропонований 1867 року, а також його головний персонаж — гіпотетична розумна істота мікроскопічного розміру, придумана Джеймсом Максвеллом з метою проілюструвати удаваний парадокс другого закону термодинаміки. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 96558 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36864 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1119146537 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Maxwellův démon je myšlenkový experiment, který formuloval skotský fyzik James Clerk Maxwell, jeden ze zakladatelů statistické fyziky. Jeho základem je problematická (přinejmenším v Maxwellově době) fyzikální definice pojmu informace. (cs)
  • عفريت ماكسويل (بالإنجليزية: Maxwell's demon)‏ هو تجربة فكرية أوجدها الفيزيائي الإسكتلندي جيمس كلارك ماكسويل «لإثبات أن القانون الثاني الخاص بالديناميكا الحرارية ذو حقيقة إحصائية فقط». توضّح التجربة الافتراضية وجهة نظر ماكسويل عن طريق وصف كيفية نقض القانون الثاني. تعتمد التجربة على تقسيم وعاء متخيل إلى جزئين عن طريق جدار عازل، يحوي الجدار بابا يمكن فتحه وإغلاقه بواسطة ما أطلق عليه لاحقا «عفريت ماكسويل». يستطيع العفريت الافتراضي أن يسمح لجزيئات الغاز «الساخنة» فقط بالتدفق إلى جانب مفضل من الغرفة مما يسبب ارتفاع حرارة ذلك الجانب تلقائيا فيما يبرد الجانب الآخر. (ar)
  • 맥스웰의 도깨비(영어: Maxwell's demon)는 스코트랜드의 물리학자 제임스 클러크 맥스웰이 1871년 한 사고 실험으로, 열역학 제2법칙을 위반하는 것이 가능한가에 대한 사고 실험이다. (ko)
  • Il diavoletto di Maxwell è un esperimento mentale ideato da James Clerk Maxwell circa la possibilità teorica di un congegno capace di agire a scala microscopica su singole particelle allo scopo di produrre una violazione macroscopica del secondo principio della termodinamica. In questo modo potrebbe produrre una variazione di temperatura tra due corpi senza alcuna spesa di energia. (it)
  • マクスウェルの悪魔(マクスウェルのあくま、Maxwell's demon)とは、1867年ごろ、スコットランドの物理学者ジェームズ・クラーク・マクスウェルが提唱した思考実験、ないしその実験で想定される架空の、働く存在である。マクスウェルの魔、マクスウェルの魔物、マクスウェルのデーモンなどともいう。 分子の動きを観察できる架空の悪魔を想定することによって、熱力学第二法則で禁じられたエントロピーの減少が可能であるとした。 熱力学の根幹に突き付けられたこの難問は1980年代に入ってようやく一応の解決を見た。 (ja)
  • Де́мон Ма́ксвелла — мысленный эксперимент 1867 года, а также его главный персонаж — воображаемое разумное существо микроскопического размера, придуманное британским физиком Джеймсом Клерком Максвеллом с целью проиллюстрировать кажущийся парадокс Второго начала термодинамики. (ru)
  • 麦克斯韦妖(Maxwell's demon),是在物理学中假想的妖,能探测并控制单个分子的运动,於1871年由英国物理学家詹姆斯·馬克士威为了说明违反热力学第二定律的可能性而设想的。 当时麦克斯韦意识到自然界存在着与熵增加相拮抗的能量控制机制。但他无法清晰地说明这种机制。他只能诙谐地假定一种“妖”,能够按照某种秩序和规则把作随机热运动的微粒分配到一定的相格裡。麦克斯韦妖是耗散结构的一个雏形。 可以简单地这样描述,一个绝热容器被分成相等的两格,中间是由“妖”控制的一扇小“门”,容器中的空气分子作无规则热运动时会向门上撞击,“门”可以选择性地将速度较快的分子放入一格,而较慢的分子放入另一格,这样,其中的一格就会比另外一格温度高,可以利用此温差,驱动热机做功。 这是第二类永动机的一个范例。 在1981年,的论文表明,麦克斯韦妖控制“门”使分子从一格进入另一格中的耗散过程,并不是发生在衡量过程中,而是发生在妖的对上个分子判断“记忆”的去除过程,且这个过程是逻辑不可逆的。 (zh)
  • Демон Максвелла — уявний експеримент, запропонований 1867 року, а також його головний персонаж — гіпотетична розумна істота мікроскопічного розміру, придумана Джеймсом Максвеллом з метою проілюструвати удаваний парадокс другого закону термодинаміки. (uk)
  • El dimoni de Maxwell, també conegut com a paradoxa de Maxwell, és una paradoxa teòrica o experiment mental que pren el nom d'una criatura imaginària ideada el 1867 pel físic escocès James Clerk Maxwell, per il·lustrar la segona llei de la termodinàmica. Aquesta llei, segons una de les seves formulacions, prohibeix que entre dos cossos a diferent temperatura es pugui transmetre calor del cos fred al cos calent. La segona llei també es coneix amb la formulació: "En un sistema aïllat, l'entropia no decreix". (ca)
  • Ο δαίμονας του Μάξγουελ είναι ένα νοητό πείραμα, που επινόησε ο Τζέιμς Κλερκ Μάξγουελ και συνδέει τις έννοιες της πληροφορίας και της εντροπίας με την ενέργεια. Το υποθετικό αυτό πείραμα σχεδιάστηκε με σκοπό την καλύτερη κατανόηση και ενδεχομένως κατάρριψη του δεύτερου θερμοδυναμικού νόμου, ο οποίος απαγορεύει την παραγωγή ενέργειας εκ του μηδενός σε ένα κλειστό σύστημα. Ο Μάξγουελ δημοσίευσε για πρώτη φορά τη σύλληψή του γύρω από το νοητό αυτό πείραμα το 1871 στο βιβλίο Theory of Heat [Θεωρία της Θερμότητας], σε μία ενότητα που αφορούσε τα όρια του δεύτερου θερμοδυναμικού νόμου. Ο όρος δαίμονας του Μάξγουελ αποδίδεται στον Ουίλιαμ Τόμσον. (el)
  • Der maxwellsche Dämon oder Maxwell-Dämon ist ein vom schottischen Physiker James Clerk Maxwell 1871 veröffentlichtes Gedankenexperiment, mit dem er den Zweiten Hauptsatz der Thermodynamik in Frage stellt. Das Dilemma, das aus diesem Gedankenexperiment resultierte, wurde von vielen namhaften Physikern (z. B. Feynman) bearbeitet und führte mehrfach zu neuen Erkenntnissen. Es zeigte sich ein Zusammenhang zwischen Information und Energie, ähnlich der Beziehung zwischen Masse und Energie in Einsteins Formel . Die Mindestenergie , um Bit Information zu verarbeiten, beträgt ( ist die Boltzmann-Konstante und die absolute Temperatur des Systems). Auch heute noch inspiriert der maxwellsche Dämon die theoretische Physik. Außerhalb der Physik fand der maxwellsche Dämon aufgrund der Faszination, die (de)
  • El demonio de Maxwell es el nombre de una criatura imaginaria ideada en 1867 por el físico escocés James Clerk Maxwell como parte de un experimento mental diseñado para ilustrar la segunda ley de la termodinámica. Esta ley prohíbe que entre dos cuerpos a diferente temperatura se pueda transmitir el calor del cuerpo frío al cuerpo caliente. La segunda ley también se expresa comúnmente afirmando: "En un sistema aislado la entropía nunca decrece". En la primera formulación el demonio de Maxwell sería una criatura capaz de actuar a nivel molecular seleccionando moléculas calientes y moléculas frías separándolas. El nombre "Demonio" proviene aparentemente de un juego de naipes solitario conocido en Gran Bretaña en el que se debían separar cartas rojas y negras de modo análogo a moléculas calien (es)
  • Maxwell's demon is a thought experiment that would hypothetically violate the second law of thermodynamics. It was proposed by the physicist James Clerk Maxwell in 1867. In his first letter Maxwell called the demon a "finite being", while the Daemon name was first used by Lord Kelvin. (en)
  • Le démon de Maxwell est une expérience de pensée imaginée par James Clerk Maxwell en 1867, pour suggérer que la seconde loi de la thermodynamique n'est vraie que de manière statistique. Cette loi établit l'irréversibilité de phénomènes de physique statistique et notamment des transferts thermiques, se traduisant par une augmentation continue de l'entropie. Par exemple, si on laisse ouverte la porte d'un réfrigérateur éteint, la température du réfrigérateur et de la pièce vont s'équilibrer, et cela de manière irréversible sans apport d'énergie. Or, l'expérience du démon de Maxwell propose un processus permettant de revenir à un état de température inégal, sans dépenser d'énergie, et en diminuant l'entropie, ce qui est en principe impossible selon la seconde loi de la thermodynamique. (fr)
  • Maxwells demon is een gedachte-experiment, uit 1867, van de Schotse natuurkundige James Clerk Maxwell en bedoeld om de Tweede wet van de thermodynamica in twijfel te trekken. Het woord demon verwijst naar een fictief wezentje dat met zijn handelingen deze natuurwet omzeilt. (nl)
  • Demon Maxwella – hipotetyczna istota zaproponowana przez Jamesa Clerka Maxwella jako rodzaj eksperymentu myślowego, mającego unaocznić sens fizyczny drugiej zasady termodynamiki, zabraniającej między innymi powstania znacznej różnicy temperatur dwóch odizolowanych od otoczenia ciał mających pierwotnie tę samą temperaturę i mogących swobodnie wymieniać między sobą ciepło lub masę. Precyzyjniej mówiąc, bez demona żaden układ termodynamicznie izolowany nie może zmniejszać swojej entropii. Oryginalna definicja demona została podana przez jego autora w 1867 r.: (pl)
  • O demônio de Maxwell é um experimento mental projetado por James Clerk Maxwell em 1871, para sugerir que a segunda lei da termodinâmica seria verdadeira apenas estatisticamente. A segunda lei da termodinâmica estabelece a irreversibilidade de fenômenos de física estatística, e particularmente das transferências térmicas, traduzindo-se em um aumento contínuo da entropia. Por exemplo, se deixarmos aberta a porta de uma geladeira, a temperatura da geladeira e do ambiente vão se equilibrar de forma irreversível, sem aporte de energia. (pt)
  • Maxwells demon är ett tankeexperiment som publicerades av James Clerk Maxwell 1871 i boken Theory of Heat för att beskriva hur termodynamikens andra huvudsats hypotetiskt kan kringgås. Termodynamikens andra huvudsats innebär i korthet att entropin aldrig minskar i ett slutet system. (sv)
rdfs:label
  • عفريت ماكسويل (ar)
  • Dimoni de Maxwell (ca)
  • Maxwellův démon (cs)
  • Maxwellscher Dämon (de)
  • Δαίμονας του Μάξγουελ (el)
  • Demonio de Maxwell (es)
  • Démon de Maxwell (fr)
  • Diavoletto di Maxwell (it)
  • Maxwell's demon (en)
  • 맥스웰의 도깨비 (ko)
  • マクスウェルの悪魔 (ja)
  • Maxwells demon (nl)
  • Demon Maxwella (pl)
  • Демон Максвелла (ru)
  • Demônio de Maxwell (pt)
  • Maxwells demon (sv)
  • Демон Максвелла (uk)
  • 麦克斯韦妖 (zh)
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License