| dbo:abstract
|
- Magnus Erikssons Landrecht (Magnus Erikssons landslag) ist Schwedens erste Gesetzessammlung, die im ganzen Reich Gültigkeit hatte. Es trat in den 1350er Jahren in Kraft, wurde 1442 unter König Christoph von Bayern revidiert (Kristoffers landslag) und erst 1736 durch das Reichsgesetzbuch ersetzt. Das Landrecht, das für den nicht-städtischen Bereich galt, wurde zur selben Zeit durch ein reichsumfassendes (Magnus Erikssons stadslag) ergänzt. Vor dem 14. Jahrhundert hatten die einzelnen Reichsteile ihre eigenen Landesgesetze und auch die Städte erließen eigene Stadtverordnungen. Im Rahmen der Reichseinigung und dem Aufbau einer königlichen Zentralmacht wurde auch eine einheitliche Gesetzgebung wichtiger. Daher gab König Magnus Eriksson einer Gesetzeskommission in Auftrag, ein einheitliches Landrecht für Schweden zu erarbeiten. Grundlage für das neue Landrecht bildeten vor allem die Landesgesetze Upplands, Västmanlands und Östergötlands sowie eine Reihe von Satzungen, die Magnus Eriksson zwischen 1335 und 1345 erlassen hatte. Keine Einigung konnte aber mit der Kirche über deren rechtliche Stellung im neuen Landrecht gefunden werden, so dass das Landrecht keinen Abschnitt zur Kirche (kyrkobalken) enthielt, sondern dass weiterhin die rechtlichen Bestimmungen der einzelnen Landesgesetze in den jeweiligen Regionen galten. Das Landrecht wurde Anfang der 1350er Jahre fertiggestellt und ziemlich rasch von Dalarna, den Ländern am Mälaren, Östergötland und Småland angenommen. Närke und Finnland folgten erst in den 1370er Jahren, Västergötland und Värmland in den 1390er Jahren und Norrland erst Ende des Jahrhunderts. 1442 wurde eine revidierte Fassung von König Christoph von Bayern erlassen, doch dauerte es bis 1608, bis das alte Landrecht völlig durch die revidierte Fassung ersetzt war. Im 15. und 16. Jahrhundert wurden beide Gesetze verwendet. (de)
- The Magnus Erikssons landslag (Country Law of Magnus Eriksson) also called only Landslagen (Country Law) was a Swedish law passed by king Magnus IV in circa 1341. It was the first attempt to a law applying to the entire nation of Sweden, replacing the previous local county laws of the Medieval Scandinavian law. The Country Law applied to the entire countryside, but not to the cities, which were governed according to the Stadslagen (City Law), which were issued in about the same time, but were separate laws. The Kristofers landslag from 1442, was an amended version this law, in effect in Sweden-Finland until the Civil Code of 1734. The law was divided into the following chapters (balk):
* Kyrkobalken - The Chuch
* Konungabalken - The King
* Giftermålsbalken - Marriage
* Ärvdabalken - Inheritance
* Jordabalken - Land
* Byggningabalken - Buildings
* Köpmålabalken - Merchants
* Tingmålabalken - Court
* Edsöresbalken - Breach of Peace
* Högmålsbalken - Capital cases
* Dråp med vilja - Intentional homicide
* Dråp med våda - Involuntary manslaughter
* Såramål med vilja - Deliberate Assault
* Såramål med våda - Accidental assault
* Tjuvabalken - Theft (en)
- Magnus Erikssons landslag är Sveriges första riksomfattande lagsamling som trädde ikraft på 1350-talet. Konungabalken är en ofta citerad del av landslagen. Före 1300-talet var landskapen de styrande vad gällde lagstiftning och hade sina egna landskapslagar. Under tiden närmast före 1350 blev även städernas egna lagar allt viktigare. En stark önskan att inordna hela riket under samma lagar blev allt tydligare och det blev Magnus Eriksson som genomförde det hela. Under sin regering utfärdade Magnus ett stort antal stadgar, vilka bland annat avskaffade träldomen, sökte förhindra våldgästning och avgränsa den kungliga domsrätten. Tillsammans med valda delar av landskapslagarna kom dessa stadgar att utgöra stommen i den landslag som utarbetades på Magnus order. Han hade ytterligare motivation för sitt arbete med gemensam landslag. I egenskap av kyrkoprovins lydde landet redan under en gemensam kyrkolag och Norge hade redan fått en landslag genom försorg av Magnus morfars far, Magnus Lagaböter. Konungabalken i landskapslagen blir ofta uppmärksammad. Den stadgar att kungen ska företa en eriksgata, och väljas med kungaval. Detta anses ha haft betydelse för riksdagens uppkomst. (sv)
- Lei Nacional de Magno IV ou Lei Nacional de Magnus Eriksson (conhecida na Suécia como Magnus Erikssons landslag, literalmente Lei nacional de Magnus Eriksson) foi o primeiro código jurídico para todo o Reino da Suécia, substituindo sucessivamente as diversas Leis Provinciais (landskapslagar) em vigor até aí. Esta lei foi criada por volta de 1350 pelo rei sueco Magno IV, e esteve em vigência até 1736, ano em que foi substituída pelo (1734 års lag). Ainda em 1442, foi decretada pelo rei Cristóvão da Baviera uma nova revisão desta lei com o nome de (Kristofers landslag). Todavia, os dois códigos jurídicos vigoraram paralelamente até 1736. Esta lei nacional estabelece que a Suécia é uma monarquia eleitoral, que a Carta das Liberdades de 1319 limitará os poderes reais e que o Conselho Real será uma instituição permanente. Existem atualmente uns 90 exemplares do manuscrito, dos quais o B 172, datado de 1430, está guardado na Biblioteca Nacional da Suécia em Estocolmo,. (pt)
|
| dbo:thumbnail
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 1728 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| gold:hypernym
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Magnus Erikssons Landrecht (Magnus Erikssons landslag) ist Schwedens erste Gesetzessammlung, die im ganzen Reich Gültigkeit hatte. Es trat in den 1350er Jahren in Kraft, wurde 1442 unter König Christoph von Bayern revidiert (Kristoffers landslag) und erst 1736 durch das Reichsgesetzbuch ersetzt. Das Landrecht, das für den nicht-städtischen Bereich galt, wurde zur selben Zeit durch ein reichsumfassendes (Magnus Erikssons stadslag) ergänzt. (de)
- The Magnus Erikssons landslag (Country Law of Magnus Eriksson) also called only Landslagen (Country Law) was a Swedish law passed by king Magnus IV in circa 1341. It was the first attempt to a law applying to the entire nation of Sweden, replacing the previous local county laws of the Medieval Scandinavian law. The Country Law applied to the entire countryside, but not to the cities, which were governed according to the Stadslagen (City Law), which were issued in about the same time, but were separate laws. The Kristofers landslag from 1442, was an amended version this law, in effect in Sweden-Finland until the Civil Code of 1734. (en)
- Lei Nacional de Magno IV ou Lei Nacional de Magnus Eriksson (conhecida na Suécia como Magnus Erikssons landslag, literalmente Lei nacional de Magnus Eriksson) foi o primeiro código jurídico para todo o Reino da Suécia, substituindo sucessivamente as diversas Leis Provinciais (landskapslagar) em vigor até aí. Esta lei foi criada por volta de 1350 pelo rei sueco Magno IV, e esteve em vigência até 1736, ano em que foi substituída pelo (1734 års lag). Ainda em 1442, foi decretada pelo rei Cristóvão da Baviera uma nova revisão desta lei com o nome de (Kristofers landslag). Todavia, os dois códigos jurídicos vigoraram paralelamente até 1736. (pt)
- Magnus Erikssons landslag är Sveriges första riksomfattande lagsamling som trädde ikraft på 1350-talet. Konungabalken är en ofta citerad del av landslagen. Före 1300-talet var landskapen de styrande vad gällde lagstiftning och hade sina egna landskapslagar. Under tiden närmast före 1350 blev även städernas egna lagar allt viktigare. En stark önskan att inordna hela riket under samma lagar blev allt tydligare och det blev Magnus Eriksson som genomförde det hela. (sv)
|
| rdfs:label
|
- Landrecht (Schweden) (de)
- Magnus Erikssons landslag (en)
- Lei Nacional de Magno IV (pt)
- Magnus Erikssons landslag (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
