| dbo:abstract
|
- Ilkka Olavi Pastinen (17 March 1928 – 12 January 2018) was a Finnish ambassador who also served as Deputy Secretary General of the United Nations. Pastinen was born in Turku. His parents were warehousekeeper Martti Mikael Pastinen and Ilmi Saga Karlström. He graduated from Åbo Akademi University in 1950. He also studied from 1950–51 in Paris at the Instituts d'études politiques. Pastine served as Assistant to the Ministry for Foreign Affairs from 1952–55, Assistant to the Embassy of Stockholm, 1955–57, and the 2nd Division of the United Nations Permanent Representation to New York, 1957–59. He was then Secretary of the Ministry for Foreign Affairs from 1960–62, 1st Secretary of the Finnish Embassy in Beijing, 1962–64, Deputy Head of the Department for Foreign Affairs, 1964–66, and the Embassy of London, 1966–69. Pastinen then served as Ambassador to the Permanent Representation to the United Nations and Deputy Representative to the UN and the UN Security Council in 1969-70 as UN Assistant Secretary General and Special Representative of the UN Secretary General on Disarmament Issues in Geneva and New York from 1971-74 as the Negotiating Officer of the Ministry of Foreign Affairs, 1977 as Ambassador and UN Permanent Representative in New York, 1977–83. He was the Ambassador of Finland to London from 1983–91. Pastine was an expert and later member of the Finnish delegation in the UN General Assembly, 1957–61, 1965, 1969, 1975–76, as deputy chairman of the delegation in 1970 and Secretary General of the UN's Special Representative in the Conference of the Disarmament matters in Geneva and New York from 1971–74, and as the Negotiating Officer of the Ministry of Foreign Affairs, 1975–77, and Ambassador and UN Permanent Representative in New York, 1977–83. Pastinen was the Ambassador of Finland to London from 1983–91. At the end of the 1960s and early 1970s, Pastin belonged to the Ministry of Foreign Affairs' group called the Junta of the Colonels which included diplomats as Max Jacobson, Aarno Karhilo, , Risto Hyvärinen and Keijo Korhonen. They sought to defend Finland's traditional foreign policy of neutrality against the pressures from the Soviet Union and opposed the goals of the Social Democrats led by Kalevi Sorsa to strengthen their position in the Foreign Ministry. The Junta of the Colonels tried to promote Jacobson as UN Secretary General with poor success in 1971. (en)
- Ilkka Olavi Pastinen, född 17 mars 1928 i Åbo, död 12 januari 2018 i Helsingfors, var en finländsk diplomat. Pastinen anställdes vid utrikesförvaltningen 1952 och blev attaché i Stockholm 1955. Han blev ambassadsekreterare vid FN-beskickningen i New York 1957, vilket var avgörande för hans inriktning på FN-diplomati. Finland hade invalts i FN 1956 och befann sig i början av en inkörsperiod som erbjöd utmaningar för en ung diplomat. Vid notkrisens utbrott 1961 befann sig Pastinen på nytt i händelsernas centrum som nära medarbetare till statssekreterare Jaakko Hallama på utrikesministeriet. Det blev hans uppgift att analysera notens innebörd. Pastinen ingick också i den så kallade överstejuntan, som drev kampanjen för Max Jakobsons val till FN:s generalsekreterare. Påståendet att ledande UM-tjänstemän bedrev ett spel bakom ryggen på president Urho Kekkonen verifieras inte av presidentens dagböcker, som visar att han var informerad om det segslitna valet av ny generalsekreterare. Pastinen nämns flera gånger som möjlig ersättare för Jakobson. Då Finland första gången invaldes i FN:s säkerhetsråd 1969–1971 var Pastinen minister och andre man på beskickning med Max Jakobson som ambassadör. Pastinen återvände som chef för FN-beskickningen 1977–1982. Under tiden var han FN:s generalsekreterares representant vid nedrustningsförhandlingarna i Genève och New York 1971–1975. Pastinen utsågs till ordförande för FN:s första utskott som förberedde den 33:e generalförsamlingens viktigaste politiska frågor 1978, ett erkännande av både hans personliga kvalifikationer och Finlands neutralitetspolitik. Pastinen avslutade sin UM-karriär som ambassadör i London 1983–1991. Han publicerade sina minnen från diplomatåren i böckerna Yläkerran ylhäisyys (1994) och Diiva ja diplomaatti (1996). (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Ilkka Olavi Pastinen (17 March 1928 – 12 January 2018) was a Finnish ambassador who also served as Deputy Secretary General of the United Nations. Pastinen was born in Turku. His parents were warehousekeeper Martti Mikael Pastinen and Ilmi Saga Karlström. He graduated from Åbo Akademi University in 1950. He also studied from 1950–51 in Paris at the Instituts d'études politiques. Pastine served as Assistant to the Ministry for Foreign Affairs from 1952–55, Assistant to the Embassy of Stockholm, 1955–57, and the 2nd Division of the United Nations Permanent Representation to New York, 1957–59. (en)
- Ilkka Olavi Pastinen, född 17 mars 1928 i Åbo, död 12 januari 2018 i Helsingfors, var en finländsk diplomat. Pastinen anställdes vid utrikesförvaltningen 1952 och blev attaché i Stockholm 1955. Han blev ambassadsekreterare vid FN-beskickningen i New York 1957, vilket var avgörande för hans inriktning på FN-diplomati. Finland hade invalts i FN 1956 och befann sig i början av en inkörsperiod som erbjöd utmaningar för en ung diplomat. Vid notkrisens utbrott 1961 befann sig Pastinen på nytt i händelsernas centrum som nära medarbetare till statssekreterare Jaakko Hallama på utrikesministeriet. Det blev hans uppgift att analysera notens innebörd. Pastinen ingick också i den så kallade överstejuntan, som drev kampanjen för Max Jakobsons val till FN:s generalsekreterare. Påståendet att ledande UM- (sv)
|
