| dbo:abstract
|
- هو إبراهيم بن سيّار بن هانئ النظّام البصري، وُلد في البصرة، واختُلِف في عام ولادته اختلافا كبيرا، وتجعل الأقوال ميلاده ما بين عام 160هـ و185 هـ/777م. تتلمذ في الاعتزال على يد أبي الهذيل العلّاف، ثم انفرد عنه وكوّن له مذهباً خاصاً (النظّامية)، وكان أستاذ الجاحظ. توفي في بغداد، واختُلِف أيضاً في زمن وفاته، ما بين عام 221 هـ/836م وعام 229 هـ. کان من کبار المتكلمين وهو من أکابر شيوخ وعلماء المعتزلة، حتی قیل عنه أنه «أعظم أعلام المعتزلة». یقول : «وقد کان المعتزلة بعده عیالاً علیه» (ضحی الإسلام 3\126). وقال الجاحظ فی الجزء الرابع من كتاب (الحیوان): «إنّهُ لولا مكانَ المتكلمين لَهلكت العوامّ من جميع الأمم، ولولا مكانُ المعتزلة لهلكت العََوَامّ من جميع النِّحل، فإن لم أقل، ولولا أصحابُ إبراهيمَ (النظّام) وإبراهيمُ (النظّام) لهلكت العوامّ من المعتزلة» ویقول أیضاً: «الأوائل یقولون: إنه یکون في کل ألف سنةٍ رجلٌ لا نظیر له، فإن کان ذلك صحیحاً، فهو أبو إسحاق النظّام.» (فضل الاعتزال وطبقات المعتزلة، ص265) (ar)
- Abū Ishāq Ibrāhīm ibn Saiyār an-Nazzām (arabisch أبو إسحاق ابراهيم بن سيار النظام, DMG Abū Isḥāq Ibrāhīm ibn Saiyār an-Naẓẓām; gest. zwischen 835 und 845) war ein muʿtazilitischer Kalām-Gelehrter und Philosoph. Er gilt als Schöpfer einer eigenen Theorie hinsichtlich der Wunderhaftigkeit des Korans, die als Sarfa-Theorie bezeichnet wird. An-Nazzāms Werke sind außer ein paar Fragmenten verloren. Josef van Ess hat anhand dieser Fragmente sein Lehrsystem rekonstruiert. (de)
- Abū Isḥāq Ibrāhīm Ibn Sayyār Ibn Hāni‘ an-Naẓẓām (Arabic: أبو إسحاق بن سيار بن هانئ النظام) (c. 775 – c. 845) was an Arab Mu'tazilite theologian and poet. He was a nephew of the Mu'tazilite theologian Abu al-Hudhayl al-'Allaf, and al-Jahiz was one of his students. Al-Naẓẓām served at the courts of the Abbasid Caliph al-Mamun. His theological doctrines and works are lost except for a few fragments. (en)
- Abū Isḥāq Ibrāhīm Ibn Sayyār Ibn Hāni‘ Al-Naẓẓām (arabe : أبو إسحاق بن سيار بن هانع النظام), né selon les sources entre 760 et 775, mort entre 835 et 846, est un théologien musulman mu'tazilite. (fr)
- Ibrahim Ibn Sajjar an-Nazzam (775–846) – bagdadzki religioznawca i badacz filozofii starogreckiej. Zajmował się problematyką mutazylicką, tj. atrybutami Boga, jego sprawiedliwością oraz wolnością woli człowieka. (pl)
- Ibrahim an-Nazzam (Abū Isḥāq Ibrāhīm ibn Sayyār ibn Hanīʾ an-Naẓẓām), född cirka 775 i Basra, död cirka 845 i Bagdad, var en muslimsk teolog, författare, poet, historiker och jurist. Ibrahim an-Nazzam var filosof och aktuell under den gnostiska debatten i den muslimska historien. Han förespråkade att människan kunde utföra både goda och onda handlingar och att det var så Gud hade skapat henne. Under islams tidiga utveckling var gnosticismen stor och påverkade religionerna runtomkring med sin ideologi om att skapelsen var av ondo. För att människan skulle kunna nå det goda paradiset var de tvungna att inse deras del i en ond skapelse. Debatten födde en mängd filosofer med olika riktningar och infallsvinklar på denna ideologi. Ibrahim an-Nazzam gick emot den manikeiska rörelsen som ansåg att det onda och goda var helt fritt ifrån varandra och att människan tillhör en av sidorna, beroende på sin bestående onda eller goda personlighet. Det onda härstammar ur mörker och det goda ur ljuset. An-Nazzam menade att människan kan vara god och tala sanning i ett tillfälle men i ett annat ljuga och därför har tillträde till båda sidorna. Han satte också i fokus det fenomen då en lögnare erkänner att han ljuger, är han inte en lögnare då? Tillhör denna människa då den goda eller den onda sidan? Anhängarna av manikeismen ansåg att fastän lögnaren erkänt sin lögn så tillhörde personen den onda sidan. Detta menade an-Nazzam inte skulle hålla i ett längre perspektiv då lögnaren ångrar sin lögn och då sin onda handling. Ånger erkänns som gott, en ljusets handling vilket medför att det plötsligt är ljuset som har ljugit. Ljuset har blivit mörker, vilket ifrågasätter den manikeiska lärans grundfilosofi. (sv)
- Абу́ Исха́к Ибра́хим ибн Сийя́р ан-Назза́м (араб. إبراهيم النظّام; ок. 760/765, Балх — ок. 835/846, Багдад) — арабо-мусульманский философ, представитель мутазилитской школы калама. Основатель секты наззамийя. (ru)
|
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 4929 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Abū Ishāq Ibrāhīm ibn Saiyār an-Nazzām (arabisch أبو إسحاق ابراهيم بن سيار النظام, DMG Abū Isḥāq Ibrāhīm ibn Saiyār an-Naẓẓām; gest. zwischen 835 und 845) war ein muʿtazilitischer Kalām-Gelehrter und Philosoph. Er gilt als Schöpfer einer eigenen Theorie hinsichtlich der Wunderhaftigkeit des Korans, die als Sarfa-Theorie bezeichnet wird. An-Nazzāms Werke sind außer ein paar Fragmenten verloren. Josef van Ess hat anhand dieser Fragmente sein Lehrsystem rekonstruiert. (de)
- Abū Isḥāq Ibrāhīm Ibn Sayyār Ibn Hāni‘ an-Naẓẓām (Arabic: أبو إسحاق بن سيار بن هانئ النظام) (c. 775 – c. 845) was an Arab Mu'tazilite theologian and poet. He was a nephew of the Mu'tazilite theologian Abu al-Hudhayl al-'Allaf, and al-Jahiz was one of his students. Al-Naẓẓām served at the courts of the Abbasid Caliph al-Mamun. His theological doctrines and works are lost except for a few fragments. (en)
- Abū Isḥāq Ibrāhīm Ibn Sayyār Ibn Hāni‘ Al-Naẓẓām (arabe : أبو إسحاق بن سيار بن هانع النظام), né selon les sources entre 760 et 775, mort entre 835 et 846, est un théologien musulman mu'tazilite. (fr)
- Ibrahim Ibn Sajjar an-Nazzam (775–846) – bagdadzki religioznawca i badacz filozofii starogreckiej. Zajmował się problematyką mutazylicką, tj. atrybutami Boga, jego sprawiedliwością oraz wolnością woli człowieka. (pl)
- Абу́ Исха́к Ибра́хим ибн Сийя́р ан-Назза́м (араб. إبراهيم النظّام; ок. 760/765, Балх — ок. 835/846, Багдад) — арабо-мусульманский философ, представитель мутазилитской школы калама. Основатель секты наззамийя. (ru)
- هو إبراهيم بن سيّار بن هانئ النظّام البصري، وُلد في البصرة، واختُلِف في عام ولادته اختلافا كبيرا، وتجعل الأقوال ميلاده ما بين عام 160هـ و185 هـ/777م. تتلمذ في الاعتزال على يد أبي الهذيل العلّاف، ثم انفرد عنه وكوّن له مذهباً خاصاً (النظّامية)، وكان أستاذ الجاحظ. توفي في بغداد، واختُلِف أيضاً في زمن وفاته، ما بين عام 221 هـ/836م وعام 229 هـ. (ar)
- Ibrahim an-Nazzam (Abū Isḥāq Ibrāhīm ibn Sayyār ibn Hanīʾ an-Naẓẓām), född cirka 775 i Basra, död cirka 845 i Bagdad, var en muslimsk teolog, författare, poet, historiker och jurist. Ibrahim an-Nazzam var filosof och aktuell under den gnostiska debatten i den muslimska historien. Han förespråkade att människan kunde utföra både goda och onda handlingar och att det var så Gud hade skapat henne. Under islams tidiga utveckling var gnosticismen stor och påverkade religionerna runtomkring med sin ideologi om att skapelsen var av ondo. För att människan skulle kunna nå det goda paradiset var de tvungna att inse deras del i en ond skapelse. Debatten födde en mängd filosofer med olika riktningar och infallsvinklar på denna ideologi. Ibrahim an-Nazzam gick emot den manikeiska rörelsen som ansåg att (sv)
|
| rdfs:label
|
- إبراهيم النظام (ar)
- An-Nazzām (de)
- Ibrahim al-Nazzam (en)
- Ibrahim an-Nazzam (fr)
- Ibrahim Ibn Sajjar an-Nazzam (pl)
- Ибрахим ан-Наззам (ru)
- Ibrahim an-Nazzam (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
