An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Great Red Spot is a persistent high-pressure region in the atmosphere of Jupiter, producing an anticyclonic storm that is the largest in the Solar System. Located 22 degrees south of Jupiter's equator, it produces wind-speeds up to 432 km/h (268 mph). Observations from 1665 to 1713 are believed to be of the same storm; if this is correct, it has existed for at least 357 years. It was next observed in September 1831, with 60 recorded observations between then and 1878, when continuous observations began.

Property Value
dbo:abstract
  • La Gran Taca Vermella és una zona de tempestes de Júpiter. És un remolí de gas d’enormes dimensions, d’uns dos cops i mig el diàmetre de la Terra. Segons la hipòtesi més acceptada a l’actualitat, es tracta d’una tempesta fortíssima, que dura des de fa 300 anys i provoca vents de 400 km/h. (ca)
  • البقعة الحمراء العظيمة (بالإنجليزية: Great red spot)‏ هي أضخم إعصار في المجموعة الشمسية وتعتبر البقعة الحمراء العظيمة من أكثر ملامح المشتري شهرة، وهي عبارة عن إعصار مضاد مستمر يقع على 22 درجة جنوب خط الاستواء. ومن المعلوم أنه قد تم تمييز هذه البقعة منذ سنة 1831 وربما قبل ذلك في سنة 1665. وتشير بعض النماذج الرياضية إلى أن هذه العاصفة هي عاصفة مستمرة وسمة دائمة لهذا الكوكب. وبسبب كبر هذ العاصفة فيمكن مراقبتها من الأرض باستخدام مقراب بفوهة 14 سم أو أكبر. شكل هذه البقعة على شكل قطع ناقص وتدور بعكس عقارب الساعة وتتم دورة كاملة كل ست أيام. وتبلغ أبعاد البقعة الحمراء العظيمة 24–40,000 كمX 12–14,000 كم، وبالتالي هي كبيرة بمافيه الكفاية لتستطيع أن تسع كوكبين أو ثلاث كواكب بقطر الأرض. ويبلغ أقصى ارتفاع للعاصفة 8كم فوق السحب المحيطة بها. مثل هذه العواصف أمر شائع في الكواكب الغازية بسبب اضطرابات الغلاف الجوي، فيملك المشتري أيضاً بقعاً بيضاءَ وبقعاً أخرى بنية بيضوية الشكل أيضاً. وتميل البيضاء إلى أن تتواجد في السحب الباردة نسبياً في طبقات الغلاف الجوي العليا. أما البنية فهي أكثر حرارة وتتواجد ضمن طبقات الغيوم العادية. ويمكن أن تمتد هذه العواصف لعدة ساعات وحتى عدة قرون. كانت هناك أدلة قوية على أن البقعة الحمراء هي عبارة عن عاصفة وليست من الملامح التضاريسية للكوكب وحتى قبل أن يثبت فوياجر أنها عاصفة. فهذه البقعة تدور بشكل تفاضلي بشكل يناسب دوران الغلاف الجوي الكلي، وأحياناً تكون أسرع وأخرى أبطأ. وقد تم رصد دورانها حول الكوكب خلال سجلات تأريخها العديد من المرات بالنسبة لأي ثابت تحتها. رصد في سنة 2000 تغيرات في ملامح الغلاف الجوي في النصف الجنوبي من الكوكب، وكانت تشبه في المظهر البقعة الحمراء العظيمة لكنها أصغر منها. وقد نشأت هذه العاصفة من عدة عواصف بيضاء صغيرة، وقد لوحظت هذه العواصف سنة 1938. وقد دمجت هذه العواصف البيضاء بعاصفة واحدة وازدادت كثافتها وتغير لونها من الأبيض إلى الأحمر ويطلق عليها اسم البقعة الحمراء الصغيرة. تقع البقعة على بُعد 500 مليون ميل تقريباً يبدو الغلاف الجوي لكوكب المشتري الهائل وكأنه مرجل مشتعل النشاط، حيث يحتوي على البرق، وأحزمة الغيوم المتعاكسة، والمئات من الأعاصير الدوارة التي تظهر في أشكال بيضاوية حمراء وبيضاء وبُنية، ولعل أضخم إعصار من بينها هو الإعصار المُضاد الأسطوري، الذي يسمى بالبقعة الحمراء العظيمة (GRS)، وهو في الواقع أضخم إعصار نعرفه في النظام الشمسي. ويُعد ذلك الإعصار الواقع في النصف الجنوبي للمشترى أكبر من كوكب الأرض، وبداخله رياح تتحرك بسرعة هائلة تقدر بـ 500 ميل/الساعة. ومع أن خط طوله يتحرك تبعاً لنطاق الغلاف الجوي المحيط، إلا أن خط عرضه لا يزال ثابتاً، كما تُبين التسجيلات المستمرة له، ويرجح أنه تم رصده لأول مرة من قبل ليندر بانديوس (leander bandtius) عام 1632،وهو رئيس دير دينس بيرج (Dunisburgh). وفي عام 1664، قام الفيلسوف والمعماري متعدد الثقافات روبرت هوك (Robert Hooke)، برصد بقعة تحركت من الشرق إلى الغرب على الكوكب. وفي العام التالي، كان الفلكي والرياضي المهندس جيوفانى كاسينى (Giovanni Cassini) أول من أكد أنها بقعة دائمة. قامت مركبة فوياجر الفضائية (Voyager) عام 1979، بقياس المحور الطولي لتلك البقعة، وقُدِرت بحوالي 14,500 ميل عرضاً، وبالعودة للقياسات التاريخية في أواخر القرن الثامن عشر فقد كان عرض البقعة على وشك الوصول إلى 25,500 ميل. حياة هابل الطويلة سمحت للفلكيين، بمراقبة نشاط الغلاف الجوي للمشتري فترة تُقارب العقدين. وفي دارسة قامت بها إيمي سايمون (Amy Simon)، من مركز جودارد للتحليق الفضائي التابع لناسا، تُبين قياسات هابل، أن ارتفاع البقعة الحمراء العظيمة من قمتها إلى قَعْرها يصل إلى 8,000 ميل ويبلغ عرضها 10,250 ميل، إلا أن البقعة تقلصت الآن إلى أصغر حجم تم قياسه، فاقدة نصف حجمها في غضون المئة عام الأخيرة. تُشير ملاحظات هابل إلى أن البقعة الحمراء العظيمة، تصغر سنوياً بمقدار 580 ميل على طول محاورها الأساسية، كما أن شكلها يتغير من البيضاوي إلى الدائري، ومن المتوقع أنه على ذلك النحو، سيغدو شكلها دائرياً بالكامل في غضون أربع سنوات، بينما من الممكن أن يختفي هذا الإعصار تماماً أو يصبح أضخم، حيث أن هذا النوع من الأعاصير (حتى الأعاصير التي على الأرض ) من الصعب تصورها أو التنبؤ بها على وجه الدقة بسبب تعقيداتها. وفي ملاحظات جديدة لهابل، تظهر دوامات صغيرة جداً تُغذي ذلك الإعصار. قامت سيمون وفريقها بالإشارة إلى أن تلك الدوامات، هي المسؤولة عن التغيير المفاجئ في الديناميكية الداخلية والطاقة للبقعة، وهم ينوون دراسة التحركات المستقبلية للدوامات الصغيرة، بالتزامن مع التحركات الداخلية للبقعة، لتحديد ما إذا كانت تلك الدوامات قادرة على تغذية أو اضعاف كمية الحركة الداخلة للدوامة المتقلبة، وما إذا كانت قادرة على المساهمة في تغيرات الحجم والشكل للبقعة الحمراء الهائلة. (ar)
  • Velká rudá skvrna (angl. Great Red Spot) je atmosférický jev na jižní polokouli Jupitera, v horních částech jeho atmosféry. Byla zřejmě pozorovaná už prvními dalekohledy schopnými ji rozpoznat, takže existuje přinejmenším 350 let. V podstatě se jedná o obrovský hurikán – anticyklónu původně přibližně dvakrát větší než planeta Země. Otáčí se v západním směru (tedy proti pohybu hodinových ručiček), kdežto zbytek planety rotuje ve východním směru. Její vznik, původ, fyzikální vysvětlení a chování nebylo do současnosti zcela jasně objasněno a pro vědeckou obec je stále velkou neznámou. Skvrna mění svoji velikost, tvar i barvu. (cs)
  • Η Μεγάλη Ερυθρά Κηλίδα (αγγλ. Great Red Spot) είναι μια επίμονη περιοχή υψηλών πιέσεων («βαρομετρικό υψηλό σύστημα») στην του πλανήτη Δία, που συντηρεί μια αντικυκλωνική θύελλα, τη μεγαλύτερη σε ολόκληρο το Ηλιακό Σύστημα, 22 μοίρες νοτίως του ισημερινού του Δία. Παρατηρείται συνεχώς από το έτος 1830 και μετά. Παλαιότερες παρατηρήσεις, από το 1665 έως το 1713 πιστεύεται ότι αφορούν την ίδια θύελλα. Αν αυτό αληθεύει, τότε υπάρχει εδώ και τουλάχιστον 360 έτη. (el)
  • La Granda Ruĝa Makulo estas daŭrema kontraŭciklona ŝtormo troviĝante 22 gradojn sub la ekvatoro de la planedo Jupitero. Ĝi jam daŭris pli ol 170 jaroj, kaj eble eĉ 340 jaroj aŭ pli. La ŝtormo sufiĉe grandas por esti observebla per teleskopoj de la Tero. Ĝin verŝajne unue observis Giovanni Domenico Cassini ĉirkaŭ 1665. La ŝtormo estis rimarkeble ruĝkolora en diversaj tempoj dum sia observ-historio, kvankam ĝia aspekto variadas de jaro al jaro. Antaŭ la sondmisioj Voyager, astronomoj tre malcertis pri la naturo de la Ruĝa Makulo. Pluraj kredis ke ĝi estas solida aŭ likva formo sur la surfaco de Jupitero. (eo)
  • La Gran Mancha Roja es el mayor vórtice anticiclónico (altas presiones) de Júpiter y el detalle de su atmósfera más conocido a nivel popular. Comparable a una enorme tormenta, se trata de un enorme remolino que podría existir desde hace más de 300 años y caracterizado por vientos en su periferia de hasta 400 km/h. Su tamaño es lo bastante grande (en dirección este-oeste) como para englobar más de dos veces el diámetro de la Tierra.​ El remolino gira en sentido antihorario. (es)
  • Der Große Rote Fleck ist ein auffälliger und langlebiger Sturm in Jupiters Atmosphäre. Meteorologisch gesehen ist er ein Hochdrucksystem auf der Südhalbkugel des Planeten. Dieses System erzeugt einen antizyklonalen Sturm, welcher der größte im Sonnensystem ist. Er befindet sich in der südlichen Tropenzone und ist etwa eineinhalb mal so breit wie der Durchmesser der Erde. Die Windgeschwindigkeiten betragen bis zu 680 km/h. Erste Beobachtungen eines Flecks auf Jupiter stammen aus der Zeit von 1665 bis 1713. Es ist unklar, ob es sich damals um denselben Sturm handelte wie der seit dem 19. Jahrhundert beobachtete Große Rote Fleck. Sollte dies zutreffen, dann existiert er seit über 350 Jahren. Erst 1831 wurde er das nächste Mal von Samuel Heinrich Schwabe beobachtet, und zwischen diesem Zeitpunkt und 1878, als die kontinuierliche Beobachtung begann, wurden 60 Beobachtungen aufgezeichnet. Ab den 1970er Jahren bekam Jupiter Besuch von etlichen Raumsonden wie Voyager, Galileo, Cassini und Juno, die detaillierte Aufnahmen und weitere Messungen des Sturms durchführen konnten. Der Fleck hat im Allgemeinen eine rötliche Färbung und eine leicht ovale Form. Die Färbung kann schwanken von einem kräftigen Ziegelrot über Lachsfarben bis hin zu Orange. Die Quelle der roten Färbung ist unbekannt; die Vermutungen reichen von Schwefel- und Phosphorverbindungen bis hin zu organischem Material, die alle durch Blitzentladungen oder photochemische Reaktionen in großer Höhe entstehen könnten. Die Langlebigkeit des Großen Roten Flecks lässt sich zum Teil dadurch erklären, dass Jupiter keine feste Oberfläche besitzt. Die Größe und Beständigkeit des Großen Roten Flecks machen ihn einzigartig unter den Sturmsystemen des äußeren Sonnensystems. Es gibt jedoch noch keine anerkannte Theorie, die alle Aspekte des Sturms erklären kann. Der Sturm behält seinen Breitengrad bei, weil er sich zwischen zwei gegenläufigen Luftströmen bewegt. Schon früh wurde auch beobachtet, dass seine Umlaufszeit um Jupiter variiert. Er interagiert immer wieder mit kleineren Stürmen in seiner Umgebung, die er bei Begegnung auch mit aufnimmt. Seit Wissenschaftler Ende des 19. Jahrhunderts mit regelmäßiger Beobachtung des Sturms begonnen haben, haben sie festgestellt, dass der Sturm gelegentlich schrumpft und wächst. Seit den 1920er Jahren herrscht ein Schrumpfungstrend vor: Im April 2017 hatte der Sturm eine Breite von 16.350 km. Das ist etwa ein Drittel der Größe, die Beobachter in den 1800er Jahren feststellten. Der Große Rote Fleck erstreckt sich 8 km über die Hauptwolkenschichten des Jupiters. Der Sturm reicht bis 500 km in die Atmosphäre Jupiters hinein, was ihn relativ zu seinem Durchmesser flach erscheinen lässt. (de)
  • Orban Gorri Handia Jupiter planetako ekaitzik handiena da, baita planetako atmosferaren xehetasunik ezagunena ere. Ekaitz handi baten erakoa, duela 350 urte ingurutik existituko litzatekeen zurrunbilo erraldoi bat da, bere inguruan, 700 kilometro orduko haizeak izateagatik bereizten dena. Bere tamaina, Lur planetaren diametroaren bi eta erdi halako sartzeko adinakoa da. Zurrunbiloak, biratzen du. (eu)
  • The Great Red Spot is a persistent high-pressure region in the atmosphere of Jupiter, producing an anticyclonic storm that is the largest in the Solar System. Located 22 degrees south of Jupiter's equator, it produces wind-speeds up to 432 km/h (268 mph). Observations from 1665 to 1713 are believed to be of the same storm; if this is correct, it has existed for at least 357 years. It was next observed in September 1831, with 60 recorded observations between then and 1878, when continuous observations began. (en)
  • La Grande Tache rouge est un gigantesque anticyclone de l'atmosphère de Jupiter situé à 22° sud de latitude. Longue d'environ 15 000 kilomètres et large de près de 12 000 kilomètres (2015), elle est actuellement un peu plus grosse que la Terre, même si elle a atteint des . Des vents y soufflent à environ 700 kilomètres par heure. On l'observe depuis 1665, c'est-à-dire il y a plus de 350 ans, bien que le nom de « Grande Tache rouge » n'ait été donné qu'autour de 1878 lorsque la couleur de l'objet était clairement rouge. Vers la fin du XXe siècle, sa couleur passe du rouge à une teinte plus brunâtre. (fr)
  • An t-airí stoirme is mó atá ar eolas agus is fadsaolaí, meastar, in atmaisféar Iúpatair. Airí scothdhearg ubhchruthach sa leathsféar theas, timpeall 30,000 km ar leithead, a braitheadh den chéad uair 300 bliain ó shin. Rinne na ceamaraí ar an spásárthach Voyager grinnstaidéar air ar feadh cuid mhaith laethanta, agus rinneadh amach gur réigiún go hard san atmaisféar atá ann. Tá sé ag casadh go tuathal le tréimhse timpeall 6 lá. Bhraith Voyager airíonna cosúla, ach níos lú (timpeall 10,000 km ar leithead) ag domhanleithid eile, ubhchruthanna bána. Is éard atá i scamaill Iúpatair ná comhdhlúthuithe bána, agus mar sin tagann dath dearg an Spota is scamall eile ar Iúpatar as ceimiceán cosúil le sulfar is fosfar san atmaisféar. (ga)
  • Bintik Merah Raksasa (Inggris: Great Red Spot) adalah badai antisiklon permanen pada planet Jupiter yang berada di 22° selatan khatulistiwa yang telah ada selama sedikitnya 176 tahun dan kemungkinan telah ada selama 340 tahun atau lebih. Badai tersebut sangat besar sehingga dapat dilihat melalui teleskop di Bumi. Kemungkinan badai ini diamati pertama kali oleh Giovanni Domenico Cassini, yang menggambarkannya sekitar tahun 1665. Citra dramatis Bintik Merah Raksasa Jupiter pertama kali diambil oleh wahana antariksa Voyager 1 pada 25 Februari 1979, ketika wahana tersebut berada sekitar 9,2 juta km dari Jupiter. Awan berukuran 160 km dapat dilihat di gambar tersebut. Pola berbentuk gelombang berwarna di sebelah kiri (barat) dari Bintik Merah adalah wilayah dengan gerakan gelombang yang rumit. Untuk memberikan kesan skala Jupiter, badai putih berbentuk oval di bawah Bintik Merah adalah kurang lebih memiliki garis tengah yang sama dengan Bumi. (in)
  • 대적점(大赤點) 또는 대적반(大赤斑)은 목성 대기 중 남위 22도에 위치한 고기압성 폭풍 지대이다. 1655년 조반니 카시니는 목성 표면의 점을 최초로 발견했으며 이 점의 관측 기록은 1713년까지 이어졌다. 그러나 현 대적점이 관측 대상으로 지정된 때는 1830년으로, 중간에 관측기록상 공백이 있기 때문에 카시니의 점과 대적점이 같은 존재인지는 확실하지 않다. 대적점은 지구가 들어갈 수 있을 정도로 거대하나, 그 크기가 지속적으로 줄어들고 있다. 대적점에서는 막대한 양의 중량파와 음파가 생겨나며 이 파동들은 상승한 뒤 상층부 대기에서 부서지면서 열로 바뀐다. 대적점이 불그스름한 색을 띠는 이유는 목성 대기 내 물질이 태양의 자외선과 반응하여 톨린과 같은 유기 화합물을 생성하기 때문인 것으로 추정하고 있다. (ko)
  • La Grande Macchia Rossa è una vasta tempesta anticiclonica, posta a 22° sotto l'equatore del pianeta Giove, che dura da almeno 300 anni. La tempesta, la più grande del sistema solare, è visibile dalla Terra anche con telescopi amatoriali. (it)
  • 大赤斑(だいせきはん、英: Great Red Spot)とは、木星に存在する高気圧性の巨大な渦である。 (ja)
  • De grote rode vlek is een anticycloon op de planeet Jupiter, 22° ten zuiden van de evenaar, die al minstens 300 jaar actief is. De storm is groot genoeg om zichtbaar te zijn met telescopen vanaf de aarde. De vlek is het eerst waargenomen door Cassini of door Hooke rond het jaar 1665. Deze foto van de grote rode vlek en de directe omgeving werd gemaakt door het ruimtevaartuig Voyager 1 op 15 februari 1979, toen het 9,2 miljoen kilometer van Jupiter verwijderd was. Op de foto zijn details zichtbaar van de wolken met een doorsnede van ongeveer 160 kilometer. Het kleurige, golvende patroon links van de rode vlek is een erg complexe en variabele golvende beweging. Om een idee te geven van de schaal van Jupiter, de witte ovale storm direct onder de grote rode vlek is ongeveer net zo groot als de Aarde. Het ovale object draait tegen de wijzers van de klok in, met een periode van ongeveer 6 dagen. De grote rode vlek meet ongeveer 24–40 000 km × 12–14 000 km. Hij is twee tot drie keer zo groot als de Aarde. De wolkentoppen van de storm zijn ongeveer 8 km hoger dan de omgeving. Stormen van deze grootte zijn niet ongewoon in de atmosfeer van gasgiganten. De planeet Neptunus heeft bijvoorbeeld de grote donkere vlek. Jupiter heeft ook witte ovalen en bruine ovalen, wat kleinere naamloze stormen zijn. De witte ovalen bevatten over het algemeen koelere wolken in de bovenste lagen van de atmosfeer. Bruine ovalen zijn warmer en bevinden zich op dezelfde hoogte als de meeste wolken. Zulke stormen kunnen uren tot eeuwen duren. Het is niet bekend wat de rode kleur van de grote rode vlek veroorzaakt. Er zijn wel enkele theorieën, maar er is nog geen duidelijkheid over. De grote rode vlek is meer dan 300 jaar geleden voor het eerst gezien, en daarmee erg stabiel. Enkele factoren dragen bij aan de lange levensduur, zoals het feit dat de vlek nooit vaste grond hoeft te passeren en dat de beweging constant wordt aangedreven door de interne hitte van Jupiter. Simulaties suggereren dat de vlek kleinere atmosferische storingen absorbeert. Aan het begin van 2004 is de vlek ongeveer de helft van de grootte die hij 100 jaar geleden had. Het is niet bekend hoelang de grote rode vlek nog zal voortbestaan, of dat de verkleining een resultaat is van normale schommelingen. Eind februari 2006 werd een nieuwe rode vlek ontdekt, de zogenoemde Red Spot Jr. Deze vlek is ontstaan door versmelting van drie al aanwezige ovale witte vlekken tussen 1998 en 2000. Hij steekt net als de grote rode vlek uit boven het bovenste wolkendek. Bij de vorming deed de vlek dit nog niet en daardoor is hij pas later ontdekt. (nl)
  • A Grande Mancha Vermelha é uma região de alta pressão persistente na atmosfera de Júpiter, produzindo a maior do Sistema Solar. Localizada a 22 graus ao sul do equador de Júpiter, produz ventos de até 432 km/h. Acredita-se que as observações de 1665 a 1713 sejam da mesma tempestade; se isso estiver correto, ela existe há pelo menos 358 anos. Foi observado em setembro de 1831, com 60 observações registradas entre então e 1878, quando começaram as observações contínuas. (pt)
  • Wielka Czerwona Plama – ogromny stały antycyklon od co najmniej 358 lat wiejący na Jowiszu, 22° na południe od równika. Burza jest na tyle duża, że można ją obserwować z Ziemi za pomocą amatorskich teleskopów. Jako pierwszy zobaczył ją brytyjski fizyk i wynalazca Robert Hooke w 1664 roku. Pierwszych szczegółowych zdjęć Plamy i jej okolic dostarczyła sonda Voyager 1, która 5 marca 1979 roku zbliżyła się do Jowisza na odległość 280 000 km od szczytów chmur. Kolorowe fotografie umożliwiające dostrzeżenie szczegółów wielkości rzędu 160 km ukazały w pełnej krasie burzliwą atmosferę Jowisza. Wielka Czerwona Plama ma zmienne wymiary 24-40 tysięcy na 12-14 tysięcy kilometrów. Obraca się w kierunku przeciwnym do ruchu wskazówek zegara, wykonując jeden obrót w ciągu około 6 dni. Jest chłodniejsza od otoczenia, a jej górne warstwy wystają 8 km ponad okoliczne chmury. Owal BA znajdujący się pod Plamą ma średnicę zbliżoną do średnicy Ziemi. Potężne burze są dosyć często spotykane wśród gazowych olbrzymów. Jowisz posiada wiele białych i brązowych owali – nienazwanych, stosunkowo niewielkich sztormów. Białe owale zbudowane są ze względnie chłodnych chmur w górnych warstwach atmosfery, zaś brązowe owale są cieplejsze i położone nieco niżej. Mogą one trwać wiekami, bądź znikać już po kilku godzinach. Nie wiadomo dokładnie, co nadaje Wielkiej Czerwonej Plamie charakterystyczną barwę, która czasami staje się pomarańczowa lub nawet biała. Hipotezy – wspierane eksperymentami laboratoryjnymi – wskazują, że może to być fosforowodór rozkładany na powierzchni przez promienie słoneczne, w wyniku czego powstaje czerwony fosfor, jednak nie ma co do tego pewności. Wielka Czerwona Plama jest wyjątkowo stabilna, choć w ciągu ostatnich 100 lat zmniejszyła się o połowę. Nie jest pewne, czy są to zmiany cykliczne, czy też Plama powoli zanika. Za jej stałość i niespotykanie długi czas życia może odpowiadać kilka czynników, m.in. niczym niezakłócony dopływ ciepła z wnętrza planety. Symulacje komputerowe pokazują również, że Wielka Czerwona Plama pochłania otaczające ją mniejsze cyklony. (pl)
  • Большое красное пятно (БКП) — самый большой атмосферный вихрь в Солнечной системе: постоянная зона высокого давления, создающая антициклонический шторм на планете Юпитер. Пятно меняется в размерах и изменяет свой цвет на протяжении нескольких веков наблюдений. БКП перемещается параллельно экватору планеты, а газ внутри него вращается против часовой стрелки с периодом оборота около шести земных суток. В начале наблюдений БКП имело размеры около 40 тысяч километров в длину (50 000 — по другим данным) и 13 тысяч километров в ширину. C 1930-х годов его размер постоянно уменьшается: в 1979 году он составлял 23 300 км, в 2014 году — 16 500 км. Скорость ветра внутри пятна превышает 500 километров в час. (ru)
  • Stora röda fläcken är ett stort röd- eller brunfärgat anticykloniskt stormsystem i planeten Jupiters atmosfär vid 22:a breddgraden söder om Jupiters ekvator, som har pågått minst 193 och kanske så mycket som 358 år. Stormens storlek minskar vartefter den avtar. Under 1800-talet var stormens diameter ca 4 gånger så stor som jorden. När Voyager 2 flög över Jupiter 1979 var den enbart 2 gånger jordens storlek och 2018 var den enbart 1,3 gånger jordens storlek Den är dock så stor att den kan observeras från jorden med relativt små teleskop. Den observerades möjligen först av den engelske naturforskaren Robert Hooke 1664 och med säkerhet av den italienske astronomen Giovanni Cassini, som beskrev den 1665. Sedan 1878 har fenomenet studerats kontinuerligt Man har känt till andra liknande fast mindre fläckar som varat i decennier. Infraröda observationer och rotationsriktningen tyder på att den röda fläcken är en högtrycksregion vars molntoppar är betydligt högre och kallare än omgivande regioner. Det kan ha funnits liknande strukturer på Saturnus och Neptunus. Man känner inte till hur sådana strukturer kan bestå så länge. (sv)
  • 大紅斑(英語:Great Red Spot,縮寫簡稱GRS)是一個位於木星赤道以南22°且已經存在很久的巨大反氣旋風暴(高氣壓風暴)。觀測自1830年開始已經持續了189年。但在1665年-1713年間也有觀察紀錄(1713-1830年沒有任何關於大紅班的紀錄)。這兩段紀錄的可能是相同的風暴也可能是不同風暴,若是相同風暴,表示它持續存在了至少350年。這樣的風暴在類木行星的大氣擾動中並不少見。 (zh)
  • Вели́ка черво́на пля́ма (ВЧП) — атмосферне утворення на Юпітері, найпомітніша особливість на диску планети, яку астрономи спостерігають вже 350 років. ВЧП відкрив Джованні Кассіні 1665 року. Деталь, що відмічена в записах Роберта Гука 1664 року, також може бути ідентифікована як ВЧП. До польоту «Вояджерів» багато астрономів вважали, що пляма має тверду природу. ВЧП є гігантським вихором-антициклоном, розмірами 24—40 тис. км в довжину і 12—14 тис. км завширшки (істотно більше Землі). Розміри плями постійно змінюються, але простежується загальна тенденція — до зменшення; 100 років тому ВЧП була приблизно удвічі більшою. Пляма перебуває приблизно на 22° південної широти і пересувається паралельно екватору планети. Крім того, газ у ВЧП обертається проти годинникової стрілки з періодом оберту близько 6 земних діб. Швидкість вітру усередині плями перевищує 500 км/год. Верхній шар хмар ВПЧ пролягає приблизно на 8 км вище за верхню межу навколишніх хмар. Температура плями дещо нижча за прилеглі ділянки. Червоний колір ВЧП поки що не знайшов однозначного пояснення. Можливо, такого кольору їй додають хімічні сполуки, що включають фосфор. Крім ВЧП на Юпітері є й інші «плями-вихори», менші за розмірами. Вони можуть мати білий, коричневий і червоний колір й існувати десятки років (можливо й довше). Плями в атмосфері Юпітера зафіксовано як у південній, так і в північній півкулі, але стійкі, що існують тривалий час, наявні чомусь тільки в південній. Зважаючи на різницю швидкостей в атмосфері Юпітера іноді трапляються зіткнення вихорів. Один такий інцидент відбувся у 1975 році, внаслідок чого колір плями потьмянів на декілька років. У липні 2006 року передбачалося зіткнення ВЧП й іншого великого червоного утворення , проте плями пройшли «по дотичній». Oval BA сформувалась між 1998 і 2000 роками після злиття трьох менших білих овальних вихорів, які спостерігалися до цього протягом 60 років. Нове атмосферне утворення спочатку було білим у видимому діапазоні, але в лютому 2006 року набуло червоно-коричневого кольору. За однією з гіпотез, поки вихор перебуває на однаковій висоті із загальною поверхнею верхнього краю атмосфери, він має білий колір. Але коли його потужність збільшується, вихор піднімається дещо вище за загальний шар хмар, де під дією ультрафіолетового випромінювання Сонця хімічні реакції призводять до зміни кольору, додаючи йому червоного. Гігантські «плями-вихори» властиві не тільки Юпітеру, але і іншим газовим планетам. Зокрема, відома Велика темна пляма на Нептуні. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 67405 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36445 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122822206 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La Gran Taca Vermella és una zona de tempestes de Júpiter. És un remolí de gas d’enormes dimensions, d’uns dos cops i mig el diàmetre de la Terra. Segons la hipòtesi més acceptada a l’actualitat, es tracta d’una tempesta fortíssima, que dura des de fa 300 anys i provoca vents de 400 km/h. (ca)
  • Velká rudá skvrna (angl. Great Red Spot) je atmosférický jev na jižní polokouli Jupitera, v horních částech jeho atmosféry. Byla zřejmě pozorovaná už prvními dalekohledy schopnými ji rozpoznat, takže existuje přinejmenším 350 let. V podstatě se jedná o obrovský hurikán – anticyklónu původně přibližně dvakrát větší než planeta Země. Otáčí se v západním směru (tedy proti pohybu hodinových ručiček), kdežto zbytek planety rotuje ve východním směru. Její vznik, původ, fyzikální vysvětlení a chování nebylo do současnosti zcela jasně objasněno a pro vědeckou obec je stále velkou neznámou. Skvrna mění svoji velikost, tvar i barvu. (cs)
  • Η Μεγάλη Ερυθρά Κηλίδα (αγγλ. Great Red Spot) είναι μια επίμονη περιοχή υψηλών πιέσεων («βαρομετρικό υψηλό σύστημα») στην του πλανήτη Δία, που συντηρεί μια αντικυκλωνική θύελλα, τη μεγαλύτερη σε ολόκληρο το Ηλιακό Σύστημα, 22 μοίρες νοτίως του ισημερινού του Δία. Παρατηρείται συνεχώς από το έτος 1830 και μετά. Παλαιότερες παρατηρήσεις, από το 1665 έως το 1713 πιστεύεται ότι αφορούν την ίδια θύελλα. Αν αυτό αληθεύει, τότε υπάρχει εδώ και τουλάχιστον 360 έτη. (el)
  • La Gran Mancha Roja es el mayor vórtice anticiclónico (altas presiones) de Júpiter y el detalle de su atmósfera más conocido a nivel popular. Comparable a una enorme tormenta, se trata de un enorme remolino que podría existir desde hace más de 300 años y caracterizado por vientos en su periferia de hasta 400 km/h. Su tamaño es lo bastante grande (en dirección este-oeste) como para englobar más de dos veces el diámetro de la Tierra.​ El remolino gira en sentido antihorario. (es)
  • Orban Gorri Handia Jupiter planetako ekaitzik handiena da, baita planetako atmosferaren xehetasunik ezagunena ere. Ekaitz handi baten erakoa, duela 350 urte ingurutik existituko litzatekeen zurrunbilo erraldoi bat da, bere inguruan, 700 kilometro orduko haizeak izateagatik bereizten dena. Bere tamaina, Lur planetaren diametroaren bi eta erdi halako sartzeko adinakoa da. Zurrunbiloak, biratzen du. (eu)
  • The Great Red Spot is a persistent high-pressure region in the atmosphere of Jupiter, producing an anticyclonic storm that is the largest in the Solar System. Located 22 degrees south of Jupiter's equator, it produces wind-speeds up to 432 km/h (268 mph). Observations from 1665 to 1713 are believed to be of the same storm; if this is correct, it has existed for at least 357 years. It was next observed in September 1831, with 60 recorded observations between then and 1878, when continuous observations began. (en)
  • La Grande Tache rouge est un gigantesque anticyclone de l'atmosphère de Jupiter situé à 22° sud de latitude. Longue d'environ 15 000 kilomètres et large de près de 12 000 kilomètres (2015), elle est actuellement un peu plus grosse que la Terre, même si elle a atteint des . Des vents y soufflent à environ 700 kilomètres par heure. On l'observe depuis 1665, c'est-à-dire il y a plus de 350 ans, bien que le nom de « Grande Tache rouge » n'ait été donné qu'autour de 1878 lorsque la couleur de l'objet était clairement rouge. Vers la fin du XXe siècle, sa couleur passe du rouge à une teinte plus brunâtre. (fr)
  • An t-airí stoirme is mó atá ar eolas agus is fadsaolaí, meastar, in atmaisféar Iúpatair. Airí scothdhearg ubhchruthach sa leathsféar theas, timpeall 30,000 km ar leithead, a braitheadh den chéad uair 300 bliain ó shin. Rinne na ceamaraí ar an spásárthach Voyager grinnstaidéar air ar feadh cuid mhaith laethanta, agus rinneadh amach gur réigiún go hard san atmaisféar atá ann. Tá sé ag casadh go tuathal le tréimhse timpeall 6 lá. Bhraith Voyager airíonna cosúla, ach níos lú (timpeall 10,000 km ar leithead) ag domhanleithid eile, ubhchruthanna bána. Is éard atá i scamaill Iúpatair ná comhdhlúthuithe bána, agus mar sin tagann dath dearg an Spota is scamall eile ar Iúpatar as ceimiceán cosúil le sulfar is fosfar san atmaisféar. (ga)
  • 대적점(大赤點) 또는 대적반(大赤斑)은 목성 대기 중 남위 22도에 위치한 고기압성 폭풍 지대이다. 1655년 조반니 카시니는 목성 표면의 점을 최초로 발견했으며 이 점의 관측 기록은 1713년까지 이어졌다. 그러나 현 대적점이 관측 대상으로 지정된 때는 1830년으로, 중간에 관측기록상 공백이 있기 때문에 카시니의 점과 대적점이 같은 존재인지는 확실하지 않다. 대적점은 지구가 들어갈 수 있을 정도로 거대하나, 그 크기가 지속적으로 줄어들고 있다. 대적점에서는 막대한 양의 중량파와 음파가 생겨나며 이 파동들은 상승한 뒤 상층부 대기에서 부서지면서 열로 바뀐다. 대적점이 불그스름한 색을 띠는 이유는 목성 대기 내 물질이 태양의 자외선과 반응하여 톨린과 같은 유기 화합물을 생성하기 때문인 것으로 추정하고 있다. (ko)
  • La Grande Macchia Rossa è una vasta tempesta anticiclonica, posta a 22° sotto l'equatore del pianeta Giove, che dura da almeno 300 anni. La tempesta, la più grande del sistema solare, è visibile dalla Terra anche con telescopi amatoriali. (it)
  • 大赤斑(だいせきはん、英: Great Red Spot)とは、木星に存在する高気圧性の巨大な渦である。 (ja)
  • A Grande Mancha Vermelha é uma região de alta pressão persistente na atmosfera de Júpiter, produzindo a maior do Sistema Solar. Localizada a 22 graus ao sul do equador de Júpiter, produz ventos de até 432 km/h. Acredita-se que as observações de 1665 a 1713 sejam da mesma tempestade; se isso estiver correto, ela existe há pelo menos 358 anos. Foi observado em setembro de 1831, com 60 observações registradas entre então e 1878, quando começaram as observações contínuas. (pt)
  • Большое красное пятно (БКП) — самый большой атмосферный вихрь в Солнечной системе: постоянная зона высокого давления, создающая антициклонический шторм на планете Юпитер. Пятно меняется в размерах и изменяет свой цвет на протяжении нескольких веков наблюдений. БКП перемещается параллельно экватору планеты, а газ внутри него вращается против часовой стрелки с периодом оборота около шести земных суток. В начале наблюдений БКП имело размеры около 40 тысяч километров в длину (50 000 — по другим данным) и 13 тысяч километров в ширину. C 1930-х годов его размер постоянно уменьшается: в 1979 году он составлял 23 300 км, в 2014 году — 16 500 км. Скорость ветра внутри пятна превышает 500 километров в час. (ru)
  • 大紅斑(英語:Great Red Spot,縮寫簡稱GRS)是一個位於木星赤道以南22°且已經存在很久的巨大反氣旋風暴(高氣壓風暴)。觀測自1830年開始已經持續了189年。但在1665年-1713年間也有觀察紀錄(1713-1830年沒有任何關於大紅班的紀錄)。這兩段紀錄的可能是相同的風暴也可能是不同風暴,若是相同風暴,表示它持續存在了至少350年。這樣的風暴在類木行星的大氣擾動中並不少見。 (zh)
  • البقعة الحمراء العظيمة (بالإنجليزية: Great red spot)‏ هي أضخم إعصار في المجموعة الشمسية وتعتبر البقعة الحمراء العظيمة من أكثر ملامح المشتري شهرة، وهي عبارة عن إعصار مضاد مستمر يقع على 22 درجة جنوب خط الاستواء. ومن المعلوم أنه قد تم تمييز هذه البقعة منذ سنة 1831 وربما قبل ذلك في سنة 1665. وتشير بعض النماذج الرياضية إلى أن هذه العاصفة هي عاصفة مستمرة وسمة دائمة لهذا الكوكب. وبسبب كبر هذ العاصفة فيمكن مراقبتها من الأرض باستخدام مقراب بفوهة 14 سم أو أكبر. (ar)
  • La Granda Ruĝa Makulo estas daŭrema kontraŭciklona ŝtormo troviĝante 22 gradojn sub la ekvatoro de la planedo Jupitero. Ĝi jam daŭris pli ol 170 jaroj, kaj eble eĉ 340 jaroj aŭ pli. La ŝtormo sufiĉe grandas por esti observebla per teleskopoj de la Tero. Ĝin verŝajne unue observis Giovanni Domenico Cassini ĉirkaŭ 1665. La ŝtormo estis rimarkeble ruĝkolora en diversaj tempoj dum sia observ-historio, kvankam ĝia aspekto variadas de jaro al jaro. (eo)
  • Der Große Rote Fleck ist ein auffälliger und langlebiger Sturm in Jupiters Atmosphäre. Meteorologisch gesehen ist er ein Hochdrucksystem auf der Südhalbkugel des Planeten. Dieses System erzeugt einen antizyklonalen Sturm, welcher der größte im Sonnensystem ist. Er befindet sich in der südlichen Tropenzone und ist etwa eineinhalb mal so breit wie der Durchmesser der Erde. Die Windgeschwindigkeiten betragen bis zu 680 km/h. Erste Beobachtungen eines Flecks auf Jupiter stammen aus der Zeit von 1665 bis 1713. Es ist unklar, ob es sich damals um denselben Sturm handelte wie der seit dem 19. Jahrhundert beobachtete Große Rote Fleck. Sollte dies zutreffen, dann existiert er seit über 350 Jahren. Erst 1831 wurde er das nächste Mal von Samuel Heinrich Schwabe beobachtet, und zwischen diesem Zeitpun (de)
  • Bintik Merah Raksasa (Inggris: Great Red Spot) adalah badai antisiklon permanen pada planet Jupiter yang berada di 22° selatan khatulistiwa yang telah ada selama sedikitnya 176 tahun dan kemungkinan telah ada selama 340 tahun atau lebih. Badai tersebut sangat besar sehingga dapat dilihat melalui teleskop di Bumi. Kemungkinan badai ini diamati pertama kali oleh Giovanni Domenico Cassini, yang menggambarkannya sekitar tahun 1665. (in)
  • De grote rode vlek is een anticycloon op de planeet Jupiter, 22° ten zuiden van de evenaar, die al minstens 300 jaar actief is. De storm is groot genoeg om zichtbaar te zijn met telescopen vanaf de aarde. De vlek is het eerst waargenomen door Cassini of door Hooke rond het jaar 1665. Het ovale object draait tegen de wijzers van de klok in, met een periode van ongeveer 6 dagen. De grote rode vlek meet ongeveer 24–40 000 km × 12–14 000 km. Hij is twee tot drie keer zo groot als de Aarde. De wolkentoppen van de storm zijn ongeveer 8 km hoger dan de omgeving. (nl)
  • Wielka Czerwona Plama – ogromny stały antycyklon od co najmniej 358 lat wiejący na Jowiszu, 22° na południe od równika. Burza jest na tyle duża, że można ją obserwować z Ziemi za pomocą amatorskich teleskopów. Jako pierwszy zobaczył ją brytyjski fizyk i wynalazca Robert Hooke w 1664 roku. Pierwszych szczegółowych zdjęć Plamy i jej okolic dostarczyła sonda Voyager 1, która 5 marca 1979 roku zbliżyła się do Jowisza na odległość 280 000 km od szczytów chmur. Kolorowe fotografie umożliwiające dostrzeżenie szczegółów wielkości rzędu 160 km ukazały w pełnej krasie burzliwą atmosferę Jowisza. (pl)
  • Stora röda fläcken är ett stort röd- eller brunfärgat anticykloniskt stormsystem i planeten Jupiters atmosfär vid 22:a breddgraden söder om Jupiters ekvator, som har pågått minst 193 och kanske så mycket som 358 år. Stormens storlek minskar vartefter den avtar. Under 1800-talet var stormens diameter ca 4 gånger så stor som jorden. När Voyager 2 flög över Jupiter 1979 var den enbart 2 gånger jordens storlek och 2018 var den enbart 1,3 gånger jordens storlek (sv)
  • Вели́ка черво́на пля́ма (ВЧП) — атмосферне утворення на Юпітері, найпомітніша особливість на диску планети, яку астрономи спостерігають вже 350 років. ВЧП відкрив Джованні Кассіні 1665 року. Деталь, що відмічена в записах Роберта Гука 1664 року, також може бути ідентифікована як ВЧП. Червоний колір ВЧП поки що не знайшов однозначного пояснення. Можливо, такого кольору їй додають хімічні сполуки, що включають фосфор. Гігантські «плями-вихори» властиві не тільки Юпітеру, але і іншим газовим планетам. Зокрема, відома Велика темна пляма на Нептуні. (uk)
rdfs:label
  • البقعة الحمراء العظيمة (ar)
  • Gran Taca Vermella (ca)
  • Velká rudá skvrna (cs)
  • Großer Roter Fleck (de)
  • Μεγάλη Ερυθρά Κηλίδα (el)
  • Granda Ruĝa Makulo (eo)
  • Gran Mancha Roja (es)
  • Orban Gorri Handia (eu)
  • Spota Mór Dearg (ga)
  • Grande Tache rouge (fr)
  • Bintik Merah Raksasa (in)
  • Great Red Spot (en)
  • Grande Macchia Rossa (it)
  • 大赤斑 (ja)
  • 대적점 (ko)
  • Grote rode vlek (nl)
  • Grande Mancha Vermelha (pt)
  • Wielka Czerwona Plama (pl)
  • Большое красное пятно (ru)
  • Stora röda fläcken (sv)
  • Велика червона пляма (uk)
  • 大紅斑 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License