About: Galant music

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In music, galant refers to the style which was fashionable from the 1720s to the 1770s. This movement featured a return to simplicity and immediacy of appeal after the complexity of the late Baroque era. This meant simpler, more song-like melodies, decreased use of polyphony, short, periodic phrases, a reduced harmonic vocabulary emphasizing tonic and dominant, and a clear distinction between soloist and accompaniment. C. P. E. Bach and Daniel Gottlob Türk, who were among the most significant theorists of the late 18th century, contrasted the galant with the "learned" or "strict" styles.) The German empfindsamer Stil, which seeks to express personal emotions and sensitivity, can be seen either as a closely related North-German dialect of the international galant style, or as contrasted wit

Property Value
dbo:abstract
  • L'estil galant és un moviment musical que sorgeix cap al 1730 com a reacció a la complexitat de la música de l'últim Barroc. Representa un retorn a la simplicitat i pretén apropar la música a la naturalitat que, segons alguns, havia abandonat la música barroca. El terme galant prové del francès i es va utilitzar abundantment per a designar tot allò que es creia modern, alegre, elegant, exquisit, fàcil i civilitzat. S'estendrà per tot Europa, però serà especialment a França i Alemanya on tindrà un seguiment més gran. Podem definir la música galant com una música agradable, espontània, entretinguda i fàcilment comprensible. Més dirigida als aficionats que als experts i s'aplica especialment a la música per a teclat i a la música de cambra. L'estil galant és un dels estils precursors del Classicisme. Dona preponderància a la melodia, que ha de ser senzilla, cantable i susceptible de ser embellida per l'ornamentació que habitualment es deixa al criteri de l'intèrpret, amb un fraseig regular, propi de la música de dansa. A nivell harmònic, defuig els excessos contrapuntístics del Barroc, substituint-los amb la presentació d'unes funcions tonals clares que s'expressen de manera contundent en la línia del baix, molt clarament diferenciada de la línia melòdica principal. Cap dels grans compositors del segle xviii adopta aquest estil com a propi i únic, però es poden considerar galants algunes de les obres de François Couperin i Jean-Philippe Rameau, a França, Giovanni Battista Sammartini, a Itàlia, Baldassare Galuppi, a Rússia, Georg Philipp Telemann, Carl Philipp Emanuel Bach, Johann Stamitz i Frederic el Gran a Alemanya, els joves Haydn i Mozart a Àustria i Thomas Augustine Arne, William Boyce, Johann Christian Bach i Carl Friedrich Abel a Anglaterra. La pràctica d'anomenar la música de l'estil galant com a rococó ha caigut en desús, ja que si bé són moviments coetanis, el terme rococó és propi de les arts plàstiques i decoratives, mentre que galant és utilitzat per tractadistes rellevants de l'època com ara Marpurg, Quantz i C.P.E. Bach, entre d'altres. Ara bé, els paral·lelismes són evidents. (ca)
  • في الموسيقى، تُشير الغالانت إلى النمط الرائج منذ عشرينيات القرن الثامن عشر حتى سبعينياته. شملت هذه الحركة عودة إلى بساطة الجاذبية ومباشرتها بعد التعقيد الذي جاء في أواخر عصر الباروك. كان ذلك يعني وجود ألحان أبسط وأقرب إلى الأغنية بالإضافة إلى انحسار استخدام البولفونية والعبارات القصيرة الدورية وتراجع المفردات المتناغمة التي تُشدد على التمييز المنشط المهيمن الواضح بين العزف المنفرد والمرافق. كان كارل فيليب إيمانويل باخ ودانيال غوتلوب تورك من بين أبرز واضعي النظريات في أواخر القرن الثامن عشر، وقارنوا الغالانت مع الأنماط «المتعلمة» و«المقيدة» (باخ 1735، المواضع الأخرى، تورك 1789، ص405). تمكِن رؤية النمط الألماني الحساس، الذي يسعى للتعبير عن العواطف الشخصية والحساسية، إما بكونه وثيق الصلة باللهجة الألمانية الشمالية لنمط الغالانت الدولي أو بكونه مقارنًا به، كما هو الحال بين موسيقى كارل فيليب إيمانويل باخ، الذي أسس كلا النمطين، وموسيقى يوهان كريستيان باخ الذي أخذ بنمط الغالانت بعيدًا وكان أقرب إلى الكلاسيكية. كان هذا النوع الموسيقي جزءًا من حركة الغالانت الواسعة على صعيد الفن في ذاك الحين. تُشتق كلمة غالانت من الفرنسية حيث كانت مستخدمة منذ القرن السادس عشر على الأقل. في أوائل القرن الثامن عشر، وصف رجل الغالانت شخصًا يتبع الموضة أنيقًا ومثقفًا وفاضلًا. يبدو أن واضع النظريات الألماني يوهان ماتيسون قد أُغرم بهذا المصطلح. يذكر في عنوان أول منشوراته -عام 1713، الأوركسترا التي افتُتحت حديثًا- تعليمات شاملة وعالمية مثل رجل الغالانت للحصول على مفهوم مثالي لعظمة الموسيقى النبيلة وكرامتها. (استخدم ماتيسون النمط الروماني للتشديد على العديد من التعابير غير الألمانية عوضًا عن النمط القوطي المستخدم هنا بخط مائل (ماتيسون 1713، عنوان الصفحة، هارتز آند براون 2001)). من الجلي أن ماتيسون كان أول من أشار إلى «نمط الغالانت» في الموسيقى من خلال عمله الأوركسترا البحثية في عام 1721. اعترف بوجود نمط حديث وخفيف، قلم حبر الغالانت الواحد، وذكر أسماء أبرز ممارسيه وهم: جيوفاني بوننشيني وأنطونيو كالدارا وغيورغ فيليب تيليمان وألساندرو سكارلاتي وأنطونيو فيفالدي وجورج فريدريك هاندل (هارتز 2003، ص 18). شكل ذلك كله الأوبرا الجادة الإيطالية، وهي نمط موسيقي يخضع لقيادة الصوت، بينما بقيت الأوبرا الشكل المركزي لموسيقى الغالانت. لم تكن الموسيقى الجديدة مهمة مثل موسيقى البلاط بقدر ما كانت موسيقى مدينة: أما المدن التي شدد عليها دانيال هارتز، مؤرخ حديث لهذا النوع، فكانت في أولها كل من نابولي والبندقية ودردسن وبرلين وشتوتغارت ومانهايم وباريس. أمضى العديد من المؤلفين الموسيقيين فترة عملهم في مدن أقل مركزية، ومن بين الأشخاص الذين اعتُبروا مستهلكين أكثر من كونهم منتجين لنمط الغالانت: يوهان كريستسان باخ وكارل فريدريش هابيل وجيوفاني بايسيلو في سانت بطرسبرغ وغيورغ فيليب تيليمان ولويجي بوكريني في مدريد. توازى رفض الكثير من الصيغ والتعلم المتراكم في الموسيقى مع الرفض الذي جاء في أوائل القرن العشرين للهيكل الكامل لعلاقات المقامات الموسيقية. لم يُسر جميع المعاصرين بهذا التبسيط الثوري: تحدث يوهان سامويل بيتري -في عمله تعليمات للموسيقى العملية (1782)- عن «الكارثة العظمى في الموسيقى» (بلوم 1970، ص 20). جاء معظم التغيير مع ولادة الرومانسية كما كان في الكلاسيكية. جاء عنصر الأغنية الشعبية، مثل اللحن الشجي الغنائي في موسيقى الغالانت، في الشعر إلى العلن على يد توماس بيرسي في عمله آثار الشعر الإنجليزي القديم (1765) وجيمس ماكفيرسن في عمله ابتكارات «أوسيان» خلال ستينيات القرن الثامن عشر. تُعتبر بعض الأعمال الموسيقية اللاحقة لتيليمان وأبناء باخ، يوهان كوانتز ويوهان هاينريش هاس وجيوفاني باتيستا وغيوسيب تارتيني وبالداسار غالوبيب ويوهان شتاميتز ودومينيكو البرتي فولفغانغ أماديوس موتسارت، من الأمثلة عن نمط الغالانت. (ar)
  • Galantní styl, případně galantní hudba (francouzsky musique galante, německy Galante Musik) je označení pro ne zcela jednoznačně vymezený hudební styl druhé třetiny 18. století spadající do období pozdního baroka a tvořící přechod od barokní hudby k hudebnímu klasicismu. Od barokní hudby se odlišil lehčí a uvolněnější formou. (cs)
  • Με τον όρο στυλ γκαλάν (γαλλ. style galant) ορίζεται το μουσικό ρεύμα που κυριάρχησε στη Δυτική Ευρώπη, κατά τα μέσα του 18ου αιώνα. Χρονικά είναι αντίστοιχο του καλλιτεχνικού ρεύματος που ονομάζουμε ροκοκό και η αισθητική του χαρακτηρίζεται από την απαγκίστρωση από την αυστηρή αντίστιξη και την χρήση πιο ελεύθερων δομών, με έμφαση στην αντίθεση μεταξύ μελωδίας και διακριτικής συνοδείας. Το εν λόγω καλλιτεχνικό ρεύμα συμπίπτει με τα τέλη της λεγομένης μπαρόκ τεχνοτροπίας, ενώ συνδέεται με το γερμανικό αισθητικό ρεύμα . Το στυλ γκαλάν βρίσκει την έκφρασή του κυρίως σε πολλά έργα του Γκέοργκ Φίλιπ Τέλεμαν και του Γιόχαν Κρίστιαν Μπαχ και ανθίζει με τον Γάλλο συνθέτη Ζαν Φιλίπ Ραμώ. Περί το 1721, ο Γερμανός μουσικοθεωρητικός και εγκυκλοπαιδιστής αναγνωρίζει και καταγράφει το νέο μουσικό ύφος, το οποίο και ονοματίζει εμπνευσμένος από την ευγενή του αιθητική ως γκαλάν (einem galanten Stylo). Αυτά τα πρώτα έργα ανήκουν σε συνθέτες που κανονικά κατατάσσονται στην εποχή του μπαρόκ, όπως οι , Γκέοργκ Φίλιπ Τέλεμαν, , αλλά και Ιταλοί οπερατικοί συνθέτες, όπως ο Αλεσσάντρο Σκαρλάττι, ο Αντόνιο Βιβάλντι και σε μεγάλο βαθμό ο Γκέοργκ Φρήντριχ Χαίντελ. Η αισθητική του ρεύματος αυτού απορρέει κυρίως από την ιταλική όπερα, στην οποία την εν λόγω περίοδο κυριαρχεί το στοιχείο της μονωδίας, σε αντίθεση με τη συνοδευτική –χορευτική συχνά– μουσική που ηχούσε στις διάφορες βασιλικές αυλές της Ευρώπης. Κατά τον ιστορικό Daniel Heartz, το στυλ γκαλάν ανήκε στην πόλη παρά στα παλάτια, και δη σε πόλεις με μεγάλη παράδοση στα θεάματα, όπως η Νάπολη, η Βενετία, η Δρέσδη, το Παρίσι κλπ. Πολλοί δε εκπρόσωποι του νέου ύφους είχαν εδραιωθεί σε αστικά κέντρα μικρότερης μουσικής εμβέλειας, όπως ο Γιόχαν Κρίστιαν Μπαχ στο Λονδίνο, ο Τζοβάννι Παϊζιέλλο στην Αγία Πετρούπολη και ο Λουίτζι Μποκερίνι στην μάλλον –μουσικά– απομονωμένη Μαδρίτη. Στυλιστικά, το «ευγενές κύμα» είχε ως βάση τη απρόσκοπτη μελωδία παρά την επεξεργασία ρυθμικών και μελωδικών σχημάτων, κάτι που αποτέλεσε την αφετηρία τόσο του Κλασσικισμού όσο και του Ρομαντισμού στην ιστορία της μουσικής. Ενδεικτικά, ο Γιόζεφ Χάυντν φαίνεται να είπε πως «αν θέλετε να μάθετε κατά πόσο μια μελωδία είναι πραγματικά όμορφη, αρκεί να την τραγουδήσετε χωρίς συνοδεία». Η σημειολογική διασύνδεση του στυλ γκαλάν με το ροκοκό των εικαστικών τεχνών είναι εμφανής τόσο στη θεματολογία που το χαρακτηρίζει, όσο και στην τεχνοτροπία του. Ενδεικτικά, οι πίνακες του Αντουάν Βαττώ διέπονται από λεπτές αποχρώσεις, ενώ κυριαρχεί το φως, σε αντίθεση με το κιαροσκούρο και τη φορτωμένη παλέτα των προκατόχων του. Συγκριτικά, οι ενορχήστρώσεις του Ραμώ είναι αέρινες και διακριτικές, προβάλλοντας μια ισορροπημένη αρμονική βάση για τις δεσπόζουσες μελωδίες. (el)
  • Galante Musik ist zum einen Musik, die nach Stilempfinden des 17. und 18. Jahrhunderts dem Ideal des „Galanten“ Rechnung trägt. Der Begriff fand zum anderen eine Verengung in der Musikwissenschaft des 19. und 20. Jahrhunderts: Im Vordergrund stehen dabei Kompositionen, denen eine Abkehr vom Barock in seiner eher rhetorischen Formensprache attestiert werden kann, die gleichzeitig jedoch nur bedingt der Vorklassik beigemessene Qualitäten aufweisen. Der galante Stil lässt sich an dieser Stelle als Schritt auf den formal freieren empfindsamen Stil sehen, der die Frühklassik vorbereitete. (de)
  • In music, galant refers to the style which was fashionable from the 1720s to the 1770s. This movement featured a return to simplicity and immediacy of appeal after the complexity of the late Baroque era. This meant simpler, more song-like melodies, decreased use of polyphony, short, periodic phrases, a reduced harmonic vocabulary emphasizing tonic and dominant, and a clear distinction between soloist and accompaniment. C. P. E. Bach and Daniel Gottlob Türk, who were among the most significant theorists of the late 18th century, contrasted the galant with the "learned" or "strict" styles.) The German empfindsamer Stil, which seeks to express personal emotions and sensitivity, can be seen either as a closely related North-German dialect of the international galant style, or as contrasted with it, as between the music of Carl Philipp Emanuel Bach, a founder of both styles, and that of Johann Christian Bach, who carried the galant style further and was closer to classical. This musical style was part of the wider galant movement in art at the time. The word "galant" derives from French, where it was in use from at least the 16th century. In the early 18th century, a galant homme described a person of fashion, who was elegant, cultured and virtuous. The German theorist Johann Mattheson appears to have been fond of the term. It features in the title of his first publication of 1713, Das neu-eröffnete Orchestre, oder Universelle und gründliche Anleitung wie ein Galant Homme einen vollkommenen Begriff von der Hoheit und Würde der edlen Music erlangen. (Instead of the Gothic type rendered here in italics, Mattheson used Roman to emphasize the many non-German expressions. Mattheson was apparently the first to refer to a "galant style" in music, in his Das forschende Orchestre of 1721. He recognized a lighter, modern style, einem galanten Stylo and named among its leading practitioners Giovanni Bononcini, Antonio Caldara, Georg Philipp Telemann, Alessandro Scarlatti, Antonio Vivaldi and George Frideric Handel. All were composing Italian opera seria, a voice-driven musical style, and opera remained the central form of galant music. The new music was not as essentially a court music as it was a city music: the cities emphasized by Daniel Heartz, a recent historian of the style, were first of all Naples, then Venice, Dresden, Berlin, Stuttgart and Mannheim, and Paris. Many galant composers spent their careers in less central cities, ones that may be considered consumers rather than producers of the style galant: Johann Christian Bach and Carl Friedrich Abel in London, Baldassare Galuppi in Saint Petersburg and Georg Philipp Telemann in Hamburg. Not every contemporary was delighted with this revolutionary simplification: Johann Samuel Petri, in his Anleitung zur praktischen Musik (1782) spoke of the "great catastrophe in music". The change was as much at the birth of Romanticism as it was of Classicism. The folk-song element in poetry, like the singable cantabile melody in galant music, was brought to public notice in Thomas Percy's Reliques of Ancient Poetry (1765) and James Macpherson's "Ossian" inventions during the 1760s. Some of Telemann's later music and of Bach's sons, Johann Joachim Quantz, Johann Gottlieb and Carl Heinrich Graun, Franz and Georg Anton Benda, Frederick the Great, Johann Adolph Hasse, Giovanni Battista Sammartini, Giuseppe Tartini, Baldassare Galuppi, Johann Stamitz, Domenico Alberti, and early Haydn and Mozart are exemplars of galant style. Some of the works of the Portuguese composer Carlos Seixas are firmly in the galant style. This simplified style was melody-driven, not constructed on rhythmic or melodic motifs as so much classical music was to be: "It is indicative that Haydn, even in his old age, is reported to have said, 'If you want to know whether a melody is really beautiful, sing it without accompaniment' ". This simplification also extended to harmonic rhythm, which is generally slower in galant music than is the case in the earlier baroque style, thus making lavish melodic ornamentation and nuances of secondary harmonic colorings more important. The affinities of galant style with Rococo in the visual arts are easily overplayed, but characteristics that were valued in both genres were freshness, accessibility and charm. Watteau's fêtes galantes were rococo not merely in subject matter, but also in the lighter, cleaner tonality of his palette, and the glazes that supplied a galant translucency to his finished pictures often compared to the orchestrations of galant music.[[[Wikipedia:Citing_sources|page needed]]]_11-0" class="reference"> (en)
  • El término «música galante» se refiere a un estilo de carácter doméstico y burgués que tiene su origen en las galanteries de los clavecinistas franceses de principios del siglo XVIII y alcanzó su máxima proyección durante el tercer cuarto de siglo. El estilo galante se opone tanto a la complejidad de la música sacra como al virtuosismo de los estilos tardíos aún vinculados con la práctica del bajo continuo. (es)
  • On appelle style galant celui de la musique qui prévaut entre les dernières manifestations du baroque vers les années 1730 et l’apogée de la période classique à la fin du XVIIIe siècle, début XIXe siècle. Abandonnant la rigueur du style contrapuntique, le style galant recherche les mélodies faciles, empreintes de grâce et d’insouciance. Il est avant tout destiné à plaire. Il se situe donc nettement plus dans la tradition de Antonio Vivaldi que de Johann Sebastian Bach — bien que Bach soit représentatif de la conciliation d'un style sévère et contrapuntique avec de nouveaux idiomes galants. C’est un peu l’équivalent en musique des styles rococo ou Louis XV. Il est personnifié plus tard par des compositeurs tels que Johann Joachim Quantz, Johann Stamitz, Johann Christian Bach, Baldassare Galuppi, les jeunes Haydn et Mozart, etc. Le style galant est contemporain des mouvements esthétiques, également en réaction avec le style austère de la période précédente, de l'Empfindsamkeit et du Sturm und Drang visant à émouvoir directement les auditeurs par des effets expressifs. (fr)
  • 갈랑 양식(프랑스어: style galant) 또는 갤런트 양식(영어: Gallant style, Galante music)이란 바로크 시대 이후 프랑스에서 나타난 로코코 시대의 경쾌하고 우아한 양식을 말한다. 문화의 중심이 바로크 시대의 교회에서 왕후 귀족의 살롱으로 옮겨감에 따라 음악의 양식도 장중하고 견고한 바로크 스타일에서 로코코풍의 경쾌하고 우아한 것으로, 대위법적 작곡에서 화성중심의 음악으로 변천하였다. 이 양식은 17세기에 프랑스의 류트나 클라브생의 음악에서 발단하여 18세기 중엽에는 독일에도 영향을 미치게 되었다. 대표적인 작곡가로 쿠프랭(F.Couperin, 1668-1773), 피셔(J.Fischer, 1665-1746), 텔레만(G.Teleman, 1681-1767) 등을 들 수 있다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. (ko)
  • ギャラント様式(ギャラントようしき、仏、伊: galante)とは、1750年代から1770年代頃に流行した音楽様式。バロック音楽の複雑さから、古典派音楽の明晰さへと向かっていく中に登場した。 ギャラント様式は、多くの点でバロック様式のけばけばしさへの反発であり、バロック音楽にくらべると、より素朴で、ごてごてと飾り立てておらず、流麗な主旋律の重視に伴い、ホモフォニックなテクスチュアと、楽節構造の軽減や和声法の抑制(トニカとドミナントの殊更な強調)といった特徴がある。ギャラント様式は、フランス王国のロココ趣味に心酔したフリードリヒ大王の宮廷文化として花開いたため、プロイセンの宮廷楽士であるヨハン・ヨアヒム・クヴァンツやカール・フィリップ・エマヌエル・バッハらがその主な担い手となった。しかし、先駆者としてゲオルク・フィリップ・テレマンの存在も無視することができない。 他の主要なギャラント趣味の作曲家として、ドイツのヴィルヘルム・フリーデマン・バッハやヨハン・ゴットリープ・グラウン、カール・ハインリヒ・グラウン、イングランドのトマス・アーンやウィリアム・ボイス、ジョン・スタンリーなどがあげられる。 ギャラント様式は、フランス王宮文化のロココ趣味を模範としたため、フランソワ・クープランやジャン=フィリップ・ラモー、ジャン=フェリ・ルベルらの影響を受けたが、当時のドイツの音楽界が「混合趣味」を標榜していたことから、イタリアのアントニオ・ヴィヴァルディやバルダッサーレ・ガルッピ、ジョヴァンニ・バッティスタ・サンマルティーニからも触発されている。 ギャラント様式は、同時期に振興した多感様式としばしば区別がつきにくく、ほとんど同義語にすらなっている。 (ja)
  • Styl galant – styl w muzyce przełomu baroku i klasycyzmu, datowany na lata 1720–1760. Styl ten rozwinął się głównie we Francji i Włoszech, oraz nieznacznie w Niemczech. Obecny był przede wszystkim w muzyce instrumentalnej (klawesynowej) oraz operowej. Utwory utrzymane w stylu galant charakteryzują się prostą homofoniczną fakturą utworów (odejściem od barokowej polifonii), przystępnymi tematami, wdziękiem, elegancją i lekkością brzmienia. Typowe formy, stosowane w tym stylu, to suita, rondo i jednoczęściowa jeszcze sonata. Najważniejszymi przedstawicielami stylu galant we Francji byli François Couperin, Jean-Philippe Rameau, Jean-François Dandrieu, Jean-Henri d’Anglebert oraz Louis-Claude Daquin, we Włoszech – Domenico Scarlatti, w Niemczech zaś – Carl Philipp Emanuel Bach. (pl)
  • Lo stile galante (è una musica immediata) uno stile musicale affermatosi nella seconda metà del XVIII secolo, nel periodo del Classicismo, che realizza un ritorno alla semplicità classica dopo la complessità del tardo-barocco. Questo significa pura musica senza ornamenti, diminuzione di importanza della polifonia, e ritorno alla supremazia della melodia. In definitiva una reazione contro la musica barocca. (it)
  • De galante stijl is een muzikale stijlrichting uit de overgangstijd tussen de barokperiode en de classicistische periode in de jaren tussen ongeveer 1740 en 1780. Tezamen met de empfindsame stijl vormt deze periode de muzikale rococo. (nl)
  • A música galante refere-se a composição musical que esteve na moda das décadas de 1720 a 1770. Este movimento caracterizou um retorno à simplicidade e ao apelo imediato após a complexidade do final do Barroco. Isso significava melodias mais simples, mais parecidas com canções, menor uso de polifonia, frases curtas e periódicas, um vocabulário harmônico reduzido enfatizando tônica e dominante, e uma clara distinção entre solista e acompanhamento. Cal Philipp Emanuel Bach e , que estavam entre os teóricos mais significativos do final do século XVIII, contrastaram o galante com os estilos "aprendido" ou "estrito". O alemão empfindsamer Stil, que procura expressar emoções e sensibilidade pessoais, pode ser visto como um dialeto norte-alemão intimamente relacionado ao estilo galante internacional, ou em contraste com ela, como entre a música de Carl Philipp Emanuel Bach, fundador de ambos os estilos, e a de Johann Christian Bach, que levou o estilo galante mais longe e estava mais próximo do clássico. Esse estilo musical fazia parte do movimento mais da arte da época. A palavra "galante" deriva do francês, onde estava em uso pelo menos desde o século XVI. No início do século XVIII, um galant homme descreveu uma pessoa da moda, que era elegante, culta e virtuosa. O teórico alemão Johann Mattheson parece ter gostado do termo. Ele aparece no título de sua primeira publicação de 1713, Das neu-eröffnete Orchester , oder Universelle und gründliche Anleitung wie ein Galant Homme einen vollkommenen Begriff von der Hoheit und Würde der edlen Music erlangen. Em vez do tipo gótico traduzido aqui em itálico, Mattheson usou o para enfatizar as muitas expressões não alemãs. Mattheson foi aparentemente o primeiro a se referir a um "estilo galante" na música, em seu Das forschende Orchester de 1721. Ele reconheceu um estilo mais leve e moderno, einem galanten Stylo, e nomeou entre seus principais praticantes Giovanni Bononcini, Antonio Caldara, Georg Philipp Telemann, Alessandro Scarlatti, Antonio Vivaldi e George Frideric Handel. Todos estavam compondo ópera séria italiana, um estilo musical dirigido pela voz, e a ópera permaneceu a forma central da música galante. A nova música não era essencialmente uma música de corte, mas uma música de cidade: as cidades enfatizadas por Daniel Heartz, um recente historiador de composição musical, foram as primeiras:Nápoles, depois Veneza, Dresden, Berlim, Stuttgart, Mannheim e Paris. Muitos compositores galantes passaram suas carreiras em cidades menos centrais, que podem ser consideradas consumidores e não produtores do estilo galante: Johann Christian Bach e Carl Friedrich Abel em Londres; Baldassare Galuppi em São Petersburgo e Georg Philipp Telemann em Hamburgo. Nem todos os contemporâneos ficaram encantados com essa simplificação revolucionária: Johann Samuel Petri, em seu Anleitung zur praktischen Musik (1782) falou da "grande catástrofe na música". A mudança ocorreu tanto no nascimento do Romantismo quanto no Classicismo. O elemento da canção folclórica na poesia, como a melodia cantabile cantabile na música galante, foi trazido ao conhecimento público nas , de (1765) e nas invenções Ossianas de James Macpherson durante a década de 1760. Algumas das músicas posteriores de Telemann e dos filhos de Bach, Johann Joachim Quantz, e , Franz e Georg Anton Benda, Frederico, o Grande, Johann Adolph Hasse, Giovanni Battista Sammartini, Giuseppe Tartini, Baldassare Galuppi, Johann Stamitz, Domenico Alberti, e os primeiros Haydn e Mozart são exemplos de estilo galante. Algumas das obras do compositor português Carlos Seixas estão firmemente no estilo galante. Este estilo simplificado era dirigido pela melodia, não construído em motivos rítmicos ou melódicos como a música clássica deveria ser: "É indicativo que Haydn, mesmo em sua velhice, teria dito: 'Se você quer saber se uma melodia é muito bonita, cante-a sem acompanhamento' ". Essa simplificação também se estendeu ao , que geralmente é mais lento na música galante do que no estilo barroco anterior, tornando assim a ornamentação melódica pródiga e as nuances de cores harmônicas secundárias mais importantes. As afinidades do estilo galante com o rococó nas artes visuais são facilmente superadas, mas as características que foram valorizadas em ambos os gêneros foram o frescor, a acessibilidade e o charme. As fêtes galantes de Watteau eram rococó não apenas no assunto, mas também na tonalidade mais clara e limpa de sua paleta, e os esmaltes que forneciam uma translucidez galante a seus quadros acabados, muitas vezes comparados às orquestrações de música galante.[[[Wikipédia:Livro_de_estilo/Cite_as_fontes|falta página]]]_11-0" class="reference"> (pt)
  • Den galanta stilen är en stilriktning under rokokon som var mellan barocken och wienklassicism (mellan ca 1720 och 1770). Den galanta stilen har sin utgångspunkt i Frankrike med mest pianomusik medan det i Tyskland hette "Den känslosamma stilen" med mänskliga lidelser och känslor. Från 1720-talet började kompositörer som Antonio Vivaldi, Jean-Fery Rebel, Jean-Philippe Rameau och många andra till en viss del att experimentera med musiken. Georg Philipp Telemanns senare produktioner kan också ses som galant musik trots att han fortfarande använde kontrapunkt och tillhör barocken. Med tiden kom också orkesterackompanjemangen att moderniseras vilket bland annat märks i senare kompositioner av Johan Helmich Roman och hos Johan Agrell, som dessutom utvecklade sonatformen. Den nästkommande generationen började komponera klaver- och orgelkonserter vilka tidigare hade komponerats endast av Georg Friedrich Händel och Johann Sebastian Bach. Dessutom skrevs de första symfonierna, vilka var en vidareutveckling av sinfonian. Bachs musikaliska söner hade stor betydelse för utvecklingen av musiken, under den galanta stilen. Speciellt Carl Philipp Emanuel Bach och Johann Christian Bach fortsatte tillsammans med flera samtida att komponera i utvecklingsfasen och stilriktningen "Sturm und drang". Medan Rokoko är ett mer alldagligt namn på själva perioden är den galanta stilen en benämning på stilriktningen. Men man kan likväl säga att en komposition har komponerats under rokokon. I övrigt är den galanta stilen inte någon tidsperiod man pratar om, istället används Rokoko eller den tidsepok (barocken eller wienklassicism) som man anser att kompositören mest tillhörde. Quantz anses vara en barockkompositör och Haydn en wienklassisk kompositör men om sanningen ska fram så gick Quantz över till den galanta stilen och Haydn inledde sin bana där. Dock utgick Quantz kompositioner från senbarocken med galanta drag medan Haydns kompositioner utgick från den galanta stilen och vidare till stilriktningen "Sturm und Drang" och sedan till wienklassicism. Listan över kompositörer som skrev i galant stil är indelad i tre grupper. Första gruppen innehåller kompositörer som levde under senbarocken, från slutet av 1600-talet fram till mitten av 1700-talet. Andra gruppen utgörs av kompositörer som levde från början av 1700-talet och som hade kommit längre i utvecklingen av den galanta stilen. Tredje gruppen innehåller kompositörer som startade i galant stil men övergick till det senare skedet, Sturm und Drang och där vissa räknas som wienklassiska kompositörer. (sv)
  • Галантный стиль (фр. style galant, учтивый / изысканный стиль) — музыкальный термин, которым в целом описываются предклассические и раннеклассические течения в западноевропейской музыке конца XVII и первой половины XVIII века. (ru)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1541759 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 9216 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1080252966 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:reference
  • Wolf, Eugene K. 2003. "Empfindsam style". The Harvard Dictionary of Music, fourth edition, edited by Don Michael Randel. Harvard University Press Reference Library 16. Cambridge: Harvard University Press. . (en)
  • Palmer, Kris. 2001. Ornamentation According to C. P. E. Bach and J. J. Quantz. Bloomington: 1stBooks Library. . (en)
  • Heartz, Daniel. 2003. Music in European Capitals: The Galant Style, 1720–1780. New York: W. W. Norton. . (en)
  • Türk, Daniel Gottlob. 1789. Klavierschule, oder, Anweisung zum Klavierspielen für Lehrer und Lernende: mit kritischen Anmerkungen. Leipzig: Schwickert; Halle: Hemmerde und Schwetschke. (en)
  • Mattheson, Johann. 1713. Das neu-eröffnete Orchestre, oder Universelle und gründliche Anleitung wie ein Galant Homme einen vollkommenen Begriff von der Hoheit und Würde der edlen Music erlangen [The Newly Inaugurated Orchestra, or Universal and Fundamental Guide Showing How the Galant Man May Acquire a Perfect Notion of the Majesty and Worth of the Noble Art of Music], with added remarks by Reinhard Keiser. Hamburg: Benjamin Schiller. (en)
  • Heartz, Daniel, and Bruce Alan Brown. 2001a. "Empfindsamkeit". The New Grove Dictionary of Music and Musicians, second edition, edited by Stanley Sadie and John Tyrrell. London: Macmillan Publishers. (en)
  • Blume, Friedrich. 1970. Classic and Romantic Music: A Comprehensive Survey, translated by M. D. Herter Norton. New York: W. W. Norton. ; . (en)
  • Heartz, Daniel, and Bruce Allen Brown. 2001b. "Galant'. The New Grove Dictionary of Music and Musicians, second edition, edited by Stanley Sadie and John Tyrrell. London: Macmillan Publishers. (en)
  • Bach, Carl Phillip Emanuel. 1753. Versuch über die wahre Art das Clavier zu spielen, mit Exempeln und achtzehn Probe-Stücken in sechs Sonaten erläutert. 2 vols. Berlin: In verlegung des auctoris, gedruckt bey C. F. Henning. (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdfs:comment
  • Galantní styl, případně galantní hudba (francouzsky musique galante, německy Galante Musik) je označení pro ne zcela jednoznačně vymezený hudební styl druhé třetiny 18. století spadající do období pozdního baroka a tvořící přechod od barokní hudby k hudebnímu klasicismu. Od barokní hudby se odlišil lehčí a uvolněnější formou. (cs)
  • Galante Musik ist zum einen Musik, die nach Stilempfinden des 17. und 18. Jahrhunderts dem Ideal des „Galanten“ Rechnung trägt. Der Begriff fand zum anderen eine Verengung in der Musikwissenschaft des 19. und 20. Jahrhunderts: Im Vordergrund stehen dabei Kompositionen, denen eine Abkehr vom Barock in seiner eher rhetorischen Formensprache attestiert werden kann, die gleichzeitig jedoch nur bedingt der Vorklassik beigemessene Qualitäten aufweisen. Der galante Stil lässt sich an dieser Stelle als Schritt auf den formal freieren empfindsamen Stil sehen, der die Frühklassik vorbereitete. (de)
  • El término «música galante» se refiere a un estilo de carácter doméstico y burgués que tiene su origen en las galanteries de los clavecinistas franceses de principios del siglo XVIII y alcanzó su máxima proyección durante el tercer cuarto de siglo. El estilo galante se opone tanto a la complejidad de la música sacra como al virtuosismo de los estilos tardíos aún vinculados con la práctica del bajo continuo. (es)
  • 갈랑 양식(프랑스어: style galant) 또는 갤런트 양식(영어: Gallant style, Galante music)이란 바로크 시대 이후 프랑스에서 나타난 로코코 시대의 경쾌하고 우아한 양식을 말한다. 문화의 중심이 바로크 시대의 교회에서 왕후 귀족의 살롱으로 옮겨감에 따라 음악의 양식도 장중하고 견고한 바로크 스타일에서 로코코풍의 경쾌하고 우아한 것으로, 대위법적 작곡에서 화성중심의 음악으로 변천하였다. 이 양식은 17세기에 프랑스의 류트나 클라브생의 음악에서 발단하여 18세기 중엽에는 독일에도 영향을 미치게 되었다. 대표적인 작곡가로 쿠프랭(F.Couperin, 1668-1773), 피셔(J.Fischer, 1665-1746), 텔레만(G.Teleman, 1681-1767) 등을 들 수 있다. 이 문서에는 다음커뮤니케이션(현 카카오)에서 GFDL 또는 CC-SA 라이선스로 배포한 글로벌 세계대백과사전의 내용을 기초로 작성된 글이 포함되어 있습니다. (ko)
  • Lo stile galante (è una musica immediata) uno stile musicale affermatosi nella seconda metà del XVIII secolo, nel periodo del Classicismo, che realizza un ritorno alla semplicità classica dopo la complessità del tardo-barocco. Questo significa pura musica senza ornamenti, diminuzione di importanza della polifonia, e ritorno alla supremazia della melodia. In definitiva una reazione contro la musica barocca. (it)
  • De galante stijl is een muzikale stijlrichting uit de overgangstijd tussen de barokperiode en de classicistische periode in de jaren tussen ongeveer 1740 en 1780. Tezamen met de empfindsame stijl vormt deze periode de muzikale rococo. (nl)
  • Галантный стиль (фр. style galant, учтивый / изысканный стиль) — музыкальный термин, которым в целом описываются предклассические и раннеклассические течения в западноевропейской музыке конца XVII и первой половины XVIII века. (ru)
  • في الموسيقى، تُشير الغالانت إلى النمط الرائج منذ عشرينيات القرن الثامن عشر حتى سبعينياته. شملت هذه الحركة عودة إلى بساطة الجاذبية ومباشرتها بعد التعقيد الذي جاء في أواخر عصر الباروك. كان ذلك يعني وجود ألحان أبسط وأقرب إلى الأغنية بالإضافة إلى انحسار استخدام البولفونية والعبارات القصيرة الدورية وتراجع المفردات المتناغمة التي تُشدد على التمييز المنشط المهيمن الواضح بين العزف المنفرد والمرافق. كان كارل فيليب إيمانويل باخ ودانيال غوتلوب تورك من بين أبرز واضعي النظريات في أواخر القرن الثامن عشر، وقارنوا الغالانت مع الأنماط «المتعلمة» و«المقيدة» (باخ 1735، المواضع الأخرى، تورك 1789، ص405). تمكِن رؤية النمط الألماني الحساس، الذي يسعى للتعبير عن العواطف الشخصية والحساسية، إما بكونه وثيق الصلة باللهجة الألمانية الشمالية لنمط الغالانت الدولي أو بكونه مقارنًا به، كما هو الحال بين موسيقى كارل فيليب إي (ar)
  • L'estil galant és un moviment musical que sorgeix cap al 1730 com a reacció a la complexitat de la música de l'últim Barroc. Representa un retorn a la simplicitat i pretén apropar la música a la naturalitat que, segons alguns, havia abandonat la música barroca. El terme galant prové del francès i es va utilitzar abundantment per a designar tot allò que es creia modern, alegre, elegant, exquisit, fàcil i civilitzat. S'estendrà per tot Europa, però serà especialment a França i Alemanya on tindrà un seguiment més gran. (ca)
  • Με τον όρο στυλ γκαλάν (γαλλ. style galant) ορίζεται το μουσικό ρεύμα που κυριάρχησε στη Δυτική Ευρώπη, κατά τα μέσα του 18ου αιώνα. Χρονικά είναι αντίστοιχο του καλλιτεχνικού ρεύματος που ονομάζουμε ροκοκό και η αισθητική του χαρακτηρίζεται από την απαγκίστρωση από την αυστηρή αντίστιξη και την χρήση πιο ελεύθερων δομών, με έμφαση στην αντίθεση μεταξύ μελωδίας και διακριτικής συνοδείας. Το εν λόγω καλλιτεχνικό ρεύμα συμπίπτει με τα τέλη της λεγομένης μπαρόκ τεχνοτροπίας, ενώ συνδέεται με το γερμανικό αισθητικό ρεύμα . Το στυλ γκαλάν βρίσκει την έκφρασή του κυρίως σε πολλά έργα του Γκέοργκ Φίλιπ Τέλεμαν και του Γιόχαν Κρίστιαν Μπαχ και ανθίζει με τον Γάλλο συνθέτη Ζαν Φιλίπ Ραμώ. (el)
  • In music, galant refers to the style which was fashionable from the 1720s to the 1770s. This movement featured a return to simplicity and immediacy of appeal after the complexity of the late Baroque era. This meant simpler, more song-like melodies, decreased use of polyphony, short, periodic phrases, a reduced harmonic vocabulary emphasizing tonic and dominant, and a clear distinction between soloist and accompaniment. C. P. E. Bach and Daniel Gottlob Türk, who were among the most significant theorists of the late 18th century, contrasted the galant with the "learned" or "strict" styles.) The German empfindsamer Stil, which seeks to express personal emotions and sensitivity, can be seen either as a closely related North-German dialect of the international galant style, or as contrasted wit (en)
  • On appelle style galant celui de la musique qui prévaut entre les dernières manifestations du baroque vers les années 1730 et l’apogée de la période classique à la fin du XVIIIe siècle, début XIXe siècle. Abandonnant la rigueur du style contrapuntique, le style galant recherche les mélodies faciles, empreintes de grâce et d’insouciance. Il est avant tout destiné à plaire. Il se situe donc nettement plus dans la tradition de Antonio Vivaldi que de Johann Sebastian Bach — bien que Bach soit représentatif de la conciliation d'un style sévère et contrapuntique avec de nouveaux idiomes galants. (fr)
  • ギャラント様式(ギャラントようしき、仏、伊: galante)とは、1750年代から1770年代頃に流行した音楽様式。バロック音楽の複雑さから、古典派音楽の明晰さへと向かっていく中に登場した。 ギャラント様式は、多くの点でバロック様式のけばけばしさへの反発であり、バロック音楽にくらべると、より素朴で、ごてごてと飾り立てておらず、流麗な主旋律の重視に伴い、ホモフォニックなテクスチュアと、楽節構造の軽減や和声法の抑制(トニカとドミナントの殊更な強調)といった特徴がある。ギャラント様式は、フランス王国のロココ趣味に心酔したフリードリヒ大王の宮廷文化として花開いたため、プロイセンの宮廷楽士であるヨハン・ヨアヒム・クヴァンツやカール・フィリップ・エマヌエル・バッハらがその主な担い手となった。しかし、先駆者としてゲオルク・フィリップ・テレマンの存在も無視することができない。 他の主要なギャラント趣味の作曲家として、ドイツのヴィルヘルム・フリーデマン・バッハやヨハン・ゴットリープ・グラウン、カール・ハインリヒ・グラウン、イングランドのトマス・アーンやウィリアム・ボイス、ジョン・スタンリーなどがあげられる。 ギャラント様式は、同時期に振興した多感様式としばしば区別がつきにくく、ほとんど同義語にすらなっている。 (ja)
  • Styl galant – styl w muzyce przełomu baroku i klasycyzmu, datowany na lata 1720–1760. Styl ten rozwinął się głównie we Francji i Włoszech, oraz nieznacznie w Niemczech. Obecny był przede wszystkim w muzyce instrumentalnej (klawesynowej) oraz operowej. Utwory utrzymane w stylu galant charakteryzują się prostą homofoniczną fakturą utworów (odejściem od barokowej polifonii), przystępnymi tematami, wdziękiem, elegancją i lekkością brzmienia. Typowe formy, stosowane w tym stylu, to suita, rondo i jednoczęściowa jeszcze sonata. (pl)
  • A música galante refere-se a composição musical que esteve na moda das décadas de 1720 a 1770. Este movimento caracterizou um retorno à simplicidade e ao apelo imediato após a complexidade do final do Barroco. Isso significava melodias mais simples, mais parecidas com canções, menor uso de polifonia, frases curtas e periódicas, um vocabulário harmônico reduzido enfatizando tônica e dominante, e uma clara distinção entre solista e acompanhamento. Cal Philipp Emanuel Bach e , que estavam entre os teóricos mais significativos do final do século XVIII, contrastaram o galante com os estilos "aprendido" ou "estrito". O alemão empfindsamer Stil, que procura expressar emoções e sensibilidade pessoais, pode ser visto como um dialeto norte-alemão intimamente relacionado ao estilo galante internacion (pt)
  • Den galanta stilen är en stilriktning under rokokon som var mellan barocken och wienklassicism (mellan ca 1720 och 1770). Den galanta stilen har sin utgångspunkt i Frankrike med mest pianomusik medan det i Tyskland hette "Den känslosamma stilen" med mänskliga lidelser och känslor. Den nästkommande generationen började komponera klaver- och orgelkonserter vilka tidigare hade komponerats endast av Georg Friedrich Händel och Johann Sebastian Bach. Dessutom skrevs de första symfonierna, vilka var en vidareutveckling av sinfonian. (sv)
rdfs:label
  • موسيقى الغالانت (ar)
  • Estil galant (ca)
  • Galantní styl (cs)
  • Galante Musik (de)
  • Στυλ γκαλάν (μουσική) (el)
  • Música galante (es)
  • Style galant (fr)
  • Galant music (en)
  • Stile galante (it)
  • 갈랑 양식 (ko)
  • ギャラント様式 (ja)
  • Galante stijl (nl)
  • Styl galant (pl)
  • Галантный стиль (ru)
  • Música galante (pt)
  • Den galanta stilen (sv)
  • Галантний стиль (музика) (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License