| dbo:abstract
|
- Carl Hueter (27 November 1838 – 12 May 1882) was a German surgeon born in Marburg. He was the son of obstetrician Karl Christoph Hueter (1803–1857). In 1854 began his medical studies in Marburg at the age of 16. Following the state examination in Kassel (1858), he continued his education in Berlin, Vienna, England and Paris. In Paris (1861–63) he performed research of human joint anatomy. In 1865 he became an assistant to Bernhard von Langenbeck (1810-1887) in Berlin, and in 1868 succeeded surgeon Gustav Simon (1824-1876) at the University of Rostock. In 1870 he was appointed professor of surgery at the University of Greifswald, where in 1877 he was named university rector. Hueter was the author of a highly regarded work on joint diseases, Klinik der Gelenkkrankheiten mit Einschluss der Orthopädie (1870), and with Strasbourg surgeon Georg Albert Lücke (1829–1894), he was co-founder of the journal Deutsche Zeitschrift für Chirurgie. With Richard von Volkmann (1830-1889), the "Hueter-Volkmann Law" is named, which is an orthopedic rule regarding bone growth which states "that compression forces inhibit growth and tensile forces stimulate growth". Hueter is credited with coining the term "hallux valgus" in 1871 to define lateral deviation of the big toe at the metatarsophalangeal articulation. (en)
- Carl Hueter (* 27. November 1838 in Marburg; † 12. Mai 1882 in Greifswald) war ein deutscher Chirurg, Hochschullehrer und Politiker (MdR). (de)
- Carl Hueter, född 27 november 1838 i Marburg, död 12 maj 1882 i Greifswald, var en tysk kirurg; son till Karl Christoph Hueter. Hueter tog medicinsk examen 1858 och besökte därefter Berlin, Wien och London samt studerade 1860-62 kirurgisk anatomi i Paris. Han utgav Anatomische Studien an den Gelenken Neugeborener und Erwachsener ("Virchow's Archiv", XXV, XXVIII). Han återvände till Marburg 1863, var assistent hos , men reste samma år till Berlin och blev assistent hos Rudolf Virchow, han deltog i kriget mot Danmark 1864 och kom 1865 in som assistent hos Bernhard von Langenbeck i Berlin, där han blev privatdocent. År 1868 kallades han till Rostock och 1869 till Greifswald. Hueter författade många skrifter bland annat den mycket spridda Grundriss der Chirurgie (1881), som senare utgavs av Lossen. Han stiftade "Deutsche Zeitschrift für Chirurgie" (1872). Han författade skrifter inom många av kirurgins områden, som kontrakturerna i fotraden, ledresektionerna, neurektomin, parenkymatosa karbolinjektioner och inflammationer. Hans livliga fantasi ledde honom ofta på avvägar, till exempel i "Monade Teorien". (sv)
- Карл Гю́тер (нем. Carl Hueter; 27 ноября 1838, Марбург — 12 мая 1882, Грайфсвальд) — немецкий медик, хирург, депутат рейхстага. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- Carl Hueter (* 27. November 1838 in Marburg; † 12. Mai 1882 in Greifswald) war ein deutscher Chirurg, Hochschullehrer und Politiker (MdR). (de)
- Карл Гю́тер (нем. Carl Hueter; 27 ноября 1838, Марбург — 12 мая 1882, Грайфсвальд) — немецкий медик, хирург, депутат рейхстага. (ru)
- Carl Hueter (27 November 1838 – 12 May 1882) was a German surgeon born in Marburg. He was the son of obstetrician Karl Christoph Hueter (1803–1857). In 1854 began his medical studies in Marburg at the age of 16. Following the state examination in Kassel (1858), he continued his education in Berlin, Vienna, England and Paris. In Paris (1861–63) he performed research of human joint anatomy. In 1865 he became an assistant to Bernhard von Langenbeck (1810-1887) in Berlin, and in 1868 succeeded surgeon Gustav Simon (1824-1876) at the University of Rostock. In 1870 he was appointed professor of surgery at the University of Greifswald, where in 1877 he was named university rector. (en)
- Carl Hueter, född 27 november 1838 i Marburg, död 12 maj 1882 i Greifswald, var en tysk kirurg; son till Karl Christoph Hueter. Hueter tog medicinsk examen 1858 och besökte därefter Berlin, Wien och London samt studerade 1860-62 kirurgisk anatomi i Paris. Han utgav Anatomische Studien an den Gelenken Neugeborener und Erwachsener ("Virchow's Archiv", XXV, XXVIII). Han återvände till Marburg 1863, var assistent hos , men reste samma år till Berlin och blev assistent hos Rudolf Virchow, han deltog i kriget mot Danmark 1864 och kom 1865 in som assistent hos Bernhard von Langenbeck i Berlin, där han blev privatdocent. År 1868 kallades han till Rostock och 1869 till Greifswald. (sv)
|
