| dbo:abstract
|
- Das Blaufarbenwerk Modum (norwegisch: Modums Blaafarveværk oder kurz Blaafarveværket) wurde 1773 in Modum, Provinz Viken, Norwegen, als königliches Werk und Manufaktur errichtet und war der erste große Chemiebetrieb Skandinaviens. Das Werksgelände ist heute Freilichtmuseum und Kunstgalerie und stellt eines der bedeutendsten Kulturdenkmale Norwegens dar. (de)
- Blaafarveværket, or the Blue Colour Works, was a mining and industrial company located at Åmot in Modum in Viken county, Norway, which existed from 1776 to 1898. The works mined cobalt ore and manufactured by smelting blue cobalt glass (smalt) and cobalt blue (cobalt aluminate) pigment. It is currently a large open-air industrial museum and an art gallery; it is the largest and best preserved mine museum in Europe, and one of Norway's most visited attractions. The company was founded by King Christian VII in 1776 and was one of the few companies with lasting significance from the age of mercantilism, played an important role in Norwegian trade with Denmark, the Netherlands and the Far East and had a decisive impact on the Norwegian economy in the period around 1814. In 1822 the company was sold to the Berlin banker Wilhelm Christian Benecke and Benjamin Wegner, and their ownership lasted until 1849, a period regarded as the company's heyday and during which it became the largest industrial company of the country. The company went bankrupt in 1849 in the wake of the revolutions of 1848 and competition from synthetic ultramarine, but a greatly reduced activity continued until 1898. From 1968 Blaafarveværket has been made available to the public as a museum and art gallery. It is presented to the public like the mining company it was around 1840 during its heyday. (en)
- A Blaafarveværket, ou Blue Color Works, era uma empresa de mineração e industrial localizada em em Modum em Buskerud, na Noruega, que existia de 1776 a 1898. As obras extraíam minério de cobalto e eram fabricadas com a fusão do vidro de cobalto azul (esmalt) e azul de cobalto (pigmento aluminato de cobalto). Atualmente, é um grande museu industrial ao ar livre e uma galeria de arte; é o maior e mais bem preservado museu de minas da Europa e uma das atrações mais visitadas da Noruega. A empresa foi fundada pelo rei Christian VII em 1776 e foi uma das poucas empresas com significado duradouro desde a era do mercantilismo, desempenhou um papel importante no comércio norueguês com a Dinamarca, a Holanda e o Extremo Oriente e teve um impacto decisivo sobre o norueguês. economia no período por volta de 1814. Em 1822, a empresa foi vendida ao banqueiro de Berlim e Benjamin Wegner, e sua propriedade durou até 1849, período considerado como o auge da empresa e durante o qual se tornou a maior empresa industrial do país. . A empresa faliu em 1849, após as revoluções de 1848 e a concorrência do ultramarino sintético, mas uma atividade bastante reduzida continuou até 1898. A partir de 1968, Blaafarveværket foi disponibilizado ao público como museu e galeria de arte. É apresentado ao público como a empresa de mineração que existia por volta de 1840 durante seus auge. (pt)
- Blaafarveværket är ett museum och konst- och kulturcentrum i Modums kommun, Buskeruds fylke i Norge med årliga konstutställningar. Tidigare var det en industri som framställde blåfärg ur koboltmalm och var under första hälften av 1800-talet Norges största industriföretag. Blaafarveværket sysselsatte då omkring 2 000 människor och täckte 70-80 procent av världsmarknaden. Företaget, som grundades av den dansk-norska kungen på 1770-talet, pantsattes 1813 till göteborgsköpmannen Peter Wilhelm Berg. Genom Kielfreden 1814 blev verket norsk statsegendom, och då staten inte kunde lösa ut panten, såldes verket på auktion 1823 till ett tyskt konsortium med bankiren och senare generalkonsul Benjamin Wegner som ledande medlemmar. Wegner blev ledare för verksamheten. Tiden under deras ägarskap, fram till 1849, räknas som Blaafarveværkets storhetstid. Den produkt som framställdes går under namnet smalt och var ett slags krossat glas som infärgats med koboltoxid. Den speciella förutsättningen för verket, koboltmalmen, hämtades från ett gruvområde cirka 5 kilometer från verket, där förgämnet framställdes. I gruvområdet grovkrossades malmen och styckena sorterades manuellt så att de stycken som hade ett synbart innehåll av koboltmineral tillvaratogs och transporterades ner till själva verket. Till stor del skedde detta om vintern, när det var slädföre. Efter ytterligare krossning och separation av ofyndig bergart, rostades malmen, det vill säga upphettades under full lufttillförsel. De ingående mineralerna, som utom kobolt också innehöll arsenik och svavel oxiderades, där arseniktrioxid och svaveldioxid avgick i gasfas. Arsenikoxiden kondenserades i ett flera hundra meter långt rökfång, och arsenikoxiden togs tillvara och såldes som en biprodukt från tillverkningen. Den koboltoxid som bildades vid rostningen blandades sedan med pottaska (kaliumkarbonat) och kvarts (kiseldioxid) och smältes i en glasugn, krossades efter avsvalning och sorterades i olika fraktioner. Användningsområdet för den färdiga produkten var dels som blått pigment för porslinsindustrin dels som vitmedel vid papperstillvekning. Det bör nämnas att det pigment som idag går under beteckningen koboltblått, och även kallas Thénards blått, är ett koboltaluminiumsilikat och skiljer sig från det som tillverkades vid Blaafarveværket. (sv)
- Музей «Blaafarveværket» (норв. Blaafarveværket Modum) — бывшая горнодобывающая компания в норвежской коммуне Мудум, основанная в 1776 году королём Кристианом VII; после наполеоновских войн компания была передана частным владельцам и в период 1821—1849 годов стала крупнейшей промышленной компанией страны, занимая 80 % мирового рынка производства синей краски для бумажной, фарфоровой и стекольной промышленности. В 1968 году бывшие заводские помещения и шахты были приобретены фондом «Stiftelsen Modums Blaafarveværk», который создал на их базе музей под открытым небом и художественную галерею; галерея ежегодно проводится масштабную художественную выставку. (ru)
- Музей «Blaafarveværket» (норв. Blaafarveværket Modum) — колишня гірничодобувна компанія в норвезькій комуні Модум, заснована 1776 року королем Кристіаном VII; після наполеонівських воєн компанію передано приватним власникам і в період 1821—1849 років вона стала найбільшою промисловою компанією країни, займаючи 80 % світового ринку виробництва синьої фарби для паперової, фарфорової і скляної промисловості. 1968 року колишні заводські приміщення і шахти придбав фонд «Stiftelsen Modums Blaafarveværk», який створив на їх базі музей просто неба і художню галерею; галерея щорічно проводить масштабну художню виставку. Нині це великий промисловий музей та художня галерея, найбільший і найкраще збережений музей шахт у Європі та одна з найвідвідуваніших пам'яток Норвегії. (uk)
|
| rdfs:comment
|
- Das Blaufarbenwerk Modum (norwegisch: Modums Blaafarveværk oder kurz Blaafarveværket) wurde 1773 in Modum, Provinz Viken, Norwegen, als königliches Werk und Manufaktur errichtet und war der erste große Chemiebetrieb Skandinaviens. Das Werksgelände ist heute Freilichtmuseum und Kunstgalerie und stellt eines der bedeutendsten Kulturdenkmale Norwegens dar. (de)
- Музей «Blaafarveværket» (норв. Blaafarveværket Modum) — бывшая горнодобывающая компания в норвежской коммуне Мудум, основанная в 1776 году королём Кристианом VII; после наполеоновских войн компания была передана частным владельцам и в период 1821—1849 годов стала крупнейшей промышленной компанией страны, занимая 80 % мирового рынка производства синей краски для бумажной, фарфоровой и стекольной промышленности. В 1968 году бывшие заводские помещения и шахты были приобретены фондом «Stiftelsen Modums Blaafarveværk», который создал на их базе музей под открытым небом и художественную галерею; галерея ежегодно проводится масштабную художественную выставку. (ru)
- Музей «Blaafarveværket» (норв. Blaafarveværket Modum) — колишня гірничодобувна компанія в норвезькій комуні Модум, заснована 1776 року королем Кристіаном VII; після наполеонівських воєн компанію передано приватним власникам і в період 1821—1849 років вона стала найбільшою промисловою компанією країни, займаючи 80 % світового ринку виробництва синьої фарби для паперової, фарфорової і скляної промисловості. 1968 року колишні заводські приміщення і шахти придбав фонд «Stiftelsen Modums Blaafarveværk», який створив на їх базі музей просто неба і художню галерею; галерея щорічно проводить масштабну художню виставку. Нині це великий промисловий музей та художня галерея, найбільший і найкраще збережений музей шахт у Європі та одна з найвідвідуваніших пам'яток Норвегії. (uk)
- Blaafarveværket, or the Blue Colour Works, was a mining and industrial company located at Åmot in Modum in Viken county, Norway, which existed from 1776 to 1898. The works mined cobalt ore and manufactured by smelting blue cobalt glass (smalt) and cobalt blue (cobalt aluminate) pigment. It is currently a large open-air industrial museum and an art gallery; it is the largest and best preserved mine museum in Europe, and one of Norway's most visited attractions. (en)
- A Blaafarveværket, ou Blue Color Works, era uma empresa de mineração e industrial localizada em em Modum em Buskerud, na Noruega, que existia de 1776 a 1898. As obras extraíam minério de cobalto e eram fabricadas com a fusão do vidro de cobalto azul (esmalt) e azul de cobalto (pigmento aluminato de cobalto). Atualmente, é um grande museu industrial ao ar livre e uma galeria de arte; é o maior e mais bem preservado museu de minas da Europa e uma das atrações mais visitadas da Noruega. (pt)
- Blaafarveværket är ett museum och konst- och kulturcentrum i Modums kommun, Buskeruds fylke i Norge med årliga konstutställningar. Tidigare var det en industri som framställde blåfärg ur koboltmalm och var under första hälften av 1800-talet Norges största industriföretag. Blaafarveværket sysselsatte då omkring 2 000 människor och täckte 70-80 procent av världsmarknaden. Företaget, som grundades av den dansk-norska kungen på 1770-talet, pantsattes 1813 till göteborgsköpmannen Peter Wilhelm Berg. Genom Kielfreden 1814 blev verket norsk statsegendom, och då staten inte kunde lösa ut panten, såldes verket på auktion 1823 till ett tyskt konsortium med bankiren och senare generalkonsul Benjamin Wegner som ledande medlemmar. Wegner blev ledare för verksamheten. Tiden under deras ägarskap, fram t (sv)
|
