An Entity of Type: television show, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Revolutions of 1848, known in some countries as the Springtime of the Peoples or the Springtime of Nations, were a series of political upheavals throughout Europe starting in 1848. It remains the most widespread revolutionary wave in European history to date.

Property Value
dbo:abstract
  • La Revolució de 1848, o revolucions de 1848, conegudes en alguns països com la primavera de les nacions, la primavera dels pobles o l'any de les revolucions, fou una onada revolucionària que va sorgir a Sicília i, agreujada per les revolucions de 1848 a França, aviat es va estendre per la resta d'Europa i fins i tot fora, com al Brasil. Les revoltes tingueren lloc principalment durant el primer trimestre de l'any 1848 i anaren dirigides contra l'absolutisme i els imperis. Aquestes revolucions eren conseqüències violentes d'una varietat tan àmplia de causes que, per aquest motiu, és difícil de veure-les com a resultat de qualsevol tipus de moviment o fenomen social. (ca)
  • Revoluce roku 1848, známá také jako Jaro národů nebo Rok revoluce, byla řada občanských a národních revolucí, jež zasáhly evropský kontinent. Období nepokojů, popisované řadou historiků jako vlna revolucí, začalo 12. ledna 1848 na Sicílii a pokračovalo revolucí ve Francii a následně po celé kontinentální Evropě až do srpna 1849, kdy byla poražena revoluce v Uhrách. Ačkoli byly potlačeny, revoluce přesto v řadě zemí prosadily například zrušení roboty, vytvoření obecní samosprávy i další občanské svobody. Ani v českých zemích a celé habsburské monarchii tomu nebylo jinak. Revoluce 1848 v Evropě (cs)
  • ربيع الشعوب أو الثورات الأوروبية عام 1848 تعرف أيضاً في بعض البلدان باسم ربيع الأمم وربيع الشعوب وعام الثورة، كانت سلسلة من في جميع أنحاء القارة الأوروبية. وعدت من أكثر الموجات الثورية انتشارا في تاريخ أوروبا. كانت الثورات ذات طابع ديمقراطي في الأساس، بهدف إزالة الهياكل الإقطاعية القديمة وخلق دول وطنية مستقلة. بدأت الموجة الثورية بالثورة الفرنسية في فبراير، سرعان ما امتدت إلى بقية أوروبا. وقد تأثرت أكثر من 50 دولة بتلك الموجة، ولكن لم يكن هناك أي تنسيق أو تعاون بين ثوريي تلك الدول. ووفقا لإيفانز وفون ستراندمان (2000) فإن من بين العوامل الرئيسية المساهمة في انتشار تلك الموجة هي الشعور العام بعدم الرضا على القيادة السياسية، والمطالبة بزيادة المشاركة في الحكومة والديمقراطية، وحرية الصحافة، بالإضافة إلى مطالب الطبقة العاملة، وازدياد النزعة القومية، وإعادة تشكيل قطعات الجيوش الحكومية القائمة. وكانت الانتفاضات تقودها تحالفات مختصة من الإصلاحيين والطبقات الوسطى والعمال الذين لم يجتمعوا معا منذ زمن. حيث قتل عشرات الآلاف من البشر وهجر العديد منهم. ولكن بالمحصلة النهائية أتت إصلاحات هامة ودائمة، مثل إلغاء القنانة في النمسا-المجر، ونهاية الملكية المطلقة في الدنمارك، وإدخال الديمقراطية البرلمانية في هولندا. أما الثورات الأكثر أهمية فكانت في فرنسا وهولندا والدويلات التي شكلت الإمبراطورية الألمانية أواخر القرن 19 وأوائل القرن 20 وإيطاليا والإمبراطورية النمساوية. (ar)
  • Οι Επαναστάσεις του 1848, γνωστές σε ορισμένες χώρες ως Άνοιξη των Εθνών, Άνοιξη των Λαών ή Έτος Επανάστασης, ήταν μια σειρά πολιτικών αναταραχών σε όλη την Ευρώπη το 1848. Παραμένει το πιο διαδεδομένο επαναστατικό κύμα στην ευρωπαϊκή ιστορία. Οι επαναστάσεις είχαν ουσιαστικά φύση δημοκρατική και φιλελεύθερη, με στόχο την κατάργηση των παλαιών μοναρχικών δομών και τη δημιουργία ανεξάρτητων εθνικών κρατών. Η πρώτη επανάσταση άρχισε τον Ιανουάριο στη Σικελία. Οι επαναστάσεις στη συνέχεια εξαπλώθηκαν στην Ευρώπη μετά από νέα επανάσταση που ξεκίνησε στη Γαλλία το Φεβρουάριο. Πάνω από 50 χώρες επηρεάστηκαν, αλλά χωρίς συντονισμό ή συνεργασία μεταξύ των αντίστοιχων επαναστατών τους. Σύμφωνα με τους Εβανς και φον Στράντμαν (2000) μερικοί από τους σημαντικότερους συντελεστές ήταν η εκτεταμένη δυσαρέσκεια για την πολιτική ηγεσία, οι απαιτήσεις για μεγαλύτερη συμμετοχή στην κυβέρνηση και δημοκρατία, τα αιτήματα για την ελευθερία του τύπου, άλλα αιτήματα της εργατικής τάξης, η έξαρση του εθνικισμού και η αναδιάταξη των παγιωμένων κυβερνητικών δυνάμεων. Των εξεγέρσεων ηγήθηκαν ασταθείς ad hoc συνασπισμοί μεταρρυθμιστών, της μεσαίας τάξης και εργαζομένων, που δεν διατηρήθηκαν ενωμένοι για πολύ. Δεκάδες χιλιάδες άνθρωποι σκοτώθηκαν και πολλοί άλλοι αναγκάστηκαν να εξορισθούν. Από τις σημαντικές μεταρρυθμίσεις που επέζησαν ήταν η κατάργηση της δουλοπαροικίας στην Αυστρία και την Ουγγαρία, το τέλος της απόλυτης μοναρχίας στη Δανία και η εισαγωγή της αντιπροσωπευτικής δημοκρατίας στην Ολλανδία. Οι επαναστάσεις ήταν πιο σημαντικές στη Γαλλία, στην Ολλανδία, στα κράτη της Γερμανικής Συνομοσπονδίας που αργότερα σχημάτισαν τη Γερμανική Αυτοκρατορία στα τέλη του 19ου και στις αρχές του 20ου αιώνα, στην Ιταλία και στην Αυστριακή Αυτοκρατορία. (el)
  • Unter Revolutionen von 1848/1849 werden revolutionäre Erhebungen in verschiedenen europäischen Territorien zusammengefasst, die ein Ausdruck der verzögerten Modernisierung von Gesellschaft, Wirtschaft und Herrschaftssystem waren. Diese Revolutionsbewegung war Teil eines gesamteuropäischen Wandlungsprozesses gegen das System Metternich. Durch sie wurden die wirtschaftlichen, gesellschaftlichen und politischen Veränderungen, die mit der Industriellen Revolution in England und der Französischen Revolution von 1789 begonnen hatten, weiterentwickelt. Die Revolutionsbewegung von 1848/1849 war ein bedeutender Wendepunkt der europäischen Geschichte. In vielen Regionen Europas hatten sich soziale, wirtschaftliche und politische Spannungen aufgebaut, die sich ab Anfang 1848 gewaltsam entluden. Von der revolutionären Bewegung wurden einerseits Regionen erfasst, die sich wie Frankreich, die Staaten des Deutschen Bundes und Oberitalien bereits im Übergang zur Industrialisierung befanden, doch andererseits auch solche, wie etwa Süditalien und weite Teile der Habsburgermonarchie, die noch rein agrarisch strukturiert waren. Das Streben nach nationaler Selbstbestimmung kann als ein gemeinsames überwölbendes Element dieser Revolutionen betrachtet werden. Als bedeutende Zentren der „Europäischen Revolution“ von 1848/1849 gelten neben Frankreich insbesondere die Staaten des Deutschen Bundes und der Italienischen Halbinsel, das dreigeteilte Polen und das nach Unabhängigkeit strebende Ungarn. Im Osten Europas strahlten die Aufstände bis nach Siebenbürgen und in die Donaufürstentümer Walachei und Moldau aus. In einzelnen Regionen eskalierte das Geschehen zu zwischenstaatlichen Kriegen oder nahm bürgerkriegsähnliche Ausmaße an. Die Zeitgenossen sahen im Herbst 1849 die Revolutionen in Europa als gescheitert an. Über mehr als ein Jahrhundert betrachteten es viele Historiker ebenfalls so. Heute beurteilt man die langfristigen Wirkungen und die unmittelbaren Erfolge sehr viel positiver. In vielen europäischen Ländern wurden die Bauernbefreiung und Agrarreformen abgeschlossen, das Verfassungsprinzip durchgesetzt, die individuellen Grundrechte weitgehend gesichert und eine Parlamentarisierung der politischen Ordnung eingeleitet, obwohl gerade in diesem Bereich viele Widerstände und Gegengewichte noch lange bestehen blieben. Die 1849 in den italienischen und deutschen Fürstentümern gewaltsam niedergeschlagene Nationalstaatsbildung führte dort mittelfristig zu einer Art Umkehrung der Revolution. Verschiedene deutsche Historiker interpretieren die der Revolution nachfolgende Entwicklung als „Revolution von oben“. Sie führte auf der Italienischen Halbinsel 1861 zur Gründung des Königreichs Italien und zwischen 1866 und 1871 zur Gründung eines deutschen Nationalstaats, des Deutschen Kaiserreiches unter der Vorherrschaft Preußens. (de)
  • La revolucio de 1848 aŭ revolucioj de 1848, konataj foje kiel La Printempo de la Popoloj aŭ la Jaro de la Revolucioj, estis serio de popolaj manifestacioj kiuj ĝeneraliĝis en diversaj regionoj de Eŭropo en la unua duono de tiu jaro. Karakteriĝis majoritate pro sia mallongeco kaj rapida etendon. Male al la revoluciaj tajdoj de 1820 kaj 1830, tiu nova tajdo havis gravan sekvon en ŝtatoj kiaj Francio, Aŭstrio, Germanio, Hungario, Italio kaj en diversaj landoj de Centra Eŭropo. Post la Kongreso de Vieno de 1815, la monarkioj estis restaŭritaj en ĉiuj ŝtatoj kie la Napoleonaj Militoj estis instalintaj aliajn reĝimojn. Oni establis la komencon de legitimismo dinastia, per kiu la monarkioj absolutismaj kiuj estis estintaj anstataŭitaj de la napoleona regado estis restarigitaj. Ĉi tiu nova ordo postulis sen konsideri la publikan opinion, kio donis paŝon al naciisma fervoro (kiel la kazo de la hungaroj kiuj loĝis en Aŭstria Imperio, kaj kiuj postulis la sendependecon) kaj liberala kiu, kune kun la industria disvolviĝo, provokis la aperon de revoluciaj movadoj. La revolucioj de ĉi tiu jaro konstituis esence peton de liberigon kaj, kvankam estis subpremitaj, ili havis grandan sensacion. Ene de la revolucioj kiuj produktiĝis en ĉi tiu jaro, oni havas tiun de Aŭstrio, per kiu oni klopodis efektivigi iujn reformojn, devigitaj de la revolucia premo. En aliaj teritorioj de la imperio multnacia oni vidis ankaŭ revoluciojn famajn: Hungario, Bohemio, Prago, ktp., Sed ili estos nuraj provoj. Estis tri ekonomiaj okazaĵoj kiuj vivigis la necertecon de la momento kaj kiuj kontribuis al deĉeno de la ribelo: * En 1845 kaj 1846 la plago de la terpomo difektis la rikoltojn. Ĉi tiu okazaĵo kunigita al la multekosteco en Francio de 1847, same kiel en aliaj landoj de Eŭropo, estigis konfliktojn sangajn. * En la aŭtuno de 1847 eksplodis la krizo de la komerco kaj la industrio en Anglio, kun la bankroto de la grandaj komercistoj de elkoloniaj produktoj. La krizo tuŝis ankaŭ al la agraraj bankoj anglaj kaj en la industriaj distriktoj produktiĝis fermoj de fabrikoj. * En Parizo la industria krizo estis akompanita krome de aparta konsekvenco: la fabrikantoj kaj grandaj komercistoj ne povis eksporti siajn produktojn, ili malfermis grandajn vendejojn kies konkurado ruinigis la malgrandajn komercistojn, tiele ke ĉi tiuj implikiĝis en la revolucio. En Francio finfine estigis la Dua Respubliko post kiam la monarko Ludoviko Filipo de Orleans abdikis kun motivo de la malkontento kiun kaŭzis lia registaro.Oni estigis provizoran registaron kaj tiun saman jaron Ludoviko Napoleono Bonaparte, (estonta Napoleono la 3-a kaj nevo de Napoleono Bonaparte) gajnis la elektojn al la prezidanteco de la Respubliko. En la aliaj landoj kie estis aboliciinta denove la Malnovan Reĝimon malsukcesis la revolucioj kaj estis dissolvitaj ĉiuj institucioj kiuj regis en favoro de la proletaro. (eo)
  • 1848ko iraultzak, Herrien Udaberria edo Iraultzen Udaberria ere deitua, iraultza multzoa izan zen, 1848an Europan gertatua. Aro Garaikidea 1789ko Frantziako Iraultzarekin hasi zela esan daiteke, iraultza hark ekarri zituen aldaketa politiko eta sozialen ondorioz. 1848ko iraultzek, berriz, nabarmen utzi zituzten 1789ko aldaketa sakonek Europako politikan eta gizartean sortutako kontraesanak. Lehenengo iraultzaren ondoren politika-sistema liberala zehaztu zen, eta aldaketa sozial bat gertatu zen, gizataldeak jabegoaren arabera gizartean zuten mailak bereizten zituena. 1848koa, beraz, iraultza molde berri baten sorrera izan zen, gizarte-iraultzaren sorrera alegia; urte hartan egin zen lehenengo ahalegina legearen aurreko berdintasunaren eta aberastasunaren aurreko desberdintasunaren gizartea aldatzeko. Aro Garaikideko kontraesan horiek 1848an nabarmendu ziren lehenengoz. Frantzian 1848ko iraultzaren bidez gelditu ziren agerian, iraultza hark lanaren munduari buruzko diskurtsu bat erabili baitzuen; eta Britainia Handian, berriz, lanaren munduko mugimendu handi batekin zabaldu zituen, kartismoarekin hain zuzen ere. Horrela hedatu ziren Europan zehar, pixkanaka, sozialismo genero izena hartuko zuten mugimenduen ideologiak. Baina XIX. mendearen lehen erdialdean, beste arazo bat ere sortu zen Europan: nazioen eta estatuen arteko harremanak. Vienako kongresuak herrialde ahaltsuek eskatzen zuten aginpideen oreka eta segurtasuna erabili zituen nazioaren eta estatuaren arteko tirabirak estaltzeko. 1848-1849 urteetan, ordea, nazioak eta herriak ahaleginak egiten hasi ziren estatuekiko zuten mendekotasun harremana aldatzeko, Italian eta Europa erdialdean eta ekialdean batez ere. Beraz, Metternichen sistemaren kontrako altxamendu bat ere izan zen. (eu)
  • Revolución o revoluciones de 1848, Primavera de los Pueblos o Año de las Revoluciones son denominaciones historiográficas de la oleada revolucionaria que acabó con la Europa de la Restauración (el predominio del absolutismo en el continente europeo desde el Congreso de Viena de 1814-1815). Fue la tercera oleada del más amplio ciclo revolucionario de la primera mitad del siglo XIX, que se había iniciado con las denominadas «revolución de 1820» y «revolución de 1830». Además de su condición de revoluciones liberales, las revoluciones de 1848 se caracterizaron por la importancia de las manifestaciones de carácter nacionalista y por el inicio de las primeras muestras organizadas del movimiento obrero.​ Iniciadas en Francia se difundieron en rápida expansión por prácticamente toda Europa central (Alemania, Austria, Hungría) y por Italia en el primer semestre de 1848. Fue determinante para ello el nivel de desarrollo que habían adquirido las comunicaciones (telégrafo, ferrocarril) en el contexto de la Revolución Industrial. La revolución en Francia tuvo dos episodios diferentes: el de febrero y el de junio. Contra la gran burguesía se hizo la revolución de febrero, pero cuando el proletariado amenazó el orden social en junio, la pequeña y la gran burguesías se unieron ante la subversión proletaria.​ Aunque su éxito inicial fue poco duradero, y todas ellas fueron reprimidas o reconducidas a situaciones políticas de tipo conservador (la espontaneidad de los movimientos y su mala organización lo facilitó), su trascendencia histórica fue decisiva. Quedó clara la imposibilidad de mantener sin cambios el Antiguo Régimen, como hasta entonces habían intentado las fuerzas contrarrevolucionarias de la Restauración.​ (es)
  • Le Printemps des peuples ou Printemps des révolutions désigne le mouvement révolutionnaire que connaît une grande partie de l'Europe en 1848, pour l’essentiel entre fin février et début juillet 1848, avec une forte concentration d’événements entre mars et juin, d'où la qualification de « printemps ». Bien que réprimées avec succès, ces crises ont souvent été déterminantes pour l'évolution des pays concernés, notamment l'Allemagne qui, en dépit de l'échec du Parlement de Francfort, s'engage dans la voie de l'unification qui s'achèvera en 1871. Le chrononyme Printemps des peuples n'est pas contemporain de l'événement. Il n'apparaît en français qu'un siècle plus tard, en 1948, dans le titre d'un ouvrage dirigé par l'historien François Fejtő et consacré aux révolutions de 1848. (fr)
  • Sa stair, tugtar Bliain na Réabhlóidí (ar a dtugtar freisin an t-ainm Earrach na Náisiún nó Earrach na bpobal, i roinnt tíortha) ar an bhliain 1848, mar go raibh ceannaircí agus réabhlóidí fairsing ann a d'fhág Iarthar na hEorpa beagnach uilig ina chíor tuathail. Ba é an chéad (agus an t-aonú ) uair ar thuit údarás traidisiúnta fud fad na hEorpa, ach bhí laistigh de bhliain amháin bhain fórsaí frithghníomhacha an bua amach agus theip ar na réabhlóidí. Thosaigh tonn seo na réabhlóide sa Fhrainc i mí Feabhra, agus láithreach bonn spréigeadh í amach ar an chuid is mó den Eoraip agus páirteanna den Mheiriceá Laidineach. D'imrigh sí tionchar ar os cionn 50 tír, ach ní raibh aon comhordú nó comhoibriú i measc na réabhlóidithe sna tíortha éagsúla. Bhí cúig toisc bainteach léi: míshástacht fhorleathan an phobail leis an cheannaireacht pholaitiúil; éileamh ar rannpháirtíocht agus daonlathas; éilimh an lucht oibre; borradh an náisiúnachais; agus ar deireadh, athghrúpáil na bhfórsaí frithghníomhaca na ríogaí, na n-uasaicmí, an airm, agus na dtuathánach. Bhí comhghuaillíochtaí éagobhsaí 'ad hoc' i gceannas ar na ceannairceigh; leasaitheoirí, meánaicmí agus oibrithe, nach bhféadfaí fanacht le chéile ach ar feadh seal. Maraíodh na mílte daoine agus bhí d'iachall ar go leor eile dul ar deoraíocht. An rud is suntaisí a d'éirigh as ná gur cuireadh deireadh leis an seirfeachas san Ostair agus san Ungáir. Tharla na réabhlóidí is tábhachtaí sa Fhrainc, san Ghearmáin, san Iodáil, agus san Ostair, ach níor sé an Rúis, an Bhreatain Mhór, nó na Stát Aontaithe. (ga)
  • The Revolutions of 1848, known in some countries as the Springtime of the Peoples or the Springtime of Nations, were a series of political upheavals throughout Europe starting in 1848. It remains the most widespread revolutionary wave in European history to date. The revolutions were essentially democratic and liberal in nature, with the aim of removing the old monarchical structures and creating independent nation-states, as envisioned by romantic nationalism. The revolutions spread across Europe after an initial revolution began in France in February. Over 50 countries were affected, but with no significant coordination or cooperation among their respective revolutionaries. Some of the major contributing factors were widespread dissatisfaction with political leadership, demands for more participation in government and democracy, demands for freedom of the press, other demands made by the working class for economic rights, the upsurge of nationalism, the regrouping of established government forces, and the European Potato Failure, which triggered mass starvation, migration, and civil unrest. The uprisings were led by temporary coalitions of reformers, the middle classes, the upper classes (the bourgeoisie) and workers; however, the coalitions did not hold together for long. Many of the revolutions were quickly suppressed, as tens of thousands of people were killed, and many more were forced into exile. Significant lasting reforms included the abolition of serfdom in Austria and Hungary, the end of absolute monarchy in Denmark, and the introduction of representative democracy in the Netherlands. The revolutions were most important in France, the Netherlands, Italy, the Austrian Empire, and the states of the German Confederation that would make up the German Empire in the late 19th and early 20th centuries. Although the United Kingdom didn't see any notable actions at home, in British Ceylon there was a parallel but failed uprising against British rule known as the Matale Rebellion. (en)
  • Revolusi Eropa 1848 adalah rentetan pergolakan politik di seluruh benua Eropa. Periode kekacauan dimulai di Prancis, dan lalu menyebar ke seluruh Eropa. Revolusi terjadi di Prancis, negara-negara di Jerman, Kekaisaran Austria, negara-negara di Italia, Denmark, Wallachia, Polandia dan lainnya. Meskipun kebanyakan revolusi berhasil dipadamkan, terdapat jumlah kekerasan yang signifikan di banyak wilayah, dengan 10.000 orang disiksa dan dibunuh. Revolusi ini menyebabkan adanya nasionalisme di sepanjang Eropa. Ultramaaaaan (in)
  • 1848年革命(1848ねんかくめい)は、1848年からヨーロッパ各地で起こり、ウィーン体制の崩壊を招いた革命。1848年から1849年にかけて起こった革命を総称して「諸国民の春」(仏: Printemps des peuples, 独: Völkerfrühling, 伊: Primavera dei popoli)ともいう。 (ja)
  • 1848년 혁명(Revolutions of 1848), 또는 국민국가들의 봄(Spring of Nations)은 프랑스 2월 혁명을 비롯하여 빈 체제에 대한 자유주의와 전유럽적인 반항운동을 모두 일컫는 표현이다. 이 해는 기본적으로는 프랑스 혁명으로 달성된 자유·평등의 근대 시민 사상의 정착이고, 둘째로 영국 산업혁명의 진전에 의한 자본주의 경제의 급속한 발전이며, 셋째로 노동자 계급의 성립에 의한 사회주의의 광범한 전개 등이 원인이 되어 새로운 시대가 찾아온 해였다. (ko)
  • La primavera dei popoli, conosciuta anche come rivoluzione del 1848 o moti del 1848, fu un'ondata di moti rivoluzionari avvenuti nella metà del XIX secolo contro i regimi assolutisti di tutta Europa, raccogliendo l'eredità dei moti del 1820-21 e del 1830-31. Solo il Regno Unito vittoriano, in un periodo di stabilità politica ed economica (ma soprattutto grazie alle riforme elettorali del 1832 che pacificarono la classe borghese e scatenarono il cartismo) e la Russia (in cui all'opposto erano praticamente assenti una classe borghese e una classe proletaria potenzialmente in grado di ribellarsi) furono esentate delle rivoluzioni del 1848-49. In particolare la Russia fu esentata dalle innovazioni portate dalla primavera dei popoli. Scopo dei moti fu abbattere i governi della Restaurazione per sostituirli con governi liberali. Il loro impatto storico fu così profondo e violento che nel linguaggio corrente è entrata in uso l'espressione «fare un quarantotto» per sottintendere una improvvisa confusione, o scompiglio. (it)
  • Wiosna Ludów – seria ludowych zrywów rewolucyjnych i narodowych, jakie miały miejsce w Europie w latach 1848–1849. W kontekście „Wiosny Ludów” można wyróżnić trzy główne nurty: * społeczny – dotyczący warstw społecznych chcących polepszenia warunków bytowych, * ustrojowy – dotyczący społeczności chcących udziału w rządzeniu państwem, * narodowy – dotyczący narodowości walczących o autonomię, niepodległość lub uznanie w danym państwie. Wiosna Ludów objęła niemal całą Europę. Do wystąpień nie doszło w Zjednoczonym Królestwie Wielkiej Brytanii i Irlandii oraz w Imperium Rosyjskim, zaś na Półwyspie Iberyjskim doszło jedynie do wystąpień chłopskich. Ruchy rewolucyjne w jednym państwie oddziaływały na inne narody. Informacje o wystąpieniach rozchodziły się stosunkowo szybko, prowadząc do kolejnych powstań. Można w takim wypadku mówić o rewolucji europejskiej. Wielu aktywistów Wiosny Ludów działało na terenie różnych państw i porozumiewało się ze sobą. (pl)
  • Het Revolutiejaar 1848 betreft een reeks Europese opstanden die een liberaal systeem, een liberale grondwet of het verdrijven van vreemde heersers mogelijk moesten maken. De beweging was van korte duur en veel afgedwongen maatregelen werden later door de aristocratische en conservatieve elite teruggedraaid. Niettemin oefenden de opstanden een grote invloed uit op de periode die volgde. Voortaan moesten de heersers min of meer rekening houden met liberale en nationalistische gevoelens van de invloedrijker wordende burgerij. (nl)
  • Dá-se o nome de Revoluções de 1848 ou Primavera dos Povos à série de revoluções na Europa Central e Oriental que eclodiram em função de regimes governamentais autocráticos, de crises econômicas, do aumento da condição financeira e da falta de representação política das classes médias e do nacionalismo despertado nas minorias da Europa central e oriental, que abalaram as monarquias da Europa, onde tinham fracassado as tentativas de reformas políticas e econômicas. Este conjunto de revoluções, de caráter nacionalista, liberal, socialista e democrático, foi iniciado por uma crise econômica na França, e foi a onda revolucionária mais abrangente da Europa, embora em menos de um ano, forças reacionárias tenham retomado o controle e as revoluções em cada nação tenham sido dissipadas. Ao direcionar seu governo para interesses da Burguesia, Luís Felipe despertou a oposição da população mais pobre, dos republicanos e também dos socialistas, grupo que se fortalecia cada vez mais na Europa. O primeiro presidente eleito para esse cargo foi Luís Bonaparte, sobrinho do imperador Napoleão Bonaparte. Pouco antes do final de seu mandato, em 1851, Luís Bonaparte deu um golpe de estado e implantou o Segundo Império. Cerca de 50 países foram afetados, embora as revoluções fossem locais e não houvesse uma coordenação entre elas. Os levantes foram liderados por uma mistura de reformadores, de membros da classe média e de trabalhadores, que não se mantiveram unidos por muito tempo. As mudanças significantes que duraram após esses levantes foram a abolição da servidão no Império Austríaco e no Reino da Hungria, o fim do absolutismo monárquico na Dinamarca e o fim definitivo da monarquia capetíngia na França. As revoluções foram mais importantes na França, Alemanha, Polônia, Itália e no Império Austríaco, mas não chegou a alcançar a Império Russo, Grã-Bretanha, Espanha, Suécia, Portugal ou o Império Otomano. A partir de 1845, a situação política francesa foi profundamente agravada pela eclosão de uma crise econômica devido a escassez de alimentos. Essa crise acabaria se estendendo por todo o continente e estaria na origem das revoluções liberais que abalaram a Europa Centro-Ocidental, no ano de 1848. Os anos de 1845 e 1846 foram de péssimas colheitas, desencadeando uma crise agrícola em todo o continente. A crise agrícola iniciou-se em Flandres e na Irlanda, com as péssimas colheitas de batatas. Na Europa Ocidental, a má colheita de trigo desencadeou em 1846 uma série de revoltas camponesas. Essa crise desencadeou uma alta vertiginosa do custo de vida, atirou à miséria grandes setores da população rural e reduziu drasticamente a sua capacidade de consumo de produtos manufaturados. (pt)
  • Европейские революции 1848—1849 («Весна народов») — общее наименование революционных событий, выразившихся в форме неповиновения власти, вооружённых восстаний, декларирования новой государственности в европейских странах в конце первой половины XIX века. Вспыхнувшие сразу в нескольких государствах движения носили антифеодальный и национально-освободительный характер. Участники выступлений декларировали требования демократизации общественной жизни. В зависимости от местных условий они также выдвигали лозунги национального объединения (Германия, Италия) или выделения из существовавших государств (Венгрия, Польша). Катализаторами общеевропейской революции стали выступление 12 января 1848 года на Сицилии и революция во Франции. Хотя в основном революции были быстро подавлены, они оказали существенное влияние на дальнейшие политические процессы в Европе. Волнения охватили Францию, итальянские (Сардинию, Неаполь) и германские государства, а также Австрию, в которой активизировались национальные движения итальянцев, венгров, хорватов, словаков и румын. В Вене вспыхнуло вооружённое восстание, в ходе которого был расстрелян известный немецкий политик Роберт Блюм. Александр Герцен после её поражения считал, что «революция, побитая на всех точках», уступила «всё приобретённое» с 1789 года. (ru)
  • Revolutionerna 1848, i vissa länder kända som Nationernas vår eller Folkens vår, var de händelser som utspelade sig i flera europeiska länder, med början i Frankrike i februari. Vågen av uppror spred sig genast från Frankrike till övriga Europa och delar av Sydamerika, men graden av internationell samverkan mellan de revolutionära krafterna var låg. Fler än 50 länder påverkades av oroligheterna. Händelserna utgör sammantaget den största vågen av revolter i europeisk historia. Trots detta hade reaktionära krafter segrat inom ett år. Fem huvudfaktorer låg bakom revolutionsförsöken: utbrett missnöje med det politiska ledarskapet; krav på högre grad av demokrati; arbetarklassens missnöje; stegrande nationalism; och slutligen omgruppering av de reaktionära krafterna kring kungafamiljer, aristokratin, armén och bönderna. Upproren leddes av skakiga ad hoc-koalitioner av reformister, medelklass och arbetare, som inte höll ihop länge. Tiotusentals människor dödades, och många fler tvingades i exil. De enda betydande och långvariga reformerna som blev direkta konsekvenser av upproren var avskaffandet av livegenskap i Österrike, slutet på enväldig monarki i Danmark, och det definitiva slutet på den capetingiska dynastin i Frankrike. Revolutionerna var viktigast i Frankrike, Tyskland, Polen, Italien och i det österrikiska imperiet. Även i Rumänien, Schweiz och Brasilien förekom kraftiga revolter. Till de relativt lugna länderna räknas Ryssland, Storbritannien (dock berördes Irland), Spanien, Sverige, Belgien, Portugal och Osmanska riket. (sv)
  • 1848年革命,也称民族之春(英语:Spring of Nations)或人民之春(英语:Springtime of the Peoples),是在1848年欧洲各国爆发的一系列武裝革命。这一系列革命波及范围之广,影响国家之大,可以说是欧洲历史上最大规模的革命运动。第一场革命于1848年1月在兩西西里王國的西西里岛爆发。随后的法国二月革命更是将革命浪潮波及到几乎全欧洲。但是这一系列革命大多都迅速以失败告终。尽管如此,1848年革命还是造成了各国君主与贵族体制动荡,并间接导致了德国统一及意大利统一运动。 (zh)
  • Революції 1848—1849 років (відомі під назвою «Весна націй» та «Весна народів») — низка революцій, що сталася в Європі у 1848 році. Весна Націй досі залишається наймасштабнішою у європейській історії хвилею революцій, проте у зв'язку з політичними реакціями, у всіх випадках влада була відновлена протягом року. Революції були демократичними по своїй природі, ставлячи за основу знищення феодальної форми правління і створення незалежних національних держав. Революційна хвиля зародилася в Франції на початку року та швидко поширилася на більшу частину Європи та частину Латинської Америки. Були охоплені близько 50 країн, революціонери не мали зв'язку між собою та не співпрацювали, діючи незалежно. Шість чинників були основними: поширене невдоволення політичним курсом, вимоги вагомішої участі народу в управлінні країнами, вимоги вільної преси, вимоги робочого класу, поширення націоналізму і перебудова політичної системи серед монархів, аристократії, армії, церкви та селянства. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 10156432 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 72301 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124879018 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:aka
  • Year of Revolution (en)
  • Springtime of Nations, Springtime of the Peoples, (en)
dbp:date
  • 0001-01-12 (xsd:gMonthDay)
  • (en)
dbp:eventName
  • Revolutions of 1848 (en)
dbp:imageCaption
  • Barricade on the rue Soufflot, an 1848 painting by Horace Vernet. The Panthéon is shown in the background. (en)
dbp:imageName
  • Horace Vernet-Barricade rue Soufflot.jpg (en)
dbp:location
  • Western, Northern, and Central Europe (en)
dbp:participants
  • People of Ireland, France, German Confederation, Hungary, Italian states, Denmark, Moldavia, Wallachia, Poland, and others (en)
dbp:partof
  • the Age of Revolution (en)
dbp:result
  • See ''[[#Events by country or region (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • La Revolució de 1848, o revolucions de 1848, conegudes en alguns països com la primavera de les nacions, la primavera dels pobles o l'any de les revolucions, fou una onada revolucionària que va sorgir a Sicília i, agreujada per les revolucions de 1848 a França, aviat es va estendre per la resta d'Europa i fins i tot fora, com al Brasil. Les revoltes tingueren lloc principalment durant el primer trimestre de l'any 1848 i anaren dirigides contra l'absolutisme i els imperis. Aquestes revolucions eren conseqüències violentes d'una varietat tan àmplia de causes que, per aquest motiu, és difícil de veure-les com a resultat de qualsevol tipus de moviment o fenomen social. (ca)
  • Revoluce roku 1848, známá také jako Jaro národů nebo Rok revoluce, byla řada občanských a národních revolucí, jež zasáhly evropský kontinent. Období nepokojů, popisované řadou historiků jako vlna revolucí, začalo 12. ledna 1848 na Sicílii a pokračovalo revolucí ve Francii a následně po celé kontinentální Evropě až do srpna 1849, kdy byla poražena revoluce v Uhrách. Ačkoli byly potlačeny, revoluce přesto v řadě zemí prosadily například zrušení roboty, vytvoření obecní samosprávy i další občanské svobody. Ani v českých zemích a celé habsburské monarchii tomu nebylo jinak. Revoluce 1848 v Evropě (cs)
  • Revolusi Eropa 1848 adalah rentetan pergolakan politik di seluruh benua Eropa. Periode kekacauan dimulai di Prancis, dan lalu menyebar ke seluruh Eropa. Revolusi terjadi di Prancis, negara-negara di Jerman, Kekaisaran Austria, negara-negara di Italia, Denmark, Wallachia, Polandia dan lainnya. Meskipun kebanyakan revolusi berhasil dipadamkan, terdapat jumlah kekerasan yang signifikan di banyak wilayah, dengan 10.000 orang disiksa dan dibunuh. Revolusi ini menyebabkan adanya nasionalisme di sepanjang Eropa. Ultramaaaaan (in)
  • 1848年革命(1848ねんかくめい)は、1848年からヨーロッパ各地で起こり、ウィーン体制の崩壊を招いた革命。1848年から1849年にかけて起こった革命を総称して「諸国民の春」(仏: Printemps des peuples, 独: Völkerfrühling, 伊: Primavera dei popoli)ともいう。 (ja)
  • 1848년 혁명(Revolutions of 1848), 또는 국민국가들의 봄(Spring of Nations)은 프랑스 2월 혁명을 비롯하여 빈 체제에 대한 자유주의와 전유럽적인 반항운동을 모두 일컫는 표현이다. 이 해는 기본적으로는 프랑스 혁명으로 달성된 자유·평등의 근대 시민 사상의 정착이고, 둘째로 영국 산업혁명의 진전에 의한 자본주의 경제의 급속한 발전이며, 셋째로 노동자 계급의 성립에 의한 사회주의의 광범한 전개 등이 원인이 되어 새로운 시대가 찾아온 해였다. (ko)
  • Het Revolutiejaar 1848 betreft een reeks Europese opstanden die een liberaal systeem, een liberale grondwet of het verdrijven van vreemde heersers mogelijk moesten maken. De beweging was van korte duur en veel afgedwongen maatregelen werden later door de aristocratische en conservatieve elite teruggedraaid. Niettemin oefenden de opstanden een grote invloed uit op de periode die volgde. Voortaan moesten de heersers min of meer rekening houden met liberale en nationalistische gevoelens van de invloedrijker wordende burgerij. (nl)
  • 1848年革命,也称民族之春(英语:Spring of Nations)或人民之春(英语:Springtime of the Peoples),是在1848年欧洲各国爆发的一系列武裝革命。这一系列革命波及范围之广,影响国家之大,可以说是欧洲历史上最大规模的革命运动。第一场革命于1848年1月在兩西西里王國的西西里岛爆发。随后的法国二月革命更是将革命浪潮波及到几乎全欧洲。但是这一系列革命大多都迅速以失败告终。尽管如此,1848年革命还是造成了各国君主与贵族体制动荡,并间接导致了德国统一及意大利统一运动。 (zh)
  • ربيع الشعوب أو الثورات الأوروبية عام 1848 تعرف أيضاً في بعض البلدان باسم ربيع الأمم وربيع الشعوب وعام الثورة، كانت سلسلة من في جميع أنحاء القارة الأوروبية. وعدت من أكثر الموجات الثورية انتشارا في تاريخ أوروبا. (ar)
  • Unter Revolutionen von 1848/1849 werden revolutionäre Erhebungen in verschiedenen europäischen Territorien zusammengefasst, die ein Ausdruck der verzögerten Modernisierung von Gesellschaft, Wirtschaft und Herrschaftssystem waren. Diese Revolutionsbewegung war Teil eines gesamteuropäischen Wandlungsprozesses gegen das System Metternich. Durch sie wurden die wirtschaftlichen, gesellschaftlichen und politischen Veränderungen, die mit der Industriellen Revolution in England und der Französischen Revolution von 1789 begonnen hatten, weiterentwickelt. Die Revolutionsbewegung von 1848/1849 war ein bedeutender Wendepunkt der europäischen Geschichte. (de)
  • Οι Επαναστάσεις του 1848, γνωστές σε ορισμένες χώρες ως Άνοιξη των Εθνών, Άνοιξη των Λαών ή Έτος Επανάστασης, ήταν μια σειρά πολιτικών αναταραχών σε όλη την Ευρώπη το 1848. Παραμένει το πιο διαδεδομένο επαναστατικό κύμα στην ευρωπαϊκή ιστορία. (el)
  • La revolucio de 1848 aŭ revolucioj de 1848, konataj foje kiel La Printempo de la Popoloj aŭ la Jaro de la Revolucioj, estis serio de popolaj manifestacioj kiuj ĝeneraliĝis en diversaj regionoj de Eŭropo en la unua duono de tiu jaro. Karakteriĝis majoritate pro sia mallongeco kaj rapida etendon. Male al la revoluciaj tajdoj de 1820 kaj 1830, tiu nova tajdo havis gravan sekvon en ŝtatoj kiaj Francio, Aŭstrio, Germanio, Hungario, Italio kaj en diversaj landoj de Centra Eŭropo. Estis tri ekonomiaj okazaĵoj kiuj vivigis la necertecon de la momento kaj kiuj kontribuis al deĉeno de la ribelo: (eo)
  • 1848ko iraultzak, Herrien Udaberria edo Iraultzen Udaberria ere deitua, iraultza multzoa izan zen, 1848an Europan gertatua. Aro Garaikidea 1789ko Frantziako Iraultzarekin hasi zela esan daiteke, iraultza hark ekarri zituen aldaketa politiko eta sozialen ondorioz. 1848ko iraultzek, berriz, nabarmen utzi zituzten 1789ko aldaketa sakonek Europako politikan eta gizartean sortutako kontraesanak. Lehenengo iraultzaren ondoren politika-sistema liberala zehaztu zen, eta aldaketa sozial bat gertatu zen, gizataldeak jabegoaren arabera gizartean zuten mailak bereizten zituena. 1848koa, beraz, iraultza molde berri baten sorrera izan zen, gizarte-iraultzaren sorrera alegia; urte hartan egin zen lehenengo ahalegina legearen aurreko berdintasunaren eta aberastasunaren aurreko desberdintasunaren gizartea (eu)
  • Revolución o revoluciones de 1848, Primavera de los Pueblos o Año de las Revoluciones son denominaciones historiográficas de la oleada revolucionaria que acabó con la Europa de la Restauración (el predominio del absolutismo en el continente europeo desde el Congreso de Viena de 1814-1815). (es)
  • Le Printemps des peuples ou Printemps des révolutions désigne le mouvement révolutionnaire que connaît une grande partie de l'Europe en 1848, pour l’essentiel entre fin février et début juillet 1848, avec une forte concentration d’événements entre mars et juin, d'où la qualification de « printemps ». Bien que réprimées avec succès, ces crises ont souvent été déterminantes pour l'évolution des pays concernés, notamment l'Allemagne qui, en dépit de l'échec du Parlement de Francfort, s'engage dans la voie de l'unification qui s'achèvera en 1871. (fr)
  • Sa stair, tugtar Bliain na Réabhlóidí (ar a dtugtar freisin an t-ainm Earrach na Náisiún nó Earrach na bpobal, i roinnt tíortha) ar an bhliain 1848, mar go raibh ceannaircí agus réabhlóidí fairsing ann a d'fhág Iarthar na hEorpa beagnach uilig ina chíor tuathail. (ga)
  • The Revolutions of 1848, known in some countries as the Springtime of the Peoples or the Springtime of Nations, were a series of political upheavals throughout Europe starting in 1848. It remains the most widespread revolutionary wave in European history to date. (en)
  • La primavera dei popoli, conosciuta anche come rivoluzione del 1848 o moti del 1848, fu un'ondata di moti rivoluzionari avvenuti nella metà del XIX secolo contro i regimi assolutisti di tutta Europa, raccogliendo l'eredità dei moti del 1820-21 e del 1830-31. Solo il Regno Unito vittoriano, in un periodo di stabilità politica ed economica (ma soprattutto grazie alle riforme elettorali del 1832 che pacificarono la classe borghese e scatenarono il cartismo) e la Russia (in cui all'opposto erano praticamente assenti una classe borghese e una classe proletaria potenzialmente in grado di ribellarsi) furono esentate delle rivoluzioni del 1848-49. In particolare la Russia fu esentata dalle innovazioni portate dalla primavera dei popoli. (it)
  • Wiosna Ludów – seria ludowych zrywów rewolucyjnych i narodowych, jakie miały miejsce w Europie w latach 1848–1849. W kontekście „Wiosny Ludów” można wyróżnić trzy główne nurty: * społeczny – dotyczący warstw społecznych chcących polepszenia warunków bytowych, * ustrojowy – dotyczący społeczności chcących udziału w rządzeniu państwem, * narodowy – dotyczący narodowości walczących o autonomię, niepodległość lub uznanie w danym państwie. (pl)
  • Dá-se o nome de Revoluções de 1848 ou Primavera dos Povos à série de revoluções na Europa Central e Oriental que eclodiram em função de regimes governamentais autocráticos, de crises econômicas, do aumento da condição financeira e da falta de representação política das classes médias e do nacionalismo despertado nas minorias da Europa central e oriental, que abalaram as monarquias da Europa, onde tinham fracassado as tentativas de reformas políticas e econômicas. (pt)
  • Revolutionerna 1848, i vissa länder kända som Nationernas vår eller Folkens vår, var de händelser som utspelade sig i flera europeiska länder, med början i Frankrike i februari. Vågen av uppror spred sig genast från Frankrike till övriga Europa och delar av Sydamerika, men graden av internationell samverkan mellan de revolutionära krafterna var låg. Fler än 50 länder påverkades av oroligheterna. Händelserna utgör sammantaget den största vågen av revolter i europeisk historia. Trots detta hade reaktionära krafter segrat inom ett år. (sv)
  • Революції 1848—1849 років (відомі під назвою «Весна націй» та «Весна народів») — низка революцій, що сталася в Європі у 1848 році. Весна Націй досі залишається наймасштабнішою у європейській історії хвилею революцій, проте у зв'язку з політичними реакціями, у всіх випадках влада була відновлена протягом року. Революції були демократичними по своїй природі, ставлячи за основу знищення феодальної форми правління і створення незалежних національних держав. (uk)
  • Европейские революции 1848—1849 («Весна народов») — общее наименование революционных событий, выразившихся в форме неповиновения власти, вооружённых восстаний, декларирования новой государственности в европейских странах в конце первой половины XIX века. Вспыхнувшие сразу в нескольких государствах движения носили антифеодальный и национально-освободительный характер. Участники выступлений декларировали требования демократизации общественной жизни. Александр Герцен после её поражения считал, что «революция, побитая на всех точках», уступила «всё приобретённое» с 1789 года. (ru)
rdfs:label
  • Revolutions of 1848 (en)
  • الربيع الأوروبي (ثورات 1848) (ar)
  • Revolució de 1848 (ca)
  • Revoluce v roce 1848 (cs)
  • Revolutionen 1848/1849 (de)
  • Επαναστάσεις του 1848 (el)
  • Revolucio de 1848 (eo)
  • 1848ko iraultzak (eu)
  • Revoluciones de 1848 (es)
  • Bliain na Réabhlóidí (ga)
  • Revolusi 1848 (in)
  • Printemps des peuples (fr)
  • Primavera dei popoli (it)
  • 1848년 혁명 (ko)
  • 1848年革命 (ja)
  • Revolutiejaar 1848 (nl)
  • Wiosna Ludów (pl)
  • Revoluções de 1848 (pt)
  • Революции 1848—1849 годов (ru)
  • Revolutionerna 1848 (sv)
  • 1848年革命 (zh)
  • Революції 1848—1849 років (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:battle of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:battles of
is dbp:era of
is dbp:knownFor of
is dbp:partof of
is dbp:result of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License