| dbo:abstract
|
- A phonestheme (/foʊˈnɛsθiːm/; phonaestheme in British English) is a pattern of sounds systematically paired with a certain meaning in a language. The concept was proposed in 1930 by British linguist J. R. Firth, who coined the term from the Greek φωνή phone, "sound", and αἴσθημα aisthema, "perception" (from αίσθάνομαι aisthanomai, "I perceive"). For example, sequence "sl-" appears in English words denoting frictionless motion, like "slide", "slick" and "sled". A phonestheme is different from a phoneme (a basic unit of word-differentiating sound) or a morpheme (a basic unit of meaning) because it does not meet the normal criterion of compositionality. Within C.S. Peirce's "theory of signs" the phonestheme is considered to be an "icon" rather than a "symbol" or an "index". (en)
- Ett fonestem (av fon + est- (i estetisk) + -em (i fonem, morfem etc.) är inom språkvetenskapen ett fonem eller en grupp av fonem som bär en viss betydelsenyans på grund av att de förekommer i ett flertal ord med liknande betydelse. Termen myntades av språkvetaren år 1930, och fenomenet ingår i det vidare begreppet ljudsymbolik som betecknar ord där det finns en koppling mellan ordets form och dess betydelse, till exempel onomatopoetiska ord. Även om ett fonestem är associerat med en viss betydelse, kan samma ljudkombination förekomma i andra ord där kombinationen inte väcker samma associationer. Kombinationen fl- i svenskan är till exempel ofta associerad med en snabb eller stark rörelse, som i fladdra och flimra, men i orden flamsa och flummig förekommer ljudkombinationen utan den betydelsenyansen. (sv)
|
| dbo:wikiPageExternalLink
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 11617 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:date
| |
| dbp:reason
|
- The "three main ways" appears to be a set-up to the following subsections, yet there are FOUR subsections. It isn't clear how these map to "three main ways". (en)
|
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| rdfs:comment
|
- A phonestheme (/foʊˈnɛsθiːm/; phonaestheme in British English) is a pattern of sounds systematically paired with a certain meaning in a language. The concept was proposed in 1930 by British linguist J. R. Firth, who coined the term from the Greek φωνή phone, "sound", and αἴσθημα aisthema, "perception" (from αίσθάνομαι aisthanomai, "I perceive"). For example, sequence "sl-" appears in English words denoting frictionless motion, like "slide", "slick" and "sled". Within C.S. Peirce's "theory of signs" the phonestheme is considered to be an "icon" rather than a "symbol" or an "index". (en)
- Ett fonestem (av fon + est- (i estetisk) + -em (i fonem, morfem etc.) är inom språkvetenskapen ett fonem eller en grupp av fonem som bär en viss betydelsenyans på grund av att de förekommer i ett flertal ord med liknande betydelse. Termen myntades av språkvetaren år 1930, och fenomenet ingår i det vidare begreppet ljudsymbolik som betecknar ord där det finns en koppling mellan ordets form och dess betydelse, till exempel onomatopoetiska ord. Även om ett fonestem är associerat med en viss betydelse, kan samma ljudkombination förekomma i andra ord där kombinationen inte väcker samma associationer. Kombinationen fl- i svenskan är till exempel ofta associerad med en snabb eller stark rörelse, som i fladdra och flimra, men i orden flamsa och flummig förekommer ljudkombinationen utan den betyde (sv)
|
| rdfs:label
|
- Phonesthème (fr)
- Phonestheme (en)
- Fonestem (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
