About: Plaintiff

An Entity of Type: political party, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org:8891

A plaintiff (Π in legal shorthand) is the party who initiates a lawsuit (also known as an action) before a court. By doing so, the plaintiff seeks a legal remedy. If this search is successful, the court will issue judgment in favor of the plaintiff and make the appropriate court order (e.g., an order for damages). "Plaintiff" is the term used in civil cases in most English-speaking jurisdictions, the notable exceptions being England and Wales, where a plaintiff has, since the introduction of the Civil Procedure Rules in 1999, been known as a "claimant" and Scotland, where the party has always been known as the "pursuer". In criminal cases, the prosecutor brings the case against the defendant, but the key complaining party is often called the "complainant".

Property Value
dbo:abstract
  • Žalobce (lat. actor, angl. plaintiff, fr. demandeur, něm. Kläger) je ten, kdo podal k soudu žalobu, jíž se domáhá svého práva proti žalovanému. Je jedním z účastníků sporného soudního řízení, v němž soud jeho žalobu projednává. Dřívější československý z roku 1950, stejně jako nynější český občanský soudní řád ve znění účinném do 31. prosince 2000 označovaly žalobce jako navrhovatele (a žalovaného jako „odpůrce“). V trestním řízení se termín žalobce obvykle nepoužívá, roli veřejné žaloby plní státní zástupce, který podává obžalobu. (cs)
  • المدعي، (بالإنجليزية: plaintiff)‏، (في النص القانوني)، هو الطرف الذي يرفع دعوى (المعروف أيضًا باسم صاحب الدعوى) أمام المحكمة. ومن خلال قيامه بذلك، يسعى المدعي، إلى الحصول على تعويض قانوني؛ إذا نجح في دعواه، ستصدر المحكمة حكما لصالح المدعي، وأمر من المحكمة يكون مناسبا (على سبيل المثال، أمر بالتعويض). «المدعي» هو المصطلح المستخدم في القضايا المدنية، في معظم الولايات القضائية الناطقة باللغة الإنجليزية، والاستثناء الملحوظ هو إنجلترا، وويلز، حيث يُعرف المدعي، منذ إدخال قواعد الإجراءات المدنية في عام 1999، باسم «المدعي»، ولكن هذا المصطلح له معاني أخرى. في القضايا الجنائية، يقوم المدعي العام، برفع الدعوى ضد المدعى عليه، لكن الطرف المشتكي الرئيسي، غالباً ما يطلق عليه «المشتكي». في بعض الولايات القضائية، تبدأ الدعوى عن طريق تقديم طلب استدعاء، أو نموذج مطالبة، أو شكوى. تُعرف هذه المستندات، باسم ، والتي توضح الأخطاء المزعومة، التي ارتكبها المدعى عليه، مع طلب التعويض. في ولايات قضائية أخرى، يبدأ الإجراء من خلال خدمة الإجراءات القانونية، عن طريق تسليم هذه المستندات للمدعى عليه، بواسطة مندوب المحكمة؛ ويتم رفعها فقط إلى المحكمة في وقت لاحق، مع شهادة خطية من مندوب المخكمة، الذي سلم المستندات إلى المدعى عليه، وفقا لقواعد الإجراءات المدنية. (ar)
  • Kläger nennt man im Zivilprozess die Person, die gegen den Beklagten das Verfahren durch Klage einleitet. Auch in den Verfahren vor den Verwaltungs-, Sozial-, Arbeits- und Finanzgerichten bezeichnet man die Parteien (bzw. Beteiligten) als Kläger und Beklagter. In Familiensachen und in der freiwilligen Gerichtsbarkeit bezeichnet man nach § 113 FamFG den Kläger bei Anwendung der Zivilprozessordnung als Antragsteller. Kläger können sich anwaltlich vertreten lassen, in bestimmten Fällen ist dies zwingend vorgeschrieben (Anwaltsprozess). Im Strafverfahren wird stattdessen die Anklage durch die Staatsanwaltschaft erhoben und in der Sitzung vom Staatsanwalt vertreten. Bei Privatklagedelikten ist jedoch auch die Klageerhebung durch den Verletzten möglich, wenn die Staatsanwaltschaft ein öffentliches Interesse an der Strafverfolgung verneint hat. Man spricht dann vom Privatkläger. Bei Eingriffen in höchstpersönliche Rechtsgüter können der Verletzte bzw. seine Angehörigen als Nebenkläger auftreten. (de)
  • La définition précise de la notion de demandeur ou de partie civile est susceptible de varier en fonction du droit de chaque pays. (fr)
  • En el ámbito del derecho se conoce como actor a una persona física o de existencia ideal que forma parte de un conflicto. Un actor tiene tres características principales que lo definen: conciencia del conflicto, metas y poder. (es)
  • Is é an gearánaí (nó an gearánach) an páirtí i gcúis dlí a bhfuil an aige - is é sin, an duine a "chuir an dlí" ar an gcosantóir. Mar shampla, is féidir go bhfuil sé thíos le coir, agus é ar lorg réiteach dlí. Má éiríonn leis, beidh breithiúnas na cúirte fabhrach dó, agus ansin, tabharfaidh an chúirt an t- is cuí. (ga)
  • A plaintiff (Π in legal shorthand) is the party who initiates a lawsuit (also known as an action) before a court. By doing so, the plaintiff seeks a legal remedy. If this search is successful, the court will issue judgment in favor of the plaintiff and make the appropriate court order (e.g., an order for damages). "Plaintiff" is the term used in civil cases in most English-speaking jurisdictions, the notable exceptions being England and Wales, where a plaintiff has, since the introduction of the Civil Procedure Rules in 1999, been known as a "claimant" and Scotland, where the party has always been known as the "pursuer". In criminal cases, the prosecutor brings the case against the defendant, but the key complaining party is often called the "complainant". In some jurisdictions, a lawsuit is commenced by filing a summons, claim form or a complaint. These documents are known as pleadings, that set forth the alleged wrongs committed by the defendant or defendants with a demand for relief. In other jurisdictions, the action is commenced by service of legal process by delivery of these documents on the defendant by a process server; they are only filed with the court subsequently with an affidavit from the process server that they had been given to the defendant according to the rules of civil procedure. (en)
  • ( 원고(原稿)에 대해서는 초안 문서를 참고하십시오.) 원고(原告)란 민사소송에서 소를 제기한 자를 뜻하는 민사소송법상 개념이다. 사인은 그 생활을 둘러싸고 다른 사람과의 사이 분쟁이 생긴 때에는 그 분쟁의 법칙 해결을 국가의 법원에 구할 수 있는데, 이 경우에 분쟁의 해결을 구하는 자를 “원고”라고 한다. 원고에 대립하는 당사자를 피고라고 한다. (ko)
  • 原告(げんこく)は、訴訟法(特に民事訴訟法)上の用語、概念であり、大まかに言えば、訴えを提起した当事者を指す。被告に対立する概念である。 給付訴訟では、原告は、ある権利(訴訟物)を有していると主張する者であり、被告はその債務者とされる者である。逆に、債務不存在確認訴訟では、被告が原告に対してある権利を主張する者であり、原告がそれを争う側である。 反訴が提起された場合、初めに起こされた訴訟の原告を「本訴原告」または単に「原告」と呼び、反訴を提起した者を「反訴原告」と呼ぶ。反訴は本訴被告が提起することから、1対1の通常の訴訟では、本訴被告=反訴原告、および本訴原告=反訴被告の関係が成り立つ。 非訟事件や調停事件においては、申立てを起こした側の当事者を「申立人」と呼ぶ。民事執行手続、督促手続や保全手続においては、申立てを起こした側の当事者を「債権者」と呼ぶ。 主な訴訟上の権利については当事者の項目を参照。 (ja)
  • Eiser is de naam die in het burgerlijk procesrecht aan een wordt gegeven, die een civiele procedure begint. Het woord is afgeleid van eis: de eiser wil van de rechter een bepaalde beslissing. In een civiele procedure is alleen sprake van een eiser bij een dagvaardingsprocedure. In een verzoekschriftprocedure spreek je niet van eiser maar van . Overigens kan ook de tegenpartij van de eiser, de gedaagde zelf een eis instellen. Dit wordt dan een eis in reconventie genoemd. De oorspronkelijke gedaagde wordt dan aangeduid als tevens eiser in reconventie. De partij die hoger beroep instelt wordt (in Nederland) de appellant genoemd en is feitelijk de eiser in hoger beroep. Deze kan de eiser of de gedaagde in de oorspronkelijke zaak zijn. Iemand kan een rechtszaak aanspannen als hij/zij een conflict heeft met een andere particulier of organisatie, of omdat hij/zij het niet eens is met een beslissing van een bestuursorgaan (overheidsinstantie) en het bezwaar daartegen is afgewezen. (nl)
  • L'attore, nel diritto processuale, è colui che agisce in sede giurisdizionale per far valere un proprio diritto. (it)
  • Powód (rodzaj żeński powódka; łac. actor) – osoba występująca w postępowaniu cywilnym (w Polsce także przed 1 lipca 2015 r. karnym jako powód cywilny) z powództwem w poszukiwaniu ochrony prawnej. (pl)
  • Autor, no direito processual (tanto civil quanto criminal), é uma das partes do processo, em contraposição ao réu; em ciência jurídica diz-se que é o pólo ativo da chamada relação jurídica processual, que forma uma triangulação em cujo vértice está o Estado, representado pela figura do juiz. (pt)
  • Målsägande (även målsägare) är den mot vilken ett brott är begånget eller som blivit förnärmad eller lidit skada av brottet. Under äldre medeltid var begreppet "saksökande". Den rätt till skadestånd som tillkommer målsäganden kan göras gällande i samband med att allmän åklagare åtalar gärningsmannen vid allmän domstol. Målsäganden kan även biträda åklagarens åtal, varmed målsäganden ges en självständig rätt att överklaga domen även i skuldfrågan. Om åklagaren beslutar att inte väcka allmänt åtal har målsäganden rätt att åtala brottet själv inom ramen för . I vissa fall är åtalsrätten förbehållen målsäganden ensam (målsägandebrott). När det gäller vissa brott får allmän åklagare inte väcka åtal utan målsägandens medgivande. Målsäganden skall underrättas om att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott och om möjligheterna att få ersättning enligt (2014:322). I samband med detta bör också på lämpligt sätt upplysning lämnas om de regler som gäller för handläggningen av sådana anspråk. Är brottet sådant att det kan komma i fråga att förordna målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde eller att meddela kontaktförbud enligt lagen (1988:688) om kontaktförbud, skall målsäganden så snart som möjligt underrättas om de regler som gäller för förordnande av målsägandebiträde eller meddelande av besöksförbud. Målsäganden skall ges information om reglerna om stödperson i 20 kap. 15 § och 23 kap. 10 § rättegångsbalken, om möjligheterna att få rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619) samt om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd och hjälp. Målsäganden skall tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad om beslut om att förundersökning inte skall inledas eller att en inledd förundersökning skall läggas ned, beslut om att åtal inte skall väckas, tidpunkt för huvudförhandling i målet samt dom i målet. Om en gripen, anhållen eller häktad person avviker, skall målsäganden underrättas, om det behövs. Så snart åtal har beslutats skall målsäganden underrättas om beslutet. Läggs en förundersökning ned eller beslutas att åtal inte ska väckas, ska den som hörts som skäligen misstänkt för brottet underrättas. Beslutas att förundersökning inte ska inledas eller att en inledd förundersökning ska läggas ned eller att åtal inte ska väckas, ska underrättelse ske till målsägande som angett brottet eller anmält enskilt anspråk i anledning av brottet eller begärt att bli underrättad. Har den som övertagit målsägandens anspråk gjort anmälan om enskilt anspråk, ska även han underrättas. (sv)
  • Исте́ц (исти́ца) — участник гражданского процесса, в защиту субъективных прав и (или) охраняемых интересов которого возбуждено гражданское дело. В широком смысле слово «истец» применяется по отношению к любому лицу, обратившемуся в судебные органы с заявлением или жалобой. Обращение в суд о защите прав и интересов истца, путём разрешения имеющегося спора, называется иском и оформляется исковым заявлением. Истец не во всех случаях является инициатором иска. В случаях, предусмотренных законодательством, с исковым заявлением в защиту прав и интересов конкретного гражданина могут обратиться прокурор либо уполномоченные государственные органы. В случаях предъявления иска в интересах несовершеннолетнего, заявителем от его имени будет являться законный представитель. В интересах юридического лица иск предъявляется его уполномоченными должностными лицами. (ru)
  • 原告(英語:plaintiff;或稱原告方、原告人),是一項法律術語,與被告之類的用語涵義相對。不同司法管轄區對於該術語有不同的詳細定義。 在普通法系中,原告人、申索人(英語:claimant)是指在民事訴訟程序中,率先向法院提起控告的一方。而在大陸法系中,除民事訴訟程序或中最先提起訴訟的一方外,原告也可指在刑事訴訟程序中提起訴訟的公益代表人(通常為檢察官)或公益訴訟主體。 (zh)
  • Позива́ч — людина або юридична особа, учасник судового процесу, який пред'являє через суд до відповідача позов по спорах, що виникають з цивільних, господарських, адміністративних, сімейних, трудових правовідносин. В господарському процесі позивачами є підприємства та організації, що подали позов або в інтересах яких подано позов про захист порушеного чи оспорюваного права або охоронюваного законом інтересу. Позивачем в адміністративній справі можуть бути громадяни України, іноземці чи особи без громадянства, підприємства, установи, організації (юридичні особи), суб'єкти владних повноважень. (uk)
dbo:wikiPageID
  • 24690 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 4806 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1110903655 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Žalobce (lat. actor, angl. plaintiff, fr. demandeur, něm. Kläger) je ten, kdo podal k soudu žalobu, jíž se domáhá svého práva proti žalovanému. Je jedním z účastníků sporného soudního řízení, v němž soud jeho žalobu projednává. Dřívější československý z roku 1950, stejně jako nynější český občanský soudní řád ve znění účinném do 31. prosince 2000 označovaly žalobce jako navrhovatele (a žalovaného jako „odpůrce“). V trestním řízení se termín žalobce obvykle nepoužívá, roli veřejné žaloby plní státní zástupce, který podává obžalobu. (cs)
  • La définition précise de la notion de demandeur ou de partie civile est susceptible de varier en fonction du droit de chaque pays. (fr)
  • En el ámbito del derecho se conoce como actor a una persona física o de existencia ideal que forma parte de un conflicto. Un actor tiene tres características principales que lo definen: conciencia del conflicto, metas y poder. (es)
  • Is é an gearánaí (nó an gearánach) an páirtí i gcúis dlí a bhfuil an aige - is é sin, an duine a "chuir an dlí" ar an gcosantóir. Mar shampla, is féidir go bhfuil sé thíos le coir, agus é ar lorg réiteach dlí. Má éiríonn leis, beidh breithiúnas na cúirte fabhrach dó, agus ansin, tabharfaidh an chúirt an t- is cuí. (ga)
  • ( 원고(原稿)에 대해서는 초안 문서를 참고하십시오.) 원고(原告)란 민사소송에서 소를 제기한 자를 뜻하는 민사소송법상 개념이다. 사인은 그 생활을 둘러싸고 다른 사람과의 사이 분쟁이 생긴 때에는 그 분쟁의 법칙 해결을 국가의 법원에 구할 수 있는데, 이 경우에 분쟁의 해결을 구하는 자를 “원고”라고 한다. 원고에 대립하는 당사자를 피고라고 한다. (ko)
  • 原告(げんこく)は、訴訟法(特に民事訴訟法)上の用語、概念であり、大まかに言えば、訴えを提起した当事者を指す。被告に対立する概念である。 給付訴訟では、原告は、ある権利(訴訟物)を有していると主張する者であり、被告はその債務者とされる者である。逆に、債務不存在確認訴訟では、被告が原告に対してある権利を主張する者であり、原告がそれを争う側である。 反訴が提起された場合、初めに起こされた訴訟の原告を「本訴原告」または単に「原告」と呼び、反訴を提起した者を「反訴原告」と呼ぶ。反訴は本訴被告が提起することから、1対1の通常の訴訟では、本訴被告=反訴原告、および本訴原告=反訴被告の関係が成り立つ。 非訟事件や調停事件においては、申立てを起こした側の当事者を「申立人」と呼ぶ。民事執行手続、督促手続や保全手続においては、申立てを起こした側の当事者を「債権者」と呼ぶ。 主な訴訟上の権利については当事者の項目を参照。 (ja)
  • L'attore, nel diritto processuale, è colui che agisce in sede giurisdizionale per far valere un proprio diritto. (it)
  • Powód (rodzaj żeński powódka; łac. actor) – osoba występująca w postępowaniu cywilnym (w Polsce także przed 1 lipca 2015 r. karnym jako powód cywilny) z powództwem w poszukiwaniu ochrony prawnej. (pl)
  • Autor, no direito processual (tanto civil quanto criminal), é uma das partes do processo, em contraposição ao réu; em ciência jurídica diz-se que é o pólo ativo da chamada relação jurídica processual, que forma uma triangulação em cujo vértice está o Estado, representado pela figura do juiz. (pt)
  • 原告(英語:plaintiff;或稱原告方、原告人),是一項法律術語,與被告之類的用語涵義相對。不同司法管轄區對於該術語有不同的詳細定義。 在普通法系中,原告人、申索人(英語:claimant)是指在民事訴訟程序中,率先向法院提起控告的一方。而在大陸法系中,除民事訴訟程序或中最先提起訴訟的一方外,原告也可指在刑事訴訟程序中提起訴訟的公益代表人(通常為檢察官)或公益訴訟主體。 (zh)
  • Позива́ч — людина або юридична особа, учасник судового процесу, який пред'являє через суд до відповідача позов по спорах, що виникають з цивільних, господарських, адміністративних, сімейних, трудових правовідносин. В господарському процесі позивачами є підприємства та організації, що подали позов або в інтересах яких подано позов про захист порушеного чи оспорюваного права або охоронюваного законом інтересу. Позивачем в адміністративній справі можуть бути громадяни України, іноземці чи особи без громадянства, підприємства, установи, організації (юридичні особи), суб'єкти владних повноважень. (uk)
  • المدعي، (بالإنجليزية: plaintiff)‏، (في النص القانوني)، هو الطرف الذي يرفع دعوى (المعروف أيضًا باسم صاحب الدعوى) أمام المحكمة. ومن خلال قيامه بذلك، يسعى المدعي، إلى الحصول على تعويض قانوني؛ إذا نجح في دعواه، ستصدر المحكمة حكما لصالح المدعي، وأمر من المحكمة يكون مناسبا (على سبيل المثال، أمر بالتعويض). (ar)
  • Kläger nennt man im Zivilprozess die Person, die gegen den Beklagten das Verfahren durch Klage einleitet. Auch in den Verfahren vor den Verwaltungs-, Sozial-, Arbeits- und Finanzgerichten bezeichnet man die Parteien (bzw. Beteiligten) als Kläger und Beklagter. In Familiensachen und in der freiwilligen Gerichtsbarkeit bezeichnet man nach § 113 FamFG den Kläger bei Anwendung der Zivilprozessordnung als Antragsteller. Kläger können sich anwaltlich vertreten lassen, in bestimmten Fällen ist dies zwingend vorgeschrieben (Anwaltsprozess). (de)
  • A plaintiff (Π in legal shorthand) is the party who initiates a lawsuit (also known as an action) before a court. By doing so, the plaintiff seeks a legal remedy. If this search is successful, the court will issue judgment in favor of the plaintiff and make the appropriate court order (e.g., an order for damages). "Plaintiff" is the term used in civil cases in most English-speaking jurisdictions, the notable exceptions being England and Wales, where a plaintiff has, since the introduction of the Civil Procedure Rules in 1999, been known as a "claimant" and Scotland, where the party has always been known as the "pursuer". In criminal cases, the prosecutor brings the case against the defendant, but the key complaining party is often called the "complainant". (en)
  • Eiser is de naam die in het burgerlijk procesrecht aan een wordt gegeven, die een civiele procedure begint. Het woord is afgeleid van eis: de eiser wil van de rechter een bepaalde beslissing. In een civiele procedure is alleen sprake van een eiser bij een dagvaardingsprocedure. In een verzoekschriftprocedure spreek je niet van eiser maar van . Overigens kan ook de tegenpartij van de eiser, de gedaagde zelf een eis instellen. Dit wordt dan een eis in reconventie genoemd. De oorspronkelijke gedaagde wordt dan aangeduid als tevens eiser in reconventie. (nl)
  • Исте́ц (исти́ца) — участник гражданского процесса, в защиту субъективных прав и (или) охраняемых интересов которого возбуждено гражданское дело. В широком смысле слово «истец» применяется по отношению к любому лицу, обратившемуся в судебные органы с заявлением или жалобой. Обращение в суд о защите прав и интересов истца, путём разрешения имеющегося спора, называется иском и оформляется исковым заявлением. (ru)
  • Målsägande (även målsägare) är den mot vilken ett brott är begånget eller som blivit förnärmad eller lidit skada av brottet. Under äldre medeltid var begreppet "saksökande". Den rätt till skadestånd som tillkommer målsäganden kan göras gällande i samband med att allmän åklagare åtalar gärningsmannen vid allmän domstol. Målsäganden kan även biträda åklagarens åtal, varmed målsäganden ges en självständig rätt att överklaga domen även i skuldfrågan. Om åklagaren beslutar att inte väcka allmänt åtal har målsäganden rätt att åtala brottet själv inom ramen för . I vissa fall är åtalsrätten förbehållen målsäganden ensam (målsägandebrott). När det gäller vissa brott får allmän åklagare inte väcka åtal utan målsägandens medgivande. (sv)
rdfs:label
  • مدعى (ar)
  • Žalobce (cs)
  • Kläger (de)
  • Plaintiff (en)
  • Actor (derecho) (es)
  • Gearánaí (ga)
  • Attore (diritto) (it)
  • Partie civile (fr)
  • 原告 (ja)
  • 원고 (ko)
  • Eiser (nl)
  • Powód (pl)
  • Autor (direito) (pt)
  • Målsägande (sv)
  • Истец (ru)
  • 原告 (zh)
  • Позивач (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:purpose of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License