An Entity of Type: WikicatElectricalPhenomena, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A whistler is a very low frequency or VLF electromagnetic (radio) wave generated by lightning. Frequencies of terrestrial whistlers are 1 kHz to 30 kHz, with a maximum amplitude usually at 3 kHz to 5 kHz. Although they are electromagnetic waves, they occur at audio frequencies, and can be converted to audio using a suitable receiver. They are produced by lightning strikes (mostly intracloud and return-path) where the impulse travels along the Earth's magnetic field lines from one hemisphere to the other. They undergo dispersion of several kHz due to the slower velocity of the lower frequencies through the plasma environments of the ionosphere and magnetosphere. Thus they are perceived as a descending tone which can last for a few seconds. The study of whistlers categorizes them into Pure N

Property Value
dbo:abstract
  • Ein Whistler ist ein niederfrequentes elektromagnetisches Signal, das beispielsweise durch Gewitter erzeugt werden kann. Die Frequenzen eines Whistlers liegen zwischen 1 und 30 kHz, gewöhnlich mit einem Maximum zwischen 3 und 5 kHz. Somit liegen sie von der Frequenz her im Hörbereich des Menschen und können mit einem geeigneten Empfänger direkt in akustische Signale umgewandelt werden. Sie entstehen durch Blitzschläge, bei denen der Impuls von der Erde wegwandert und entlang der magnetischen Feldlinien zur Erde zurückkehrt. Aufgrund der geringeren Ausbreitungsgeschwindigkeit (Dispersion) der niedrigeren Frequenzen im Plasma der Ionosphäre und Magnetosphäre werden sie als absteigender Ton wahrgenommen, der mehrere Sekunden andauern kann. Whistlers werden in Pure Note Whistlers, Diffuse, 2-hop und Echo Train unterschieden. Whistler wurden auch von Jupiter empfangen, was die dortige Existenz von Gewittern nachweist. (de)
  • Se denomina radio silbido, silbador o silbado (whistler en inglés), a una onda electromagnética de radio de muy baja frecuencia, generada por los relámpagos.​ Los radiosilbidos se detectaron por primera vez durante la Primera Guerra Mundial. En un espectrograma de banda ancha, su principal característica observable es que su tono desciende rápidamente durante unos segundos, origen del nombre "silbador". Las frecuencias de los silbadores registrados en la Tierra están comprendidas entre 1 hercio y 30 kHz, con una amplitud máxima generalmente concentrada entre los 3 kHz y los 5 kHz. Aunque son ondas electromagnéticas, sus frecuencias coinciden sensiblemente con las de los sonidos audibles (entre 20 Hz y 20 kHz), por lo que pueden producir fenómenos audibles en sistemas eléctricos analógicos de transmisión y de reproducción de sonido mal aislados electromagnéticamente; y es posible convertir fácilmente estas señales a audio utilizando un receptor adecuado. Los radio silbidos son causados por las descargas eléctricas que se registran en la atmósfera (principalmente, los relámpagos entre nubes y en las rutas de retorno por la magnetosfera), cuando los impulsos viajan a lo largo de las líneas del campo magnético de la Tierra rebotando de un hemisferio a otro. En este proceso, quedan sometidos a un fenómeno de dispersión de varios kHz, debido a la velocidad más lenta de las frecuencias más bajas a través de los entornos con presencia de plasma presentes en la ionosfera y en la magnetosfera. Por lo tanto, se perciben como un tono descendente que puede durar unos segundos. El estudio de estos silbidos los clasifica en cuatro tipos: "Pure Note", "Diffuse", "2-Hop" y "Echo Train" (Nota pura, Difuso, Doble salto, y Eco de ferrocarril).​ Las naves espaciales Voyager 1 y 2 detectaron actividad similar a un silbado en las proximidades del planeta Júpiter, lo que implica la presencia de rayos en su atmósfera. Este fenómeno pasó a ser conocido como "Silbado Joviano".​ (es)
  • Le mode sifflement est un mode de propagation dispersif dans les plasmas magnétisés. Excitées par les parasites atmosphériques créés par la foudre, des perturbations se propagent dans la magnétosphère d'un hémisphère à l'autre de la Terre. Son caractère dispersif provoque un étalement des fréquences. L'enregistrement du signal transposé en signal acoustique donne l'impression d'un sifflement. Ce sifflement caractéristique est dénommé « siffleur » (issu de « whistler » en anglais). (fr)
  • A whistler is a very low frequency or VLF electromagnetic (radio) wave generated by lightning. Frequencies of terrestrial whistlers are 1 kHz to 30 kHz, with a maximum amplitude usually at 3 kHz to 5 kHz. Although they are electromagnetic waves, they occur at audio frequencies, and can be converted to audio using a suitable receiver. They are produced by lightning strikes (mostly intracloud and return-path) where the impulse travels along the Earth's magnetic field lines from one hemisphere to the other. They undergo dispersion of several kHz due to the slower velocity of the lower frequencies through the plasma environments of the ionosphere and magnetosphere. Thus they are perceived as a descending tone which can last for a few seconds. The study of whistlers categorizes them into Pure Note, Diffuse, 2-Hop, and Echo Train types. Voyager 1 and 2 spacecraft detected whistler-like activity in the vicinity of Jupiter known as "Jovian Whistlers", supporting the visual observations of lightning made by Voyager 1. Whistlers have been detected in the Earth's magnetosheath, where they are often called “lion roars” due to their frequencies of tens to hundreds of Hz. (en)
  • Whistlers zijn radiogolven die worden veroorzaakt door bliksemontladingen. Bij een krachtige bliksem wordt niet alleen een lichtflits en een donder geproduceerd, maar wordt ook een heel spectrum van radiogolven uitgezonden. De meeste golflengten van deze "radioknal" worden door de ionosfeer naar het aardoppervlak teruggekaatst. Radiogolven met een zeer lange golflengte (tussen 30 en 300 km) dringen echter wel door de ionosfeer en komen in de exosfeer terecht. Behalve op Aarde zijn deze effecten ook op Jupiter waargenomen. (nl)
  • Un whistler è un segnale naturale costituito da onde elettromagnetiche di frequenza molto bassa, ossia onde radio nella banda VLF, generato da un fulmine. Le frequenze dei whistlers terrestri sono comprese tra 1 kHz e 30 kHz, con un'ampiezza massima di solito fra 3 kHz e 5 kHz. Anche se i whistlers sono costituiti da onde elettromagnetiche, si verificano a frequenze audio e possono essere convertiti in segnali audio utilizzando un apposito ricevitore. Sono prodotti da fulmini per i quali l'impulso viaggia lungo le linee di forza del campo magnetico terrestre da un emisfero all'altro. Questi impulsi sono soggetti al fenomeno della dispersione che separa le varie frequenze con diverso valore in kHz, a causa della minore velocità delle frequenze più basse attraverso gli ambienti di plasma della ionosfera e magnetosfera. Così essi sono percepiti come un tono discendente, ossia come un fischio di frequenza decrescente, che può durare per alcuni secondi. Le sonde Voyager 1 e 2 hanno rilevato attività simile ai whistlers in prossimità di Giove, a supporto delle osservazioni visuali di fulmini nell'atmosfera gioviana già effettuate da Voyager 1. Whistler sono stati registrati anche nella magnetoguaina della Terra, dove vengono indicati come ruggiti di leone a causa della loro frequenza di centinaia di Hz. (it)
  • En visslare är ett elektromagnetiskt (radio-)vågfenomen i rymden i samma frekvensområde som hörbart ljud, karakteriserat av att frekvensen sjunker flera kHz på några sekunder. Visslarnas frekvens ligger typiskt mellan 1 och 30 kHz, det vill säga i VLF-bandet. När visslarsignalerna omvandlas till ljud i en radiomottagare låter de som i tonhöjd sjunkande visslingar, vilket gett dem deras namn. Visslarna skapas bland annat vid blixturladdningar (främst inom ett och samma moln), vars urladdningar ger upphov till starka men bredbandiga signaler i kHz-området. Elektromagnetiska vågor i detta frekvensområde har två egenheter när de utbreder sig i rymdplasmat i magnetosfären: de färdas längs jordens magnetfält, och de högre frekvenserna färdas snabbare än de lägre. Följden av att de går längs jordens magnetfält blir att de når ner till jonosfären på motsatt halvklot, där de reflekteras. De kan genomgå många sådana reflektioner mellan halvkloten. En del energi förloras vid varje reflektion, varav en mindre del kan nå atmosfären och även uppmätas av radiostationer på jorden. De mottas också rutinmässigt på satelliter i magnetosfären. Eftersom de högsta frekvenserna i det bredbandiga knaster som blixtar genererar färdas snabbast genom rymden så når de först fram till motsatt halvklot, och följden blir att visslarna hörs som en sjunkande ton som kan vara några sekunder. Visslare har mottagits från Jupiter, och visat att blixtar förekommer där. (sv)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 173370 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 13077 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1103115223 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Le mode sifflement est un mode de propagation dispersif dans les plasmas magnétisés. Excitées par les parasites atmosphériques créés par la foudre, des perturbations se propagent dans la magnétosphère d'un hémisphère à l'autre de la Terre. Son caractère dispersif provoque un étalement des fréquences. L'enregistrement du signal transposé en signal acoustique donne l'impression d'un sifflement. Ce sifflement caractéristique est dénommé « siffleur » (issu de « whistler » en anglais). (fr)
  • Whistlers zijn radiogolven die worden veroorzaakt door bliksemontladingen. Bij een krachtige bliksem wordt niet alleen een lichtflits en een donder geproduceerd, maar wordt ook een heel spectrum van radiogolven uitgezonden. De meeste golflengten van deze "radioknal" worden door de ionosfeer naar het aardoppervlak teruggekaatst. Radiogolven met een zeer lange golflengte (tussen 30 en 300 km) dringen echter wel door de ionosfeer en komen in de exosfeer terecht. Behalve op Aarde zijn deze effecten ook op Jupiter waargenomen. (nl)
  • Ein Whistler ist ein niederfrequentes elektromagnetisches Signal, das beispielsweise durch Gewitter erzeugt werden kann. Die Frequenzen eines Whistlers liegen zwischen 1 und 30 kHz, gewöhnlich mit einem Maximum zwischen 3 und 5 kHz. Somit liegen sie von der Frequenz her im Hörbereich des Menschen und können mit einem geeigneten Empfänger direkt in akustische Signale umgewandelt werden. Whistler wurden auch von Jupiter empfangen, was die dortige Existenz von Gewittern nachweist. (de)
  • Se denomina radio silbido, silbador o silbado (whistler en inglés), a una onda electromagnética de radio de muy baja frecuencia, generada por los relámpagos.​ Los radiosilbidos se detectaron por primera vez durante la Primera Guerra Mundial. En un espectrograma de banda ancha, su principal característica observable es que su tono desciende rápidamente durante unos segundos, origen del nombre "silbador". El estudio de estos silbidos los clasifica en cuatro tipos: "Pure Note", "Diffuse", "2-Hop" y "Echo Train" (Nota pura, Difuso, Doble salto, y Eco de ferrocarril).​ (es)
  • A whistler is a very low frequency or VLF electromagnetic (radio) wave generated by lightning. Frequencies of terrestrial whistlers are 1 kHz to 30 kHz, with a maximum amplitude usually at 3 kHz to 5 kHz. Although they are electromagnetic waves, they occur at audio frequencies, and can be converted to audio using a suitable receiver. They are produced by lightning strikes (mostly intracloud and return-path) where the impulse travels along the Earth's magnetic field lines from one hemisphere to the other. They undergo dispersion of several kHz due to the slower velocity of the lower frequencies through the plasma environments of the ionosphere and magnetosphere. Thus they are perceived as a descending tone which can last for a few seconds. The study of whistlers categorizes them into Pure N (en)
  • Un whistler è un segnale naturale costituito da onde elettromagnetiche di frequenza molto bassa, ossia onde radio nella banda VLF, generato da un fulmine. Le frequenze dei whistlers terrestri sono comprese tra 1 kHz e 30 kHz, con un'ampiezza massima di solito fra 3 kHz e 5 kHz. Anche se i whistlers sono costituiti da onde elettromagnetiche, si verificano a frequenze audio e possono essere convertiti in segnali audio utilizzando un apposito ricevitore. Sono prodotti da fulmini per i quali l'impulso viaggia lungo le linee di forza del campo magnetico terrestre da un emisfero all'altro. Questi impulsi sono soggetti al fenomeno della dispersione che separa le varie frequenze con diverso valore in kHz, a causa della minore velocità delle frequenze più basse attraverso gli ambienti di plasma del (it)
  • En visslare är ett elektromagnetiskt (radio-)vågfenomen i rymden i samma frekvensområde som hörbart ljud, karakteriserat av att frekvensen sjunker flera kHz på några sekunder. Visslarnas frekvens ligger typiskt mellan 1 och 30 kHz, det vill säga i VLF-bandet. När visslarsignalerna omvandlas till ljud i en radiomottagare låter de som i tonhöjd sjunkande visslingar, vilket gett dem deras namn. Visslare har mottagits från Jupiter, och visat att blixtar förekommer där. (sv)
rdfs:label
  • Whistler (Radio) (de)
  • Radio silbido (es)
  • Mode sifflement (fr)
  • Whistler (radio) (it)
  • Whistler (radio) (nl)
  • Whistler (radio) (en)
  • Visslare (sv)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License