About: Taurobolium

An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In the Roman Empire of the second to fourth centuries, taurobolium referred to practices involving the sacrifice of a bull, which after mid-second century became connected with the worship of the Great Mother of the Gods; though not previously limited to her cult, after AD 159 all private taurobolia inscriptions mention the Magna Mater.

Property Value
dbo:abstract
  • El Tauroboli era un ritual que implicava ser regat amb la sang d'un bou, i normalment era el ritual d'iniciació relacionat amb el culte de la deessa Cíbele, també anomenada Magna Mater. (ca)
  • Το ταυροβόλιο ήταν μία αρχαία θρησκευτική τελετή του Μιθραϊσμού, που αρχικά γινόταν στην Περσία. Σκοπός της τελετής ήταν να καθαρθούν οι λάτρεις με το αίμα του θυσιασμένου . Το θυσιαζόμενο ζώο μπορεί να ήταν κριάρι (οπότε η τελετή ονομαζόταν «κριοβόλιο») ή αίγα. Κατά την ελληνιστική εποχή το ταυροβόλιο διαδόθηκε στη Μικρά Ασία, στη Ρώμη και αλλού. (el)
  • Taŭrobolio (el la latina lingvo taŭrobolium) estis, ene de la romia religio, oferbuĉado de taŭro, kutime por kulte adori la Grandan Patrinon de la Dioj (Cibelon. La origino de tiu oferbuĉado estis proksimorienta: ĝi estis pratikita unuafojon en Italio en 134, en Puteoli (Pozzuoli), por honori Venuson Ĉielan. La priskribo plej konata kaj plej viva pri taŭrobolio estas tiu transdonita de Prudencio: (resume) la sacerdoto, vestita per la togo, kun elora krono sur la kapo, okupas postenon en subtera konstruaĵo kovrita per traborita strukturo sur kiu staras taŭro, ornamita per floroj kaj oro: la taŭro estas ofere mortigita kaj ĝia sango, pasanta tra la truoj de la traborita strukturo de la supra etaĝo, inundas la sacerdoton sur la vizaĝo, sur la buŝo kaj lango. La sacerdoto tiam sin prezentas al la kompanuloj purigita kaj regenerita pro tio ricevante plaŭdajn salutojn. Pli ĵusaj esploroj dubigis pri la fidindeco de la raporto de Prudencio, kiu cetere estis kristano kaj do kontraŭa al la paganaj kultoj kaj do inklina malsimpatiige pentri la riton por akiri efikon favoran al sia kredo. Antaŭaj aludaj priskriboj, fakte, sugestas riton malpli sangellasan kaj malpli kompleksan. En la 2-a kaj 3-a jarcentoj, la taŭrobolio fariĝis oferbuĉo kiel favorakiro por la sano de la imperiestro, kaj la prospero de la imperio aŭ de la komunumo; kaj kutime efektiviĝis la 4.an de marto, nome en la de la ĉiujara festo de Cibelo kaj Atiso. En la malfrua 3-a jarcento kaj poste en la 4-a, la taŭrobolioj estis efektigitaj por “regenerado” de la fidelulo, kiu ĉikaze estis konsiderita renatus in aeternum ("renaskita por la eterneco”). Se la ceremonio ne celis al la poreterna regenerado, la purigado efikis por la periodo de du dek jaroj. Tiu ofero estis aranĝita ankaŭ sekve de voto aŭ pro supozita ordone de la diino mem, kaj la rito estis la samo por la seksoj kaj sociaj klasoj. Kelkaj esploristoj substrekas ke tiuj ritoj estis vizitita precipe de la aristokrataj klasoj. En Romo estis malkovritaj diversaj altaroj kaj surskriboj rememorigantaj taŭrobolioj ĉirkaŭ la Baziliko de Sankta Petro de Romo, kie antaŭe establis porkulta areo al la "Friĝaj" dioj.La historiistoj akceptantaj fidinda la priskribon de Prudensio, vidas en la taŭrobolio sanktan dramon, reprezentantan la rilatojn de la Patrino kaj Atiso: la descendo de la sacerdoto en la ofera kavo simbolus la morton de Atiso kaj la sekvan velkiĝon de la vegetado de la Patrino Tero. Liaj sanga bano kaj eliro el la kavo estus la rememoro de la renaskiĝo de Atiso kaj de la vegetado. En la romia religio viglis ankaŭ similaĵo de la taŭrobolio: la taŭroktonio. Temis pri oferbuĉado de taŭro dum la mitraj misteroj (eo)
  • Als Taurobolium wurde im antiken Rom das rituelle Opfern eines Stiers im Kybelekult bezeichnet. Es war seit dem 1. Jahrhundert n. Chr. bekannt. Ursprünglich diente es dazu, die Lebenskraft des Opfertiers zu übertragen. Im vierten Jahrhundert wurde es dann mit Vorstellungen von Weihe und Wiedergeburt verknüpft. Das Taurobolium wird oft als eine kunstvolle Zeremonie dargestellt, in der sich der Stier auf einem Holzgitter befand und der zu Weihende darunter in einer Grube, so dass er während der Opferung vom Blut des Opfertiers durchnässt wurde. Diese Beschreibung beruht im Wesentlichen auf einem christlichen Märtyrergedicht des Prudentius im Liber Peristephanon: Durch die tausend Ritzen des Holzes rinnt der blutige Tau in die Grube. Der Geweihte bietet sein Haupt all den blutigen Tropfen dar, er setzt seine Kleider und seinen ganzen Körper aus, die sie besudeln. Er beugt sich rücklings, damit sie seine Wangen, seine Ohren, seine Lippen, seine Nase treffen; er benetzt seine Augen mit dem Nass, ja er schont nicht einmal seinen Gaumen, sondern fängt das schwarze Blut mit der Zunge auf und trinkt es gierig. Da das Ritual hier als eine Art pervertierter Taufe erscheint, ist die Zuverlässigkeit dieser Quelle mit Vorsicht zu bewerten. In einer Inschrift auf dem Taurobolium-Altar von Lyon aus dem Jahr 160 wird auf einen Mons Vaticanus Bezug genommen, zu dem die abgetrennten Hoden des Stieres gebracht wurden. Auch auf dem Vatikan unter dem Petersdom in Rom wurden Inschriften von Taurobolien gefunden, und in einer Inschrift aus Mainz-Kastel, dem antiken Mogontiacum, wird berichtet, dass im Jahr 236 das Kollegium der hastiferi („Speerträger“) einen eingefallenen Vatikanberg (montem Vaticanum vetustate conlabsum) wiederhergestellt habe. Unklar bleibt, worum genau es sich bei diesen anscheinend mit dem Taurobolium bzw. dem Kult der Kybele verknüpften Vatikanbergen gehandelt hat, d. h. ob es sich um künstliche Hügel, Grottenheiligtümer, Bauwerke oder eine Art Tempel gehandelt hat. Das analoge Ritual, bei dem statt eines Stieres ein Widder geopfert wird, bezeichnet man als Kriobolium. (de)
  • Se conoce por taurobolio a un rito de los misterios de Cibeles y Atis en el que se sacrifica un toro. Como indica su etimología (en griego, taurobolion, cfr. elaphebolion, «caza del ciervo», en latín tauropolium, tauropolium por analogía con Artemis tauropolos) en un principio significaría la caza de un toro salvaje, quizá a lazo, para un sacrificio ulterior a una divinidad. Posteriormente el término designó el degüello de un toro y el baño del toro en su sangre conforme a un determinado ritual. Las inscripciones demuestran que al taurobolio le solía acompañar un criobolium (sacrificio de un carnero), pero nos dejan a oscuras sobre el significado de la fórmula uires excepit… et transtulit («tomó sus fuerzas y las transportó») frecuente en ellas. Por uires probablemente deben entenderse los testículos del animal, no la sangre o el bucranion, simbolizando la emasculación ritual del iniciando, que se cumplía de hecho en el caso de los gallos.​ (es)
  • Le taurobole était un sacrifice propitiatoire au cours duquel on sacrifiait un taureau en lui transperçant le cœur avec un glaive, d'une estocade à travers la poitrine, attesté au moins depuis le Ier siècle. À l’origine il était associé au culte de Mithra. Vers le milieu du IIe siècle ce rituel était propre au culte « métroaque », c’est-à-dire de Cybèle ou la Magna Mater. (fr)
  • In the Roman Empire of the second to fourth centuries, taurobolium referred to practices involving the sacrifice of a bull, which after mid-second century became connected with the worship of the Great Mother of the Gods; though not previously limited to her cult, after AD 159 all private taurobolia inscriptions mention the Magna Mater. (en)
  • Een taurobolium was oorspronkelijk een stierenoffer, soms aan Athena, meermaals aan Artemis, gebracht. Bij de dienst van deze laatste schijnt het in de plaats van mensenoffers te zijn getreden. Een daarvan geheel verschillend offer waren de taurobolia, die in de tijd van het verval van de Romeinse godsdienst, meestal met (offers van rammen) verbonden, in Italië gebracht werden. Zij stonden in verband met de dienst van Rhea-Cybele en Attis. Rhea was in de verwarde en onzuivere godsdienstige voorstellingen van die tijd de moeder van alle dingen en alle goden geworden, en toch tevens een maagd, die zelf geen moeder heeft gehad en naast Zeus op zijn troon zetelt. Attis is haar lieveling; een tijd lang wordt hij haar ontrouw, doch daarna keert hij tot haar terug, verminkt zich ter hare ere en is als een verheerlijkte halfgod voor eeuwig met haar verbonden. Men liet zich in de mysteriecultus van deze godin inwijden om van de besmettingen van het leven door een zoenoffer te worden gereinigd, dat als plaatsvervanger het bedreven kwaad op zich nam en door zijn bloed de schuld uitwiste. Wie de plechtigheid van de inwijding onderging, moest in een kuil (bothros) gaan staan, welke met doorboorde planken was bedekt. Op die planken werd de offerstier gebracht, en daar werd hem het mes in de keel gestoten, zodat het warme bloed neerkwam op degene, die in de kuil stond. Meestal werd het met de mond opgevangen. Door die doop met bloed werd men een weergeboorte deelachtig. Men kon de wijding van de taurobolia ondergaan voor zijn eigen heil, maar ook voor het welzijn van een stad of van een ganse staat. In de keizertijd was het gewoonte voor het heil van de keizer zich aldus met bloed te laten dopen. Hoogstwaarschijnlijk zijn deze zonderlinge plechtigheden uit het Oosten naar Rome en naar Italië overgekomen. Te Rome bracht men die offers op de Vaticaanse heuvel, juist op de plek, waar nu de Sint-Pietersbasiliek staat. Hun aanzien heeft zeer lang voortgeduurd. De bewijzen zijn gevonden, dat er nog in het jaar 390 n.Chr. taurobolia zijn gebracht. (nl)
  • Il taurobolium (in italiano reso talvolta come taurobolio) era, all'interno della religione romana, il sacrificio di un toro, normalmente in relazione al culto della Gran Madre degli Dei (Cibele). (it)
  • Taurobolium (ofiara z byka) – ofiara ekspiacyjna, inicjacyjna i oczyszczająca w starożytnym Rzymie, związana z kultem bóstw: Kybele, Attisa i Mitry. W kulcie Kybele kapłan, zwany gallem, schodził do podziemnego pomieszczenia, nad którym zabijany był byk i w ten sposób krew zwierzęcia spływała w dół na kapłana w formie rytualnej kąpieli. Było to określane jako ofiara oczyszczająca lub jako inicjacja do kultu Attisa. W kulcie Mitry ofiara z byka była podstawowym rytuałem, naśladującym ofiarę samego Mitry (Mitra Tauroktonos). Odbywała się w mitreum w sposób podobny jak w kulcie Kybele, jako rytuał inicjacyjny wobec nowych adeptów kultu. (pl)
  • Тавроболий (лат. Taurobolium) — обряд жертвоприношения быков, введённый в Риме при Антонинах в связи с распространением культа и персидских божеств и, в особенности, персидского бога солнца — Митры — и фригийской Кибелы. Главный момент таинства заключался в крещении кровью убитого быка или барана, которой приписывалась сила возрождать окроплённых ей. При Юлиане в тавроболии принимали участие первые сановники государства и представители высших жреческих коллегий. Существование таинства тавроболия можно проследить до 390 года. В среде жрецов, имевших отношение к тавроболию, существовала сложная иерархия: так, известны титулы κόρακες, κρύφιοι, leones, leaenae, ἡλιοδρόμοι, patres. На многочисленных античных рельефах, сохранившихся до нашего времени, существуют изображения этого таинства. (ru)
  • Тавробо́лій (грец. Taurobolion, лат. Taurobolium) — обряд заколювання биків, установлений у Римі за династії Антонінів у зв’язку з поширенням культу сирійських та перських божеств, особливо Мітри й Кібели. Перші тавроболії пов’язані з культом Аттіса. Головний момент таїнства полягав у хрещенні кров’ю вбитого бика або барана. За Юліана в тавроболіях брали участь перші державні чиновники і представники вищих жрецьких колегій. Існування обряду можна простежити до 390 р. н. е. Серед жерців, які виконували цей обряд, існувала складна ієрархія. На численних античних рельєфах, що збереглися до нашого часу, знаходимо зображення, пов’язані з тавроболіями. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1458853 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 10602 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1113674686 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:authorlink
  • Grant Showerman (en)
dbp:first
  • Grant (en)
dbp:last
  • Showerman (en)
dbp:page
  • 455 (xsd:integer)
dbp:volume
  • 26 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wstitle
  • Taurobolium (en)
dcterms:subject
rdfs:comment
  • El Tauroboli era un ritual que implicava ser regat amb la sang d'un bou, i normalment era el ritual d'iniciació relacionat amb el culte de la deessa Cíbele, també anomenada Magna Mater. (ca)
  • Το ταυροβόλιο ήταν μία αρχαία θρησκευτική τελετή του Μιθραϊσμού, που αρχικά γινόταν στην Περσία. Σκοπός της τελετής ήταν να καθαρθούν οι λάτρεις με το αίμα του θυσιασμένου . Το θυσιαζόμενο ζώο μπορεί να ήταν κριάρι (οπότε η τελετή ονομαζόταν «κριοβόλιο») ή αίγα. Κατά την ελληνιστική εποχή το ταυροβόλιο διαδόθηκε στη Μικρά Ασία, στη Ρώμη και αλλού. (el)
  • Le taurobole était un sacrifice propitiatoire au cours duquel on sacrifiait un taureau en lui transperçant le cœur avec un glaive, d'une estocade à travers la poitrine, attesté au moins depuis le Ier siècle. À l’origine il était associé au culte de Mithra. Vers le milieu du IIe siècle ce rituel était propre au culte « métroaque », c’est-à-dire de Cybèle ou la Magna Mater. (fr)
  • In the Roman Empire of the second to fourth centuries, taurobolium referred to practices involving the sacrifice of a bull, which after mid-second century became connected with the worship of the Great Mother of the Gods; though not previously limited to her cult, after AD 159 all private taurobolia inscriptions mention the Magna Mater. (en)
  • Il taurobolium (in italiano reso talvolta come taurobolio) era, all'interno della religione romana, il sacrificio di un toro, normalmente in relazione al culto della Gran Madre degli Dei (Cibele). (it)
  • Тавробо́лій (грец. Taurobolion, лат. Taurobolium) — обряд заколювання биків, установлений у Римі за династії Антонінів у зв’язку з поширенням культу сирійських та перських божеств, особливо Мітри й Кібели. Перші тавроболії пов’язані з культом Аттіса. Головний момент таїнства полягав у хрещенні кров’ю вбитого бика або барана. За Юліана в тавроболіях брали участь перші державні чиновники і представники вищих жрецьких колегій. Існування обряду можна простежити до 390 р. н. е. Серед жерців, які виконували цей обряд, існувала складна ієрархія. На численних античних рельєфах, що збереглися до нашого часу, знаходимо зображення, пов’язані з тавроболіями. (uk)
  • Taŭrobolio (el la latina lingvo taŭrobolium) estis, ene de la romia religio, oferbuĉado de taŭro, kutime por kulte adori la Grandan Patrinon de la Dioj (Cibelon. La origino de tiu oferbuĉado estis proksimorienta: ĝi estis pratikita unuafojon en Italio en 134, en Puteoli (Pozzuoli), por honori Venuson Ĉielan. En la romia religio viglis ankaŭ similaĵo de la taŭrobolio: la taŭroktonio. Temis pri oferbuĉado de taŭro dum la mitraj misteroj (eo)
  • Als Taurobolium wurde im antiken Rom das rituelle Opfern eines Stiers im Kybelekult bezeichnet. Es war seit dem 1. Jahrhundert n. Chr. bekannt. Ursprünglich diente es dazu, die Lebenskraft des Opfertiers zu übertragen. Im vierten Jahrhundert wurde es dann mit Vorstellungen von Weihe und Wiedergeburt verknüpft. Da das Ritual hier als eine Art pervertierter Taufe erscheint, ist die Zuverlässigkeit dieser Quelle mit Vorsicht zu bewerten. Das analoge Ritual, bei dem statt eines Stieres ein Widder geopfert wird, bezeichnet man als Kriobolium. (de)
  • Se conoce por taurobolio a un rito de los misterios de Cibeles y Atis en el que se sacrifica un toro. Como indica su etimología (en griego, taurobolion, cfr. elaphebolion, «caza del ciervo», en latín tauropolium, tauropolium por analogía con Artemis tauropolos) en un principio significaría la caza de un toro salvaje, quizá a lazo, para un sacrificio ulterior a una divinidad. Posteriormente el término designó el degüello de un toro y el baño del toro en su sangre conforme a un determinado ritual. (es)
  • Taurobolium (ofiara z byka) – ofiara ekspiacyjna, inicjacyjna i oczyszczająca w starożytnym Rzymie, związana z kultem bóstw: Kybele, Attisa i Mitry. W kulcie Kybele kapłan, zwany gallem, schodził do podziemnego pomieszczenia, nad którym zabijany był byk i w ten sposób krew zwierzęcia spływała w dół na kapłana w formie rytualnej kąpieli. Było to określane jako ofiara oczyszczająca lub jako inicjacja do kultu Attisa. (pl)
  • Een taurobolium was oorspronkelijk een stierenoffer, soms aan Athena, meermaals aan Artemis, gebracht. Bij de dienst van deze laatste schijnt het in de plaats van mensenoffers te zijn getreden. Een daarvan geheel verschillend offer waren de taurobolia, die in de tijd van het verval van de Romeinse godsdienst, meestal met (offers van rammen) verbonden, in Italië gebracht werden. Zij stonden in verband met de dienst van Rhea-Cybele en Attis. Rhea was in de verwarde en onzuivere godsdienstige voorstellingen van die tijd de moeder van alle dingen en alle goden geworden, en toch tevens een maagd, die zelf geen moeder heeft gehad en naast Zeus op zijn troon zetelt. Attis is haar lieveling; een tijd lang wordt hij haar ontrouw, doch daarna keert hij tot haar terug, verminkt zich ter hare ere en (nl)
  • Тавроболий (лат. Taurobolium) — обряд жертвоприношения быков, введённый в Риме при Антонинах в связи с распространением культа и персидских божеств и, в особенности, персидского бога солнца — Митры — и фригийской Кибелы. (ru)
rdfs:label
  • Tauroboli (ca)
  • Taurobolium (de)
  • Ταυροβόλιο (el)
  • Taŭrobolio (eo)
  • Taurobolio (es)
  • Taurobolium (it)
  • Taurobole (fr)
  • Taurobolium (pl)
  • Taurobolium (nl)
  • Taurobolium (en)
  • Тавроболий (ru)
  • Тавроболій (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License