| dbo:MeanOfTransportation/length
| |
| dbo:abstract
|
- Die schwedische Dampflokomotivtype E (II) war eine Lokomotive für den schweren Personenzug- und Güterverkehr in Nordschweden sowie für den schweren Güterverkehr in Südschweden. (de)
- The E, E2 and E5 classes of the Swedish State Railways (SJ) were three closely related types of steam locomotives. The E class 0-8-0 locomotives were part of the development of modern superheated types that had begun with the A class in 1906, and were intended for both mixed traffic in Norrland and heavy freight trains in southern Sweden. Many of them were rebuilt to the 2-8-0 E2 class between 1935 and 1951, enabling a speed increase from 65 kilometres per hour (40 mph) to 70 km/h (43 mph). Three E class locomotives built for private railways became known as the E5 class following nationalization, as they were slightly heavier than the ones built for SJ. The E class was ill-suited for hauling express trains, due to their low speed, but they were otherwise used for all types of traffic and in all parts of Sweden. The light axle load meant that they could be used on minor lines and industrial railways, extending their use after mainline steam operations had been reduced. Both E and E2 class locomotives remained in daily service until 31 March 1972, the last day of regular steam operations on SJ. Most were then placed in the strategic reserve, where they remained until 1990, and many have been preserved. (en)
- Mellan 1907 och 1920 levererades 131 ånglok littera E till Statens Järnvägar, 2 till samt 1 till Sävsjöström - Nässjö Järnväg. Tillverkningen lades på de stora verkstäderna Nya AB Atlas (Atlas) i Stockholm, Nydqvist & Holm AB (Nohab) i Trollhättan, Vagn och Maskinfabriken i Falun (VMF) och AB Motala Verkstad. I och med ökningen av trafikmängden och tåglängderna i Norrland behövdes en ersättare för de lok, littera K och , som i huvudsak utförde detta arbete. Axeltrycket på T-loken, som började levereras 1899, var för högt för de norrländska spåren, och därför utvecklade man E-loken. Dessa fick fyra drivande axlar och saknade löpaxlar för att få all tyngd på drivhjulen. Axeltrycket blev 12,5 ton per axel. De två cylindrarna placerades innanför ramverket och pannorna byggdes med överhettare. Loken levererades med treaxliga tendrar. 14 lok såldes till Ostkustbanan under senare delen av 1920-talet. Dessa lok återkom dock till SJ 1933 när OKB förstatligades. Mellan 1935 och 1951 ombyggdes 90 av loken med en löpaxel framför drivhjulen, och ny littera E2. Ångpannan flyttades då också längre fram i ramverket, detta för att förbättra lokens gång och för att kunna höja lokens hastighet. Denna ökades genom ombyggnaden från 65 till 70 km/h. Ett antal lok försågs också med fyraxliga tendrar för ökad räckvidd. De sista E- och E2-loken togs ur trafik 1972. I ångloksepokens slutskede ställdes ett större antal lok undan i beredskapsreserv. Ett större antal lok är alltjämt bevarade hos museer och veterantågsföreningar. (sv)
|
| dbo:activeYearsEndYear
| |
| dbo:activeYearsStartYear
| |
| dbo:length
| |
| dbo:thumbnail
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 14123 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:builddate
| |
| dbp:builder
| |
| dbp:caption
|
- E 984 as built. (en)
- E2 1122 on the Krøderen Line in 2015. (en)
|
| dbp:cylindercount
| |
| dbp:fleetnumbers
|
- 900 (xsd:integer)
- 903 (xsd:integer)
|
| dbp:fueltype
| |
| dbp:locotenderweight
| |
| dbp:locoweight
| |
| dbp:name
| |
| dbp:notes
|
- Data is with original tenders. References: (en)
- Other data unchanged. References: (en)
|
| dbp:numinclass
|
- 90 (xsd:integer)
- 133 (xsd:integer)
|
| dbp:operator
| |
| dbp:powertype
| |
| dbp:rebuilddate
| |
| dbp:uicclass
|
- 1 (xsd:integer)
- D h2 (en)
|
| dbp:whytetype
|
- 0 (xsd:integer)
- 2 (xsd:integer)
|
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Die schwedische Dampflokomotivtype E (II) war eine Lokomotive für den schweren Personenzug- und Güterverkehr in Nordschweden sowie für den schweren Güterverkehr in Südschweden. (de)
- The E, E2 and E5 classes of the Swedish State Railways (SJ) were three closely related types of steam locomotives. The E class 0-8-0 locomotives were part of the development of modern superheated types that had begun with the A class in 1906, and were intended for both mixed traffic in Norrland and heavy freight trains in southern Sweden. Many of them were rebuilt to the 2-8-0 E2 class between 1935 and 1951, enabling a speed increase from 65 kilometres per hour (40 mph) to 70 km/h (43 mph). Three E class locomotives built for private railways became known as the E5 class following nationalization, as they were slightly heavier than the ones built for SJ. (en)
- Mellan 1907 och 1920 levererades 131 ånglok littera E till Statens Järnvägar, 2 till samt 1 till Sävsjöström - Nässjö Järnväg. Tillverkningen lades på de stora verkstäderna Nya AB Atlas (Atlas) i Stockholm, Nydqvist & Holm AB (Nohab) i Trollhättan, Vagn och Maskinfabriken i Falun (VMF) och AB Motala Verkstad. Ett större antal lok är alltjämt bevarade hos museer och veterantågsföreningar. (sv)
|
| rdfs:label
|
- SJ E (II) (de)
- SJ E (en)
- E-lok och E2-lok (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| foaf:name
| |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
.jpg){kind=link}
