| dbo:abstract
|
- Röda bönor (A Swedish pun meaning both "red beans" and "red chicks") was a feminist progg band formed in Lund in the mid 1970s. Röda bönor was one of the progg movement's first real girl bands. The lyrics and music were written mainly by the band members. Their most famous song is Oh, Carol. Others include Diskoteksjakt ("Disco-hunt"), Sången om sexualmyterna ("The song of the sexual myths"), Det ska bli slut på rumban ("It's the end of the rumba") and Nu har vi tröttnat ("We have now become tired"). They are also known for exactly copying the Italian Socialist song La lega. Members of the band included Charlotte Adlercreutz-Carlsson, Mona Eklund, Marianne Giselsson, Annbritt Kronlund, Kjerstin Norén, Gunilla Szemenkár, Eva Vahlne, Eva Westerberg and Kaya Ålander. Norén and Vahlne left the group after their first album. Norén and Ålander have also released solo albums. Röda bönor have recently reunited for occasional performances. In 1981 Jan Hammarlund and Kjerstin Norén made Tågen Till Reggio Kalabrien, a Swedish version of , the song by Giovanna Marini about the 1972 bombings in Italy. (en)
- Röda Bönor var ett feministiskt proggband som bildades 1973 i Lund och upplöstes 1982. Inledningsvis gick gruppen under namnet "Grupp 8:s sånggrupp". Röda bönor var ett av den svenska musikrörelsens första egentliga tjejband. Samtliga medlemmar var kvinnor med ett undantag, Mats G Bengtsson från Blå Tåget, eller "Bengt Padda" som han använde som alias när han medverkade på Röda Bönors första album. Text och musik skrevs huvudsakligen av medlemmar i bandet. Deras mest kända låt är troligen en svensk (parodi)version av Neil Sedakas "Oh, Carol". Bland övriga låtar ur deras produktion märks "Diskoteksjakt", "Sången om sexualmyterna", "Det ska bli slut på rumban" och "Nu har vi tröttnat". Välkänd är även deras tolkning av den italienska arbetarvisan "La lega". 2 mars 1977 medverkade man i Sveriges Radios program Tonkraft. Kaya Ålander är fortfarande verksam som musiker på heltid och senare utgivit ett par skivor. Även Kjerstin Norén gav ut en solo-LP 1979 på musikrörelsens skivbolag Amalthea. Under de senaste åren har Röda bönor återförenats för enstaka spelningar. Man kan även se dem i filmen Hitmusik - Konsten att sätta rytm till revolt producerad av filmkollektivet RåFILM. (sv)
|
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 2064 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Röda bönor (A Swedish pun meaning both "red beans" and "red chicks") was a feminist progg band formed in Lund in the mid 1970s. Röda bönor was one of the progg movement's first real girl bands. The lyrics and music were written mainly by the band members. Their most famous song is Oh, Carol. Others include Diskoteksjakt ("Disco-hunt"), Sången om sexualmyterna ("The song of the sexual myths"), Det ska bli slut på rumban ("It's the end of the rumba") and Nu har vi tröttnat ("We have now become tired"). They are also known for exactly copying the Italian Socialist song La lega. (en)
- Röda Bönor var ett feministiskt proggband som bildades 1973 i Lund och upplöstes 1982. Inledningsvis gick gruppen under namnet "Grupp 8:s sånggrupp". Röda bönor var ett av den svenska musikrörelsens första egentliga tjejband. Samtliga medlemmar var kvinnor med ett undantag, Mats G Bengtsson från Blå Tåget, eller "Bengt Padda" som han använde som alias när han medverkade på Röda Bönors första album. Text och musik skrevs huvudsakligen av medlemmar i bandet. (sv)
|
| rdfs:label
|
- Röda Bönor (en)
- Röda Bönor (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
