| dbo:abstract
|
- Max Ebert (* 4. August 1879 in Stendal; † 15. November 1929 in Berlin) war ein deutscher Prähistoriker. Ebert studierte Germanistik und Geschichte in Innsbruck, Heidelberg, Halle und Berlin. Von 1906 bis 1914 war er als wissenschaftlicher Mitarbeiter an der Vorgeschichtlichen Abteilung der Berliner Museen tätig. 1918 wurde er in Königsberg habilitiert. 1922 bis 1924 war er Professor für Vorgeschichte in Königsberg und gleichzeitig an der Universität in Riga. 1927 bis 1929 war er Professor für Ur- und Frühgeschichte an der Universität Berlin. Eberts Publikationen befassen sich überwiegend mit prähistorischen Kulturen in den baltischen Ländern sowie Südrussland, wo er zudem an Ausgrabungen teilgenommen hatte. Er war Herausgeber des Reallexikon der Vorgeschichte, das von 1924 bis 1932 in fünfzehn Bänden erschien. Er war Mitglied der Turnerschaft Rhenopalatia Heidelberg (VC, heute im CC). (de)
- Max Ebert (4 August 1879, Stendal – 15 November 1929, Berlin) was a German prehistorian known for his studies associated with the Baltic states and South Russia. (en)
- Max Ebert, född 4 augusti 1879 i Stendal, provinsen Sachsen, död 15 november 1929 i Berlin, var en tysk arkeolog. Efter studier i Innsbruck, Heidelberg, Halle och Berlin blev Ebert assistent vid statsmuseet i Berlins förhistoriska avdelning 1906-14. 1919 blev han docent i förhistoria vid universitetet i Königsberg och 1921 extraordinarie professor där. 1922 blev han ordinarie professor i Riga, 1923 i Königsberg och 1927 i Berlin. Ebert gjorde sig främst känd som en framstående fältarkeolog, universitetslärare och organisatör. Hans fältundersökningar berörde tre olika områden: Sydryssland, de baltiska provinserna och Ostpreussen. Inom sydrysk arkeologi författade han ett flertal arbeten, däribland flera större tidskriftsartiklar där han framförde tanken att germaner redan vid tiden för Kristi födelse fanns i Ryssland. Därutöver skrev han sammanfattningen Südrusland im Altertum (1921), som på sin tid ansågs vara den bästa och mest lättillgängliga översikten av Sydrysslands fornhistoria. Redan före första världskrigets utbrott hade Ebert bedrivit arkeologiska forskningar i Baltikum, där han var den förste, som utförde grävningar efter moderna, vetenskapliga principer. Sina bidrag till baltisk arkeologi framlade han främst fram i ett antal tidskriftsartiklar. Av särskild betydelse var den utgrävning, som Ebert företog vid och i vid Elbing i Ostpreussen, där han påträffade platsen för den under vikingatiden betydande staden Truso. Resultatet av dessa undersökningar, sammanställda med de historiska uppgifterna om Truso, offentliggjorde Ebert i Truso (1926). Sin organisatoriska förmåga visade Ebert framför allt genom utgivandet av Reallexicon der Vorgeschichte 1924-29, vars sista band fullbordades kort före hans död. Dessutom grundlades och utgavs av honom skriftserien Vorgeschichtliche Forschungen (1924 ff.) och den från 1926 årligen utkommande översikten Vorgeschichtliches Jahrbuch. (sv)
- Макс Эберт (4 августа 1879, Штендаль — 15 ноября 1929, Берлин) — немецкий историк первобытного общества, известный по своим исследованиям о Прибалтике и Юге России. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- Max Ebert (4 August 1879, Stendal – 15 November 1929, Berlin) was a German prehistorian known for his studies associated with the Baltic states and South Russia. (en)
- Макс Эберт (4 августа 1879, Штендаль — 15 ноября 1929, Берлин) — немецкий историк первобытного общества, известный по своим исследованиям о Прибалтике и Юге России. (ru)
- Max Ebert (* 4. August 1879 in Stendal; † 15. November 1929 in Berlin) war ein deutscher Prähistoriker. Ebert studierte Germanistik und Geschichte in Innsbruck, Heidelberg, Halle und Berlin. Von 1906 bis 1914 war er als wissenschaftlicher Mitarbeiter an der Vorgeschichtlichen Abteilung der Berliner Museen tätig. 1918 wurde er in Königsberg habilitiert. 1922 bis 1924 war er Professor für Vorgeschichte in Königsberg und gleichzeitig an der Universität in Riga. 1927 bis 1929 war er Professor für Ur- und Frühgeschichte an der Universität Berlin. (de)
- Max Ebert, född 4 augusti 1879 i Stendal, provinsen Sachsen, död 15 november 1929 i Berlin, var en tysk arkeolog. Efter studier i Innsbruck, Heidelberg, Halle och Berlin blev Ebert assistent vid statsmuseet i Berlins förhistoriska avdelning 1906-14. 1919 blev han docent i förhistoria vid universitetet i Königsberg och 1921 extraordinarie professor där. 1922 blev han ordinarie professor i Riga, 1923 i Königsberg och 1927 i Berlin. Ebert gjorde sig främst känd som en framstående fältarkeolog, universitetslärare och organisatör. Hans fältundersökningar berörde tre olika områden: Sydryssland, de baltiska provinserna och Ostpreussen. Inom sydrysk arkeologi författade han ett flertal arbeten, däribland flera större tidskriftsartiklar där han framförde tanken att germaner redan vid tiden för Kris (sv)
|
