An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Modern Swedish (Swedish: nysvenska) is the linguistic term used for the Swedish language from the Bible translation of 1526 to the development of a common national language around 1880. The period can further be divided into Early Modern Swedish (1526–1750) and Late Modern Swedish (1750–1880).

Property Value
dbo:abstract
  • El suec modern és el suec parlat durant l'edat moderna. El suec modern (en suec: nysvenska) comença amb l'arribada de la impremta i la Reforma. El 1541, després d'assumir el poder, el nou monarca Gustau Vasa ordenà una traducció en suec de la Bíblia, coneguda habitualment com a . La traducció fou considerada tan reeixida i influent que, amb la incorporació de revisions en edicions posteriors, romangué la traducció més comuna de la Bíblia fins al 1917. Els traductors principals foren i els germans i . La Bíblia de Vasa és sovint considerada un compromís raonable entre l'antic i el nou; mentre que no es corresponia amb la llengua parlada col·loquial dels seus temps, no era massa conservadora en el seu ús de formes arcaiques. Fou un pas important vers una ortografia sueca més consistent. Establí l'ús de les vocals å, ä, i ö, així com la forma ck en lloc de kk, distingint-la clarament de la Bíblia danesa, potser de manera intencional a causa de la rivalitat persistent entre ambdós països. Els tres traductors provenien del centre de Suècia, cosa que és generalment es considera com que afegí trets específics del suec central a la nova Bíblia. Encara que pugui semblar que la traducció de la Bíblia marcà un precedent molt important per les normes ortogràfiques, de fet l'ortografia esdevingué menys consistent durant la resta del segle. No fou fins al segle xvii que es començà a discutir sobre l'ortografia, més o menys a l'època en què s'escrigueren les primeres gramàtiques. El debat sobre l'ortografia durà fins a principis del segle xix, i no fou fins a la segona meitat del segle xix que l'ortografia definí normes generalment acceptades. Les majúscules no estaven normativitzades en aquella època. Depenia dels autors i del seu rerefons. Aquells que estaven influenciats per l'alemany posaven majúscules a tots els substantius, mentre que els altres utilitzaven menys les majúscules. Tampoc no era sempre evident quines lletres calia posar en majúscules, degut als que s'utilitzaren per imprimir la Bíblia. Aquests tipus foren usats fins a mitjans del segle xviii, quan fou gradualment substituïda per uns tipus llatins (sovint ). Un dels canvis importants en la fonètica durant aquest període fou l'assimilació gradual de diferents grups consonàntics en la ([ʃ]) i més endavant en [ɧ]. També hi hagué una palatalització de [g] i [k] en [j] i de la [ɕ] davant les vocals anteriors. La [ɣ] també es transformà en l'oclusiva [g]. (ca)
  • Modern Swedish (Swedish: nysvenska) is the linguistic term used for the Swedish language from the Bible translation of 1526 to the development of a common national language around 1880. The period can further be divided into Early Modern Swedish (1526–1750) and Late Modern Swedish (1750–1880). (en)
  • Bahasa Swedia Modern (bahasa Swedia: nysvenska) adalah istilah linguistik yang digunakan untuk penerjemahan Alkitab berbahasa Swedia tahun 1526 hingga perkembangan bahasa kebangsaan umum sekitar tahun 1880. Tempo ini selanjutnya dapat dibagi menjadi Bahasa Swedia Modern Awal (1526–1750) dan Bahasa Swedia Modern Akhir (1750–1880). (in)
  • Nysvenska (pol. nowy szwedzki) – odmiana języka szwedzkiego, która była używana w okresie od około 1520 do około 1850 roku. Nysvenska jest zwykle dzielony na dwa okresy: starszy (1520–1730) i młodszy (1730–1850), który jest nazywany äldre svenska (pol. starszy szwedzki). Daty przejścia z jednego języka do drugiego nie są szczegółowo zdefiniowane. (pl)
  • Nysvenska är ett litteraturhistoriskt begrepp som betecknar en av svenskans många språkperioder. Svenskan som talades under perioden 1526–1879. Nysvenskan brukar delas upp i äldre nysvenska (1526–1730) och yngre nysvenska (även kallad äldre svenska, 1730–1850). Årtalsgränserna är ungefärliga. Man bör räkna med en viss överlappning. Alfabetet var det latinska.[källa behövs] Den nysvenska perioden pågick åren 1526–1879 och det var först under denna tid det svenska språket fick ordentlig struktur sett till ortografin. Under perioden infördes nämligen riktlinjer rörande hur språket skulle skrivas korrekt. När Gustav Vasa fick makten i Sverige år 1521 fick Sverige ett starkt styre och makten fick sitt koncentrerade säte i huvudstaden Stockholm. Under kungens styre genomfördes reformationen och Sverige övergick från katolskt till protestantiskt. Detta ledde till den första översättningen av Nya testamentet till svenska år 1526 och översättningen av Bibeln år 1541. Eftersom boktryckarkonsten kommit till Sverige på 1400-talet spreds nu denna religiösa text på svenska sig snabbt över landet. På grund av sin spridning blev skrivsättet i den svenska bibeln en sorts mall för det svenska språket över lag. Gustav Vasas Bibels ord var i stor utsträckning likstavade, vilket då lade grund för stavningen respektive användningen av ord. Helt konsekvent var dock inte Bibeln, då vissa ord stavade på olika sätt. Ett exempel på detta är ordet "lång" som även kan stavas "long" enligt Gustav Vasas bibel. Trots viss inkonsekvens blev Bibeln ändå ett slags rättesnöre rörande stavning, men under 1600-talet blev det mer oreda igen. Tryckningsindustrin växte nämligen snabbt och med det uppstod en viss förvirring. Förvirringen berodde nu på att tryckerierna stavade på olika sätt. För att lösa stavningsproblemet införde statsmakten under sekelskiftet till 1700-talet stavningsprinciper, vilka togs ur psalmboken och Karl XII:s Bibel. Principernas budskap hade dock inget större genomslag, och först år 1786 togs nästa viktiga steg rörande svenska språkets standardisering. Det var år 1786 som den Svenska Akademien grundades med syfte att utfärda både en grammatik- och ordbok. 1874 utfärdade Svenska Akademien även sin första ordlista. Idag brukas den 13:e utgåvan som norm för svensk stavning. (Svenska impulser 3, 2013). (sv)
  • O Sueco Moderno – Nysvenska – é a designação da lingua sueca usada no período aproximado de 1520-1850, sucedendo ao Sueco Antigo – Fornsvenska. Costuma ser dividido em dois estádios: * 1520-1730 – Äldre nysvenska * 1730-1850 – Yngre nysvenska A saída da Suécia da União de Kalmar e a subida ao trono do rei Gustavo Vasa marcam um período de emancipação e modernização da Suécia. No que respeita à língua escrita, assistimos igualmente a uma individualização e uniformização do idioma sueco, baseada na nova tradução da Bíblia, conhecida como Bíblia de Gustavo Vasa. O texto então apresentado, foi uma primeira tentativa de estabelecer uma grafia uniforme do idioma sueco, na sua forma moderna – nysvenska. Para diferenciar o sueco do dinamarquês, foram introduzidas as letras å, ä e ö, substituido kk por ck, e passado a usar o infinitivo terminado em -a em vez de -e.Em 1786, o rei Gustavo III fundou a Academia Sueca, com a finalidade de serem estabelecidas regras para a ortografia e bom uso da Língua Sueca. (pt)
  • Старошведська мова — шведська мова, поширена у XVIII ст. [джерело?] Малозрозуміла сучасним носіям шведської. Старошведська мова мала великий відсоток слів латинського походження. Однією із суттєвих ознак шведської мови початку XVIII ст. була надзвичайно велика довжина речень, котрі часом не вміщувались на одній сторінці. [джерело?] (uk)
dbo:languageFamily
dbo:spokenIn
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 1738956 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 6311 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121739657 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:ancestor
dbp:era
  • developed into contemporary Swedish by the late 19th century (en)
dbp:fam
dbp:familycolor
  • Indo-European (en)
dbp:glotto
  • none (en)
dbp:isoexception
  • historical (en)
dbp:name
  • Modern Swedish (en)
dbp:nativename
  • nysvenska (en)
dbp:notice
  • IPA (en)
dbp:region
  • Sweden, Finland, Saint Barthélemy and Estonia (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Modern Swedish (Swedish: nysvenska) is the linguistic term used for the Swedish language from the Bible translation of 1526 to the development of a common national language around 1880. The period can further be divided into Early Modern Swedish (1526–1750) and Late Modern Swedish (1750–1880). (en)
  • Bahasa Swedia Modern (bahasa Swedia: nysvenska) adalah istilah linguistik yang digunakan untuk penerjemahan Alkitab berbahasa Swedia tahun 1526 hingga perkembangan bahasa kebangsaan umum sekitar tahun 1880. Tempo ini selanjutnya dapat dibagi menjadi Bahasa Swedia Modern Awal (1526–1750) dan Bahasa Swedia Modern Akhir (1750–1880). (in)
  • Nysvenska (pol. nowy szwedzki) – odmiana języka szwedzkiego, która była używana w okresie od około 1520 do około 1850 roku. Nysvenska jest zwykle dzielony na dwa okresy: starszy (1520–1730) i młodszy (1730–1850), który jest nazywany äldre svenska (pol. starszy szwedzki). Daty przejścia z jednego języka do drugiego nie są szczegółowo zdefiniowane. (pl)
  • Старошведська мова — шведська мова, поширена у XVIII ст. [джерело?] Малозрозуміла сучасним носіям шведської. Старошведська мова мала великий відсоток слів латинського походження. Однією із суттєвих ознак шведської мови початку XVIII ст. була надзвичайно велика довжина речень, котрі часом не вміщувались на одній сторінці. [джерело?] (uk)
  • El suec modern és el suec parlat durant l'edat moderna. El suec modern (en suec: nysvenska) comença amb l'arribada de la impremta i la Reforma. El 1541, després d'assumir el poder, el nou monarca Gustau Vasa ordenà una traducció en suec de la Bíblia, coneguda habitualment com a . La traducció fou considerada tan reeixida i influent que, amb la incorporació de revisions en edicions posteriors, romangué la traducció més comuna de la Bíblia fins al 1917. Els traductors principals foren i els germans i . (ca)
  • O Sueco Moderno – Nysvenska – é a designação da lingua sueca usada no período aproximado de 1520-1850, sucedendo ao Sueco Antigo – Fornsvenska. Costuma ser dividido em dois estádios: * 1520-1730 – Äldre nysvenska * 1730-1850 – Yngre nysvenska (pt)
  • Nysvenska är ett litteraturhistoriskt begrepp som betecknar en av svenskans många språkperioder. Svenskan som talades under perioden 1526–1879. Nysvenskan brukar delas upp i äldre nysvenska (1526–1730) och yngre nysvenska (även kallad äldre svenska, 1730–1850). Årtalsgränserna är ungefärliga. Man bör räkna med en viss överlappning. Alfabetet var det latinska.[källa behövs] (sv)
rdfs:label
  • Suec modern (ca)
  • Bahasa Swedia Modern (in)
  • Modern Swedish (en)
  • Nysvenska (pl)
  • Sueco moderno (pt)
  • Nysvenska (sv)
  • Старошведська мова (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Modern Swedish (en)
  • nysvenska (en)
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:ancestor of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License