An Entity of Type: book, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Kalīla wa-Dimna or Kelileh va demneh (Arabic: كليلة ودمنة) is a book containing a collection of fables. A lot of researchers have agreed that the book goes back to Indian roots, and was based on the Sanskrit text Pañcatantra. It was translated into Arabic in the Abbasid age specifically in the second hijri century (the eighth century CE) by Abdullah ibn al-Muqaffa using his own writing style. Before being translated into Arabic, it was translated into the Pahlavi language (old Persian) at the beginning of the sixth century CE by orders from the king of sasanian empire, Khosrow I.

Property Value
dbo:abstract
  • كليلة ودمنة (بالقشتالية: Calila e Dimna) و(بالإسبانية: Calila y Dimna)‏ عبارة عن مجموعة من القصص التي كُتبت بالقشتالية سنة 1251م مترجمة من كتاب كليلة ودمنة بأمر من ألفونسو العاشر عندما كان لا يزال أميراً. (ar)
  • Calila i Dimna (en àrab: کـَـلیله وَ دِمـنه Kalila wa-Dimna) és el títol de la versió àrab d'una col·lecció de faules d'origen indi, algunes de les quals coincideixen amb diverses faules del Panchatantra. La col·lecció fou traduïda al segle vi del sànscrit al pahlavi, i Ibn al-Muqaffa’ en feu la versió àrab al segle viii, la qual serví de base a les nombroses traduccions posteriors. És especialment coneguda la traducció castellana, que fou feta traduir per Alfons X el Savi l'any 1251 amb el títol "Calila e Dimna". Les faules tenen intenció moralitzant i estan protagonitzades per animals que representen situacions humanes. (ca)
  • كَلِيلَة ودِمْنَة كتاب يتضمّن مجموعة من القصص، ترجمَهُ عبد الله بن المقفع من الفهلوية إلى اللغة العربية في العصر العباسي وتحديدًا في القرن الثاني الهجري الموافق للقرن الثامن الميلادي وصاغه بأسلوبه الأدبي مُتصرفًا به عن الكتاب الأصلي. أجمع العديد من الباحثين على أن الكتاب يعود لأصول هندية: كُتِبَ الفصول الخمسة (بالسنسكريتية: पञ्चतन्त्र؛ پنچاتنترا)‏ باللغة السنسكريتية في القرن الرابع الميلادي، ومن ثم تُرجم إلى اللغة الفهلوية في أوائل القرن السادس الميلادي بأمر من كسرى الأول. تذكر مقدمة الكتاب أن الحكيم الهندي «بَيْدَبا» قد ألّفه لملك الهند «دَبْشليم»، وقد استخدم المؤلف الحيوانات والطيور كشخصيات رئيسية فيه، وهي ترمز في الأساس إلى شخصيات بشرية وتتضمن القصص عدة مواضيع من أبرزها العلاقة بين الحاكم والمحكوم، بالإضافة إلى عدد من الحِكم والمواعظ.حينما علم كسرى فارس «أنوشيروان» بأمر الكتاب وما يحتويه من المواعظ، أمر الطبيب «بَرْزَوَيه» بالذهاب إلى بلاد الهند ونسخ ما جاء في ذلك الكتاب ونقله إلى الفهلوية الفارسية. يتألف الكتاب من خمسة عشر باباً رئيسياً تضم العديد من القصص التي أبطالها من الحيوانات، ومن أبرز شخصيات الحيوانات التي يتضمّنها الكتاب، الأسد الذي يلعب دور الملك، وخادمه الثور الذي يُدعى «شَتْرَبه» (أو شَنْزَبَه في بعض النسخ)، بالإضافة إلى اثنين من بنات آوى وهما «كليلة» و«دمنة». كما يتضمن أربعة أبواب أخرى جاءت في أولى صفحات الكتاب، وهي: باب مقدمة الكتاب، وباب بعثة برزويه إلى بلاد الهند، وباب عرض الكتاب (ترجمة عبد الله بن المقفع)، وباب بروزيه (ترجمة بُزُرجِمِهر بن البُخْتَكان). وقد لعبت النسخة العربية من الكتاب دوراً رئيسياً مهماً في انتشاره ونقله إلى لغات العالم إما عن طريق النص العربي مباشرة أو عن طريق لغات وسيطة أخذت عن النص العربي. يصنف النقاد العرب القدامى كتاب كليلة ودمنة في الطبقة الأولى من کتب العرب ويجعلونه أحد الكتب الأربعة الممتازة إلى جانب الكامل للمُبَرّد والبيان والتبيين للجاحظ والعمدة لابن رشيق. (ar)
  • Kalīla wa Dimna (arabisch كليلة ودمنة, DMG Kalīla wa-Dimna ‚Kalila und Dimna‘) ist die arabische Version eines literarischen Stoffes, dessen Anfänge in die Zeit der Kuschana und Sassaniden in Persien (2. Jahrhundert v. Chr. bis 6. Jahrhundert n. Chr.) zurückreichen und der auf Sanskrit als die altindische Dichtung Panchatantra überliefert ist. Pandsch bedeutet in indoiranischen Sprachen „fünf“ und tantra ursprünglich „Gewebe“. Diese Sammlung von Fabeln, Märchen und Geschichten wurde im indoiranischen Kulturkreis als Stoff für die Erziehung am Hof gebraucht, zumal mit Panchatantra „Fünf Sinne“ oder „Fünf Musen“ gemeint sein kann. Im 6. Jahrhundert übertrug Burzoe den Sanskrittext ins Mittelpersische. Ibn al Muqaffa übersetzte im 8. Jahrhundert den indoiranischen Stoff aus dem Mittelpersischen ins Arabische. 1251 ließ Alfons X., damals noch Kronprinz, eine Übersetzung ins Altspanische anfertigen. Die Prosafassung der Tiergeschichten, die inzwischen in über sechzig Sprachen der Welt übersetzt wurden, gehört zur Weltliteratur schlechthin. Sie wurde im Jahre 1837 ins Deutsche übertragen. Eine türkische Fassung des Buches wurde im 19. Jahrhundert in der Landesbibliothek Gotha entdeckt. Im Gebiet des heutigen Afghanistan wird das in gebundener Sprache verfasste Werk oft als (panǧ ketāb bzw.) Pandsch Ketab („Fünf Bücher“) und selten als Kalīla wa Dimna bezeichnet. Mit Hilfe dieser „Bücher“ haben die Kinder in der Dorfschule, der Koranschule und in den Familien mit besonderem Spaß Lesen und Schreiben gelernt. Vom Panchatantra bzw. Kalīla wa Dimna gibt es eine Vielzahl von Ausgaben, die in etliche Sprachen der Welt übertragen sind. In Europa ist Kalīla wa Dimna seit dem 11. Jahrhundert bekannt. Das Meisterwerk von Rudaki ist eine Version des Kalīla wa Dimna, die er in Versform in Neupersisch verfasste. Abū l-Qasem-e Ferdousī widmete ein Kapitel seines Schahnama („Buch der Könige“) mit insgesamt 134 Zeilen dieser lehrreichen, unterhaltenden und humorvollen Fabelsammlung von Rudaki. (de)
  • Kalila kaj Dimna (arabe كَلِيلة وَدِمنة, Kalīla ŭa-Dimna) estas araba traduko el Panĉatantra, kiu ekestiĝis tempe de la Kuŝana Imperio kaj la sasanidoj en Persio (2-a jarcento antaŭ Komuna Erao ĝis 6-a jarcento). La reĝo Alfonso la 10-a komisiis la tradukon al la hispana de pluraj orientaj fabloj kaj rakontoj kiuj kvankam estis skribitaj en la araba, estis de hinda origino, kiel ekzemple la Kalila ŭa-Dimna, en 1251. Ankaŭ la Sendebar. Ili estis tradukitaj rekte en la kastilian. tradukis ĝin dum la 8-a jarcento el la indo-irania en la araban. (eo)
  • Calila e Dimna es una colección de relatos fechada hacia 1251, probablemente traducida por orden de Alfonso X el Sabio cuanto todavía era un infante. Originariamente era una obra india, traducida al persa medio en la era sasánida. Calila y Dimna, llamada así por los nombres de dos chacales, es una obra sapiencial en la que se narran cuentos (mayormente fábulas). Una gran parte de los cuentos narrados tienen que ver con estos dos chacales. El origen hindú de estos cuentos se data entre los años 500 y 100 a. C.​ La obra es en realidad una compilación de máximas de los sabios de la Antigüedad, redactadas en muchas lenguas y legadas a sus hijos y admiradas en los siglos posteriores. En sus cuentos y fábulas se palpa una sabiduría práctica y se aprende cómo vivir y cómo hablar.​ Entre muchas obras relacionadas con Alfonso X, el Calila e Dimna es la más literaria. Su materia narrativa procede de la literatura oriental, pues traduce fielmente el texto árabe del Kalila wa-Dimna (كليلة ودمنة), que a su vez es la traducción que el iraní Ibn Al-Muqaffa hizo al árabe del texto en el siglo VIII (de donde se difundió por toda Europa), y este por su parte procede del Panchatantra hindú (hacia el año 300 d. C.)​ En el año 570 fue traducida al pahlavi (o persa literario) y pocos años más tarde al sirio. Conecta con los manuales sapienciales de educación de príncipes mediante el motivo oriental de las preguntas y respuestas entre el rey y un filósofo, que da paso a cuentos ejemplarizantes o exempla contados y protagonizados por animales: un buey, un león y dos zorros/lobos llamados «Calila» y «Dimna», que son quienes cuentan un mayor número de cuentos, en muchas ocasiones imbricados unos en otros en la llamada «estructura de muñecas rusas» (o de relatos enmarcados). Abundan los monólogos introspectivos, y se usa el diálogo con función dramática. La localización es muy esquemática; y la acción, más bien escasa. Una estructura muy similar se utiliza en el libro de Don Juan Manuel El conde Lucanor (s. XIV). (es)
  • Kalila wa-Dimna o Kalīla wa dimna (en árabe كليلة ودمنة, "Kalila y Dimna") es un libro, adaptación árabe de una famosa obra literaria que pasó por otras diversas traducciones y adaptaciones, remontándose a la antigua colección india de fábulas de animales Panchatantra, cuyo texto más antiguo conocido, en verso y prosa en sánscrito, está fechado alrededor del año 200, aunque es probable que las fábulas sean mucho más antiguas.​ Se desconoce el autor de este antiguo texto, pero se le ha atribuido a Visnú Sharma. (es)
  • Kalīla wa-Dimna or Kelileh va demneh (Arabic: كليلة ودمنة) is a book containing a collection of fables. A lot of researchers have agreed that the book goes back to Indian roots, and was based on the Sanskrit text Pañcatantra. It was translated into Arabic in the Abbasid age specifically in the second hijri century (the eighth century CE) by Abdullah ibn al-Muqaffa using his own writing style. Before being translated into Arabic, it was translated into the Pahlavi language (old Persian) at the beginning of the sixth century CE by orders from the king of sasanian empire, Khosrow I. The book's introduction says that the Indian scholar Bedba wrote it for Debshleem, the king of India. The author used animals and birds as the main characters in it, which mainly refer to human characters. The fables cover several subjects, the most remarkable among which is the relation between the king and his people. In addition, they include a number of aphorisms and sermons. When Khosrow I heard about the book and the sermons it contains, he ordered the physician Borzuya to travel to India, copy what is in the book, and translate it into Pahlavi Persian. King Vakhtang VI of Kartli made a translation from Persian to Georgian in the 18th century. His work, later edited by his mentor Sulkhan-Saba Orbeliani, has been used as a reference while determining the possible original text, along with an earlier unfinished translation by King David I of Kakheti. The book consists of fifteen chapters containing a lot of fables whose heroes are animals. One of the remarkable animal characters the book includes is the lion, which plays the role of the king, and his servant ox Shetrebah, in addition to two jackals, Kalila and Dimna. The book includes four other chapters which came in the first pages of the book: chapter of introduction, chapter of Borzuya's delegation to India, chapter of introducing the book translated by Abdullah ibn al-Muqaffa, and chapter of Borzuya translated by Bazrgamhr ibn al-Bakhtakan. The Arabic version of the book played an important role in spreading it, since it was translated into other languages directly from the Arabic text or through middle languages which are taken from the Arabic text. Kalila and Dimna is considered a masterpiece of Arabic and world literature, being one of the most popular and seminal books ever written. It forms part of Arab pop-culture today and remains widely read in the Arab World and almost everywhere else in over 100 languages. One of its rarest European distinctions is Guttenberg's publication in 1480 of Buch der Beispiele der alten Weisen, a German version by Anton von Pforr. La Fontaine, in the preface to his second collection of his famous Fables : "I must acknowledge that I owe the greatest part to Pilpay...." (French: Je dirai par reconnaissance que j’en dois la plus grande partie à Pilpay sage indien). with various depictions in plays, cartoons, and commentary works. (en)
  • Kalila et Dimna (en arabe Kalila wa Dimna, كَلِيلَة ودِمْنَة) est un livre qui comprend plusieurs contes, organisés selon le principe des fables enchâssées. Il a été traduit par Abdullah ibn al-Muqaffa en arabe à l'époque abbasside, plus précisément au IIe siècle de l'Hégire correspondant au VIIIe siècle de notre ère, et rédigé dans un style littéraire fondé sur le livre original. De nombreux chercheurs sont convenus que le livre est d'origine indienne : les cinq chapitres (en sanskrit : Panchatantra, cinq livres) ont été écrits en sanskrit au IVe siècle après J.C., puis traduits en langue pahlavi au début du VIe siècle après J.C. par ordre de Khosro Ier. L'introduction du livre mentionne que le brahmane indien Vichnou-Sarma (Bidpaï) a écrit pour le roi de l'Inde, (ar) (ou Dabchelim), et que l'auteur a utilisé des animaux et des oiseaux comme personnages principaux, et qu'ils symbolisent principalement des figures humaines. Les histoires incluent plusieurs sujets, notamment la relation entre le dirigeant et le gouverné, l'amitié et l'inimitié, en plus d'un certain nombre de sagesses et de morales. Lorsque Khosro Ier a appris l'existence du livre et de son contenu, il a ordonné au savant Borzouyeh d'aller en Inde et de copier ce qui était mentionné dans ce livre pour le traduire en persan pahlavi. Le livre se compose de quinze chapitres principaux qui comprennent de nombreuses histoires dont les héros sont des animaux. Parmi les personnages animaliers les plus importants inclus dans le livre figurent le lion qui joue le rôle du roi, et son serviteur le taureau, qui s'appelle Shatrabah (ou Shanzaba dans certaines versions), en plus de deux chacals, Kalila et Dimna. Il comprend également quatre autres chapitres dans les premières pages du livre, qui sont : le chapitre d'introduction, le chapitre sur la mission de Borzouyeh en Inde, le chapitre de présentation du livre (traduit par Abdullah ibn al-Muqaffa), et le chapitre sur Borzouyeh (traduit par (en)). La version arabe du livre a joué un rôle majeur dans sa diffusion et sa transmission au reste du monde, soit par le texte arabe directement, soit par des langues intermédiaires tirées du texte arabe. Les anciens critiques arabes classent Kalila wa Dimna au premier rang des livres arabes et en font l'un des quatre meilleurs livres avec Al-Kamil d'Al-Mubarrad, Al-Bayan wa al-tabyin d'Al-Jahiz et Al-'Umda d'Ibn Rachiq. (fr)
  • Hikayat Kalilah dan Daminah (bahasa Suryani: 'Kalilag va Damnag', bahasa Arab: 'Kalila wa Dimna'), adalah sebuah karya sastra bahasa Sanskerta bernama Pañcatantra yang berasal dari India. Sebelumnya karya ini diterjemahkan ke dialek bahasa Persia dan lalu ke bahasa Suryani sebelum ke bahasa Arab. Kemudian diterjemahkan ke bahasa-bahasa Eropa. Thomas Irving (1980) menyatakan lebih lanjut bahwa cerita-cerita dari Afrika Utara dibawa ke Afrika di sebelah selatan Sahara dan dari sana lalu dibawa ke Amerika Utara oleh para budak-budak Afrika. (in)
  • Kalila et Dimna est la traduction d'une œuvre de la littérature orientale (le Kalila wa-Dimna en arabe) en castillan, probablement à la demande d'Alphonse X le Sage encore enfant. Cette traduction, qui prend la forme d'une collection de contes, date de 1251. (fr)
  • 『カリーラとディムナ』(Kalīla wa Dimna)は、アラビア語文学の物語。インドの寓話集『パンチャタントラ』を基盤とした寓話集である。 題名の「カリーラ」と「ディムナ」は物語に登場するヒョウの名前であり、第1編「ライオンと牛」の主人公カラタカ(Karataka)とダマナカ(Damanaka)の名前が転訛したものである。1644年にフランスで『ビドパーイの物語』という題で訳されたが、ビドパーイは物語に登場する哲学者の名前に由来する。 イブン・アル=ムカッファが訳した版はアラビア文学最古の散文とされ、アラビア語散文の規範となっている。 物語は、哲学者バイダバーがインド王の求めに対して、教訓を含んだ物語を語る形式をとっている。寓話には人間と動物が登場し、人間と動物を対等なものとしてみなすインドの精神世界が背景にあると考えられている。ペルシア、アラブ世界の人間にはこうした価値観は奇異なものであり、ムカッファ以後にイスラム世界に動物寓話を描く人間がほとんど現れなかった理由とも言われる。 宗教から離れて、人生の幸福を追求する点に物語の特徴がある。 (ja)
  • Kalila och Dimna (persiska کلیله و دمنه), är den persiska titeln på ett berömt österländskt sagoverk. Det ursprungliga arbetet, en buddhistisk lärodikt ("furstespegel" eller "regeringskonst") på sanskrit i 13 böcker, är förlorat, men dess tillvaro ådagalagd av Benfey genom jämförelse mellan de delar av detsamma, som ingått i senare indiska samlingar ("", "Panchatantra", "Mahabharata" med flera), och västasiatiska översättningar av det. Under 500-talet översattes det nämligen av läkaren Barzoi på Persiens dåvarande officiella språk, pahlevi, under titeln "Kalilak och Damnak", efter namnen på de i första avdelningen ("Om tjuren och lejonet") uppträdande schakalerna (sanskrit Karataka och Damanaka). Denna översättning är förlorad. Från pehlevi gjordes tidigt dels en syrisk översättning, först 1870 återfunnen och utgiven av Bickell med inledning av Benfey (1876), dels, av Abdallah Ibn al-Muqaffa (död omkring 757), en arabisk, som föreligger i en mängd mer eller mindre olika redaktioner, av vilka blott en finns fullständigt utgiven (av Silvestre de Sacy, Paris 1816; senare översättning på tyska och engelska). Den arabiska texten är utgiven i åtminstone 16 upplagor (Beirut, Bulak, Kairo, Bombay, med mera). Från arabiskan utgår åtminstone fyra olika äldre översättningar: 1. * på grekiska under titeln "Stefanites kai Ichnilatis", omkring 1080 (utgiven av Stark, Berlin 1697; Prolegomena därtill under presidium av Flodérus, Uppsala 1780), sedan i tur och ordning översättningar på slaviska språk, latin och italienska; 2. * på persiska på 1100-talet, sedan omarbetad av Husain-Vaiz samt efter honom översatt till bland annat på turkiska, franska och engelska; 3. * på hebreiska, därifrån på latin på 1200-talet genom under titel "Directorium vitae humanae" (tryckt omkring 1480) och från latin på tyska (tryckt i flera upplagor redan på 1400-talet); 4. * på spanska i mitten av 1200-talet. Åtminstone 40 språk hade tidigt översättningar av detta sagoverk (svensk översättning 1745; en dansk redan 1618). I det hela ger de nyss nämnda bearbetningarna, även de också är ganska fria och flera föreligger i många olika "recensioner", en riktigare föreställning om urskriften, än de indiska (och mongoliska) gör. "Kalila och Dimna" är den viktigaste bland de samlingar, genom vilka Indiens rika sagoskatt överfördes till västra Asien och Europa. Närmare bestämt är den ett fabelverk (med talande djur, liksom flertalet av indiska sagosamlingar); dess innehåll är till en del av västerländskt ursprung, men återkommer i alla fall betydligt omskapat. Efter namnet på den brahmin, som i inklädnaden föreställs berätta sagorna för kung Dabschelim, kallas samlingen i en del redaktioner och översättningar "Bidpais fabler" (se ). (sv)
  • «Калила ва Димна», то есть «Глупый и Коварный» [шакалы], иначе рассказы Бидпаи (Пильпая), — сборник древнеиндийского происхождения жанра апологической литературы (нравственное поучение посредством сцен, где героями являются животные). Появился как адаптированный перевод, сделанный персом Борзуем около 570 года на пехлевийский язык, санскритского сочинения «Панчатантра» (давшего начало ). Затем в VIII веке древнеперсидский текст был переведён аль-Мукаффой на арабский язык; ныне это классическое произведение арабской прозы. Через арабов рассказы перешли на Запад, где были переведены на большинство европейских языков и породили множество апологических произведений во всех литературах Средних веков и века Возрождения, потерпев важную перемену: если на Востоке рассказы отличаются чисто дидактическим характером и приводятся исключительно с целью доказательства какой-нибудь нравственной истины, в Европе они принимают более сильный отпечаток эпического характера и становятся баснями. Не менее десятой части всех наиболее распространённых в Европе народных сказаний возникли из того или другого рассказа данного сборника, где заключается также немало данных из животного эпоса, особенно относительно лисицы (Рейнеке Лис), отчего, например, в еврейской литературе эти басни носили название «басни о лисицах». В византийско-греческой адаптации именуется «» (1081 год), именно эта версия проникла в славянские языки. (ru)
dbo:author
dbo:language
dbo:literaryGenre
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 23132358 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 64204 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120593060 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:author
dbp:caption
  • An Arabic drawing from the book dating back to the year 1220 AD, depicting both “Kalila” and “Dimna” (en)
dbp:genre
dbp:language
  • Arabic (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • كليلة ودمنة (بالقشتالية: Calila e Dimna) و(بالإسبانية: Calila y Dimna)‏ عبارة عن مجموعة من القصص التي كُتبت بالقشتالية سنة 1251م مترجمة من كتاب كليلة ودمنة بأمر من ألفونسو العاشر عندما كان لا يزال أميراً. (ar)
  • Kalila kaj Dimna (arabe كَلِيلة وَدِمنة, Kalīla ŭa-Dimna) estas araba traduko el Panĉatantra, kiu ekestiĝis tempe de la Kuŝana Imperio kaj la sasanidoj en Persio (2-a jarcento antaŭ Komuna Erao ĝis 6-a jarcento). La reĝo Alfonso la 10-a komisiis la tradukon al la hispana de pluraj orientaj fabloj kaj rakontoj kiuj kvankam estis skribitaj en la araba, estis de hinda origino, kiel ekzemple la Kalila ŭa-Dimna, en 1251. Ankaŭ la Sendebar. Ili estis tradukitaj rekte en la kastilian. tradukis ĝin dum la 8-a jarcento el la indo-irania en la araban. (eo)
  • Kalila wa-Dimna o Kalīla wa dimna (en árabe كليلة ودمنة, "Kalila y Dimna") es un libro, adaptación árabe de una famosa obra literaria que pasó por otras diversas traducciones y adaptaciones, remontándose a la antigua colección india de fábulas de animales Panchatantra, cuyo texto más antiguo conocido, en verso y prosa en sánscrito, está fechado alrededor del año 200, aunque es probable que las fábulas sean mucho más antiguas.​ Se desconoce el autor de este antiguo texto, pero se le ha atribuido a Visnú Sharma. (es)
  • Hikayat Kalilah dan Daminah (bahasa Suryani: 'Kalilag va Damnag', bahasa Arab: 'Kalila wa Dimna'), adalah sebuah karya sastra bahasa Sanskerta bernama Pañcatantra yang berasal dari India. Sebelumnya karya ini diterjemahkan ke dialek bahasa Persia dan lalu ke bahasa Suryani sebelum ke bahasa Arab. Kemudian diterjemahkan ke bahasa-bahasa Eropa. Thomas Irving (1980) menyatakan lebih lanjut bahwa cerita-cerita dari Afrika Utara dibawa ke Afrika di sebelah selatan Sahara dan dari sana lalu dibawa ke Amerika Utara oleh para budak-budak Afrika. (in)
  • Kalila et Dimna est la traduction d'une œuvre de la littérature orientale (le Kalila wa-Dimna en arabe) en castillan, probablement à la demande d'Alphonse X le Sage encore enfant. Cette traduction, qui prend la forme d'une collection de contes, date de 1251. (fr)
  • 『カリーラとディムナ』(Kalīla wa Dimna)は、アラビア語文学の物語。インドの寓話集『パンチャタントラ』を基盤とした寓話集である。 題名の「カリーラ」と「ディムナ」は物語に登場するヒョウの名前であり、第1編「ライオンと牛」の主人公カラタカ(Karataka)とダマナカ(Damanaka)の名前が転訛したものである。1644年にフランスで『ビドパーイの物語』という題で訳されたが、ビドパーイは物語に登場する哲学者の名前に由来する。 イブン・アル=ムカッファが訳した版はアラビア文学最古の散文とされ、アラビア語散文の規範となっている。 物語は、哲学者バイダバーがインド王の求めに対して、教訓を含んだ物語を語る形式をとっている。寓話には人間と動物が登場し、人間と動物を対等なものとしてみなすインドの精神世界が背景にあると考えられている。ペルシア、アラブ世界の人間にはこうした価値観は奇異なものであり、ムカッファ以後にイスラム世界に動物寓話を描く人間がほとんど現れなかった理由とも言われる。 宗教から離れて、人生の幸福を追求する点に物語の特徴がある。 (ja)
  • كَلِيلَة ودِمْنَة كتاب يتضمّن مجموعة من القصص، ترجمَهُ عبد الله بن المقفع من الفهلوية إلى اللغة العربية في العصر العباسي وتحديدًا في القرن الثاني الهجري الموافق للقرن الثامن الميلادي وصاغه بأسلوبه الأدبي مُتصرفًا به عن الكتاب الأصلي. أجمع العديد من الباحثين على أن الكتاب يعود لأصول هندية: كُتِبَ الفصول الخمسة (بالسنسكريتية: पञ्चतन्त्र؛ پنچاتنترا)‏ باللغة السنسكريتية في القرن الرابع الميلادي، ومن ثم تُرجم إلى اللغة الفهلوية في أوائل القرن السادس الميلادي بأمر من كسرى الأول. (ar)
  • Calila i Dimna (en àrab: کـَـلیله وَ دِمـنه Kalila wa-Dimna) és el títol de la versió àrab d'una col·lecció de faules d'origen indi, algunes de les quals coincideixen amb diverses faules del Panchatantra. La col·lecció fou traduïda al segle vi del sànscrit al pahlavi, i Ibn al-Muqaffa’ en feu la versió àrab al segle viii, la qual serví de base a les nombroses traduccions posteriors. És especialment coneguda la traducció castellana, que fou feta traduir per Alfons X el Savi l'any 1251 amb el títol "Calila e Dimna". (ca)
  • Kalīla wa Dimna (arabisch كليلة ودمنة, DMG Kalīla wa-Dimna ‚Kalila und Dimna‘) ist die arabische Version eines literarischen Stoffes, dessen Anfänge in die Zeit der Kuschana und Sassaniden in Persien (2. Jahrhundert v. Chr. bis 6. Jahrhundert n. Chr.) zurückreichen und der auf Sanskrit als die altindische Dichtung Panchatantra überliefert ist. Vom Panchatantra bzw. Kalīla wa Dimna gibt es eine Vielzahl von Ausgaben, die in etliche Sprachen der Welt übertragen sind. In Europa ist Kalīla wa Dimna seit dem 11. Jahrhundert bekannt. (de)
  • Calila e Dimna es una colección de relatos fechada hacia 1251, probablemente traducida por orden de Alfonso X el Sabio cuanto todavía era un infante. Originariamente era una obra india, traducida al persa medio en la era sasánida. Calila y Dimna, llamada así por los nombres de dos chacales, es una obra sapiencial en la que se narran cuentos (mayormente fábulas). Una gran parte de los cuentos narrados tienen que ver con estos dos chacales. El origen hindú de estos cuentos se data entre los años 500 y 100 a. C.​ (es)
  • Kalīla wa-Dimna or Kelileh va demneh (Arabic: كليلة ودمنة) is a book containing a collection of fables. A lot of researchers have agreed that the book goes back to Indian roots, and was based on the Sanskrit text Pañcatantra. It was translated into Arabic in the Abbasid age specifically in the second hijri century (the eighth century CE) by Abdullah ibn al-Muqaffa using his own writing style. Before being translated into Arabic, it was translated into the Pahlavi language (old Persian) at the beginning of the sixth century CE by orders from the king of sasanian empire, Khosrow I. (en)
  • Kalila et Dimna (en arabe Kalila wa Dimna, كَلِيلَة ودِمْنَة) est un livre qui comprend plusieurs contes, organisés selon le principe des fables enchâssées. Il a été traduit par Abdullah ibn al-Muqaffa en arabe à l'époque abbasside, plus précisément au IIe siècle de l'Hégire correspondant au VIIIe siècle de notre ère, et rédigé dans un style littéraire fondé sur le livre original. De nombreux chercheurs sont convenus que le livre est d'origine indienne : les cinq chapitres (en sanskrit : Panchatantra, cinq livres) ont été écrits en sanskrit au IVe siècle après J.C., puis traduits en langue pahlavi au début du VIe siècle après J.C. par ordre de Khosro Ier. (fr)
  • «Калила ва Димна», то есть «Глупый и Коварный» [шакалы], иначе рассказы Бидпаи (Пильпая), — сборник древнеиндийского происхождения жанра апологической литературы (нравственное поучение посредством сцен, где героями являются животные). Появился как адаптированный перевод, сделанный персом Борзуем около 570 года на пехлевийский язык, санскритского сочинения «Панчатантра» (давшего начало ). Затем в VIII веке древнеперсидский текст был переведён аль-Мукаффой на арабский язык; ныне это классическое произведение арабской прозы. (ru)
  • Kalila och Dimna (persiska کلیله و دمنه), är den persiska titeln på ett berömt österländskt sagoverk. Det ursprungliga arbetet, en buddhistisk lärodikt ("furstespegel" eller "regeringskonst") på sanskrit i 13 böcker, är förlorat, men dess tillvaro ådagalagd av Benfey genom jämförelse mellan de delar av detsamma, som ingått i senare indiska samlingar ("", "Panchatantra", "Mahabharata" med flera), och västasiatiska översättningar av det. Under 500-talet översattes det nämligen av läkaren Barzoi på Persiens dåvarande officiella språk, pahlevi, under titeln "Kalilak och Damnak", efter namnen på de i första avdelningen ("Om tjuren och lejonet") uppträdande schakalerna (sanskrit Karataka och Damanaka). Denna översättning är förlorad. (sv)
rdfs:label
  • كليلة ودمنة (النسخة القشتالية) (ar)
  • كليلة ودمنة (ar)
  • Calila i Dimna (ca)
  • Kalīla wa Dimna (de)
  • Kalila kaj Dimna (eo)
  • Kalila wa-Dimna (es)
  • Calila y Dimna (es)
  • Hikayat Kalilah dan Dimnah (in)
  • Calila y Dimna (fr)
  • Kalila et Dimna (fr)
  • Kalīla wa-Dimna (en)
  • カリーラとディムナ (ja)
  • Калила ва Димна (ru)
  • Kalila och Dimna (sv)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License