| dbo:abstract
|
- Johann Christoph Woellner, ab 1786 von Woellner (* 19. Mai 1732 in Döberitz; † 10. September 1800 in Groß Rietz bei Beeskow) war ein preußischer Pastor, Gutspächter und Staatsmann unter Friedrich Wilhelm II. (de)
- Johann Christoph von Wöllner (19 May 1732, Döberitz, Margraviate of Brandenburg – 10 September 1800, Grossriez near Beeskow) was a Prussian pastor and politician under King Frederick William II. He was inclined to mysticism and joined the Freemasons and Rosicrucians. Wöllner, whom Frederick the Great had described as a "treacherous and intriguing priest," had started life as a poor tutor in the family of General , a noble of the Margraviate of Brandenburg. After the general's death and to the scandal of king and nobility, he married the general's daughter, and with his mother-in-law's assistance settled down on a small estate. By his practical experiments and writings he gained a considerable reputation as an economist; but his ambition was not content with this, and he sought to extend his influence by joining first the Freemasons and afterwards the Rosicrucians. Wöllner, with his impressive personality and easy if superficial eloquence, was just the man to lead a movement of this kind. Under his influence the order spread rapidly, and he soon found himself the supreme director (Oberhauptdirektor) of several circles, which included in their membership princes, officers and high officials. As a Rosicrucian Wöllner dabbled in alchemy and other mystic arts, but he was also zealous for Christian orthodoxy as well as the Enlightenment concept of religion as an important factor in maintaining public order. A few months before Frederick II's death, Wöllner wrote to his friend the Rosicrucian Johann Rudolph von Bischoffswerder (1741–1803) that his highest ambition was to be placed at the head of the religious department of the state as an unworthy instrument in the hand of Ormesus (the prince of Prussia's Rosicrucian name) "for the purpose of saving millions of souls from perdition and bringing back the whole country to the faith of Jesus Christ." Despite this statement, king Frederick William II of Prussia, with Christoph von Wöllner as Minister of Justice and head of the Office for the Worship, instituted the Königliche Examinations-Commission in geistlichen Sachen with the declared public purpose of managing and controlling any religious or spiritual activity in all the nation, and of applying the relative decree of 9 July 1788. The Commission had also the legal power of confiscation on money and properties. Among the most famous victims of this censorship, Immanuel Kant, with his 1793 first published script, titled Religion within the Bounds of Bare Reason. The theologian Karl Friedrich Bahrdt saw himself forced to lay down his magisterium because of the new regulations. (en)
- Johann Christoph von Wöllner (né le 19 mai 1732 à Döberitz en Brandebourg - mort le 10 septembre 1800 à Groß Rietz près de Beeskow) est un pasteur et un homme d'État prussien du XVIIIe siècle. (fr)
- Johann Christoph von Wöllner (Premnitz, 19 maggio 1732 – Groß Rietz, 10 settembre 1800) è stato un mistico, presbitero e politico tedesco Fu incline al misticismo, membro della Massoneria e dei Rosacroce d'oro. Fu descritto da Re Federico II di Prussia come un sacerdote insidioso e intrigante, che iniziò la sua carriera come modesto precettore della famiglia del Generale August Frederick von Itzenplitz, nobile della Marca di Brandeburgo. (it)
- Johann Christoph von Wöllner (ur. 19 maja 1732 w Döbritz, zm. 10 września 1800 w Groß Rietz) − był pruskim pastorem i politykiem. W latach 1749-54 studiował teologię w Halle. Głosił pietyzm i pisał pamflety religijne. Był przeciwnikiem Fryderyka Wielkiego. W roku 1770 książę Henryk Pruski uczynił go swym doradcą. Wkrótce potem Wöllner został wolnomularzem w loży Zu den Drei Weltkugeln. Gdy religijny i przesądny Fryderyk Wilhelm II Pruski przejął tron (1786), Wöllner uzyskał wpływy na dworze. W 1788 spowodował, że minister-reformator Karl von Zedlitz stracił swe stanowisko. Ze śmiercią Fryderyka Wilhelma II 6 listopada 1797 roku skończyła się jego kariera polityczna. Osiadł więc w zakupionym w 1790 majątku Groß-Rietz i tam zmarł w roku 1800. (pl)
- Иоганн Кристоф фон Вёльнер (нем. Johann Christoph von Woellner; 19 мая 1732, Далльгов-Дёбериц, провинция Бранденбург, королевство Пруссия — 10 сентября 1800, Бесков) — прусский государственный деятель, министр юстиции и образования в период правления короля Фридриха Вильгельма II. Действительный членПрусской академии наук. С его именем связано введение розенкрейцерства в России. (ru)
- Johann Christoph von Woellner (Wöllner), född den 19 maj 1732 i Döberitz vid Spandau, död den 10 september 1800 på sitt gods Gross Rietz vid Beeskow, var en preussisk ämbetsman. von Woellner var informator hos , som 1754 kallade honom till kyrkoherde i Gross Behnitz invid Berlin, men von Woellner övergav 1760 prästkallet, skaffade sig anseende som framstående jordbrukare, gifte sig 1766 (trots motstånd från Fredrik II) med Itzenplitz dotter och var 1770-86 prins Henriks kammarråd. Genom ordensväsendet (särskilt rosenkreutzarnas orden) kom han i nära beröring med tronföljaren Fredrik Vilhelm, åt vilken han gav goda råd i regeringsangelägenheter och som efter sin (1786) adlade honom och utnämnde honom till geheimeöverfinansråd och (1788) till geheimestats- och justitieminister. Som sådan förmådde han kungen att utfärda det mot "upplysningen" riktade, intoleranta så kallade Wöllnerska religionsediktet av den 9 juli 1788, vilket med avsättning och borgerliga straff hotade varje avvikelse av protestantiska präster eller lärare från de symboliska böckernas läror. Därpå följde censurediktet av den 19 december samma år och upprättandet (i maj 1791) av Geistliche Immediatexaminationskommission, som skulle övervaka prästerskapet och bringa religionsediktet till verkställighet. Så snart Fredrik Vilhelm III uppstigit på tronen (i november 1797), upphävde han religionsediktet (27 december) och upplöste kommissionen. Kort därefter fick von Woellner avsked utan pension (i mars 1798). (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Johann Christoph Woellner, ab 1786 von Woellner (* 19. Mai 1732 in Döberitz; † 10. September 1800 in Groß Rietz bei Beeskow) war ein preußischer Pastor, Gutspächter und Staatsmann unter Friedrich Wilhelm II. (de)
- Johann Christoph von Wöllner (né le 19 mai 1732 à Döberitz en Brandebourg - mort le 10 septembre 1800 à Groß Rietz près de Beeskow) est un pasteur et un homme d'État prussien du XVIIIe siècle. (fr)
- Johann Christoph von Wöllner (Premnitz, 19 maggio 1732 – Groß Rietz, 10 settembre 1800) è stato un mistico, presbitero e politico tedesco Fu incline al misticismo, membro della Massoneria e dei Rosacroce d'oro. Fu descritto da Re Federico II di Prussia come un sacerdote insidioso e intrigante, che iniziò la sua carriera come modesto precettore della famiglia del Generale August Frederick von Itzenplitz, nobile della Marca di Brandeburgo. (it)
- Johann Christoph von Wöllner (ur. 19 maja 1732 w Döbritz, zm. 10 września 1800 w Groß Rietz) − był pruskim pastorem i politykiem. W latach 1749-54 studiował teologię w Halle. Głosił pietyzm i pisał pamflety religijne. Był przeciwnikiem Fryderyka Wielkiego. W roku 1770 książę Henryk Pruski uczynił go swym doradcą. Wkrótce potem Wöllner został wolnomularzem w loży Zu den Drei Weltkugeln. Gdy religijny i przesądny Fryderyk Wilhelm II Pruski przejął tron (1786), Wöllner uzyskał wpływy na dworze. W 1788 spowodował, że minister-reformator Karl von Zedlitz stracił swe stanowisko. Ze śmiercią Fryderyka Wilhelma II 6 listopada 1797 roku skończyła się jego kariera polityczna. Osiadł więc w zakupionym w 1790 majątku Groß-Rietz i tam zmarł w roku 1800. (pl)
- Иоганн Кристоф фон Вёльнер (нем. Johann Christoph von Woellner; 19 мая 1732, Далльгов-Дёбериц, провинция Бранденбург, королевство Пруссия — 10 сентября 1800, Бесков) — прусский государственный деятель, министр юстиции и образования в период правления короля Фридриха Вильгельма II. Действительный членПрусской академии наук. С его именем связано введение розенкрейцерства в России. (ru)
- Johann Christoph von Wöllner (19 May 1732, Döberitz, Margraviate of Brandenburg – 10 September 1800, Grossriez near Beeskow) was a Prussian pastor and politician under King Frederick William II. He was inclined to mysticism and joined the Freemasons and Rosicrucians. Among the most famous victims of this censorship, Immanuel Kant, with his 1793 first published script, titled Religion within the Bounds of Bare Reason. The theologian Karl Friedrich Bahrdt saw himself forced to lay down his magisterium because of the new regulations. (en)
- Johann Christoph von Woellner (Wöllner), född den 19 maj 1732 i Döberitz vid Spandau, död den 10 september 1800 på sitt gods Gross Rietz vid Beeskow, var en preussisk ämbetsman. von Woellner var informator hos , som 1754 kallade honom till kyrkoherde i Gross Behnitz invid Berlin, men von Woellner övergav 1760 prästkallet, skaffade sig anseende som framstående jordbrukare, gifte sig 1766 (trots motstånd från Fredrik II) med Itzenplitz dotter och var 1770-86 prins Henriks kammarråd. Genom ordensväsendet (särskilt rosenkreutzarnas orden) kom han i nära beröring med tronföljaren Fredrik Vilhelm, åt vilken han gav goda råd i regeringsangelägenheter och som efter sin (1786) adlade honom och utnämnde honom till geheimeöverfinansråd och (1788) till geheimestats- och justitieminister. (sv)
|
