| dbo:abstract
|
- Jens Esmark (31 de gener de 1763 - 26 de gener de 1839) va ser un professor de mineralogia dano-noruec que va contribuir en molts dels conceptes inicials de les glaceres, específicament respecte al concepte que les glaceres havien cobert grans zons en temps passats. (ca)
- Jens Esmark (* 31. Januar 1763 in , Langå Kommune; † 26. Januar 1839 in Oslo) war ein dänischer Geologe und Mineraloge. (de)
- Jens Esmark (31 January 1763 – 26 January 1839) was a Danish-Norwegian professor of mineralogy who contributed to many of the initial discoveries and conceptual analyses of glaciers, specifically the concept that glaciers had covered larger areas in the past. (en)
- Jens Esmark (31 Januari 1763 – 26 Januari 1839) adalah seorang profesor mineralogi Denmark-Norwegia yang berkontribusi pada banyak penemuan awal dan analisis konseptual gletser, khususnya konsep bahwa gletser telah mencakup area yang lebih luas pada masa lalu. (in)
- Jens Esmark, né le 31 janvier 1763 et mort le 26 janvier 1839, était un professeur de minéralogie dano-norvégien. Il a contribué à plusieurs découvertes et analyses conceptuelles sur les glaciers ; il a en particulier développé l'idée que les glaciers avaient recouvert de larges régions dans le passé. (fr)
- Jens Esmark (ur. 31 stycznia 1763 w Houlbjerg w Århus, zm. 26 stycznia 1839) – duński geolog i mineralog, działający w Norwegii, profesor geologii na uniwersytecie w Oslo, prowadził badania nad lodowcami; wysunął tezę o zlodowaceniu Skandynawii. (pl)
- Jens Esmark (ursprungligen Esmarch), född 31 januari 1763 i Houlbjerg (Hovlbjærg) nära Århus, död 26 januari 1839 i Kristiania efter en lång tids sjukdom, var en dansk-norsk mineralog. Han var bror till Lauritz Esmarch och far till Hans Morten Thrane Esmark och Laurits Martin Esmark. Esmark var prästson och visade redan som barn stort intresse för naturvetenskap. Han blev student 1784 från Randers lärdomsskola och påbörjade, enligt faderns önskan, teologiska studier, men övergick snabbt till naturvetenskap och medicin. Han tjänstgjorde i ett par år på sjukhus, men fick på Morten Thrane Brünnichs rekommendationer kungligt understöd för studier i mineralogi och metallurgi vid Bergseminariet i Kongsberg, Norge. Inom loppet av två år tog han bergsexamen i Kongsberg och juridisk och geometrisk examen i Köpenhamn, varigenom han fick behörighet som lantmätare. Åren 1791-92 studerade han vid Bergverksskolan i Freiberg under Abraham Gottlob Werner, vilket ledde till att han under hela sin vetenskapliga verksamhet förblev en ivrig neptunist. Från Freiberg fortsatte Esmark till Chemnitz, där han genomgick en kurs i mineralkemi, varigenom han uppnådde stor duglighet i blåsrörskemi. Efter att ha besökt bergverken i Transsylvanien, Polen och Schlesien besökte han under hemresan åter Werner i Freiberg och utgav på dennes anmodan sina iakttagelser från dessa resor på tyska (1798). Han kom 1797 tillbaka till Danmark och blev utnämnd till assessor vid Overbergamtet i Kongsberg. Tillsammans med Christen Pram gjorde han 1798 ett kort besök på Bornholm för att undersöka stenkollagren. År 1800 blev han medlem av Videnskabernes Selskab. Han blev 1802 lektor i mineralogi med mera vid Bergseminariet i Kongsberg och 1814 professor i bergsvetenskap vid universitetet i Kristiania. Han företog senare vetenskapliga resor till England, Danmark och Sverige och åtskilliga mineralogiska exkursioner i Norge, om vilka han har utgav berättelser, som till exempel Reise fra Christiania til Throndhjem... samt en tour til Jemteland (1829). Han uppfattade flyttblocken, moränerna (i Lysefjorden) och klippornas räffling som glaciala fenomen, om än han förlade istiden till urtiden. Han utvecklade 1824 sin världsbild i Bidrag til vor jordklodes historie (i "Magazin for Naturvidenskaberne"), vilken kan ses som en förelöpare till den utvecklingsläran. Han är främst hågkommen för denna avhandling och för sin beskrivning av den i det södra Norge utbredda "noritformationen". Förutom sin vetenskapliga verksamhet hade han ett stort intresse för landets industri, vilket tog sig uttryck i flera skrifter (om betsaft, hattfabrikation, garveri, färgeri, ölbryggeri med mera). Esmark invaldes 1825 som ledamot nummer 408 av Kungliga Vetenskapsakademien. (sv)
- Йенс Эсмарк (дат. Jens Esmark, 31 января 1763, Хольбьерг, Орхус — 26 января 1839) — датский геолог и минералог, работавший в Норвегии, профессор геологии в университете Христиании (ныне Осло), проводил исследования ледников; выдвинул тезис о ледниковой эпохе Скандинавии. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- Jens Esmark (31 de gener de 1763 - 26 de gener de 1839) va ser un professor de mineralogia dano-noruec que va contribuir en molts dels conceptes inicials de les glaceres, específicament respecte al concepte que les glaceres havien cobert grans zons en temps passats. (ca)
- Jens Esmark (* 31. Januar 1763 in , Langå Kommune; † 26. Januar 1839 in Oslo) war ein dänischer Geologe und Mineraloge. (de)
- Jens Esmark (31 January 1763 – 26 January 1839) was a Danish-Norwegian professor of mineralogy who contributed to many of the initial discoveries and conceptual analyses of glaciers, specifically the concept that glaciers had covered larger areas in the past. (en)
- Jens Esmark (31 Januari 1763 – 26 Januari 1839) adalah seorang profesor mineralogi Denmark-Norwegia yang berkontribusi pada banyak penemuan awal dan analisis konseptual gletser, khususnya konsep bahwa gletser telah mencakup area yang lebih luas pada masa lalu. (in)
- Jens Esmark, né le 31 janvier 1763 et mort le 26 janvier 1839, était un professeur de minéralogie dano-norvégien. Il a contribué à plusieurs découvertes et analyses conceptuelles sur les glaciers ; il a en particulier développé l'idée que les glaciers avaient recouvert de larges régions dans le passé. (fr)
- Jens Esmark (ur. 31 stycznia 1763 w Houlbjerg w Århus, zm. 26 stycznia 1839) – duński geolog i mineralog, działający w Norwegii, profesor geologii na uniwersytecie w Oslo, prowadził badania nad lodowcami; wysunął tezę o zlodowaceniu Skandynawii. (pl)
- Йенс Эсмарк (дат. Jens Esmark, 31 января 1763, Хольбьерг, Орхус — 26 января 1839) — датский геолог и минералог, работавший в Норвегии, профессор геологии в университете Христиании (ныне Осло), проводил исследования ледников; выдвинул тезис о ледниковой эпохе Скандинавии. (ru)
- Jens Esmark (ursprungligen Esmarch), född 31 januari 1763 i Houlbjerg (Hovlbjærg) nära Århus, död 26 januari 1839 i Kristiania efter en lång tids sjukdom, var en dansk-norsk mineralog. Han var bror till Lauritz Esmarch och far till Hans Morten Thrane Esmark och Laurits Martin Esmark. Esmark invaldes 1825 som ledamot nummer 408 av Kungliga Vetenskapsakademien. (sv)
|
