| dbo:abstract
|
- Futurism was an early 20th-century art movement which encompassed painting, sculpture, poetry, theatre, music, architecture, cinema and gastronomy. Filippo Tommaso Marinetti initiated the movement with his Manifesto of Futurism, published in February 1909. Futurist music rejected tradition and introduced experimental sounds inspired by machinery, and influenced several 20th-century composers. According to Rodney Payton, “early in the movement, the term ‘Futurism’ was misused to loosely define any sort of avant-garde effort; in English, the term was used to label a composer whose music was considered ‘difficult.’” (en)
- La musique futuriste (musica futurista en italien) rejette la tradition et introduit des sons expérimentaux inspirés par les machines. Ce mouvement a influencé plusieurs compositeurs du XXe siècle. Il fait partie du futurisme, un mouvement artistique du début du XXe siècle qui a englobé la peinture, la sculpture, la poésie, le théâtre, la musique, l'architecture, le cinéma et la gastronomie. Filippo Tommaso Marinetti l'a initié par son Manifeste du futurisme publié en février 1909. (fr)
- La musica futurista era quella concepita dall'omonimo movimento artistico italiano nato agli inizi del Novecento. La musica futurista rifiutava ogni elemento tradizionale, faceva uso di suoni sperimentali e dissonanti, e ispirò compositori del XX secolo fra cui Stravinskij, Honegger, Antheil, e Varese. (it)
- Bruïtisme (uit het Frans: bruit = 'lawaai, geruis') is een futuristische muziekstroming die ontstond rond de jaren twintig van de 20e eeuw in Italië. In het bruïtisme bestaat het compositorisch materiaal uit 'lawaai' of 'ruis', waarbij tonaliteit niet of veel minder ter zake doet. Bekende componisten zijn Marinetti en Luigi Russolo. De laatste schreef het pamflet , waarin de stijlkenmerken uiteengezet werden. Op 11 maart 1913 publiceerde de Italiaanse futuristische schilder, componist en muziekinstrumentenbouwer Luigi Russolo zijn futuristische manifest en hetzelfde jaar instrumenten, die hij (lawaaimachines) noemde. Met deze instrumenten maakte hij muziek die in hoofdzaak gebaseerd was op industrieel geluid. In 1916 publiceerde hij het boek L'arte dei rumori. (nl)
- Den 11 oktober 1910, cirka två år efter att Filippo Tommaso Marinetti publicerade sitt första futuristiska manifest, publicerade tillsammans med Marinetti Manifestet för futurismens kompositörer. Manifestet förkastade musikaliska institutioner, speciellt opera, och man menade att unga kompositörer skulle överge imitationen och influenserna från förr. Istället skulle man komponera för framtiden och låta sig inspireras av det mänskliga och det omänskliga i naturen. Redan två månader senare i mars 1911 publicerar Pratella sitt Tekniska manifest för futuristisk musik som följdes av Förgörelsen av kvadraturen i juli 1912 som båda förespråkar oljud, atonalitet, polyfoni, mikroljud och den moderna stadens ljud som bilar och flygplan. I mars 1913 publicerade Luigi Russolo Oljudens konst (en. The art of Noises, it. Lárte dei rumori) som kom att ses som det faktiska manifestet för futuristisk musik. I manifestet proklamerar Russolo för amatörens och den oskolades rättighet och skyldighet att skapa musik eftersom denne inte tyngs av traditionen. Russolo började konstruera oljudsmaskiner (it. intonarumori) tillsammans med målaren . Dessa maskiner skulle producera stadens och det moderna samhällets oljud genom att man vevade på en vev. Apparaterna såg oftast ut som stora lådor med en vev och en stor tratt och med en spak kunde man justera tonhöjden på oljudet. Han konstruerade olika maskiner som kunde skapa olika former av oljud som exempelvis scoppiatore, crepitatore, ronzatore och stropicciatore och han komponerade de tre verken Risveglio di una Citta (Uppvaknandet av en stad), Convegno d'aeroplani e d'automobili (Mötet mellan flygplanet och bilen) och Comiendo en la terraza del hotel. Den första konserten med dessa oljudsmaskiner skedde den 21 april 1914 på Teatro dal Verme i Milano. Inga av oljudsmaskinerna överlevde andra världskriget och mycket få notationer eller inspelningar finns kvar. Den enda inspelning från denna tid som finns bevarad där oljudsmaskiner används är två verk av Luigi Russolos äldre bror , Corale och Serenata som gavs ut 1924 av Societa Nazionale del Grammofono. En kompositör som inte brukar klassificeras som futurist men som umgicks med kretsen var Stravinskij. Trots manifestens propagerande för oljud och byggandet av oljudsmaskiner är övervägande delen av de stycken, där antingen inspelningar eller partitur finns kvar, pianostycken. För sin tid var dessa stycken nog så nydanande med improviserade partier etc men man kan också höra inspiration från exempelvis Claude Debussy och Erik Satie och många av futuristernas musikstycken låter idag inte alls lika revolutionära som texterna som skrevs om musiken och kompositörens roll i samhället. 1977 rekonstruerades fem oljudsmaskiner för Biennalen i Venedig och Festival (New York). Den hollandske Ljudkonstnär har også en række reproduktioner bygget. (sv)
|
| dbo:thumbnail
| |
| dbo:wikiPageExternalLink
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 8891 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| gold:hypernym
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Futurism was an early 20th-century art movement which encompassed painting, sculpture, poetry, theatre, music, architecture, cinema and gastronomy. Filippo Tommaso Marinetti initiated the movement with his Manifesto of Futurism, published in February 1909. Futurist music rejected tradition and introduced experimental sounds inspired by machinery, and influenced several 20th-century composers. According to Rodney Payton, “early in the movement, the term ‘Futurism’ was misused to loosely define any sort of avant-garde effort; in English, the term was used to label a composer whose music was considered ‘difficult.’” (en)
- La musique futuriste (musica futurista en italien) rejette la tradition et introduit des sons expérimentaux inspirés par les machines. Ce mouvement a influencé plusieurs compositeurs du XXe siècle. Il fait partie du futurisme, un mouvement artistique du début du XXe siècle qui a englobé la peinture, la sculpture, la poésie, le théâtre, la musique, l'architecture, le cinéma et la gastronomie. Filippo Tommaso Marinetti l'a initié par son Manifeste du futurisme publié en février 1909. (fr)
- La musica futurista era quella concepita dall'omonimo movimento artistico italiano nato agli inizi del Novecento. La musica futurista rifiutava ogni elemento tradizionale, faceva uso di suoni sperimentali e dissonanti, e ispirò compositori del XX secolo fra cui Stravinskij, Honegger, Antheil, e Varese. (it)
- Bruïtisme (uit het Frans: bruit = 'lawaai, geruis') is een futuristische muziekstroming die ontstond rond de jaren twintig van de 20e eeuw in Italië. In het bruïtisme bestaat het compositorisch materiaal uit 'lawaai' of 'ruis', waarbij tonaliteit niet of veel minder ter zake doet. Bekende componisten zijn Marinetti en Luigi Russolo. De laatste schreef het pamflet , waarin de stijlkenmerken uiteengezet werden. (nl)
- Den 11 oktober 1910, cirka två år efter att Filippo Tommaso Marinetti publicerade sitt första futuristiska manifest, publicerade tillsammans med Marinetti Manifestet för futurismens kompositörer. Manifestet förkastade musikaliska institutioner, speciellt opera, och man menade att unga kompositörer skulle överge imitationen och influenserna från förr. Istället skulle man komponera för framtiden och låta sig inspireras av det mänskliga och det omänskliga i naturen. (sv)
|
| rdfs:label
|
- Musique futuriste (fr)
- Futurism (music) (en)
- Musica futurista (it)
- Bruïtisme (nl)
- Futuristisk musik (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:genre
of | |
| is dbo:stylisticOrigin
of | |
| is dbo:wikiPageDisambiguates
of | |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is dbp:genre
of | |
| is dbp:stylisticOrigins
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
