| dbo:abstract
|
- فريدريش ثيودور فيشر (بالألمانية: Friedrich Theodor Vischer) (و. 1807 – 1887 م) هو سياسي، وفيلسوف، ومُنظر أدبي، وروائي، وشاعر، وكاتب مسرحي، وناقد فني، وأستاذ جامعي، وكاتب ألماني، ولد في لودفيغسبورغ، وكان عضوًا في الأكاديمية البافارية للعلوم والعلوم الإنسانية، والأكاديمية الهنغارية للعلوم، توفي عن عمر يناهز 80 عاماً. (ar)
- Friedrich Theodor Vischer (prononco [FRI:drih FERdinant FIŝa], naskiĝis la 30-an de junio 1807 en Ludwigsburg; mortis la 14-an de septembro 1887 en Gmunden en Supra Aŭstrio) estis germana protestanta teologo, verkisto, politikisto kaj profesoro pri filozofio kaj estetiko. (eo)
- Friedrich Theodor Vischer, ab 1870 von Vischer (* 30. Juni 1807 in Ludwigsburg; † 14. September 1887 in Gmunden am Traunsee), Pseudonyme Philipp U. Schartenmayer und Deutobold Symbolizetti Allegoriowitsch Mystifizinsky, war ein deutscher Literaturwissenschaftler und Philosoph im Feld der Ästhetik, Schriftsteller und Politiker. Wegen der unüblichen Schreibweise seines Namens wurde er auch als der „V-Vischer“ zitiert. (de)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburg, 30 de junio de 1807 – Gmunden, 14 de septiembre de 1887) fue un filósofo y poeta alemán. En su principal obra, Estética o ciencia de lo bello (1846-1857), Vischer acude a Hegel para mostrar que el arte es la dicotomía entre una idea y su manifestación, siendo la negación de la idea el proceso originador de la experiencia estética. Esta fractura sucede por la degradación de la forma artística, sujeta al tiempo y al consumo, siendo objetivo de la estética reconstruir esta degradación reencontrando la idea en lo absoluto. Vischer desarrolló esta teoría en clave positivista, con un concepto cercano a la psicología del arte. (es)
- Friedrich Theodor Vischer (German: [ˈfɪʃɐ]; 30 June 1807 – 14 September 1887) was a German novelist, poet, playwright, and writer on the philosophy of art. Today, he is mainly remembered as the author of the novel Auch Einer, in which he developed the concept of Die Tücke des Objekts (the spite of objects), a comic theory that inanimate objects conspire against humans. (en)
- Friedrich Theodor Vischer, né le 30 juin 1807 à Ludwigsbourg et mort le 14 septembre 1887 à Gmunden, est un historien de la littérature, philosophe et écrivain wurtembergeois. Usant des pseudonymes de Philipp U. Schartenmayer et de Deutobold Symbolizetti Allegoriowitsch Mystifizinsky, il apporta sa contribution notamment dans le champ de l'esthétique. Il est le père de Robert Vischer. (fr)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburg, 30 giugno 1807 – Gmunden, 14 settembre 1887) è stato un filosofo e poeta tedesco. (it)
- Фридрих Теодор Фи́шер (нем. Friedrich Theodor Vischer; 30 июня 1807, Людвигсбург — 14 сентября 1887, Гмунден) — немецкий философ и литературовед, эстетик и писатель, академик. (ru)
- Friedrich Theodor Vischer, född 30 juni 1807 i Ludwigsburg i Württemberg, död 14 september 1887 i Gmunden i Österrike-Ungern, var en tysk estetiker, far till Robert Vischer. Vischer ville som ung ägna sig åt målarkonsten, men tvingades i stället välja den teologiska studiebanan och blev 1831 vid det protestantiska seminariet i Maulbronn. Han hängav sig envist åt filosofiska studier och fick näring till sitt konstsinne genom att besöka Tysklands förnämsta städer 1832-1833. Sedan han några år tjänstgjort som teologisk repetent i Tübingen, lämnade han 1836 den prästerliga banan och fick 1837 en extra ordinarie professur i estetik och tysk litteratur vid universitetet i Tübingen. Åren 1839-1840 och 1843 studerade han konst i Italien och Grekland. När han utnämndes till ordinarie professor 1844 utvecklade han i tillträdestalet sina panteistiska åsikter (han var ungdomsvän och meningsfrände till David Friedrich Strauss) och kritiserades därför från det kyrkliga partiets sida så häftigt, att undervisningsministern måste suspendera honom i två år. När han 1848 blev vald till medlem av den moderata vänstern i det tyska nationalparlamentet Frankfurt am Main var han en av de, som trots parlamentets upplösning 1849 fortsatte dess sammanträden i Stuttgart. Han hamnade därför i ett spänt förhållande till sitt lands regering och mottog därför 1855 en professur vid Polytechnikum i Zürich. Han återkom 1866 till Tübingens universitet och föreläste dessutom arbeta vid Polytechnikum i Stuttgart på somrarna. År 1870 erhöll Vischer personligt adelskap och 1877 tog han avsked från professuren. Genom sitt stora arbete Æstethik oder Wissenschaft des Schönen, (3 delar, 1846-1857) framstod Vischer som den hegelska skolans och hela samtidens yppersta estetiker. I den går det att finna en skarpsinnig utveckling av de estetiska begreppen, förenad med grundliga och omfattande insikter i konst- och litteraturhistoria. Hela arbetet röjer en kraftfull karaktär, levande övertygelse och en känsla som med sin glöd färgar språket. Därtill kommer rikedom på fina och i hög grad belysande anmärkningar över enskilda konstverk. Vischer hyllar en innehållets estetik, i motsats till formestetiken. Han förklarar det sköna ur idéns och formens enhet. Hans panteism genomförs strängt. Den absoluta idén är opersonlig, enheten av alla motsatser, och han förverkligar sig i de ändliga väsendena och tingen genom en ständigt sig förnyande rörelseprocess. Vischer tillämpar den metoden vida mera systematiskt än Hegel, och därför blir huvudbegreppens anordning inte sällan beroende av det yttre tvång, som tredelningen medför. Minst tillfredsställande är på grund av det hans utredning av de allmänna estetiska begreppen, "det skönas metafysik". Han intresserade sig för fantasiverksamheten och läran om kompositionslagarna. Han uppvisade den individuella egendomligheten som ett nödvändigt moment i det sköna. Efter hans död gav sonen Robert ut två serier Vorträge (1898-1903) som innehöll Das schöne und die Kunst, Zur Einführung in die Ästhetik samt Shakespearevorträge. I de senare estetiska skrifterna visade sig Vischer inta en annan ståndpunkt än i det stora systemet så till vida att han ogillade den konstruktiva estetiken från Kritische Gänge. Vischer menade att den estetiska vetenskapen skall utgå från den empiriska psykologin. Han uppehöll sig framför allt vid åskådningen som det estetiska intryckets grundval och utvecklade "die beseeltheit" såsom skönhetens kännetecken, harmonin mellan det sinnliga och det andliga, den egentliga symbolen. Detta begrepp blev av stor betydelse för estetikens följande utveckling. (sv)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburgo, 30 de junho de 1807 — Gmunden, 14 de setembro de 1887) foi um romancista, poeta, dramaturgo e escritor alemão de filosofia da arte. Hoje, ele é lembrado principalmente como o autor do romance Auch Einer, no qual desenvolveu o conceito de Die Tücke des Objekts (o despeito dos objetos), uma teoria cômica de que objetos inanimados conspiram contra os humanos. (pt)
|
| rdfs:comment
|
- فريدريش ثيودور فيشر (بالألمانية: Friedrich Theodor Vischer) (و. 1807 – 1887 م) هو سياسي، وفيلسوف، ومُنظر أدبي، وروائي، وشاعر، وكاتب مسرحي، وناقد فني، وأستاذ جامعي، وكاتب ألماني، ولد في لودفيغسبورغ، وكان عضوًا في الأكاديمية البافارية للعلوم والعلوم الإنسانية، والأكاديمية الهنغارية للعلوم، توفي عن عمر يناهز 80 عاماً. (ar)
- Friedrich Theodor Vischer (prononco [FRI:drih FERdinant FIŝa], naskiĝis la 30-an de junio 1807 en Ludwigsburg; mortis la 14-an de septembro 1887 en Gmunden en Supra Aŭstrio) estis germana protestanta teologo, verkisto, politikisto kaj profesoro pri filozofio kaj estetiko. (eo)
- Friedrich Theodor Vischer, ab 1870 von Vischer (* 30. Juni 1807 in Ludwigsburg; † 14. September 1887 in Gmunden am Traunsee), Pseudonyme Philipp U. Schartenmayer und Deutobold Symbolizetti Allegoriowitsch Mystifizinsky, war ein deutscher Literaturwissenschaftler und Philosoph im Feld der Ästhetik, Schriftsteller und Politiker. Wegen der unüblichen Schreibweise seines Namens wurde er auch als der „V-Vischer“ zitiert. (de)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburg, 30 de junio de 1807 – Gmunden, 14 de septiembre de 1887) fue un filósofo y poeta alemán. En su principal obra, Estética o ciencia de lo bello (1846-1857), Vischer acude a Hegel para mostrar que el arte es la dicotomía entre una idea y su manifestación, siendo la negación de la idea el proceso originador de la experiencia estética. Esta fractura sucede por la degradación de la forma artística, sujeta al tiempo y al consumo, siendo objetivo de la estética reconstruir esta degradación reencontrando la idea en lo absoluto. Vischer desarrolló esta teoría en clave positivista, con un concepto cercano a la psicología del arte. (es)
- Friedrich Theodor Vischer (German: [ˈfɪʃɐ]; 30 June 1807 – 14 September 1887) was a German novelist, poet, playwright, and writer on the philosophy of art. Today, he is mainly remembered as the author of the novel Auch Einer, in which he developed the concept of Die Tücke des Objekts (the spite of objects), a comic theory that inanimate objects conspire against humans. (en)
- Friedrich Theodor Vischer, né le 30 juin 1807 à Ludwigsbourg et mort le 14 septembre 1887 à Gmunden, est un historien de la littérature, philosophe et écrivain wurtembergeois. Usant des pseudonymes de Philipp U. Schartenmayer et de Deutobold Symbolizetti Allegoriowitsch Mystifizinsky, il apporta sa contribution notamment dans le champ de l'esthétique. Il est le père de Robert Vischer. (fr)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburg, 30 giugno 1807 – Gmunden, 14 settembre 1887) è stato un filosofo e poeta tedesco. (it)
- Фридрих Теодор Фи́шер (нем. Friedrich Theodor Vischer; 30 июня 1807, Людвигсбург — 14 сентября 1887, Гмунден) — немецкий философ и литературовед, эстетик и писатель, академик. (ru)
- Friedrich Theodor Vischer (Ludwigsburgo, 30 de junho de 1807 — Gmunden, 14 de setembro de 1887) foi um romancista, poeta, dramaturgo e escritor alemão de filosofia da arte. Hoje, ele é lembrado principalmente como o autor do romance Auch Einer, no qual desenvolveu o conceito de Die Tücke des Objekts (o despeito dos objetos), uma teoria cômica de que objetos inanimados conspiram contra os humanos. (pt)
- Friedrich Theodor Vischer, född 30 juni 1807 i Ludwigsburg i Württemberg, död 14 september 1887 i Gmunden i Österrike-Ungern, var en tysk estetiker, far till Robert Vischer. Vischer ville som ung ägna sig åt målarkonsten, men tvingades i stället välja den teologiska studiebanan och blev 1831 vid det protestantiska seminariet i Maulbronn. Han hängav sig envist åt filosofiska studier och fick näring till sitt konstsinne genom att besöka Tysklands förnämsta städer 1832-1833. (sv)
|
-Portrait-Portr_00280.tif_(cropped).jpg?width=300)
-Portrait-Portr_00280.tif_(cropped).jpg){kind=link}
-Portrait-Portr_00280.tif_(cropped).jpg){kind=link}