| dbo:abstract
|
- A bi-directional vehicle is a vehicle that can be driven in either direction, forwards or backwards. Usually, the term refers to rail vehicles, such as trains or trams, and some airside transfer buses, that are equipped with driver's cabs at both ends. These vehicles generally have entry and exit doors on either side of the vehicle. One major benefit of bi-directional vehicles is the ability to reverse direction at a terminal station with a stub-end track. On a system using double track, a crossover switch is often used to move the vehicle to the other track. This situation contrasts with the use of uni-directional vehicles, which requires the use of a balloon loop, triangle junction, or turntable to reverse direction. Aside from eliminating the need for complicated railway infrastructure to turn vehicles around, the presence of doors on either side of the vehicle enable the use of island platforms. These extra doors come at the cost of reduction of seating on board the vehicle.
* v
* t
* e (en)
- Als Zweirichtungsfahrzeug werden Fahrzeuge bezeichnet, die – im Gegensatz zu Einrichtungsfahrzeugen – mit jedem ihrer beiden Enden voraus fahren können. Man findet sie fast ausschließlich im Schienenverkehr. Ein Zweirichtungsfahrzeug hat dabei entweder an beiden Enden einen Führerstand oder in der Mitte einen erhöhten Mittelführerstand, welche an beiden Seiten die nötigen Bedienelemente aufweisen. Die Begriffe „vorne“ und „hinten“ sind somit bei Zweirichtungsfahrzeugen nur zur Unterscheidung der beiden Fahrzeugenden von Bedeutung (etwa „Führerstand 1“ und „Führerstand 2“), technisch sind sie gleichwertig. Oft spricht man auch kurz vom Zweirichter. (de)
- Een tweerichtingsvoertuig of tweerichtingvoertuig is een voertuig dat met hetzelfde gemak zowel voor- als achteruit kan rijden. Dit komt vooral voor bij voertuigen die op rails rijden. Aan beide kanten van het voertuig is een plaats om het voertuig te besturen en deze voertuigen hebben aan beide zijden deuren. (nl)
- Tvåriktningsvagn (även dubbelriktningsvagn) är en spårvagn med förarplats i båda ändar. Den går följaktligen att köra åt båda hållen. Den byter körriktning oftast genom att föraren byter förarplats och vagnen växlas över på det andra spåret. En tvåriktningsvagn har i regel dörrar på båda sidor; några få spårvägar (exempelvis den i Gmunden i Österrike) har dock tvåriktningsvagnar med dörrar på bara ena sidan, som betjänar plattformar på bara ena sidan om (det då vanligen enkla) spåret. Inget hindrar dock att en enriktningsvagn ingår i ett tåg med annan vagn som gör att tåget är användbart i båda riktningarna, som en tvåriktningsvagn. Ej heller finns det något hinder för att tvåriktningsvagnar normalt används endast i en riktning. Detta kan förekomma på banor där vagnarna normalt vänder i vändslingor men där det finns tillfälliga vändplatser med övergångsväxlar. Exempel på detta är Djurgårdslinjen i Stockholm, med vändslinga i Waldemarsudde men säckvändning vid Sergels Torg, och Oslo där Rikshospitalets hållplats är i säckutförande men övriga platser vänds med vändslinga. Fördelar med en tvåriktningsvagn, jämfört med en enriktningsvagn (eller enkelriktningsvagn) är att man sparar utrymme i stadsmiljön genom att inte behöva anlägga någon vändslinga och att man kan anordna mycket enkla ändhållplatser mitt på linjen med bara ett övergångsspår, billiga nog även för sporadiskt bruk, så länge övrig spårvagns- och annan trafik tillåter det. Nackdelar : se enriktningsvagnens fördelar; i första hand att fler dörrar och fler förarplatser ger färre passagerarplatser och högre kostnad. I Sverige går tvåriktningsvagnar i reguljär trafik hos Storstockholms Lokaltrafik samt, några få, vid Norrköpings spårvägar. För järnvägarnas motorvagnar används normalt tvåriktningsvagnar, eftersom man inte använder vändslingor (de skulle behöva vara mycket stora, kanske 200 m diameter). Detta är så etablerat att beteckningen tvåriktningsvagn eller motsvarande inte används. Iore-loken har riktig förarhytt bara i ena änden, men de är avsedda att köra i par, med bakändarna hopkopplade och då blir de tvåriktningslok. (sv)
|
| dbo:thumbnail
| |
| dbo:wikiPageID
| |
| dbo:wikiPageLength
|
- 1778 (xsd:nonNegativeInteger)
|
| dbo:wikiPageRevisionID
| |
| dbo:wikiPageWikiLink
| |
| dbp:date
| |
| dbp:langcode
| |
| dbp:otherarticle
|
- Tweerichtingsvoertuig (en)
- Zweirichtungsfahrzeug (en)
|
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| dcterms:subject
| |
| gold:hypernym
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- Als Zweirichtungsfahrzeug werden Fahrzeuge bezeichnet, die – im Gegensatz zu Einrichtungsfahrzeugen – mit jedem ihrer beiden Enden voraus fahren können. Man findet sie fast ausschließlich im Schienenverkehr. Ein Zweirichtungsfahrzeug hat dabei entweder an beiden Enden einen Führerstand oder in der Mitte einen erhöhten Mittelführerstand, welche an beiden Seiten die nötigen Bedienelemente aufweisen. Die Begriffe „vorne“ und „hinten“ sind somit bei Zweirichtungsfahrzeugen nur zur Unterscheidung der beiden Fahrzeugenden von Bedeutung (etwa „Führerstand 1“ und „Führerstand 2“), technisch sind sie gleichwertig. Oft spricht man auch kurz vom Zweirichter. (de)
- Een tweerichtingsvoertuig of tweerichtingvoertuig is een voertuig dat met hetzelfde gemak zowel voor- als achteruit kan rijden. Dit komt vooral voor bij voertuigen die op rails rijden. Aan beide kanten van het voertuig is een plaats om het voertuig te besturen en deze voertuigen hebben aan beide zijden deuren. (nl)
- A bi-directional vehicle is a vehicle that can be driven in either direction, forwards or backwards. Usually, the term refers to rail vehicles, such as trains or trams, and some airside transfer buses, that are equipped with driver's cabs at both ends. These vehicles generally have entry and exit doors on either side of the vehicle. Aside from eliminating the need for complicated railway infrastructure to turn vehicles around, the presence of doors on either side of the vehicle enable the use of island platforms. These extra doors come at the cost of reduction of seating on board the vehicle. (en)
- Tvåriktningsvagn (även dubbelriktningsvagn) är en spårvagn med förarplats i båda ändar. Den går följaktligen att köra åt båda hållen. Den byter körriktning oftast genom att föraren byter förarplats och vagnen växlas över på det andra spåret. En tvåriktningsvagn har i regel dörrar på båda sidor; några få spårvägar (exempelvis den i Gmunden i Österrike) har dock tvåriktningsvagnar med dörrar på bara ena sidan, som betjänar plattformar på bara ena sidan om (det då vanligen enkla) spåret. Inget hindrar dock att en enriktningsvagn ingår i ett tåg med annan vagn som gör att tåget är användbart i båda riktningarna, som en tvåriktningsvagn. Ej heller finns det något hinder för att tvåriktningsvagnar normalt används endast i en riktning. Detta kan förekomma på banor där vagnarna normalt vänder i vä (sv)
|
| rdfs:label
|
- Zweirichtungsfahrzeug (de)
- Bi-directional vehicle (en)
- Tweerichtingsvoertuig (nl)
- Tvåriktningsvagn (sv)
|
| owl:sameAs
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is dbo:wikiPageRedirects
of | |
| is dbo:wikiPageWikiLink
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
.JPG){kind=link}
.jpg){kind=link}