This HTML5 document contains 257 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-elhttp://el.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-shhttp://sh.dbpedia.org/resource/
n55http://www.ccel.org/ccel/wace/
n28http://viaf.org/viaf/
schemahttp://schema.org/
n33https://archive.org/details/kinglearnakedtru0000kron/page/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
n32http://www.brown.edu/Departments/Portuguese_Brazilian_Studies/ejph/html/issue8/html/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
n39http://d-nb.info/gnd/
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
n42http://www.spainisculture.com/en/artistas_creadores/
dbpedia-euhttp://eu.dbpedia.org/resource/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
n17https://books.google.com/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
n11http://data.bibliotheken.nl/id/thes/
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/
n46http://ta.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
n30https://global.dbpedia.org/id/
n23https://www.fourthcentury.com/priscillian/
n34http://ark.cdlib.org/ark:/13030/ft009nb09t/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
n12http://ast.dbpedia.org/resource/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
n9https://archive.org/details/freedomnottospea0000bosm/page/
n56http://www.ccel.org/s/schaff/encyc/encyc09/htm/iv.v.xv.htm%7Cvolume=IX:
n37https://www.historytoday.com/miscellanies/
dbpedia-glhttp://gl.dbpedia.org/resource/
n6https://archive.org/details/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
n16http://dbpedia.org/resource/S:Catholic_Encyclopedia_(1913)/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#

Statements

Subject Item
dbr:Priscillian
rdf:type
yago:WikicatPeopleExcommunicatedByTheRomanCatholicChurch yago:Leader109623038 yago:WikicatBishops owl:Thing yago:Organism100004475 yago:Writer110794014 yago:Martyr110296618 yago:Object100002684 yago:CausalAgent100007347 yago:Priest110470779 yago:Victim110752093 yago:Mystic110343554 yago:GoodPerson110138767 yago:WikicatPeopleExecutedByTheRomanEmpire yago:Unfortunate109630641 yago:WikicatPeopleExecutedByDecapitation yago:Saint110546850 yago:SpiritualLeader109505153 yago:PhysicalEntity100001930 yago:Whole100003553 dbo:Person yago:ReligiousPerson109628382 yago:YagoLegalActor yago:YagoLegalActorGeo yago:WikicatMartyrs yago:Bishop109857200 yago:WikicatPeopleExecutedForHeresy yago:Wikicat4th-centuryBishops yago:WikicatPeopleFromÁvila,Spain yago:WikicatLateAntiqueLatin-languageWriters yago:Clergyman109927451 yago:Wikicat4th-centuryChristianSaints yago:Communicator109610660 yago:Person100007846 yago:Believer109847727 yago:LivingThing100004258 yago:WikicatChristianMystics
rdfs:label
Присцилліан Присциллиан Priscillian Prisziliano Priscillianus Priscillianus van Ávila Prisciliano Prisciliano Priscillian Priscilliano Prisciliano Pryscylian Πρισκιλλιανός Priscil·lià Priscillien
rdfs:comment
Prisciliano de Ávila (Galécia, c. 340 – Tréveris, 385) foi um bispo herege hispânico da cidade de Ávila (em latim: Abila), fundador do priscilianismo. Foi, junto a outros companheiros, o primeiro herege cristão justiçado no cristianismo por uma instituição civil. Prisciliano de Ávila (¿Gallaecia?, aprox. 340-Civitas Treverorum, actual Tréveris, 385) fue un obispo hispanorromano que tras ser acusado de brujería y gnosticismo​​ fue ejecutado junto a otros compañeros. Originó el movimiento ascético conocido como priscilianismo. Pryscylian lub Pryscylian z Ávili (łac. Priscillianus; ur. ok. 345, zm. 385) – biskup Ávili, heretyk, chrześcijański kaznodzieja i przywódca religijny działający w rzymskiej prowincji Hispania w IV wieku n.e. Pryscylian długo był uważany za męczennika i świętego w Hiszpanii, a szczególnie w Galicji.Mimo surowych represji pryscylianizm utrzymywał się jeszcze przez blisko 2 wieki w Hiszpanii i Galii. Присцилліан, також Прискілліан (лат. Priscillianus; бл. 340, Галлеція, Римська імперія — 385, Трір, Римська імперія), — іспанський єресіарх, єпископ Авіли (381—385), християнський письменник. Аж до XI століття залишався єдиним західним християнином, страченим за єресь. До 600 року мав послідовників (присцилліани) свого вчення, в основі якого лежав гностико-маніхейський дуалізм. Priscilliano di Avila (Galizia, 340 – Treviri, 385) è stato un vescovo spagnolo, fondatore del Priscillianesimo. Fu, insieme con altri compagni, il primo eretico affidato dalla Chiesa cattolica all'autorità civile e in seguito giustiziato. Priscillien, mort à Trèves en 385, est un évêque d'Ávila et le premier chrétien condamné à mort et exécuté par une autorité chrétienne pour hérésie. Sa doctrine, le priscillianisme, est une des hérésies condamnées par l'Église officielle primitive. Certains la rapprochent de celle des pauliciens. Prisciliano (m. 385) estis episkopo de Ávila kaj romia teologo el Galegio (en Iberio), la unua persono en historio de Kristanismo kiu estis ekzekutata pro herezo (kvankam fakte la civilaj akuzoj temis pri praktiko de magio). Li fondis asketan grupon kiu, spite persekutadon, pludaŭris en Hispanio kaj Gaŭlo ĝis fino de la 6a jarcento. La verkoj de Prisciliano kaj proksimaj sekvantoj, kiuj estis supozeble perditaj, estis rekuperitaj en 1885 kaj publikitaj en 1889. Ο Πρισκιλλιανός ( λατ: Priscillianus ) ήταν Ρωμαίος χριστιανός θεολόγος και επίσκοπος από την Ισπανία που εκτελέστηκε το 385 ως αιρετικός. Υπήρξε ο ιδρυτής του . Priscil·lià d'Àvila (Gal·lècia?, vers 340 - , actual Trèveris 385) fou bisbe hispà, fundador del priscil·lianisme considerada heretgia per l'Església Catòlica Romana. Fou, al costat d'altres companys, el primer heretge ajusticiat pel govern secular en nom de l'Església. Prisziliano Avilakoa (Gallaecia (?), 340 (?) - Civitas Treverorum, gaur egungo Treveris, Alemania, 385) hispaniar apezpiku heretikoa izan zen, priszilianismoaren sortzailea. Avilako apezpiku izendatu zuten 380. urtean. Zaragozako eta Bordeleko kontzilioek kondenatu zuten 380 eta 384. urteetan hurrenez-hurren. Bere dotrinak eragin handia izan zuen behe mailako gizartean eta emakumeengan nagusiki. Kristautasun aszetikoa predikatzen zuen. Eliza Katolikoaren izenean heriotz zigorra jaso zuen lehenengo heresea izan zen. Priscillianus van Ávila ( - ca. 385) was een Spaanse geestelijke en bisschop van Ávila van 381 tot 385. Het priscillianisme, een stroming in de christelijke kerk, is naar hem vernoemd. Priscillianus was een rijke edelman die zich toelegde op het bestuderen van godsdienstige geschriften. Hij werd bekeerd door Agape, een Spaanse dame en de redenaar Helpidius, die volgelingen waren van Marcus, een Egyptenaar uit Memphis. Marcus onderwees in Spanje Gnostische en Manicheïsche ideeën. Priscillianus ontwikkelde zich door zelfstudie van leek tot priester. Later bracht hij het in 381 zelfs tot bisschop van Ávila. Hij wordt door sommigen gezien als de eerste christelijke martelaar die door christenen om het leven is gebracht. Priscillian (in Latin: Priscillianus; Gallaecia, c. 340 - Augusta Treverorum, Gallia Belgica, c. 385) was a wealthy nobleman of Roman Hispania who promoted a strict form of Christian asceticism. He became bishop of Ávila in 380. Certain practices of his followers (such as meeting at country villas instead of attending church) were denounced at the Council of Zaragoza in 380. Tensions between Priscillian and bishops opposed to his views continued, as well as political maneuvering by both sides. Around 385, Priscillian was charged with sorcery and executed by authority of the Emperor Maximus. The ascetic movement Priscillianism is named after him, and continued in Hispania and Gaul until the late 6th century. Tractates by Priscillian and close followers, which were thought lost, were discove Присциллиа́н, также Прискиллиа́н (лат. Priscillianus; около 340, Галлеция, Римская империя — 385, Трир, Римская империя), — испанский ересиарх, епископ Авилы (381—385), христианский писатель. Вплоть до XI века оставался единственным западным христианином, казнённым за ересь. До 600 года имел последователей своего учения, в основе которого лежал гностико-манихейский дуализм. Priscillianus, död 385, var en spanjor av rik och förnäm släkt, som framträdde i slutet av 300-talet som ledare av en asketisk rörelse i Spanien med sekteriska drag. Priscillianismen hade ursprungligen karaktären av en ren lekmannarörelse, och verkar ha varit den kanske mest betydande av de många likartade, mot kyrkans förvärldsligande riktade strävandena vid denna tid. Den fann stöd hos flera spanska biskopar, genom vilkas inflytande Priscillianus själv blev biskop i Ávila. Från ursprunget utbredde sig den även till Gallien. Den framkallade från början genom sitt mot den kyrkliga ordningen stridande konventikelväsen, sitt anspråk på att återuppliva den urkristliga, "profetiska" nådegåvan och sitt bruk av från kyrkans sida ej erkända apokryfiska skrifter ett förbittrat motstånd från andra Priscillian (lateinisch Priscillianus, deutsch auch Priszillian; * um 340 wahrscheinlich in der Provinz Lusitania; † 385 in Augusta Treverorum) war ein Theologe aus der römischen Provinz Hispana Tarraconensis und Bischof von Ávila. Er gründete eine religiöse Bewegung, die eine strenge Askese für Priester und Laien, eine Erneuerung der Kirche durch den Heiligen Geist, die Abschaffung der Sklaverei und die Gleichstellung der Geschlechter befürwortete. Als angebliche Häretiker verurteilt – wohl auch aus politischen Gründen – waren Priscillian und einige seiner Anhänger die ersten Christen, die von anderen Christen wegen Ketzerei mit dem Tode bestraft wurden. Seine Bewegung bestand in Hispanien und Gallien trotz strenger Verfolgung bis nach der Mitte des 6. Jahrhunderts fort, in Galicien sogar
dcterms:subject
dbc:People_executed_by_decapitation dbc:People_executed_by_the_Roman_Empire dbc:Year_of_birth_uncertain dbc:Year_of_birth_unknown dbc:Priscillianism dbc:4th-century_Christian_mystics dbc:4th-century_Latin_writers dbc:4th-century_executions dbc:Place_of_birth_unknown dbc:People_executed_for_heresy dbc:Anti-natalists dbc:4th-century_bishops_in_Hispania dbc:385_deaths dbc:Christian_denominations_established_in_the_4th_century
dbo:wikiPageID
79598
dbo:wikiPageRevisionID
1122918717
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Suffragan dbr:CSEL dbr:Michael_Kulikowski dbr:Diocese_of_Ossonoba dbr:Latin dbr:Cleric dbr:Metropolitan_bishop dbr:Tract_(literature) dbr:Saint_James_the_Great dbr:Magister_officiorum dbr:Toulouse dbr:Martin_of_Tours dbr:Priscillianism n16:Peregrinus dbr:Paulus_Orosius dbr:F._C._Conybeare dbr:Raymond_E._Brown dbc:People_executed_by_the_Roman_Empire dbc:People_executed_by_decapitation dbr:Lent dbr:Virginity dbc:Year_of_birth_uncertain dbc:Year_of_birth_unknown dbr:Turibius_of_Astorga dbc:Priscillianism dbr:First_Epistle_of_John dbr:Fasting dbr:Interpolation dbr:Apocrypha dbr:Gnosticism dbr:Bishop_of_Aix-en-Provence dbr:Pope_Innocent_I dbr:Clerical_celibacy dbr:Lusitania dbr:Ambrose dbr:Corduba dbr:Mediolanum dbr:Augusta_Emerita dbr:Arelate dbr:University_of_Würzburg dbr:Massilia dbr:Felix_of_Trier dbr:Gallia_Narbonensis dbr:Gallia_Belgica dbc:4th-century_Christian_mystics dbr:Manichaeism dbr:Manichaean dbr:Ambrose_of_Milan dbr:Pope_Leo_I dbr:Gallaecia dbr:Gratian_(359-383) dbc:4th-century_executions dbc:Place_of_birth_unknown dbr:Ascetic dbr:Asceticism dbr:Norte,_Portugal dbc:4th-century_Latin_writers dbr:Hispania dbr:Hyginus_of_Córdoba dbr:Vienna dbc:People_executed_for_heresy dbr:Roman_Hispania dbr:Council_of_Saragossa_380 dbr:Bracara_Augusta dbc:Anti-natalists dbr:Comma_Johanneum dbr:History_Today dbr:Toletum dbr:Epistle_to_the_Hebrews dbr:Henry_Chadwick_(theologian) dbr:Augustine_of_Hippo dbr:Augusta_Treverorum dbc:4th-century_bishops_in_Hispania dbr:Synod dbr:Magnus_Maximus dbr:Galicia_(Spain) dbr:Sulpicius_Severus dbr:Roman_Gaul dbr:Charisma dbr:Pope_Siricius dbr:Portugal dbr:Bishop_of_Ávila dbc:385_deaths dbr:Gaul dbr:Caesaraugusta dbr:Asturica dbc:Christian_denominations_established_in_the_4th_century dbr:Roman_Spain dbr:Roman_Britain dbr:Burdigala dbr:Ávila,_Spain dbr:Pope_Damasus_I
dbo:wikiPageExternalLink
n6:freedomnottospea0000bosm%7Curl-access=registration n9:20 n17:books%3Fid=3REgPwAACAAJ n23: n32:ajorge_main.html n33:19 n34: n37:st-james-and-two-faces-spain n17:books%3Fid=u4i8jv0b7IkC&pg=PA284 n17:books%3Fid=kBtYocbJq6MC&pg=PA27 n17:books%3Fid=LtnECgAAQBAJ&pg=PA167 n42:prisciliano.html n17:books%3Fid=mObYAAAAMAAJ n17:books%3Fid=zkOGTCN7BzYC&pg=PA244 n6:kinglearnakedtru0000kron n55:biodict.html%3Fterm=Priscillianus%20and%20Priscillianism,%20Priscillian n56:
owl:sameAs
dbpedia-pt:Prisciliano dbpedia-sv:Priscillianus n11:p070498806 n12:Priscilianu dbpedia-eo:Prisciliano dbpedia-fi:Priscillianus dbpedia-fr:Priscillien dbpedia-ru:Присциллиан dbpedia-pl:Pryscylian dbpedia-eu:Prisziliano n28:305991327 dbpedia-ro:Prisciliano_de_Avila n30:3CSp5 dbpedia-uk:Присцилліан yago-res:Priscillian freebase:m.0kp6y n39:1090257384 n28:262286966 dbpedia-de:Priscillian dbpedia-bg:Присцилиан dbpedia-gl:Prisciliano wikidata:Q347010 n46:பிறிசிலியன் dbpedia-es:Prisciliano n39:11879339X dbpedia-nl:Priscillianus_van_Ávila dbpedia-ca:Priscil·lià dbpedia-sh:Priscilijan dbpedia-el:Πρισκιλλιανός dbpedia-hr:Priscilijan dbpedia-it:Priscilliano
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:Refbegin dbt:Refend dbt:Reflist dbt:Authority_control dbt:OL_author dbt:Sfn dbt:Circa dbt:Citation_needed dbt:Cite_CE1913 dbt:Cite_EB1911 dbt:Short_description dbt:Cite_book dbt:Cite_journal dbt:Cite_web
dbo:abstract
Priscillianus, död 385, var en spanjor av rik och förnäm släkt, som framträdde i slutet av 300-talet som ledare av en asketisk rörelse i Spanien med sekteriska drag. Priscillianismen hade ursprungligen karaktären av en ren lekmannarörelse, och verkar ha varit den kanske mest betydande av de många likartade, mot kyrkans förvärldsligande riktade strävandena vid denna tid. Den fann stöd hos flera spanska biskopar, genom vilkas inflytande Priscillianus själv blev biskop i Ávila. Från ursprunget utbredde sig den även till Gallien. Den framkallade från början genom sitt mot den kyrkliga ordningen stridande konventikelväsen, sitt anspråk på att återuppliva den urkristliga, "profetiska" nådegåvan och sitt bruk av från kyrkans sida ej erkända apokryfiska skrifter ett förbittrat motstånd från andra biskopar, särskilt och . Dessa anklagade Priscillianus och priscillianismen för brott mot kyrklig ordning, för allehanda modalistiska, gnostiska och manikeiska irrläror samt för i samband med de hemliga sammankomsterna bedriven otukt. Efter flera försök att utverka en uttrycklig kättardom över Priscillianus, som denne lyckades tillbakavisa, kunde slutligen Ithacius genom synnerligen betänkliga medel förmå kejsar Magnus Maximus att döma Priscillianus och några av hans anhängare till döden för kätteri. Domen verkställdes i Trier 385. Denna tilldragelse, dittills utan motstycke i kyrkans historia, framkallade protester från kyrkans främsta män, som Ambrosius av Milano och Martin av Tours, trots att de båda skarpt ogillade Priscillianus åskådning. Den väckte också en storm av förbittring, som tvingade Priscillianus anklagare att lämna sina ämbeten, och medförde ett uppsving för priscillianismen. Ännu så sent som 563 blev den på synoden i Braga föremål för en ny förkastelsedom; sedan synes den ha uppgått i de katariska rörelserna. Den kyrkohistoriska forskningen var i sitt omdöme över Priscillianus länge helt beroende av den kyrkliga, ytterst till Priscillianus anklagare återgående traditionen. År 1886 återfanns dock elva av Priscillianus egna skrifter. De förste utgivarna och bearbetarna ansåg genom dessa bevisat att Priscillianus varit fullkomligt oskyldig till de mot honom riktade anklagelserna. Även senare genomgångar av materialet pekar på att förföljelserna mot Priscillianus i mycket haft sin rot i rent personlig hätskhet, att beskyllningen för sedliga förseelser synes vara rent förtal, och att många av de som kätterska tydda satserna torde blott vara uttryck för en, i förhållande till den dåtida teologin, äldre, naiv lekmannaståndpunkt. Å andra sidan lyser i Priscillianus motivering för sin asketiska ståndpunkt en med gnostiska element förbunden dualistisk åskådning ganska tydligt igenom. I denna riktning visar redan de av Priscillianus brukade apokryfiska skrifterna, och de få notiserna om hans utvecklingsgång tyder på ett samband med äldre gnostisk-sekteriska riktningar, särskilt de så kallade enkratiterna. Därtill kommer, att vissa priscillianers ivriga försvar för berättigande i vissa lägen lägger det nära att antaga tillvaron av en hemlig, esoterisk lära, som i deras för offentligheten avsedda skrifter avsiktligt skjutits tillbaka. Priscil·lià d'Àvila (Gal·lècia?, vers 340 - , actual Trèveris 385) fou bisbe hispà, fundador del priscil·lianisme considerada heretgia per l'Església Catòlica Romana. Fou, al costat d'altres companys, el primer heretge ajusticiat pel govern secular en nom de l'Església. Priscillian (in Latin: Priscillianus; Gallaecia, c. 340 - Augusta Treverorum, Gallia Belgica, c. 385) was a wealthy nobleman of Roman Hispania who promoted a strict form of Christian asceticism. He became bishop of Ávila in 380. Certain practices of his followers (such as meeting at country villas instead of attending church) were denounced at the Council of Zaragoza in 380. Tensions between Priscillian and bishops opposed to his views continued, as well as political maneuvering by both sides. Around 385, Priscillian was charged with sorcery and executed by authority of the Emperor Maximus. The ascetic movement Priscillianism is named after him, and continued in Hispania and Gaul until the late 6th century. Tractates by Priscillian and close followers, which were thought lost, were discovered in 1885 and published in 1889. Присцилліан, також Прискілліан (лат. Priscillianus; бл. 340, Галлеція, Римська імперія — 385, Трір, Римська імперія), — іспанський єресіарх, єпископ Авіли (381—385), християнський письменник. Аж до XI століття залишався єдиним західним християнином, страченим за єресь. До 600 року мав послідовників (присцилліани) свого вчення, в основі якого лежав гностико-маніхейський дуалізм. Prisciliano (m. 385) estis episkopo de Ávila kaj romia teologo el Galegio (en Iberio), la unua persono en historio de Kristanismo kiu estis ekzekutata pro herezo (kvankam fakte la civilaj akuzoj temis pri praktiko de magio). Li fondis asketan grupon kiu, spite persekutadon, pludaŭris en Hispanio kaj Gaŭlo ĝis fino de la 6a jarcento. La verkoj de Prisciliano kaj proksimaj sekvantoj, kiuj estis supozeble perditaj, estis rekuperitaj en 1885 kaj publikitaj en 1889. Присциллиа́н, также Прискиллиа́н (лат. Priscillianus; около 340, Галлеция, Римская империя — 385, Трир, Римская империя), — испанский ересиарх, епископ Авилы (381—385), христианский писатель. Вплоть до XI века оставался единственным западным христианином, казнённым за ересь. До 600 года имел последователей своего учения, в основе которого лежал гностико-манихейский дуализм. Ο Πρισκιλλιανός ( λατ: Priscillianus ) ήταν Ρωμαίος χριστιανός θεολόγος και επίσκοπος από την Ισπανία που εκτελέστηκε το 385 ως αιρετικός. Υπήρξε ο ιδρυτής του . Prisziliano Avilakoa (Gallaecia (?), 340 (?) - Civitas Treverorum, gaur egungo Treveris, Alemania, 385) hispaniar apezpiku heretikoa izan zen, priszilianismoaren sortzailea. Avilako apezpiku izendatu zuten 380. urtean. Zaragozako eta Bordeleko kontzilioek kondenatu zuten 380 eta 384. urteetan hurrenez-hurren. Bere dotrinak eragin handia izan zuen behe mailako gizartean eta emakumeengan nagusiki. Kristautasun aszetikoa predikatzen zuen. Eliza Katolikoaren izenean heriotz zigorra jaso zuen lehenengo heresea izan zen. Priscilliano di Avila (Galizia, 340 – Treviri, 385) è stato un vescovo spagnolo, fondatore del Priscillianesimo. Fu, insieme con altri compagni, il primo eretico affidato dalla Chiesa cattolica all'autorità civile e in seguito giustiziato. Prisciliano de Ávila (Galécia, c. 340 – Tréveris, 385) foi um bispo herege hispânico da cidade de Ávila (em latim: Abila), fundador do priscilianismo. Foi, junto a outros companheiros, o primeiro herege cristão justiçado no cristianismo por uma instituição civil. Priscillien, mort à Trèves en 385, est un évêque d'Ávila et le premier chrétien condamné à mort et exécuté par une autorité chrétienne pour hérésie. Sa doctrine, le priscillianisme, est une des hérésies condamnées par l'Église officielle primitive. Certains la rapprochent de celle des pauliciens. Pryscylian lub Pryscylian z Ávili (łac. Priscillianus; ur. ok. 345, zm. 385) – biskup Ávili, heretyk, chrześcijański kaznodzieja i przywódca religijny działający w rzymskiej prowincji Hispania w IV wieku n.e. Około roku 375 został przywódcą ruchu etyczno-filozoficzno-religijnego zwanego od jego nazwiska pryscylianizmem. Znalazł licznych zwolenników, szczególnie w północnej Hiszpanii (Galicja), również wśród duchowieństwa. Jego poglądy (lecz nie on sam) zostały potępione na synodzie w Saragossie w 380 r. Przez zwolenników Itacjusza i Sylwiana konsekrowany na biskupa Ávili w 381 r. Działania przeciwników zmusiły go jednak do ucieczki do Akwitanii. Następnie udał się do Rzymu, daremnie szukając poparcia u papieża Damazego I. Sprawa była rozpatrywana również na synodzie w Bordeaux w roku 384, nie podjęto tam jednak żadnej decyzji, gdyż Pryscylian odwołał się do cesarza. Cesarz Maksymus, ortodoksyjny katolik, dając posłuch oskarżeniom o herezję, niemoralne prowadzenie się i uprawianie magii, po przesłuchaniu i torturach skazał Pryscyliana na śmierć. Powstrzymać wykonania wyroku chcieli m.in. św. Ambroży z Mediolanu i św. Marcin z Tours. Wyrok przez ścięcie został wykonany w roku 385 w Trewirze. Był to pierwszy przypadek skazania na śmierć chrześcijanina za herezję z wyroku świeckiej władzy. Z uwagi na ten bezprecedensowy casus, papież Syrycjusz obłożył anatemą wszystkich biskupów optujących za skazaniem na śmierć. Pryscylian długo był uważany za męczennika i świętego w Hiszpanii, a szczególnie w Galicji.Mimo surowych represji pryscylianizm utrzymywał się jeszcze przez blisko 2 wieki w Hiszpanii i Galii. Prisciliano de Ávila (¿Gallaecia?, aprox. 340-Civitas Treverorum, actual Tréveris, 385) fue un obispo hispanorromano que tras ser acusado de brujería y gnosticismo​​ fue ejecutado junto a otros compañeros. Originó el movimiento ascético conocido como priscilianismo. Prisciliano fue ejecutado por el gobierno de Magno Clemente Máximo, aunque varios obispos de Occidente, con Martín de Tours a la cabeza, junto con Juan Crisóstomo en Oriente, protestaron contra tal decisión. El propio papa Siricio criticó duramente el proceso.​ La sentencia y la ejecución fueron criticadas por muchos, que se escandalizaron de que un hombre piadoso y entregado al culto a Dios fuera ajusticiado.​ En la cristiandad, se considera la ejecución de Prisciliano como el primer ejemplo en que la justicia secular intervino con una condena a muerte por un asunto de índole eclesiástica.​ Priscillian (lateinisch Priscillianus, deutsch auch Priszillian; * um 340 wahrscheinlich in der Provinz Lusitania; † 385 in Augusta Treverorum) war ein Theologe aus der römischen Provinz Hispana Tarraconensis und Bischof von Ávila. Er gründete eine religiöse Bewegung, die eine strenge Askese für Priester und Laien, eine Erneuerung der Kirche durch den Heiligen Geist, die Abschaffung der Sklaverei und die Gleichstellung der Geschlechter befürwortete. Als angebliche Häretiker verurteilt – wohl auch aus politischen Gründen – waren Priscillian und einige seiner Anhänger die ersten Christen, die von anderen Christen wegen Ketzerei mit dem Tode bestraft wurden. Seine Bewegung bestand in Hispanien und Gallien trotz strenger Verfolgung bis nach der Mitte des 6. Jahrhunderts fort, in Galicien sogar bis ins 7. Jahrhundert hinein. Priscillianus van Ávila ( - ca. 385) was een Spaanse geestelijke en bisschop van Ávila van 381 tot 385. Het priscillianisme, een stroming in de christelijke kerk, is naar hem vernoemd. Priscillianus was een rijke edelman die zich toelegde op het bestuderen van godsdienstige geschriften. Hij werd bekeerd door Agape, een Spaanse dame en de redenaar Helpidius, die volgelingen waren van Marcus, een Egyptenaar uit Memphis. Marcus onderwees in Spanje Gnostische en Manicheïsche ideeën. Priscillianus ontwikkelde zich door zelfstudie van leek tot priester. Later bracht hij het in 381 zelfs tot bisschop van Ávila. Hij wordt door sommigen gezien als de eerste christelijke martelaar die door christenen om het leven is gebracht. De voornaamste bron voor de geschiedenis van Priscillianus van Ávila is het werk van een tijdgenoot, de Gallische schrijver Sulpicius Severus (ca. 363 – ca. 425). Priscillianus ontwikkelde hij zijn eigen visie op het christendom, die werd beïnvloed door het gnosticisme en het manicheïsme. Hij was een asceet en een mysticus. Hij beschouwde zijn relatie tot God als een vorm van gemeenschap met het godswezen. Priscillianus was van mening dat een goed christen goede werken moest doen, af moest zien van wereldlijke macht en een celibatair bestaan moest leiden. Vrouwen waren in de ogen van Priscillianus gelijk aan mannen en konden priester worden. Priscillianus schijnt vele vrouwelijke aanhangers gehad te hebben, onder wie Euchrotia, de weduwe van de beroemde redenaar Delphidius uit Bordeaux, en haar dochter. Zijn eigen visie op het christendom werd hem door de bestaande hiërarchie van geestelijken niet in dank afgenomen. In Spanje waren zijn voornaamste tegenstanders de bisschop van Córdoba, Hyginus, en de bisschop van Mérida, Hydatius van Emerita, Deze beklaagden zich bij Paus Damasus I over de toenemende invloed van Priscillianus. In 380 vond er in Zaragoza in afwezigheid van Priscillianus en diens aanhangers een synode plaats waarbij de aanhangers van Priscillianus werden gekenmerkt als afvalligen. Priscillianus had echter ook medestanders. Zo kozen de bisschoppen Instantius en Salvianus partij voor Priscillianus. Ondanks steun vanuit de kerk werden, vooral dankzij de inspanningen van Hydatius van Emerita, de Priscillianen in oktober 380 geëxcommuniceerd. Nadat een delegatie van de Priscillianen door Hydatius werd weggestuurd benoemden deze Priscillianus vervolgens tot bisschop van Avila. De anti-Priscillianen zochten vervolgens steun bij de Romeinse keizer Gratianus, die een bevel tot verbanning van de Priscillianen uitriep. Instantius, Salvianus en Priscillianus reisden vervolgens naar Rome om een beroep te doen op paus Damasus, maar zij vonden geen gehoor bij de paus. Zij bezochten eveneens de bisschop van Milaan, Ambrosius, maar vonden daar evenmin gehoor. Salvianus stierf tijdens zijn verblijf in Rome. De andere twee zochten daarna steun bij tegenstanders van de bisschop van Milaan en wisten gedaan te krijgen dat de keizer van Rome, Gratianus, de ban herriep. Na de dood van Gratianus werd deze opgevolgd door Magnus Maximus. Priscillianus deed nu een beroep op deze keizer, maar werd vervolgens met zes van zijn medestanders gearresteerd. Deze vijf geestelijken en Euchrotia werden samen met hem en in 385 in Trier gemarteld, terechtgesteld op beschuldiging van zedeloosheid en hekserij en daarna onthoofd. Twee sympathiserende bisschoppen werden verbannen. De synode die hetzelfde jaar in Trier werd gehouden keurde de terechtstelling goed, maar Ambrosius van Milaan, paus Siricius en Martinus van Tours protesteerden, voornamelijk omdat de terechtstelling niet door een kerkelijke maar door een wereldlijke macht was gebeurd. Priscillianus schreef een aantal teksten voor de vulgaatbijbel die onder paus Damasus werd samengesteld. Deze geschriften zijn bewaard gebleven in een bewerking door Peregrinus. Ze roepen op tot een sober leven, waar geheelonthouding, het celibaat, en vegetarisme deel van uitmaken. In 1885 werden er in de universiteit van Würzburg door geschriften ontdekt die aanvankelijk aan Priscillianus zijn toegeschreven, maar bij nader onderzoek door een van zijn nabije volgelingen lijken te zijn geschreven. De geschriften zijn uitgegeven in de Vienna Corpus van 1886. Volgelingen van de leer van Priscilla bestonden er in Gallië en in Spanje tot in de 6e eeuw.
gold:hypernym
dbr:Nobleman
schema:sameAs
n28:262286966
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Priscillian?oldid=1122918717&ns=0
dbo:wikiPageLength
19600
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Priscillian