Sergei Kuzmich Bunyachenko (Russian: Серге́й Кузьмич Буняченко, Ukrainian: Сергій Кузьмич Буняченко; October 5, 1902, Korovyakovka, Kursk Governorate – August 2, 1946, Moscow) was a Soviet Red Army defector to the German side during World War II and a major general in the anti-communist Russian Liberation Army (ROA) movement.

Property Value
dbo:abstract
  • Sergej Kuzmič Buňačenko (rusky Серге́й Кузьмич Буняченко; 5. října 1902, Korovjakovka, Kurská oblast – 1. srpna 1946, Moskva) byl původně voják Rudé armády, který se v době druhé světové války, po zajetí, stal generálmajorem Ruské osvobozenecké armády (ROA) spolupracující s nacistickým Německem. V době Pražského povstání se bojů zúčastnil na české straně . (cs)
  • Sergei Kusmitsch Bunjatschenko (ukrainisch Сергій Кузьмич Буняченко, russisch Сергей Кузьмич Буняченко) (* 5. Oktober 1902 in , Gouvernement Kursk; † 1. August 1946 in Moskau hingerichtet) war ein General der Russischen Befreiungsarmee (russisch Russkaja Oswoboditelnaja Armija, ROA). Nachdem er als Kommandeur einer Division der Roten Armee 1942 in Gefangenschaft geraten war, wechselte er die Seiten und baute zusammen mit Andrei A. Wlassow die ROA mit auf, die auf deutscher Seite gegen die Sowjetunion kämpfte. Er war Kommandeur der einzigen tatsächlich aufgestellten ROA-Division 600. (russische) Infanterie-Division. Bunjatschenko entstammte einfachen Verhältnissen und war bereits im Jahre 1939 im Fernen Osten Divisionskommandeur gewesen. Als Kommandeur der 389. Schützendivision war er am 2. September 1942 zunächst zum Tode verurteilt worden, weil er den Befehl zur Zerstörung der Eisenbahnlinie Izerskaja-Ossetinskaja verfrüht gegeben und dadurch den Einsatz eines Panzerzuges verhindert hatte. Das Urteil wurde aber in 10 Jahre Lagerhaft umgewandelt, die nach Kriegsende abzuleisten gewesen wären. Im Oktober 1942 erhielt er das Kommando über die selbstständige 59. Schützenbrigade, nach deren Vernichtung er am 5. Dezember 1942 in die Gefangenschaft der 2. rumänischen Infanterie-Division geriet. Anfang 1943 schloss sich Bunjatschenko der ROA an. Zunächst leitete er eine Offiziersschule, fungierte ab September 1943 jedoch als Verbindungsoffizier zur 7. Armee. Am 10. November 1944 übernahm er das Kommando über die 600. Infanterie-Division. Nach einem kurzen Einsatz seiner 600. Infanterie-Division (ROA) gegen einen sowjetischen Brückenkopf an der Oder im April 1945 führte Bunjatschenko seine Einheit nach Prag. In der Hoffnung, in einem neuen tschechoslowakischen Staat eine militärische und staatliche Heimat zu finden, beteiligte er sich ab dem 6. Mai 1945 an der tschechischen Erhebung gegen die Reste der deutschen Besatzungsmacht. Doch schließlich musste er auch von dort vor der einmarschierenden Roten Armee flüchten und sich in die Hände der Amerikaner begeben. Am 13. Mai 1945 wurde Bunjatschenko von den Westalliierten an die sowjetischen Behörden ausgeliefert. Zusammen mit Wlassow und sieben anderen Anführern der ROA wurde er nach einem kurzen Prozess hinter verschlossenen Türen am 31. Juli 1946 vom Militärkollegium des Obersten Gerichtshofes der UdSSR wegen Hochverrates zum Tod verurteilt und am nächsten Morgen gegen 2 Uhr hingerichtet. (de)
  • Sergei Kuzmich Bunyachenko (russe : Серге́й Кузьмич Буняченко, ukrainien : Сергій Кузьмич Буняченко) né le 5 octobre 1902 dans le gouvernement de Koursk et décédé le 2 août 1946 à Moscou, est un transfuge de l'armée rouge collaborant avec les allemands pendant la Seconde Guerre mondiale et un major général du mouvement anticommuniste de l'Armée de libération russe (ROA). (fr)
  • Sergei Kuzmich Bunyachenko (Russian: Серге́й Кузьмич Буняченко, Ukrainian: Сергій Кузьмич Буняченко; October 5, 1902, Korovyakovka, Kursk Governorate – August 2, 1946, Moscow) was a Soviet Red Army defector to the German side during World War II and a major general in the anti-communist Russian Liberation Army (ROA) movement. Red Army soldier since 1918 (at the age of 15), Bunyachenko fought during the Russian Civil War in Ukraine, the Basmachi Revolt in Central Asia, and the Soviet-Japanese Border Wars in the Far East. In 1942, during World War II, he was captured in North Caucasus by Romanians. He had the rank of Colonel (Polkovnik) in the Red Army. In 1943 Bunyachenko agreed to collaborate with the Germans against the Soviet Union, but in May 1945, at the end of the war, he again changed sides and participated in the Prague uprising on the side of Czech resistance. Bunyachenko was captured 40 km south-east of Plzeň by soldiers of the Soviet 31st Army and later was hanged for treason along with the other ROA leaders. (en)
  • Siergiej Kuźmicz Buniaczenko, ros. Сергей Кузьмич Буняченко (ur. 5 października 1902 r. w kurskiej guberni w Imperium Rosyjskim, zm. 1 sierpnia 1946 r. w ZSRR) – pułkownik Armii Czerwonej, dowódca 1 Dywizji Piechoty Sił Zbrojnych Komitetu Wyzwolenia Narodów Rosji pod koniec II wojny światowej. (pl)
  • Серге́й Кузьми́ч Буняче́нко (5 октября 1902, село Коровяковка, Курская губерния — 1 августа 1946, Москва) — полковник Красной армии (1938). Генерал-майор и командир первой пехотной дивизии вооружённых сил Комитета освобождения народов России (КОНР, 1944—1945). 5-7 мая 1945 года его дивизия оказала помощь Пражскому восстанию, предотратив большие человеческие жертвы среди мирного населения. 15 мая 1945 года генерал передан американскими военными Красной армии, в 1946 году осуждён вместе с генералом Андреем Власовым по обвинению в государственной измене, лишён воинских званий, государственных наград и казнён. (ru)
  • Sergej Kuzmitj Bunjatjenko (ryska: Сергей Кузьмич Буняченко), född 5 oktober 1902 i byn Korovjakovka i Kurskguvernementet, död 2 augusti 1946 i Moskva. En av deltagarna i ryska befrielserörelsen, generalmajor i Ryska befrielsearméns väpnade styrkor (februari 1945). Bunjatjenko var bondeson. I april 1918 gick han frivilligt med i Röda armén. Fick högsta utbildning vid Militärhögskolan i Kiev och vid (1935). Deltog i bestraffningsaktioner i Ukraina under det ryska inbördeskriget, samt i kampen mot de s.k. basmatjerna (upprorsmän från de sydliga republikerna som till exempel Turkmenistan). Anslöt sig till bolsjevikerna (medlem i kommunistpartiet från 1919). 1918-1920 tjänstgjorde han i 1:a upproriska skytteregementet, 43:e och 365:e skytteregementena samt genomgick en kurs för infanterister. 1924-1932 befälhavare i olika befattningar (från kompanichef till regementschef) i 9:e (11:e) Turkestan skytteregemente. 1936-1942 var han med vid staberna för det 78:e särskilda regementet, 26:e och 39:e skyttedivisionerna, 26:e skyttekåren. 1937 uteslöts Bunjatjenko ur kommunistpartiet för kritiska uttalanden om kollektiviseringen, men rehabiliterades sedan efter att ha erhållit en sträng varning. Deltog i striderna mot japanerna vid sjön Chasan (1938) där han var biträdande stabschef i 39:e skyttekåren. Vid tidpunkten för tyskarnas anfall mot Sovjetunionen utnämndes han till stabschef för 26:e skyttekåren. Från 30 mars 1942 kommenderade han 389:e skyttedivisionen. 31 augusti 1942 arresterades han för att han inte hade fullföljt en order om att spränga en bro i trakten Mozdok-Tjervljonoje. Han fråntogs sitt befäl och överlämnades till en krigstribunal. 2 september 1942 dömde krigstribunalen för Kaukasusfrontens norra grupp honom till döden genom arkebusering, men domen ersattes med 10 år i läger och att straffet skulle börja avtjänas först efter krigsslutet. Från och med 7 oktober 1942 var han befälhavare för 59:e brigaden. I november 1942 blev brigaden praktiskt taget utplånad, och Bunjatjenko anklagades för sabotage. Man hann dock inte arrestera honom eftersom han den 5 december 1942 tillfångatogs av en rekognosceringsgrupp ur 2:a rumänska infanteridivisionen. I juni 1943 lämnade han in ansökan om att få gå med i Ryska befrielsearmén (ROA) (som då ännu existerade på pappret) och undervisade i dess officersskola. Från september 1943 var han sambandsofficer vid staben för 7:e tyska armén (som kämpade mot den sovjetiska Västfronten). 10 november 1944 utnämndes Bunjatjenko till chef för 1:a infanteridivisionen som löd under Kommittén för befrielsen av folken i Ryssland (KONR). Han ledde divisionen i strid mot den sovjetiska armén vid Oder och i Tjeckoslovakien (i Prag-området); genom sitt agerande 6-8 maj 1945 räddade han Prag från att ödeläggas av tyskarna och räddade tusentals civila från döden. 10-11 maj 1945 kapitulerade Bunjatjenko till amerikanerna men överlämnades den 15 maj till representanterna för det sovjetiska kontraspionaget. Vid rättegången gällande fallet ROA som genomfördes av högsta sovjets Militärkollegium dömdes Bunjatjenko (tillsammans med Andrej Vlasov) till döden genom hängning. Domen verkställdes den 2 augusti 1946. (sv)
  • Сергі́й Кузьми́ч Буняче́нко (*5 жовтня 1902, , Курська губернія, Російська імперія — †1 серпня 1946, Москва, СРСР) — військовий, член Комітету Визволення Народів Росії, командувач Першої дивізії Російської визвольної армії під час Другої світової війни. Національність - українець. (uk)
dbo:allegiance
  • Committee for the Liberation of the Peoples of Russia
dbo:battle
dbo:militaryBranch
dbo:militaryCommand
  • 389th Rifle Division
  • 59th Independent Rifle Brigade
  • 600th (Russian) Infantry Division
dbo:serviceEndYear
  • 1945-01-01 (xsd:date)
dbo:serviceStartYear
  • 1918-01-01 (xsd:date)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 18002894 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 4290 (xsd:integer)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 975536581 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:allegiance
  • Committee for the Liberation of the Peoples of Russia (en)
dbp:battles
  • Russian Civil War (en)
  • Soviet–Japanese border conflicts :Battle of Lake Khasan World War II (en)
dbp:birthDate
  • 1902-10-05 (xsd:date)
dbp:birthName
  • Sergei Kuzmich Bunyachenko (en)
dbp:birthPlace
dbp:branch
  • Russian Liberation Army (en)
dbp:commands
  • 59 (xsd:integer)
  • 389 (xsd:integer)
  • 600 (xsd:integer)
dbp:deathDate
  • 1946-08-02 (xsd:date)
dbp:deathPlace
dbp:name
  • Sergei Bunyachenko (en)
dbp:nativeName
  • Серге́й Кузьмич Буняченко (en)
dbp:nativeNameLang
  • ru (en)
dbp:rank
dbp:serviceyears
  • 1918 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dct:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Sergej Kuzmič Buňačenko (rusky Серге́й Кузьмич Буняченко; 5. října 1902, Korovjakovka, Kurská oblast – 1. srpna 1946, Moskva) byl původně voják Rudé armády, který se v době druhé světové války, po zajetí, stal generálmajorem Ruské osvobozenecké armády (ROA) spolupracující s nacistickým Německem. V době Pražského povstání se bojů zúčastnil na české straně . (cs)
  • Sergei Kuzmich Bunyachenko (russe : Серге́й Кузьмич Буняченко, ukrainien : Сергій Кузьмич Буняченко) né le 5 octobre 1902 dans le gouvernement de Koursk et décédé le 2 août 1946 à Moscou, est un transfuge de l'armée rouge collaborant avec les allemands pendant la Seconde Guerre mondiale et un major général du mouvement anticommuniste de l'Armée de libération russe (ROA). (fr)
  • Siergiej Kuźmicz Buniaczenko, ros. Сергей Кузьмич Буняченко (ur. 5 października 1902 r. w kurskiej guberni w Imperium Rosyjskim, zm. 1 sierpnia 1946 r. w ZSRR) – pułkownik Armii Czerwonej, dowódca 1 Dywizji Piechoty Sił Zbrojnych Komitetu Wyzwolenia Narodów Rosji pod koniec II wojny światowej. (pl)
  • Серге́й Кузьми́ч Буняче́нко (5 октября 1902, село Коровяковка, Курская губерния — 1 августа 1946, Москва) — полковник Красной армии (1938). Генерал-майор и командир первой пехотной дивизии вооружённых сил Комитета освобождения народов России (КОНР, 1944—1945). 5-7 мая 1945 года его дивизия оказала помощь Пражскому восстанию, предотратив большие человеческие жертвы среди мирного населения. 15 мая 1945 года генерал передан американскими военными Красной армии, в 1946 году осуждён вместе с генералом Андреем Власовым по обвинению в государственной измене, лишён воинских званий, государственных наград и казнён. (ru)
  • Сергі́й Кузьми́ч Буняче́нко (*5 жовтня 1902, , Курська губернія, Російська імперія — †1 серпня 1946, Москва, СРСР) — військовий, член Комітету Визволення Народів Росії, командувач Першої дивізії Російської визвольної армії під час Другої світової війни. Національність - українець. (uk)
  • Sergei Kusmitsch Bunjatschenko (ukrainisch Сергій Кузьмич Буняченко, russisch Сергей Кузьмич Буняченко) (* 5. Oktober 1902 in , Gouvernement Kursk; † 1. August 1946 in Moskau hingerichtet) war ein General der Russischen Befreiungsarmee (russisch Russkaja Oswoboditelnaja Armija, ROA). Nachdem er als Kommandeur einer Division der Roten Armee 1942 in Gefangenschaft geraten war, wechselte er die Seiten und baute zusammen mit Andrei A. Wlassow die ROA mit auf, die auf deutscher Seite gegen die Sowjetunion kämpfte. Er war Kommandeur der einzigen tatsächlich aufgestellten ROA-Division 600. (russische) Infanterie-Division. (de)
  • Sergei Kuzmich Bunyachenko (Russian: Серге́й Кузьмич Буняченко, Ukrainian: Сергій Кузьмич Буняченко; October 5, 1902, Korovyakovka, Kursk Governorate – August 2, 1946, Moscow) was a Soviet Red Army defector to the German side during World War II and a major general in the anti-communist Russian Liberation Army (ROA) movement. (en)
  • Sergej Kuzmitj Bunjatjenko (ryska: Сергей Кузьмич Буняченко), född 5 oktober 1902 i byn Korovjakovka i Kurskguvernementet, död 2 augusti 1946 i Moskva. En av deltagarna i ryska befrielserörelsen, generalmajor i Ryska befrielsearméns väpnade styrkor (februari 1945). 1937 uteslöts Bunjatjenko ur kommunistpartiet för kritiska uttalanden om kollektiviseringen, men rehabiliterades sedan efter att ha erhållit en sträng varning. Deltog i striderna mot japanerna vid sjön Chasan (1938) där han var biträdande stabschef i 39:e skyttekåren. (sv)
rdfs:label
  • Sergej Kuzmič Buňačenko (cs)
  • Sergei Kusmitsch Bunjatschenko (de)
  • Sergei Bunyachenko (en)
  • Sergei Bunyachenko (fr)
  • Siergiej Buniaczenko (pl)
  • Буняченко, Сергей Кузьмич (ru)
  • Sergej Bunjatjenko (sv)
  • Буняченко Сергій Кузьмович (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Sergei Bunyachenko (en)
is dbo:commander of
is dbo:notableCommander of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:commander of
is dbp:notableCommanders of
is foaf:primaryTopic of