dbo:abstract
|
- Oikofobie nebo ekofobie je termín používaný v psychiatrii a v politice. Rudolf Kohoutek ji definoval jako averzi až nenávist vůči vlastnímu domovu, vlasti, národní kultuře a vlastní společnosti.. V psychiatrii oikofobie označuje fobii z domova nebo domácího příslušenství. Slovo je odvozeno do řeckého slova oikos s významem „domácnost“, „dům“ nebo „rodina“ a phobia s významem „strach neodpovídající skutečné hrozbě“. V roce 1808 použil básník a esejista Robert Southey k popisu touhy (zejména Angličanů) opustit domov a cestovat. Ve stejném významu slovo poté používali i další spisovatelé 19. století. [zdroj?] Ve své knize z roku 2004 použil toto slovo britský konzervativní filozof Roger Scruton s významem „odmítnutí dědictví a domova“. Píše, že jde o „fázi, kterou normálně prochází duše adolescenta“, ale že jde také o vlastnost některých, typicky levicových, politických podnětů a ideologií zejména na amerických univerzitách pod záštitou politické korektnosti. Oikofobie pak vede k paradoxnímu postoji, že jakákoli opozice proti náboženské a kulturní tradici Západu musí být podporována, i když je výrazně parochiální, netolerantní, patriarchální a etnocentrická.Oikofobie je podle Scrutona protipólem oikofilie, lásky k domovu.Scrutonovo pojetí následně proniklo do české politické publicistiky. (cs)
- الخوف من المنزل وأيضًا رهاب المنزل هو مصطلح يستخدم في الطب النفسي للإشارة إلى كره الأشياء المحيطة في المنزل، كما يمكن أيضًا استخدامها بشكل عام لتعني الخوف غير السوي من المنزل أو من محتوياته («الخوف من الأجهزة المنزلية والمعدات وأحواض الاستحمام والمواد الكيميائية المنزلية وغير ذلك من الأغراض الشائعة في المنزل»). والمصطلح مشتق من الكلمتين اليونانيتين oikos التي تعني منزلي أو منزل أو أسرة وphobia التي تعني «الخوف. . . غير المتناسب مع الخطر المتمثل واقعيًا». في عام 1808، استعمل الشاعر والكاتب روبرت سوثي الكلمة لوصف الرغبة في مغادرة الوطن والسفر (لاسيما بين الإنجليز)، واستعان بهذا المعنى الذي استخدمه سوتي كمرادف لكلمة شهوة التجوال كتاب آخرون من القرن التاسع عشر. في كتاب صدر عام 2004، كيّف الفيلسوف البريطاني المحافظ روجر سكروتون الكلمة لتعني «رفض التراث والوطن،» ويجادل قائلاً إنها «مرحلة يمر بها عقل المراهق بشكل طبيعي»، لكنها سمة لبعض الدوافع والأيديولوجيات السياسية - اليسارية عادة - وتترافق مع محبة الأجانب (تفضيل الثقافات الأجنبية). هناك نوع أخر من الخوف من المنزل وهو الخوف من الوحدة في المنزل والسكون غالبا ما يكون بسبب تعرض المريض لحادث في منزل ما سبب له صدمه عصبيه شديده نتج عنها الخوف من المنزل أو اى منزل تتوافر فيه الشروط التي كانت محيطه بالحادث مثل الليل والنهار أو السكون أو الضوضاء أو أنسان معين أو موسيقى معينه (ar)
- Oikophobie leitet sich von den griechischen Wörtern οἶκος (Bedeutung: Hauswesen, Haus oder Familie) und φόβος (Angst, Furcht, Scheu) ab. In der Psychologie beschreibt der Begriff, dass der Betroffene Angst empfindet vor Häusern oder davor, sich in Häusern aufzuhalten. Im politischen Kontext wurde Oikophobie von dem britischen Philosophen Roger Scruton als das Pendant zu Xenophobie beschrieben. Nach Thierry Baudet ist Oikophobie eine Art Hass auf das Eigene. Insbesondere die westlichen Eliten seien davon angetrieben. Seit dem Zweiten Weltkrieg sei vor allem Europa von der Idee bestimmt, der souveräne Nationalstaat sei nicht mehr haltbar. Daraufhin sei ein „Prozess der Entkernung des Nationalstaates“ durch supranationale Instanzen wie Europäische Union oder Welthandelsorganisation und systematische „Verdünnung“ durch Masseneinwanderung, offene Grenzen und Multikulturalismus begonnen worden. Könne diese Entwicklung nicht überwunden werden, würden sozialer Unfrieden und Spannungen zwischen den kosmopolitischen Eliten und dem „einfachen Volk“ zunehmen. Scharfe Kritik an Scrutons Konzept der Oikophobie äußerte der Philosoph Andreas Urs Sommer im Deutschlandfunk Kultur. Er verwies dabei auf die Notwendigkeit des Selbstzweifels zur kulturellen Selbstvergewisserung. (de)
- La oikofobia (griego: oîkos, 'casa, hogar' + phóbos, 'miedo'; relacionado con domatofobia y ecofobia) es una aversión al entorno hogareño, o un miedo anormal (fobia) al hogar. En psiquiatría, el término también se usa de manera más estricta para indicar una fobia al contenido de una casa: "miedo a los electrodomésticos, equipos, bañeras, productos químicos domésticos y otros objetos comunes en el hogar". Por el contrario, la domatofobia se refiere específicamente al miedo a una casa en sí. El término se ha utilizado en contextos políticos para referirse críticamente a ideologías políticas que se considera que repudian la propia cultura y elogian a las demás. Uno de esos usos prominentes fue el de Roger Scruton en su libro de 2004 England and the Need for Nations . En 1808, el poeta y ensayista Robert Southey usó la palabra para describir un deseo (particularmente por parte de los ingleses) de salir de casa y viajar. El uso de Southey como sinónimo de pasión por los viajes fue recogido por otros escritores del siglo XIX. (es)
- En psychiatrie, l'oikophobie (synonyme de domatophobie et d' écophobie) est une aversion pour le milieu familial. Le terme peut également être utilisé plus généralement pour signifier une peur anormale (une phobie) de la maison ou du contenu d'une maison (« peur des appareils électroménagers, de l'équipement, des baignoires, des produits chimiques ménagers et d'autres objets courants dans la maison »). Le terme dérive des mots grecs oikos, qui signifie ménage, maison ou famille, et phobos, qui signifie « peur ». En 1808, le poète et essayiste Robert Southey a utilisé le mot pour décrire un désir de quitter la maison et de voyager. L'utilisation de Southey comme synonyme de wanderlust a été reprise par d'autres écrivains du XIXe siècle. Le terme a également été utilisé dans des contextes politiques pour désigner de manière critique des idéologies politiques qui répudient leur propre culture et en louent d'autres. Roger Scruton en a fait la première utilisation de ce type dans un livre paru en 2004. (fr)
- Oikophobia (Greek: oîkos, 'house, household' + phóbos, 'fear'; related to domatophobia and ecophobia) is an aversion to a home environment, or an abnormal fear (phobia) of one's home. In psychiatry, the term is also more narrowly used to indicate a phobia of the contents of a house: "fear of household appliances, equipment, bathtubs, household chemicals, and other common objects in the home." In contrast, domatophobia specifically refers to the fear of a house itself. The term has been used in political contexts to refer critically to political ideologies that are held to repudiate one's own culture and laud others. One prominent such usage was by Roger Scruton in his 2004 book England and the Need for Nations. In 1808, poet and essayist Robert Southey used the word to describe a desire (particularly by the English) to leave home and travel. Southey's usage as a synonym for wanderlust was picked up by other 19th-century writers. (en)
- Oikofobia (dal greco: oïkos, casa, abitazione + phobos, 'fobia' 'paura'; correlato alla domatofobia e all'ecofobia) è un'avversione per l'ambiente domestico o un anormale paura (fobia) della propria casa. In psichiatria, il termine è anche usato in modo più restrittivo per indicare una fobia del contenuto di una casa: "paura di elettrodomestici, utensili, vasche da bagno, prodotti chimici per la casa e altri oggetti comuni in casa". Al contrario, la domatofobia si riferisce specificamente alla paura di una casa stessa. Il termine è stato utilizzato in contesti politici per riferirsi in modo critico a ideologie politiche che si ritenevano di ripudiare la propria cultura e lodare gli altri. Uno di questi usi importanti è stato quello di Roger Scruton nel suo libro del 2004 England and the Need for Nations. Nel 1808, il poeta e saggista Robert Southey usò la parola per descrivere il desiderio (in particolare degli inglesi) di lasciare la casa e viaggiare. L'uso di Southey come sinonimo di voglia di viaggiare è stato ripreso da altri scrittori del XIX secolo. (it)
- Ojkofobia, także oikofobia (gr. οἶκος + φόβος „strach przed domem, rodziną”) – termin wprowadzony przez Rogera Scrutona oznaczający odrzucenie (od rezerwy do nienawiści) rodzimej kultury i apologię innych systemów wartości. Scruton używał terminu "ojkofobia" jako przeciwieństwa ksenofobii. (pl)
- Oikofobie (van Oudgrieks οἶκος/oikos, "huis", en φόβος/phobos, "angst") is de angst voor de huiselijke omgeving en is in een ruimere zin een onbehagen voor het blijven in een veilige bestaande omgeving. In die zin wordt deze term in geschriften uit de 19e eeuw vaak geassocieerd met het verlangen om van huis te reizen ook herkenbaar in de Duitse term "Wanderlust". (nl)
- Oikofobi (från forngrekiskans οἶκος, "hus", och φόβος, "rädsla") uppstod som ett begrepp inom psykiatrin för att beskriva psykologisk aversion mot den nära omgivningen, boningen eller dess komponenter. Ordet myntades av poeten Robert Southey, som beskrev ordet som "viljan att lämna hemmet". I dag används ordet även politiskt som en nedlåtande beteckning på motståndare till nationalism. I sitt verk England and the Need for Nations (2004) anpassade den brittiske konservative filosofen Roger Scruton ordet till att beteckna ”förkastandet av arv och hem”. Han hävdade att det är ”en fas genom vilken ungdomssinnet normalt passerar” men att det är ett inslag i vissa, typiskt vänsterorienterade, politiska impulser och ideologier som stöder , d.v.s. den raka motsatsen till xenofobi i form av en preferens för främmande kulturer framför den egna. Scruton beskrev "en kronisk form av oikofobi som har spridit sig genom de amerikanska universiteten i form av politisk korrekthet". I sin bok Roger Scruton: Philosopher on Dover Beach (2009) beskriver oikofobi som centreras inom den västerländska akademin om "både den gemensamma kulturen i västvärlden och den gamla läroplanen som försökte överföra dess humana värderingar". Denna disposition har utvecklats till exempel från skrifterna av Jacques Derrida och av Michel Foucault och dessas "angrepp på det 'borgerliga' samhällsresultatet i en 'antikultur' som riktade sig direkt mot heliga och vördade saker samt fördömde och förkastade dessa som förtryckande och maktansatta". En extrem aversion mot det heliga och motverkandet av sambandet mellan det heliga och västkulturen beskrivs som det underliggande motivet för oikofobi, inte att judeo-kristendomen ersätts med ett annat sammanhängande trossystem. Oikofobens paradox verkar vara att all opposition som riktas mot västerlandets teologiska och kulturella tradition skall uppmuntras även om den är "betydligt mera provinsiell, exkluderande, patriarkal och etnocentrisk". Scrutons användning har tagits upp av vissa amerikanska politiska kommentatorer för att hänvisa till vad de ser som ett avslag på traditionell amerikansk kultur av den vänsterliberala makteliten. I augusti 2010 skrev James Taranto en kolumn i The Wall Street Journal med titeln "Oikophobia: Why the liberal elite finds Americans revolting", där han anklagade anhängare av det föreslagna islamiska centret i New York för att vara oikofober, eftersom de försvarade muslimer vilka åsyftade, i hans ord, att "utnyttja grymheten av 9/11". I Nederländerna har termen oikofobi antagits av den nationalkonservative politikern Thierry Baudet, som han beskriver i sin bok Oikophobia: The fear of home (2013). (sv)
|
rdfs:comment
|
- Ojkofobia, także oikofobia (gr. οἶκος + φόβος „strach przed domem, rodziną”) – termin wprowadzony przez Rogera Scrutona oznaczający odrzucenie (od rezerwy do nienawiści) rodzimej kultury i apologię innych systemów wartości. Scruton używał terminu "ojkofobia" jako przeciwieństwa ksenofobii. (pl)
- Oikofobie (van Oudgrieks οἶκος/oikos, "huis", en φόβος/phobos, "angst") is de angst voor de huiselijke omgeving en is in een ruimere zin een onbehagen voor het blijven in een veilige bestaande omgeving. In die zin wordt deze term in geschriften uit de 19e eeuw vaak geassocieerd met het verlangen om van huis te reizen ook herkenbaar in de Duitse term "Wanderlust". (nl)
- الخوف من المنزل وأيضًا رهاب المنزل هو مصطلح يستخدم في الطب النفسي للإشارة إلى كره الأشياء المحيطة في المنزل، كما يمكن أيضًا استخدامها بشكل عام لتعني الخوف غير السوي من المنزل أو من محتوياته («الخوف من الأجهزة المنزلية والمعدات وأحواض الاستحمام والمواد الكيميائية المنزلية وغير ذلك من الأغراض الشائعة في المنزل»). والمصطلح مشتق من الكلمتين اليونانيتين oikos التي تعني منزلي أو منزل أو أسرة وphobia التي تعني «الخوف. . . غير المتناسب مع الخطر المتمثل واقعيًا». (ar)
- Oikofobie nebo ekofobie je termín používaný v psychiatrii a v politice. Rudolf Kohoutek ji definoval jako averzi až nenávist vůči vlastnímu domovu, vlasti, národní kultuře a vlastní společnosti.. V psychiatrii oikofobie označuje fobii z domova nebo domácího příslušenství. Slovo je odvozeno do řeckého slova oikos s významem „domácnost“, „dům“ nebo „rodina“ a phobia s významem „strach neodpovídající skutečné hrozbě“. (cs)
- Oikophobie leitet sich von den griechischen Wörtern οἶκος (Bedeutung: Hauswesen, Haus oder Familie) und φόβος (Angst, Furcht, Scheu) ab. In der Psychologie beschreibt der Begriff, dass der Betroffene Angst empfindet vor Häusern oder davor, sich in Häusern aufzuhalten. Scharfe Kritik an Scrutons Konzept der Oikophobie äußerte der Philosoph Andreas Urs Sommer im Deutschlandfunk Kultur. Er verwies dabei auf die Notwendigkeit des Selbstzweifels zur kulturellen Selbstvergewisserung. (de)
- La oikofobia (griego: oîkos, 'casa, hogar' + phóbos, 'miedo'; relacionado con domatofobia y ecofobia) es una aversión al entorno hogareño, o un miedo anormal (fobia) al hogar. En psiquiatría, el término también se usa de manera más estricta para indicar una fobia al contenido de una casa: "miedo a los electrodomésticos, equipos, bañeras, productos químicos domésticos y otros objetos comunes en el hogar". Por el contrario, la domatofobia se refiere específicamente al miedo a una casa en sí. (es)
- Oikophobia (Greek: oîkos, 'house, household' + phóbos, 'fear'; related to domatophobia and ecophobia) is an aversion to a home environment, or an abnormal fear (phobia) of one's home. In psychiatry, the term is also more narrowly used to indicate a phobia of the contents of a house: "fear of household appliances, equipment, bathtubs, household chemicals, and other common objects in the home." In contrast, domatophobia specifically refers to the fear of a house itself. (en)
- En psychiatrie, l'oikophobie (synonyme de domatophobie et d' écophobie) est une aversion pour le milieu familial. Le terme peut également être utilisé plus généralement pour signifier une peur anormale (une phobie) de la maison ou du contenu d'une maison (« peur des appareils électroménagers, de l'équipement, des baignoires, des produits chimiques ménagers et d'autres objets courants dans la maison »). Le terme dérive des mots grecs oikos, qui signifie ménage, maison ou famille, et phobos, qui signifie « peur ». (fr)
- Oikofobia (dal greco: oïkos, casa, abitazione + phobos, 'fobia' 'paura'; correlato alla domatofobia e all'ecofobia) è un'avversione per l'ambiente domestico o un anormale paura (fobia) della propria casa. In psichiatria, il termine è anche usato in modo più restrittivo per indicare una fobia del contenuto di una casa: "paura di elettrodomestici, utensili, vasche da bagno, prodotti chimici per la casa e altri oggetti comuni in casa". Al contrario, la domatofobia si riferisce specificamente alla paura di una casa stessa. (it)
- Oikofobi (från forngrekiskans οἶκος, "hus", och φόβος, "rädsla") uppstod som ett begrepp inom psykiatrin för att beskriva psykologisk aversion mot den nära omgivningen, boningen eller dess komponenter. Ordet myntades av poeten Robert Southey, som beskrev ordet som "viljan att lämna hemmet". I dag används ordet även politiskt som en nedlåtande beteckning på motståndare till nationalism. (sv)
|