| rdfs:comment
| - Nikolai Ivànovitx Kostomàrov (rus: Никола́й Ива́нович Костома́ров, ucraïnès: Мико́ла Іва́нович Костома́ров, Mikola Ivànovitx Kostomàrov; 16 de maig de 1817, Iurassovka, , Imperi Rus – 19 d'abril de 1885, Sant Petersburg, Imperi Rus) és un dels historiadors russos més assenyalats, un Professor d'Història al Kiev Universitat i més tard al St. Petersburg Universitat, un autor de molts llibres, incloent la seva biografia famosa del dissetè segle Hetman de Zaporozhian Cossacks Bohdan Khmelnytsky, i el seu fonamental 3-volum Història russa en Biografies de les seves figures principals (Russkaya istoriya v zhizneopisaniyakh yeyo glavneyshikh deyateley). Nikolay Kostomarov Era tan important per cultura ucraïnesa, aquells alguns investigadors li observen com a historiador ucraïnès, així com rus. (ca)
- Nikolai Iwanowitsch Kostomarow (russisch Николай Иванович Костомаров, * 4. Maijul. / 16. Mai 1817greg. in Jurasowka, Gouvernement Woronesch, Russisches Kaiserreich; † 7. Apriljul. / 19. April 1885greg. in Sankt Petersburg, Russisches Kaiserreich) war ein russischer Sozialaktivist, Historiker, Schriftsteller und Dichter, wirklicher Staatsrat, Mitglied der Sankt Petersburger Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften sowie einer der Führer der St. Cyril und Methodius-Bruderschaft. Er war Forscher der soziopolitischen und wirtschaftlichen Geschichte Russlands, vor allem dem Gebiet der heutigen Ukraine. (de)
- Nikolái Ivánovich Kostomárov (del ruso: Никола́й Ива́нович Костома́ров) o Mykola Ivánovych Kostomáriv (ucranianizado: Микола Іванович Костомаров; , 1817 - San Petersburgo, 1885) fue uno de los más distinguidos historiadores rusos como profesor de la Universidad de San Vladímir de Kiev, más tarde en la Universidad de San Petersburgo y miembro de la Academia Imperial de Ciencias de San Petersburgo. Fue y autor de muchos libros, entre los que destaca su biografía del hetman de los cosacos zaporogos del siglo XVII Bogdán Jmelnitski y su fundamental Historia rusa en biografías de sus principales figuras en tres volúmenes. Fue uno de los iniciadores de la . (es)
- Mykola Ivanovyč Kostomarov, noto anche con vari pseudonimi fra cui: Ijeremija Halka e Ivan Bogučarov (in ucraino: Микола Іванович Костомаров? in russo: Никола́й Ива́нович Костома́ров?, traslitterato: Nikolaj Ivanovič Kostomarov; Jurasovka, 16 maggio 1817 – San Pietroburgo, 19 aprile 1885), è stato uno storico e scrittore ucraino. (it)
- Mykoła Iwanowycz Kostomarow (ukr. Микола Іванович Костомаров), ur. 4 maja?/ 16 maja 1817 we wsi , zm. 7 kwietnia?/ 19 kwietnia 1885 w Petersburgu – ukraiński historyk, pisarz i etnograf oraz jeden z pierwszych krytyków literatury ukraińskiej. (pl)
- Никола́й Ива́нович Костома́ров (4 [16] мая 1817, Юрасовка, Воронежская губерния — 7 [19] апреля 1885, Санкт-Петербург) — историк, этнограф, публицист, писатель, драматург, педагог и общественный деятель; поэт; собирал русский и украинский фольклор. Член-корреспондент Императорской Санкт-Петербургской академии наук, действительный статский советник. Автор многотомного труда «Русская история в жизнеописаниях её главнейших деятелей», исследователь социально-политической и экономической истории царской России. Один из сподвижников Кирилло-Мефодиевского братства. (ru)
- Nikolaï Ivanovitch Kostomarov (en russe Никола́й Ива́нович Костома́ров, en ukrainien Микола Іванович Костомаров), né le 16 mai 1817 à Yourasovka (province de Voronej) et mort le 19 avril 1885 à Saint-Pétersbourg), d’ascendance russo-ukrainienne, est l’un des historiens russes. (fr)
- Nikolay Ivanovich Kostomarov (bahasa Rusia: Никола́й Ива́нович Костома́ров, Nikolai Ivanovich Kostomarov; bahasa Ukraina: Микола Іванович Костомаров, Mykola Ivanovych Kostomarov; 16 Mei 1817, vil. , Kegubernuran Voronezh, Kekaisaran Rusia – 19 April 1885, Sankt-Peterburg, Kekaisaran Rusia) adalah salah satu sejarawan Rusia yang paling terkenal, seorang profesor Sejarah Rusia di dan kemudian di Universitas Negeri Sankt-Peterburg, seorang , penulis banyak buku, termasuk biografinya yang terkenal dari abad ke-XVII Bohdan Khmelnytsky, penelitian tentang dari Stenka Razin dan 3 volume fundamentalnya Sejarah Rusia dalam biografi tokoh-tokoh utamanya (bahasa Rusia: Русская история в жизнеописаниях её главнейших деятелей). (in)
- Nikolaj Ivanovitj Kostomarov (ryska: Николай Иванович Костомаров, ukrainska: Микола Іванович Костомаров, Mykola Ivanovytj Kostomarov), född 16 maj (gamla stilen: 4 maj) 1817 i Jurasovka, guvernementet Voronezj, död 19 april (gamla stilen: 7 april) 1885 i Sankt Petersburg, var en rysk-ukrainsk vitter och historisk författare. (sv)
- Мико́ла Іва́нович Костома́ров (4 (16) травня 1817, с. Юрасівка, Острогозький повіт, Воронезька губернія — 7 (19) квітня 1885, Петербург) — видатний український історик, етнограф, прозаїк, поет-романтик, мислитель, громадський діяч, етнопсихолог. Член-редактор Петербурзької археологічної комісії (1860—1885), член Історичного товариства імені Нестора-Літописця, член Московського археологічного товариства, член-кореспондент Петербурзької АН (1876). (uk)
|
| has abstract
| - Nikolai Ivànovitx Kostomàrov (rus: Никола́й Ива́нович Костома́ров, ucraïnès: Мико́ла Іва́нович Костома́ров, Mikola Ivànovitx Kostomàrov; 16 de maig de 1817, Iurassovka, , Imperi Rus – 19 d'abril de 1885, Sant Petersburg, Imperi Rus) és un dels historiadors russos més assenyalats, un Professor d'Història al Kiev Universitat i més tard al St. Petersburg Universitat, un autor de molts llibres, incloent la seva biografia famosa del dissetè segle Hetman de Zaporozhian Cossacks Bohdan Khmelnytsky, i el seu fonamental 3-volum Història russa en Biografies de les seves figures principals (Russkaya istoriya v zhizneopisaniyakh yeyo glavneyshikh deyateley). Nikolay Kostomarov Era tan important per cultura ucraïnesa, aquells alguns investigadors li observen com a historiador ucraïnès, així com rus. (ca)
- Nikolai Iwanowitsch Kostomarow (russisch Николай Иванович Костомаров, * 4. Maijul. / 16. Mai 1817greg. in Jurasowka, Gouvernement Woronesch, Russisches Kaiserreich; † 7. Apriljul. / 19. April 1885greg. in Sankt Petersburg, Russisches Kaiserreich) war ein russischer Sozialaktivist, Historiker, Schriftsteller und Dichter, wirklicher Staatsrat, Mitglied der Sankt Petersburger Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften sowie einer der Führer der St. Cyril und Methodius-Bruderschaft. Er war Forscher der soziopolitischen und wirtschaftlichen Geschichte Russlands, vor allem dem Gebiet der heutigen Ukraine. (de)
- Nikolái Ivánovich Kostomárov (del ruso: Никола́й Ива́нович Костома́ров) o Mykola Ivánovych Kostomáriv (ucranianizado: Микола Іванович Костомаров; , 1817 - San Petersburgo, 1885) fue uno de los más distinguidos historiadores rusos como profesor de la Universidad de San Vladímir de Kiev, más tarde en la Universidad de San Petersburgo y miembro de la Academia Imperial de Ciencias de San Petersburgo. Fue y autor de muchos libros, entre los que destaca su biografía del hetman de los cosacos zaporogos del siglo XVII Bogdán Jmelnitski y su fundamental Historia rusa en biografías de sus principales figuras en tres volúmenes. Fue uno de los iniciadores de la . (es)
- Nikolaï Ivanovitch Kostomarov (en russe Никола́й Ива́нович Костома́ров, en ukrainien Микола Іванович Костомаров), né le 16 mai 1817 à Yourasovka (province de Voronej) et mort le 19 avril 1885 à Saint-Pétersbourg), d’ascendance russo-ukrainienne, est l’un des historiens russes. Professeur d'histoire à l'université de Kiev puis à l'université de Saint-Pétersbourg, il est l'auteur de nombreux ouvrages, notamment la biographie du hetman cosaque Bogdan Khmelnitski, ainsi que la monumentale œuvre en trois volumes Histoire russe à travers les biographies de ses plus illustres personnages (Русская история в жизнеописаниях её главнейших деятелей). (fr)
- Nikolay Ivanovich Kostomarov (bahasa Rusia: Никола́й Ива́нович Костома́ров, Nikolai Ivanovich Kostomarov; bahasa Ukraina: Микола Іванович Костомаров, Mykola Ivanovych Kostomarov; 16 Mei 1817, vil. , Kegubernuran Voronezh, Kekaisaran Rusia – 19 April 1885, Sankt-Peterburg, Kekaisaran Rusia) adalah salah satu sejarawan Rusia yang paling terkenal, seorang profesor Sejarah Rusia di dan kemudian di Universitas Negeri Sankt-Peterburg, seorang , penulis banyak buku, termasuk biografinya yang terkenal dari abad ke-XVII Bohdan Khmelnytsky, penelitian tentang dari Stenka Razin dan 3 volume fundamentalnya Sejarah Rusia dalam biografi tokoh-tokoh utamanya (bahasa Rusia: Русская история в жизнеописаниях её главнейших деятелей). Nikolai Kostomarov juga dikenal sebagai seorang dan penulis karya tentang sejarah Ukraina; dia adalah anggota masyarakat kebangkitan nasional Ukraina yang paling dikenal sebagai , yang ada di Kiev dari Januari 1846 hingga Maret 1847. Kostomarov juga adalah seorang penyair, ahli etnografi, Pan-Slavisme dan promotor yang disebut pergerakan Narodnik di Kekaisaran Rusia. (in)
- Mykola Ivanovyč Kostomarov, noto anche con vari pseudonimi fra cui: Ijeremija Halka e Ivan Bogučarov (in ucraino: Микола Іванович Костомаров? in russo: Никола́й Ива́нович Костома́ров?, traslitterato: Nikolaj Ivanovič Kostomarov; Jurasovka, 16 maggio 1817 – San Pietroburgo, 19 aprile 1885), è stato uno storico e scrittore ucraino. (it)
- Mykoła Iwanowycz Kostomarow (ukr. Микола Іванович Костомаров), ur. 4 maja?/ 16 maja 1817 we wsi , zm. 7 kwietnia?/ 19 kwietnia 1885 w Petersburgu – ukraiński historyk, pisarz i etnograf oraz jeden z pierwszych krytyków literatury ukraińskiej. (pl)
- Никола́й Ива́нович Костома́ров (4 [16] мая 1817, Юрасовка, Воронежская губерния — 7 [19] апреля 1885, Санкт-Петербург) — историк, этнограф, публицист, писатель, драматург, педагог и общественный деятель; поэт; собирал русский и украинский фольклор. Член-корреспондент Императорской Санкт-Петербургской академии наук, действительный статский советник. Автор многотомного труда «Русская история в жизнеописаниях её главнейших деятелей», исследователь социально-политической и экономической истории царской России. Один из сподвижников Кирилло-Мефодиевского братства. (ru)
- Nikolaj Ivanovitj Kostomarov (ryska: Николай Иванович Костомаров, ukrainska: Микола Іванович Костомаров, Mykola Ivanovytj Kostomarov), född 16 maj (gamla stilen: 4 maj) 1817 i Jurasovka, guvernementet Voronezj, död 19 april (gamla stilen: 7 april) 1885 i Sankt Petersburg, var en rysk-ukrainsk vitter och historisk författare. Kostomarov avlade 1840 magisterexamen i historia i Charkov och disputerade Om unionen (den polsk-litauiska av 1569). Disputationen godkändes av fakulteten, men ogillades av ministeriet, 1843 försvarade han för magistergraden en ny avhandling, Om den ryska folkpoesins historiska betydelse, var sedan några år bosatt i Volynien, sysselsatt med etnografiska undersökningar och lokalstudier till sitt arbete om Bohdan Chmelnytskyj. Redan känd såsom vitter och vetenskaplig författare, blev Kostomarov 1846 docent i rysk historia i Kiev, men anklagades redan samma år utan grund jämte skalden Taras Sjevtjenko, på angivelse av en student, för delaktighet i ett hemligt politiskt sällskap ("Kirills och Metodii sällskap"). Han satt ett år i Peter-Paulfästningen och levde till 1856 som förvisad i Saratov. Vad som kunde läggas dem till last var blott, att de, under inflytande av tidens romantik, svärmade för "folket" och för slavernas förbrödring och världsmission, med en särskild förkärlek för ukrainarna. I den ukrainska litteraturhistorien räknas Kostomatov, Sjevtjenko och Pantelejmon Kulisj som huvudmän för "den ukrainska slavofilismen". Ukrainarna utgör enligt sin mening en särskild slavisk nationalitet, och deras ideal var en slavisk förbundsstat under ryskt beskydd. Gentemot de ryska slavofilerna och panslavisterna, vilkas lära och strävan snarare kunna betecknas som panrussism, betonar Kostomarov, även i sina historiska arbeten, en nationell skillnaden mellan ryssar och ukrainare, väljer med förkärlek ämnen ur Sydrysslands historia, behandlar visserligen också (stor-) ryska och allmänryska tilldragelser och personligheter, men ser även dem i en egen dager (ur "federalistisk" synpunkt) och polemiserar å ena sidan med ryssarna, å den andra med polackerna. Som antinormannist (motståndare till teorin om varjagernas skandinaviska härkomst) disputerade han offentligt med Michail Pogodin, på utmaning av denne, i Sankt Petersburg, 1860. Kostomarov var sin tids mest lästa ryska historiker. Hans vittra arbeten på ukrainska samlades under titeln Zbirnik tvoriv Jeremii Galki (1875; han skrev till en början under pseudonymen "Jeremias Galka"). Denna samling innehåller utom lyriska dikter dramerna Sava Tjalyj (1838) och Perejaslavska nitj (1841), båda med historiska ämnen från kosacklivet, samt under titeln Zagadka (Gåtan) dramatiska scener ur folklivet, tecknade på sagans grund. Kostomarov översatte till ukrainska George Gordon Byrons "Hebreiska melodier" (1840) samt stycken av äldre och nyare slaviska skalder. En samling lyriska dikter av honom utkom redan 1840 under titeln Ukrainska ballader. Från kosacklivet (1600-talet) tog han ämnet till Tjernigovka (1881). På ryska skrev han tragedin Kremutius Kordus samt ett par historiska berättelser Sonen och Kudejar. Av Kostomarovs många historiska (och historisk-polemiska) uppsatser och skrifter har en del utkommit först i tidskrifter. De viktigaste är De ukrainska kosackernas kamp med Polen före Chmelnytskyj (1856), Bohdan Chmelnytskyj (1857; fjärde upplagan 1883), hans huvudarbete, Översikt av storryska folkens husliga liv och seder under 16:e och 17:e århundradena (1859), Rysslands ursprung (1859), Livländska kriget (1864), Södra Ryssland i slutet av 16:e århundradet (1865), Ofredstiden (början av 1600-talet; tre delar, 1866), Den sydryska folkdiktens historiska betydelse (1872), Mazepa (1882; i tidskriften "Russkaja Misl"; översatt i sammandrag i svensk "Historisk tidskrift", 1883). En del av dessa avhandlingar jämte nya förenade Kostomarov under titeln Istoritjeskija monografii i izsljedovanija (12 delar, 1863 ff.). I denna samling ingår även de mest betydande av hans uppsatser i den sydryska tidskriften "Osnova" (1861-62), i vilken han och Kulisj skrev det mesta. Nya är i samlingen bland annat avhandlingarna om Kulikovska slaget, Den litauiska folkpoesin, Novgorods, Pskovs och Vjatkas äldsta historia samt Raskolnikerna. År 1873 började Kostomarov utge Russkaja istorija v zjiznéopisanijach (Rysslands historia i biografier. Hans biografier över Alexander Nevskij och Ivan den store översattes till svenska, 1882). Han redigerade dessutom för Arkeografiska kommissionen 11 band historiska Handlingar rörande södra och västra Ryssland (1863 ff.) samt Gamla minnesmärken av rysk litteratur (1861-62). Hans självbiografi med bibliografi utgavs 1891 under titeln Literaturnoje nasledije. (sv)
- Мико́ла Іва́нович Костома́ров (4 (16) травня 1817, с. Юрасівка, Острогозький повіт, Воронезька губернія — 7 (19) квітня 1885, Петербург) — видатний український історик, етнограф, прозаїк, поет-романтик, мислитель, громадський діяч, етнопсихолог. Член-редактор Петербурзької археологічної комісії (1860—1885), член Історичного товариства імені Нестора-Літописця, член Московського археологічного товариства, член-кореспондент Петербурзької АН (1876). Був співзасновником та активним учасником слов'янофільсько-українського київського об'єднання «Кирило-Мефодіївське братство». У 1847 році за участь в українофільському братстві Костомарова арештовують та перевозять з Києва до Петербурга, де він і провів решту свого життя. (uk)
|
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)