About: English Canal     Goto   Sponge   NotDistinct   Permalink

An Entity of Type : yago:WikicatFormerOrDisusedInlandWaterways, within Data Space : dbpedia.org associated with source document(s)
QRcode icon
http://dbpedia.org/describe/?url=http%3A%2F%2Fdbpedia.org%2Fresource%2FEnglish_Canal

The English Canal (Swedish: Engelska kanalen) was a planned and partially completed canal project that would connect the Swedish iron ore fields around Kiruna and Gällivare with Luleå and the Gulf of Bothnia. In 1884-1888 a railway was built all the way between Gällivare and Luleå, the Iron Ore Line. Remains of the canal project can still be seen on several places in Norrbotten and Swedish Lapland, for example in Boden. These remains are sometimes called Engelska graven, which is a play on the Swedish word grav which can mean both "ditch"/"trench" and "grave/"tomb".

AttributesValues
rdf:type
rdfs:label
  • Englischer Kanal (Schweden) (de)
  • English Canal (en)
  • Engels Kanaal (nl)
  • Engelska kanalen (Sverige) (sv)
rdfs:comment
  • Englischer Kanal (schwedisch Engelska kanalen) ist die Bezeichnung eines unvollendeten Bauprojekts zwischen den nordschwedischen Städten Gällivare und Luleå. Der Kanal sollte für den Transport von Eisenerz aus den Lagestätten der Region benutzt werden. Nach diesem missglückten Unternehmen dauerte es bis 1888 bis in der Region lohnender Erzabbau stattfand. Ausgelöst wurde dies durch den Bau der Erzbahn. Auch dieser Bau war anfänglich das Projekt einer britischen Gesellschaft. (de)
  • The English Canal (Swedish: Engelska kanalen) was a planned and partially completed canal project that would connect the Swedish iron ore fields around Kiruna and Gällivare with Luleå and the Gulf of Bothnia. In 1884-1888 a railway was built all the way between Gällivare and Luleå, the Iron Ore Line. Remains of the canal project can still be seen on several places in Norrbotten and Swedish Lapland, for example in Boden. These remains are sometimes called Engelska graven, which is a play on the Swedish word grav which can mean both "ditch"/"trench" and "grave/"tomb". (en)
  • Het Engels Kanaal is een geplande gegraven waterweg in de provincie Norrbottens län in Zweden. Rond 1650 werden in de omgeving van Gällivare en Malmberget plaatsen gevonden waar ijzer gedolven kon worden. Het probleem was niet het ijzer uit de grond te krijgen, maar vervoer in dat gedeelte van Zweden stuitte op problemen. De omgeving is zeer dunbevolkt, de grond is zacht, overal liggen meren en moerassen en de lokale rivieren laten door hun ondiepte geen commerciële vaart toe. Daarnaast is alles wat met water te maken heeft soms meer dan de helft van het jaar bevroren. Anderzijds was er eigenlijk maar één mogelijkheid om de erts te transporteren, de zeehaven van Luleå. In de begintijd werd daarom een ijzerweg (Malmväg) aangelegd, een weg die anno 2008 nog gebruikt wordt door het verkeer. O (nl)
  • Engelska kanalen är det i naturen ännu synliga minnet av ett kanalgrävningsprojekt mellan Luleå och Gällivare, med syftet att transportera järnmalm från Malmfälten till kusten, som aldrig hann färdigställas. Efter detta misslyckande dröjde det ända till 1888 innan malmbrytningen kom igång efter att ett annat engelskt företag, byggt Malmbanan. Än idag är lämningar efter kanalen synliga, bland annat i villaområdet Trångfors strax utanför Boden. Kanalen byggnadsminnesförklarades 1989. (sv)
dcterms:subject
Wikipage page ID
Wikipage revision ID
Link from a Wikipage to another Wikipage
Link from a Wikipage to an external page
sameAs
dbp:wikiPageUsesTemplate
has abstract
  • Englischer Kanal (schwedisch Engelska kanalen) ist die Bezeichnung eines unvollendeten Bauprojekts zwischen den nordschwedischen Städten Gällivare und Luleå. Der Kanal sollte für den Transport von Eisenerz aus den Lagestätten der Region benutzt werden. In der Nähe von Gällivare wurden schon in den 1650er Jahren große Eisenerzvorkommen entdeckt. Von deren Abbau wurde jedoch zumeist abgesehen, da Möglichkeiten für den Transport des Erzes zur Küste fehlten, wo es auf Schiffe verladen werden könnte. Unter den diskutierten Projekten fand sich unter anderem eine Pferdebahn. 1863 erfolgte der Beschluss den Lule älv vom Meer bis zum Zusammenfluss der Quellflüsse Großer und Kleiner Lule älv zu kanalisieren. Damit sollten auch die Stromschnellen Edeforsen und Hedenforsarna umgangen werden. Eine 1863 in Schweden gegründete Aktiengesellschaft wurde 1864 in London als Gellivare Company Limited registriert, da dort die Geldbeschaffung einfacher war. Während der intensivsten Bauphase waren etwa 1.500 Personen am Kanalbau beteiligt. Schon bald kam es zu finanziellen Engpässen und Streitigkeiten mit den Bewohnern der Region, die erst durch den Einsatz des Militärs besänftigt werden konnten. Der schwedische Großkaufmann Victor Kjellberg, der als treibende Kraft des Projektes gilt, ging schon 1864 in Insolvenz. Der Bau konnte sich aufgrund von Staatsanleihen und privaten Spenden noch bis 1867 hinziehen, dann war auch die Aktiengesellschaft insolvent. Die deutlichsten Überreste des Kanalprojekts finden sich heute nahe der Villengegend Trångfors am Rande der Stadt Boden. Diese erhielten 1989 Baudenkmalstatus. Die sichtbare Bodenvertiefung wird auf Schwedisch gelegentlich als Engelska graven bezeichnet, was ein Wortspiel mit dem schwedischen Wort grav darstellt, was sowohl Graben als auch Grab/Sarg bedeuten kann. Nach diesem missglückten Unternehmen dauerte es bis 1888 bis in der Region lohnender Erzabbau stattfand. Ausgelöst wurde dies durch den Bau der Erzbahn. Auch dieser Bau war anfänglich das Projekt einer britischen Gesellschaft. (de)
  • The English Canal (Swedish: Engelska kanalen) was a planned and partially completed canal project that would connect the Swedish iron ore fields around Kiruna and Gällivare with Luleå and the Gulf of Bothnia. The ore fields were discovered as early as in the 1650s, but due to their remote location in the sparsely populated areas in northern Sweden, far from both the Atlantic coast and the coast of the Bothnian Gulf, it was very hard to transport the ore to any port from where it could be shipped to its ultimate destination. All attempts during the centuries to efficiently transport the ore failed. But with the introduction of the railway, new possibilities arose. Some earlier plans included horse-drawn trains and regular roads, but in the end it was decided to combine the new railway technology with the ancient boat transport. A railway line was planned for the stretch from the iron ore fields to the place where and joined at Storbacken. The remaining length of the transport could be made possible by canalising the rest of Lule River from Storbacken down to Luleå. This would bypass the rapids of Edefors and Hedenforsarna which would allow the ore to be transported by boat all the way to the Gulf of Bothnia. The decision to construct the canal was taken 1863, and the based in London was contracted for the project. They were backed by English financiers and also received investments from the Swedish state. The excavation was started 14 October 1864 and by 1865 no less than 1,486 men were working on the project. But the English company soon experienced an economic crisis, which led to the stagnation of the construction in 1866 and 1867, until the company went bankrupt on New Year's Eve 1867 which marked the end of the project. In 1884-1888 a railway was built all the way between Gällivare and Luleå, the Iron Ore Line. Remains of the canal project can still be seen on several places in Norrbotten and Swedish Lapland, for example in Boden. These remains are sometimes called Engelska graven, which is a play on the Swedish word grav which can mean both "ditch"/"trench" and "grave/"tomb". (en)
  • Het Engels Kanaal is een geplande gegraven waterweg in de provincie Norrbottens län in Zweden. Rond 1650 werden in de omgeving van Gällivare en Malmberget plaatsen gevonden waar ijzer gedolven kon worden. Het probleem was niet het ijzer uit de grond te krijgen, maar vervoer in dat gedeelte van Zweden stuitte op problemen. De omgeving is zeer dunbevolkt, de grond is zacht, overal liggen meren en moerassen en de lokale rivieren laten door hun ondiepte geen commerciële vaart toe. Daarnaast is alles wat met water te maken heeft soms meer dan de helft van het jaar bevroren. Anderzijds was er eigenlijk maar één mogelijkheid om de erts te transporteren, de zeehaven van Luleå. In de begintijd werd daarom een ijzerweg (Malmväg) aangelegd, een weg die anno 2008 nog gebruikt wordt door het verkeer. Ook deze weg kon echter de transporten niet aan. Toen in de wereld de vraag naar ijzererts steeg en de techniek van kanalisatie gangbaar werd, kwam er een plan op tafel om het transport te vereenvoudigen. Gepland werd een spoorlijn aan te leggen tussen Gällivare en Storbacken bij Vuollerim, die grotendeels in het dal zou komen te liggen van de Grote Lule. De eerste plannen bestonden uit treinen getrokken door paarden, maar de ontwikkeling binnen de spoorwegen gingen snel. Vanaf Vuollerim zou de Lule worden gekanaliseerd. De Lulerivier kende wel enige obstakels voor de scheepvaart: bij Edefors en Hedenforsarna wordt de rivier geblokkeerd door ondiepten en dus stroomversnellingen. In 1863 werd daarom besloten een kanaal te graven. Om het werk uit te voeren werd de Gellivare Company Limited opgericht. Deze maatschappij was gevestigd in Londen en had Britse en Zweedse investeerders aangetrokken. De werkzaamheden begonnen op 14 oktober 1864 en een jaar later werkten er ongeveer 1500 man aan het project. Binnen een paar jaar ontstonden er echter financiële problemen en in 1867 ging de maatschappij failliet. Veertig jaar later kwam de Ertsspoorlijn voor het gehele traject klaar, die niet langs de Lulerivier loopt, maar dwars door de moerassen van het gebied. Delen van de werkzaamheden zijn terug te vinden bij de plaats Boden; ze staan plaatselijk bekend onder de naam "Engelska graven". (nl)
  • Engelska kanalen är det i naturen ännu synliga minnet av ett kanalgrävningsprojekt mellan Luleå och Gällivare, med syftet att transportera järnmalm från Malmfälten till kusten, som aldrig hann färdigställas. Man hade redan på 1650-talet upptäckt stora järnmalmfyndigheter i Gällivare, men det var svårt eller närmast omöjligt att transportera den till kusten, för att där lasta den på fartyg. Olika projekt hade diskuterats, bl.a. att bygga en hästdragen järnväg. År 1863 beslutades att man skulle kanalisera Luleälven från havet upp till Storbacken i närheten av Vuollerim, drygt 10 km från nuvarande järnvägsstationen Murjek, där Stora och Lilla Luleälv förenas. Ett avtal gjordes med bolaget Gellivare Company Limited, baserat i London, och bygget inleddes år 1864. Närmare 1 500 man arbetade med bygget av kanalen. År 1867 fick man upphöra med verksamheten eftersom pengarna var slut, och bolaget gick i konkurs. Efter detta misslyckande dröjde det ända till 1888 innan malmbrytningen kom igång efter att ett annat engelskt företag, byggt Malmbanan. Än idag är lämningar efter kanalen synliga, bland annat i villaområdet Trångfors strax utanför Boden. Kanalen byggnadsminnesförklarades 1989. (sv)
schema:sameAs
prov:wasDerivedFrom
page length (characters) of wiki page
foaf:isPrimaryTopicOf
is Link from a Wikipage to another Wikipage of
is foaf:primaryTopic of
Faceted Search & Find service v1.17_git139 as of Feb 29 2024


Alternative Linked Data Documents: ODE     Content Formats:   [cxml] [csv]     RDF   [text] [turtle] [ld+json] [rdf+json] [rdf+xml]     ODATA   [atom+xml] [odata+json]     Microdata   [microdata+json] [html]    About   
This material is Open Knowledge   W3C Semantic Web Technology [RDF Data] Valid XHTML + RDFa
OpenLink Virtuoso version 08.03.3330 as of Mar 19 2024, on Linux (x86_64-generic-linux-glibc212), Single-Server Edition (62 GB total memory, 52 GB memory in use)
Data on this page belongs to its respective rights holders.
Virtuoso Faceted Browser Copyright © 2009-2024 OpenLink Software