rdfs:comment
| - Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck (9. prosince 1845, – 7. dubna 1918, Lipsko) byl německý luteránský teolog a církevní historik. (cs)
- ألبرت هاوك (بالألمانية: Albert Hauck) هو عالم عقيدة وأستاذ جامعي ألماني، ولد في 9 ديسمبر 1845 في فاسرترودينغن في ألمانيا، وتوفي في 1918 في لايبزيغ في ألمانيا. (ar)
- Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck (* 9. Dezember 1845 in Wassertrüdingen; † 7. April 1918 in Leipzig) war ein deutscher lutherischer Theologe und Kirchenhistoriker. (de)
- Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck, né le 9 décembre 1845 à Wassertrüdingen et mort le 7 avril 1918 à Leipzig, est un théologien bavarois et un historien de l'Église. (fr)
- Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck (Wassertrüdingen, 1845 – Lipsia, 1918) è stato uno storico tedesco. Docente a Lipsia dal 1889, scrisse la monumentale Storia della Chiesa in Germania, pubblicata in 5 volumi dal 1887 al 1920. (it)
- Альберт Генрих Фридрих Стефан Эрнст Луис Гаук (нем. Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck; 1845—1918) — немецкий христианский богослов, историк церкви, археолог, экзегет и педагог; профессор Лейпцигского университета. (ru)
- Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck (9 December 1845, Wassertrüdingen – 7 April 1918, Leipzig) was a German theologian and church historian. Hauck began studying theology in 1864 in Erlangen, and then from 1866 in Berlin, where he was taught by Leopold von Ranke, the father of the source and methods-based German historiography; Hauck later commented that von Ranke was the greatest man he'd ever known. He passed the state exam in 1868 in Ansbach. In 1870 he became vicar in Munich, moved to Feldkirchen in 1871, and in 1875 was appointed priest for the parish of Frankenheim. (en)
- Albert Heinrich Friedrich Stephan Ernst Louis Hauck, född den 9 december 1845 i Wassertrüdingen i Mittelfranken, död den 7 april 1918 i Leipzig, var en tysk kyrkohistoriker. Hauck blev 1878 e.o. och 1882 ordinarie professor i Erlangen och 1889 professor i Leipzig. Han var teologie, filosofie och juris doktor samt . Genom detta verk förvärvade Hauck sig namn som sin tids kanske störste kyrkohistoriker. Det kännetecknas av den grundligaste genomarbetning av hela det väldiga källmaterialet, parad med en konstnärligt utformad, enastående lättflytande framställning. (sv)
|