| dbo:abstract
|
- Nikolai Petróvitx Rumiàntsev (Sant Petersburg, 3 d'abril de 1754 (Julià) - Sant Petersburg, 3 de gener de 1826 (Julià)) va ser ministre d'Afers Exteriors i canceller de l'Imperi rus a Rússia durant la invasió de Napoleó a Rússia (1808). Era fill del mariscal de camp Piotr Rumiàntsev i nét del general Aleksandr Rumiàntsev de la família comtal Rumiàntsev. Va ser ministre del seu país a Frankfurt, on va residir uns quinze anys; mestre de cerimònies de la cort de Pau I, sense exercir mai aquest càrrec, i conseller imperial a l'adveniment de l'emperador Alexandre, que el va nomenar ministre de Comerç el 1802 i de Negocis estrangers. Va ser molt elogiat per Napoleó, a qui va aconseguir conciliar amb Àustria en 1809, i un any més tard va obtenir per a la seva pàtria, mitjançant el Tractat de Friedriksham, Finlàndia, per la qual cosa va ser nomenat canceller i més tard president del Consell de l'Imperi. Devem a aquest eminent home públic:
* una col·lecció d'Antigues poesies russes (1818);
* el Sandebink o Codi del tsar Iván Vasilievich; Investigacions sobre l'antiga història de Rússia de Lehberg (1820);
* Cròniques de Santa Sofia (1820/21), que comprenen des de l'any 826 al 1534;
* Monuments de la literatura russa del segle XII (1821) i molts estudis d'història i literatura del seu país;
* Sobre l'origen del Rurik; Història del diaca Lleó i d'altres escriptors bizantins (1820);
* Memòries sobre alguns pobles de l'Àsia central (1821);
* Assaig històric i cronològic sobre els de Novgorod, tret dels antics anals russos (1821);
* Cartes arqueològiques sobre la província de Riazán (1823);
* Joan, exarca de Bulgària; Sant Ciril i sant Metodi, apòstols dels eslaus, etc... Gràcies a la munificència d'aquest magnat, Adelung i el metropolità Eugeni de Kíev van publicar les seves obres, i de 1815 a 1818 el fill del cèlebre Kotzebue va realitzar la seva expedició al mar del nord per buscar un pas d'Àsia a Amèrica. (ca)
- الكونت نيكولاي بتروفيتش روميانتسيف (بالروسية: Никола́й Петро́вич Румя́нцев) (3 أبريل 1754 في سانت بطرسبرج - 3 يناير 1826) كان وزير الخارجية ومستشار الإمبراطورية الروسية فيما بعد الغزو الفرنسي لروسيا. وهو ابن المشير بيوتر روميانتسيف زادونيسكي. (ar)
- Graf Nikolai Petrowitsch Rumjanzew (russisch Николай Петрович Румянцев, in älterer dt. Literatur häufig Romanzow; * 3. Apriljul. / 14. April 1754greg. in Sankt Petersburg; † 3. Januarjul. / 15. Januar 1826greg. ebenda), Sohn von Pjotr Alexandrowitsch Rumjanzew-Sadunaiski, war ein russischer Staatsmann und Gelehrter. Er war von 1779 bis 1796 bevollmächtigter Minister in Frankfurt am Main und nach der Thronbesteigung Alexanders I. Kommerzienminister und Oberdirektor der Wasser- und Wegebauten. 1807 wurde Graf Rumjanzew zum Minister des Auswärtigen und bald darauf zum Reichskanzler ernannt. Er begleitete den Zaren 1808 nach Erfurt, wo sich dieser mit Napoleon traf. Er schloss am 17. September 1809 mit Schweden den Frieden von Frederikshamn.1811 traf Graf Rumjanzew auf Alexander von Humboldt, den er zu einer Expedition nach Sibirien einlud. Die Expedition fand letztlich erst 1829, nach Nikolais Tod, statt. Als er 1812 die Nachricht über die Invasion Russlands durch Napoleon erhielt, erlitt Graf Rumjanzew einen Schlaganfall und verlor sein Gehör, woraufhin er sich aus dem öffentlichen Leben zurückzog. Er rüstete auf eigene Kosten das Schiff Rurik zu einer Reise um die Welt aus, die von 1815 bis 1818 unter Führung des Leutnants Otto von Kotzebue stattfand. Zu Nikolais Ehren wurde einer auf dieser Reise entdeckten Inseln der Name Romanzow (heute: Wotje, Marshallinseln 9° 26′ 30″ N, 170° 1′ 0″ O) gegeben. Graf Rumjanzew war begeisterter Sammler und errichtete ein Museum, das 1861 von St. Petersburg nach Moskau gebracht wurde und den Grundstock für das Rumjanzew-Museum bildete. Aus der Bibliothek entstand die Russische Staatsbibliothek. Er sammelte auch Materialien zur russischen Geschichte und schrieb selber zahlreiche historische und literarische Abhandlungen. Seit 1822 war er Ehrenmitglied der Bayerischen Akademie der Wissenschaften. 1817 ließ Alexander I. von Antonio Canova eine Kolossalstatue des Friedens errichten, zum Gedenken an drei Generationen Rumjanzews. (de)
- Count Nikolai Petrovich Rumyantsev (Russian: Никола́й Петро́вич Румя́нцев; 3 April 1754 – 3 January 1826), born in Saint Petersburg, was Russia's Foreign Minister and Chancellor of the Russian Empire in the run-up to Napoleon's invasion of Russia (1808–12). He was the son of Field Marshal Pyotr Rumyantsev-Zadunaisky from the Rumyantsev comital family. (en)
- Le comte Nikolaï Petrovitch Roumiantsev ou Romanzov (en russe : Николай Петрович Румянцев), né le 3 avril 1754, décédé le 3 janvier 1826. Homme politique russe, il fut ministre du Commerce de 1802 à 1811, ministre des Affaires étrangères de 1808 à 1812, chancelier d'État de 1810 à 1812, président du Conseil d'État de 1795 à 1796, président du Conseil des ministres de 1807 à 1810 et de 1810 à 1812. Son buste fut taillé dans le marbre par Louis-Marie Guichard, sculpteur français devenu sculpteur officiel de la Cour de Russie (1804-1814). (fr)
- Graaf Nikolaj Petrovitsj Roemjantsev (Russisch:Никола́й Петро́вич Румя́нцев; Sint-Petersburg, 3 april 1754 – 3 januari 1826) was een Russisch minister van Buitenlandse Zaken en kanselier in het keizerrijk Rusland tijdens de Veldtocht van Napoleon naar Rusland (1808–12). Hij was de zoon van veldmaarschalk . (nl)
- Nikolaj Petrovič Rumjancev, in russo: Никола́й Петро́вич Румя́нцев?, spesso scritto Romanzov (San Pietroburgo, 3 aprile 1754 – San Pietroburgo, 3 gennaio 1826), è stato un politico, diplomatico e nobile russo. È stato ministro degli affari esteri e cancelliere del governo imperiale russo. (it)
- Nikołaj Piotrowicz Rumiancew (Николай Петрович Румянцев; ur. 3 kwietnia?/ 14 kwietnia 1754, zm. 3 stycznia?/ 15 stycznia 1826) – hrabia, mąż stanu Imperium Rosyjskiego, mecenas, kolekcjoner. Syn wojskowego rosyjskiego Piotra Rumiancewa. (pl)
- Nikolaj Petrovitj Rumjantsev (ryska Никола́й Петро́вич Румя́нцев), född den 14 april 1754, död den 15 januari 1826, var en rysk greve, statsman, slavist och mecenat. Han var son till Pjotr Aleksandrovitj Rumjantsev. Rumjantsev fick sin grundläggande utbildning i hemmet under ledning av Friedrich Melchior von Grimm men reste 1774 med sin bror Sergej till Universitetet i Leiden där Nikolaj läste historia. Därefter gjorde de en Grand tour i Europa. Efter några år som hovtjänsteman utsågs han till ryskt sändebud vid flera tyska hov med residens i Frankfurt am Main. Han vistades där från 1777 till 1796 och hans största insats där var att värva utländska experter till rysk tjänst. Efter att Alexander I hade blivit kejsare 1801 utsågs han till handelsminister (1802-1810) och ordförande i riksrådet (1810-1812). År 1808 utsågs han till utrikesminister och företrädde en franskvänlig politik med expansionssträvanden i Moldavien och Valakiet samt i Finland. Med det franska angreppet på Ryssland 1812 var hans roll därför slutspelad. Han lämnade sin ministerpost 1814. Under sin tid som utrikesminister hade han en betydande roll då freden i Fredrikshamn 1809 slöts mellan Ryssland och Sverige och utsågs därför till rikskansler. Redan under tiden i Frankfurt hade Rumjantsev börjat samla böcker och knyta kontakter med den lärda världen. Som utrikesminister samlade han antikviteter av olika slag. Sin största betydelse hade han som samlare av handskrifter och böcker i slavisk historia och litteratur samt som frikostig främjare av dithörande undersökningar och arbeten. Hans tid kallas i den ryska slavistikens historia den rumjantsevska perioden. Redan 1791 hade han trätt i förbindelse med tjecken och filologen Josef Dobrovský och till den rumjantsevska kretsen hörde under 1800-talets andra och tredje årtionden nästan alla, som då arbetade i Rysslands historia, fornkunskap och äldre litteratur. ”Kanslern” underhöll med dem en lärd brevväxling, följde deras arbeten med livligt deltagande, bekostade forskningsresor och litterära undersökningar samt tryckningen av en mängd lärda verk. Som hans bibliotekarie tjänstgjorde under senare år slavisten Aleksandr Vostokov, och denne har lämnat en för den slaviska litteraturhistorien synnerligen viktig beskrivning över handskrifterna i Rumjantsev-museet (1842). Själv tog han initiativ till och övervakade utgivningen av den stora samlingen av statsurkunder Sobranie gosudarstvennych gramot i dogovorov, som hade Jean Dumont de Carlscroons Corps universel diplomatique (1728) som förebild. Den ryska samlingen utkom 1813-1828 på hans bekostnad i fyra stora folioband. Bland övriga på hans bekostnad utgivna arbeten kan nämnas Kirill Turovskij och andra urkunder från 1100-talet, två fornryska lagböcker (storfurst Vasilij III:s och Ivan IV:s), Sofia-krönikan, Vitryskt arkiv, Konstantin Kalaidovitjs undersökningar om den bulgariske exarken Johannes samt en samling av fornslovenska urkunder. Han uppmuntrade studier rörande både det litauiska och finska språket och kulturen som uttryck för en klyfta i förhållande till Polen respektive Sverige. Rumjantsevs samling av äldre slaviska och ryska handskrifter och böcker var säkert en av de värdefullaste som någonsin funnits i enskild ägo. Den innehöll vid hans död 742 handskrifter, 40 000 band böcker och 640 kartor. Därtill hade han omfattande mynt-, antikvitets- och mineralsamlingar. Rumantsevs samlingar testamenterades till staten. De ombildades 1828 till Rumjantsev-museet, underordnades Offentliga Biblioteket 1845 och flyttades till Ryska statsbiblioteket i Moskva. Rumjantsev bestred även kostnaderna för Otto von Kotzebues världsomsegling 1815-1818 (för att finna nordostpassagen) och beskrivningen av densamma (1821). Flera djur-, insekt- och växtarter och mineraler fick därmed namn efter honom. Även geografiska orter fick bära hans namn även om de flesta har fått nya namn, undantag utgör Romanzof Mountains vid Hulahulafloden i Alaska. Han lär för vetenskapliga syften ha offrat 300 000 rubel. (sv)
- Граф Никола́й Петро́вич Румя́нцев (Румянцов) (3 (14) апреля 1754, село Стряпково Юрьевского уезда Владимирской губернии — 3 (15) января 1826, Санкт-Петербург) — русский государственный деятель, в годы Наполеоновских войн занимавший пост министра иностранных дел. Известен также как меценат, коллекционер, основатель Румянцевского музея, покровитель первого русского кругосветного плавания. Государственный канцлер (1809). Первый председатель Государственного совета (1810). Почётный член Императорской Российской академии (1819). Сын военачальника Петра Александровича Румянцева-Задунайского. (ru)
- Румянцев Микола Петрович, Рум'янцев (Румянцов, Рум'янцов) Микола Петрович (рос. Никола́й Петро́вич Румя́нцев, 14(03).04.1754—15(03).01.1826) — державний діяч Російської імперії, державний канцлер (1810), меценат, колекціонер, граф. Почесний член Харківського університету (1814), Російської академії (1819), Товариства історії та старожитностей російських при Московському університеті (1823), Американського філософського товариства (1825), член Азіатського і Географічного товариств у Парижі (1822). (uk)
|
| rdfs:comment
|
- الكونت نيكولاي بتروفيتش روميانتسيف (بالروسية: Никола́й Петро́вич Румя́нцев) (3 أبريل 1754 في سانت بطرسبرج - 3 يناير 1826) كان وزير الخارجية ومستشار الإمبراطورية الروسية فيما بعد الغزو الفرنسي لروسيا. وهو ابن المشير بيوتر روميانتسيف زادونيسكي. (ar)
- Count Nikolai Petrovich Rumyantsev (Russian: Никола́й Петро́вич Румя́нцев; 3 April 1754 – 3 January 1826), born in Saint Petersburg, was Russia's Foreign Minister and Chancellor of the Russian Empire in the run-up to Napoleon's invasion of Russia (1808–12). He was the son of Field Marshal Pyotr Rumyantsev-Zadunaisky from the Rumyantsev comital family. (en)
- Le comte Nikolaï Petrovitch Roumiantsev ou Romanzov (en russe : Николай Петрович Румянцев), né le 3 avril 1754, décédé le 3 janvier 1826. Homme politique russe, il fut ministre du Commerce de 1802 à 1811, ministre des Affaires étrangères de 1808 à 1812, chancelier d'État de 1810 à 1812, président du Conseil d'État de 1795 à 1796, président du Conseil des ministres de 1807 à 1810 et de 1810 à 1812. Son buste fut taillé dans le marbre par Louis-Marie Guichard, sculpteur français devenu sculpteur officiel de la Cour de Russie (1804-1814). (fr)
- Graaf Nikolaj Petrovitsj Roemjantsev (Russisch:Никола́й Петро́вич Румя́нцев; Sint-Petersburg, 3 april 1754 – 3 januari 1826) was een Russisch minister van Buitenlandse Zaken en kanselier in het keizerrijk Rusland tijdens de Veldtocht van Napoleon naar Rusland (1808–12). Hij was de zoon van veldmaarschalk . (nl)
- Nikolaj Petrovič Rumjancev, in russo: Никола́й Петро́вич Румя́нцев?, spesso scritto Romanzov (San Pietroburgo, 3 aprile 1754 – San Pietroburgo, 3 gennaio 1826), è stato un politico, diplomatico e nobile russo. È stato ministro degli affari esteri e cancelliere del governo imperiale russo. (it)
- Nikołaj Piotrowicz Rumiancew (Николай Петрович Румянцев; ur. 3 kwietnia?/ 14 kwietnia 1754, zm. 3 stycznia?/ 15 stycznia 1826) – hrabia, mąż stanu Imperium Rosyjskiego, mecenas, kolekcjoner. Syn wojskowego rosyjskiego Piotra Rumiancewa. (pl)
- Граф Никола́й Петро́вич Румя́нцев (Румянцов) (3 (14) апреля 1754, село Стряпково Юрьевского уезда Владимирской губернии — 3 (15) января 1826, Санкт-Петербург) — русский государственный деятель, в годы Наполеоновских войн занимавший пост министра иностранных дел. Известен также как меценат, коллекционер, основатель Румянцевского музея, покровитель первого русского кругосветного плавания. Государственный канцлер (1809). Первый председатель Государственного совета (1810). Почётный член Императорской Российской академии (1819). Сын военачальника Петра Александровича Румянцева-Задунайского. (ru)
- Румянцев Микола Петрович, Рум'янцев (Румянцов, Рум'янцов) Микола Петрович (рос. Никола́й Петро́вич Румя́нцев, 14(03).04.1754—15(03).01.1826) — державний діяч Російської імперії, державний канцлер (1810), меценат, колекціонер, граф. Почесний член Харківського університету (1814), Російської академії (1819), Товариства історії та старожитностей російських при Московському університеті (1823), Американського філософського товариства (1825), член Азіатського і Географічного товариств у Парижі (1822). (uk)
- Nikolai Petróvitx Rumiàntsev (Sant Petersburg, 3 d'abril de 1754 (Julià) - Sant Petersburg, 3 de gener de 1826 (Julià)) va ser ministre d'Afers Exteriors i canceller de l'Imperi rus a Rússia durant la invasió de Napoleó a Rússia (1808). Era fill del mariscal de camp Piotr Rumiàntsev i nét del general Aleksandr Rumiàntsev de la família comtal Rumiàntsev. Devem a aquest eminent home públic: (ca)
- Graf Nikolai Petrowitsch Rumjanzew (russisch Николай Петрович Румянцев, in älterer dt. Literatur häufig Romanzow; * 3. Apriljul. / 14. April 1754greg. in Sankt Petersburg; † 3. Januarjul. / 15. Januar 1826greg. ebenda), Sohn von Pjotr Alexandrowitsch Rumjanzew-Sadunaiski, war ein russischer Staatsmann und Gelehrter. 1817 ließ Alexander I. von Antonio Canova eine Kolossalstatue des Friedens errichten, zum Gedenken an drei Generationen Rumjanzews. (de)
- Nikolaj Petrovitj Rumjantsev (ryska Никола́й Петро́вич Румя́нцев), född den 14 april 1754, död den 15 januari 1826, var en rysk greve, statsman, slavist och mecenat. Han var son till Pjotr Aleksandrovitj Rumjantsev. (sv)
|
