| dbo:abstract
|
- Johan Robeck (Kalmar, 1672 - Bremen, 1739) va ser un filòsof suec-alemany que va escriure un assaig que permetia el suïcidi des del punt de vista teològic. El seu assaig va encetar un debat entre els europeus de l'època, sobretot després que ell mateix, per a donar exemple, es va suïcidar ofegant-se al riu Weser, prop de Bremen. L'argument de Robeck es basa en la idea de la vida com un regal donat per Déu, i que per tant renuncia als seus drets sobre el do. Qualsevol pot destruir un regal, segons l'argument de Robeck, per tant, el suïcidi és legítim i és absurd estimar-se la vida. El suïcidi de Robeck és esmentat a la història de la vella al final del capítol XII de la novel·la Càndid o l'optimisme de Voltaire, de 1759: «però només n'he conegut dotze [persones] que hagin posat fi per pròpia voluntat a la seva misèria: tres negres, quatre anglesos, quatre ginebrins, i un professor alemany que es deia Robeck». (ca)
- Johann Robeck (* 1672 in Kalmar, Schweden; † 1735 nahe Bremen) war ein schwedischer Jesuit und Autor. Über Robecks Lebensgeschichte ist nicht viel überliefert, außer dass er ursprünglich Lutheraner war, dann allerdings zum Katholizismus konvertierte. 1735 ertränkte sich Robeck nahe Bremen in der Weser. Posthum wird sein Traktat De morte voluntaria exercitatio sive examen calumniarum nugarum et fallaciarum veröffentlicht. Diese „apologetische Theorie des Selbstmords“ wird im 18. Jahrhundert zu einem der berühmtesten Bücher über den Selbstmord und beeinflusst unter anderem Jean-Jacques Rousseau. Heute noch bekannt ist Robeck vor allem durch eine Erwähnung als „deutscher Professor“, „der seinem Leben freiwillig ein Ende machte“ in Voltaires philosophischem Kurzroman Candide oder der Optimismus (Kapitel 12). (de)
- Johan Robeck, né le 16 septembre 1672 à Kalmar et mort en 1735 près de Brême, est un philosophe suédois. (fr)
- Johan Robeck (1672–1739) was a Swedish-German philosopher who wrote an essay allowing suicide from a theological point of view. His essay started a debate among Europeans of his time, especially after he himself committed suicide by drowning in the river Weser near Bremen, Germany. Robeck's argument is based upon the idea of life as a gift, given by God, who therefore gave up for his rights in the gift. Anyone can destroy a gift, according to Robeck's argument; therefore, suicide is legitimate. (en)
- Johann Robeck (Kalmar, 1672 – Bremen, 1735) was een Zweedse theoloog, en zelfmoord-apologeet. Robeck verwierf vooral bekendheid met de publicatie van zijn studie 'Exercitatio philosophica' ter verdediging van het vrijwillig mogen plegen van zelfmoord. Deze apologetische theorie over de zelfdood was gestoeld op het stoïcisme en had veel invloed op onder anderen Voltaire, die net als Robeck, verschillende publicaties over de verdedigbaarheid van zelfmoord op zijn naam bracht, en de Zweedse professor in zijn roman Candide lovend noemde. Over het leven van Robeck is over het algemeen weinig bekend. Hij werkte een periode als docent in Duitsland en kreeg in 1727 van de kerkelijke overheid toestemming om zich in Hamburg aan het priesterschap te wijden. Schrijver en Jeroen Brouwers wijdde een essay aan hem in diens bundel . Robeck pleegde zelfmoord in 1735 in Bremen door zich te verdrinken in de rivier de Wezer. (nl)
- Johan (eller Jonas) Robeck, född 1672 i Kalmar, död 1735 utanför Bremen, var en svensk jesuit. Han var bror till . Robeck blev student i Uppsala, där han vistades i tio år, och sedan kollega vid trivialskolan i Kalmar. Grubblande och orolig, lämnade han omsider fäderneslandet 1704, for omkring i Tyskland och slog sig ned i Hildesheim. Där blev han bekant med jesuiter, antog katolicismen och undergick 1705 den så kallade första tonsuren. Robeck skickades sedan i viktiga uppdrag till Wien och Rom, blev 1712 subdiakon, sedan diakon och präst. 1714 blev han av polske biskopen i Livland förordnad till konfessionarius, och 1716 förklarades han av påvlige nuntien i Tyskland för apostolisk präst, med rätt att hålla gudstjänst, var han ville. 1727 kom han till Osnabrück och blev där förordnad till huspräst hos en katolik nära Hamburg. Omsider beslöt han att leva alldeles för sig själv, endast sysselsatt med dödsbetraktelser och skrifters författande. Han begav sig därför 1734 till Rinteln, där han levde nästan alldeles avskild från människor, blott meddelande sig med en professor Funck. Genom Funck fördelade han också sina få ägodelar samt anhöll, att denne måtte låta trycka något av de nio arbeten Robeck författat och till honom överlämnat. Sommaren 1735 reste han till Bremen, varifrån han till Funck översände återstoden av sina tillhörigheter, samt for därpå en dag ensam ut i en båt på Weser. Några dagar därefter återfann man hans lik tre mil från staden vid en by, där det begravdes. Det arbete, i vilket han försvarat självmordet, utgav Funck, efter författarens uttryckliga vilja och med vederläggande anmärkningar, 1736, under titel Exercitatio philosophica de morte voluntaria philosophorum et bonorum virorum. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Johan Robeck, né le 16 septembre 1672 à Kalmar et mort en 1735 près de Brême, est un philosophe suédois. (fr)
- Johan Robeck (1672–1739) was a Swedish-German philosopher who wrote an essay allowing suicide from a theological point of view. His essay started a debate among Europeans of his time, especially after he himself committed suicide by drowning in the river Weser near Bremen, Germany. Robeck's argument is based upon the idea of life as a gift, given by God, who therefore gave up for his rights in the gift. Anyone can destroy a gift, according to Robeck's argument; therefore, suicide is legitimate. (en)
- Johan Robeck (Kalmar, 1672 - Bremen, 1739) va ser un filòsof suec-alemany que va escriure un assaig que permetia el suïcidi des del punt de vista teològic. El seu assaig va encetar un debat entre els europeus de l'època, sobretot després que ell mateix, per a donar exemple, es va suïcidar ofegant-se al riu Weser, prop de Bremen. L'argument de Robeck es basa en la idea de la vida com un regal donat per Déu, i que per tant renuncia als seus drets sobre el do. Qualsevol pot destruir un regal, segons l'argument de Robeck, per tant, el suïcidi és legítim i és absurd estimar-se la vida. (ca)
- Johann Robeck (* 1672 in Kalmar, Schweden; † 1735 nahe Bremen) war ein schwedischer Jesuit und Autor. Über Robecks Lebensgeschichte ist nicht viel überliefert, außer dass er ursprünglich Lutheraner war, dann allerdings zum Katholizismus konvertierte. 1735 ertränkte sich Robeck nahe Bremen in der Weser. Posthum wird sein Traktat De morte voluntaria exercitatio sive examen calumniarum nugarum et fallaciarum veröffentlicht. Diese „apologetische Theorie des Selbstmords“ wird im 18. Jahrhundert zu einem der berühmtesten Bücher über den Selbstmord und beeinflusst unter anderem Jean-Jacques Rousseau. (de)
- Johann Robeck (Kalmar, 1672 – Bremen, 1735) was een Zweedse theoloog, en zelfmoord-apologeet. Robeck verwierf vooral bekendheid met de publicatie van zijn studie 'Exercitatio philosophica' ter verdediging van het vrijwillig mogen plegen van zelfmoord. Deze apologetische theorie over de zelfdood was gestoeld op het stoïcisme en had veel invloed op onder anderen Voltaire, die net als Robeck, verschillende publicaties over de verdedigbaarheid van zelfmoord op zijn naam bracht, en de Zweedse professor in zijn roman Candide lovend noemde. (nl)
- Johan (eller Jonas) Robeck, född 1672 i Kalmar, död 1735 utanför Bremen, var en svensk jesuit. Han var bror till . Robeck blev student i Uppsala, där han vistades i tio år, och sedan kollega vid trivialskolan i Kalmar. Grubblande och orolig, lämnade han omsider fäderneslandet 1704, for omkring i Tyskland och slog sig ned i Hildesheim. Där blev han bekant med jesuiter, antog katolicismen och undergick 1705 den så kallade första tonsuren. Robeck skickades sedan i viktiga uppdrag till Wien och Rom, blev 1712 subdiakon, sedan diakon och präst. 1714 blev han av polske biskopen i Livland förordnad till konfessionarius, och 1716 förklarades han av påvlige nuntien i Tyskland för apostolisk präst, med rätt att hålla gudstjänst, var han ville. 1727 kom han till Osnabrück och blev där förordnad till (sv)
|
