| dbo:abstract
|
- Herman Martin Trier (* 10. Mai 1845 in Kopenhagen; † 1. September 1925 ebenda) war ein dänischer Pädagoge und Politiker. Von 1901 bis 1905 war er Präsident des Folketing. Herman Trier war verheiratet mit Emma, geborene Adler (1855–1912). 1862 begann er ein Studium am . Von 1882 bis 1907 war er als Lehrer in der Arbeiterfortbildung tätig. Von 1886 bis 1918 war er Vorstandsmitglied bei der . Von 1912 bis 1918 war er Direktor des Lehrerbildungsseminars Dansk Sløjdlærerskole. Politisch engagiert war Trier zunächst in der liberalen Venstre, 1905 unterstützte er die Gründung der linksliberalen Radikale Venstre. Von 1884 bis 1887 und erneut von 1890 bis 1909 war er Abgeordneter im Folketing. Als Kommunalpolitiker war er ebenfalls tätig und von 1893 bis 1917 Mitglied im Kopenhagener Stadtparlament, deren Präsident er 1898 bis 1907 war. Er wurde mit dem dänischen Verdienstkreuz in Gold ausgezeichnet. In Kopenhagen wurde der «Herman Triers Plads» nach ihm benannt. (de)
- Herman Trier (May 10, 1845 – September 1, 1925) was a Jewish Danish educator and politician. (en)
- Herman Martin Trier, född den 10 maj 1845 i Köpenhamn, död där den 1 september 1925, var en dansk pedagog och politiker. Han var son till Adolph Trier. Trier, som var av judisk släkt, blev filosofie kandidat 1863. Han slog sig på studiet av pedagogik samtidigt med att han undervisade i högre skolor. Han slöt sig snart till brandesianismen och utgav skriftserien "Kulturhistoriske Personligheder" (3 band, 1876–1879), där han själv behandlade Beethoven, Lessing, Leonardo da Vinci, Pestalozzi och Zwingli. Senare skrev han även om Grundtvig (1886), som han, trots att han själv var fritänkare, värderade högt. Trier var en av Studentersamfundets stiftare 1882, dess ordförande 1884–1889 och särskilt ledare för dess arbetarundervisning 1883–1898 samt för dess utgivning av småskrifter 1882–1894. Han utgav en samling av sina uppsatser, Paedagogiske Tids- og Stridsspörgsmaal, i 3 band 1892–1893, och var en av utgivarna av den pedagogiska tidskriften "Vor Ungdom" 1879-1903. Särskilt visade han intresse för slöjdundervisning och blev 1886 ordförande i Dansk slöjdförening. År 1884 valdes Trier till folketingsman, under det att motkandidaten, högerpartiets ledare, Christian Rimestad, föll igenom. Själv led han visserligen nederlag vid 1887 års val, men blev ånyo riksdagsman 1890 och omvald ända till 1909. Trier tillhörde oppositionen och intog snart en aktad ställning. Han verkade för folkskoleväsendets utveckling och främjandet av allmänt humana syften, blev 1895 folketingets vice talman och 1901 dess talman, men lämnade denna post i januari 1905 efter vänsterns klyvning, varvid han slöt sig till den radikala gruppen. År 1910 blev han kungavald landstingsman. Vidare valdes han 1893 till stadsfullmäktig i Köpenhamn och omvaldes oavbrutet ända till 1917 samt var församlingens ordförande 1898–1907. Dessutom var han 1899 en av de tre män, vilkas medling gjorde slut på en flera månader omfattande lockout i Köpenhamn. År 1900 utgav han monografin Gaarden Nr. 8 Amagertorv och 1902 en samling uppsatser under titeln Af Dagen og Vejen. Wikimedia Commons har media relaterad till Herman Trier. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Herman Trier (May 10, 1845 – September 1, 1925) was a Jewish Danish educator and politician. (en)
- Herman Martin Trier (* 10. Mai 1845 in Kopenhagen; † 1. September 1925 ebenda) war ein dänischer Pädagoge und Politiker. Von 1901 bis 1905 war er Präsident des Folketing. Herman Trier war verheiratet mit Emma, geborene Adler (1855–1912). 1862 begann er ein Studium am . Von 1882 bis 1907 war er als Lehrer in der Arbeiterfortbildung tätig. Von 1886 bis 1918 war er Vorstandsmitglied bei der . Von 1912 bis 1918 war er Direktor des Lehrerbildungsseminars Dansk Sløjdlærerskole. (de)
- Herman Martin Trier, född den 10 maj 1845 i Köpenhamn, död där den 1 september 1925, var en dansk pedagog och politiker. Han var son till Adolph Trier. Trier, som var av judisk släkt, blev filosofie kandidat 1863. Han slog sig på studiet av pedagogik samtidigt med att han undervisade i högre skolor. Han slöt sig snart till brandesianismen och utgav skriftserien "Kulturhistoriske Personligheder" (3 band, 1876–1879), där han själv behandlade Beethoven, Lessing, Leonardo da Vinci, Pestalozzi och Zwingli. Senare skrev han även om Grundtvig (1886), som han, trots att han själv var fritänkare, värderade högt. Trier var en av Studentersamfundets stiftare 1882, dess ordförande 1884–1889 och särskilt ledare för dess arbetarundervisning 1883–1898 samt för dess utgivning av småskrifter 1882–1894. Han (sv)
|
