| dbo:abstract
|
- Burnt Mound (engl. für verbrannter Hügel, auch deer roast – Hirschbräter genannt, in Irland: ancient cooking place oder irisch fulacht fia bzw. fulacht fiann) bezeichnet auf den Britischen Inseln, einschließlich der 200 auf Orkney (Hawell, Meur, Liddle Burnt Mound) und den Shetlandinseln (Ness of Sound, Bressay), eine besondere Art von Fundplätzen aus der Bronzezeit. Besonders viele sind aus Irland (Ballyvourney Burnt Mound) und einige aus Skandinavien (dort Skärvstenshögar genannt) bekannt. 1990 wurden die ersten Ergebnisse über bronzezeitliche Burnt mounds an den Küsten Schwedens veröffentlicht. Die ersten Anlagen wurden von der Archäologie bei Grabungen um Ballyvourney im County Cork und im benachbarten Killeen erkannt. Typisch ist ein 1,8 m langer und im Mittel 1,0 m breiter rechteckiger oder trapezförmiger Trog. Im südwestlichen Teil lag ein durch aufrecht gestellte Steinplatten gefasster Herd, am anderen Ende befand sich ein sekundärer Herd. Im Nordosten lag eine steingefasste Grube von zwei Metern Länge, die sich in der Breite einseitig zum vorderen Ende hin von 1,8 m auf 0,8 m verjüngte. Sie wurde als Backofen oder Bratgrube identifiziert. Eine eventuell nicht gleichzeitige, durch Pfostenlöcher rekonstruierbare unregelmäßige Hütte enthielt Spuren, die als „Blöcke des Fleischers“ bekannt wurden. Manchmal waren „logboote“ (Einbäume) Teil solcher Kochstellen, wie in Teeronea, County Clare und Derrybrusks, County Fermanagh. Kochstellen sind sehr verbreitet, wenn man Plätze wie Ballycroghan, County Down einschließt. In seltenen Fällen beinhalten Brandhügel dauerhafte Strukturen. Cruester ist einer der wenigen ausgegrabenen Plätze. Viele andere wurden auch auf den Shetlands entdeckt. Auf Orkney und den Äußeren Hebriden wurden nur einzelne Exemplare gefunden. Sehr wenige wurden ausgegraben. (de)
- Brulmonteto aŭ angle Burnt Mound (angle bruligita monteto, ankaŭ nomita: ancient cooking place (=prahistoria kuirloko) aŭ irlande fulacht fiadh respektive fulacht fiann) estas sur la britaj insuloj, inkluzive de 200 sur la Orkadoj (Hawell, Brulmonteto Meur, Liddle Brulmonteto) kaj Ŝetlando (Ness of Sound, Bressay) speciala formo de trovejoj el la bronzepoko. Speciale multaj estas konataj el Irlando (Ballyvourney Burnt Mound) kaj kelkaj el Skandinavio (tie nomataj Skärvstenshögar). En 1990 la unuaj rezultoj pri la bronzepokaj bruligitaj montetoj ĉe la sveda marbordo estis publikigataj. La unuaj instalaĵoj estis trovitaj de arĥeologoj ĉirkaŭ Baile Bhuirne (Ballyvourney) en la graflando Corcaigh. Tipa estas 1,8 m longa kaj averaĝe 1,0 m larĝa ortangula trapezforma trogo. En la sudokcidenta parto kuŝis vertikale stariganta ŝtonplato en kadrigita forno. En la nordoriento kuŝis ŝtone enkadrigita tertruo de du metrojn longeco, kiu fariĝis pli mallarĝa direkte al la fino de 1,8 m al 0,8 m. Ĝi estas identigita kiel bakforno aŭ rostejo. Neregula kabano enhavis truojn de palisoj. Tiaj ejoj estas tre disvastigitaj, ekzemple en Teeronea, graflando Corcaigh, kaj Derrybrusks, Graflando Fear Manach. (eo)
- A burnt mound is an archaeological feature consisting of a mound of shattered stones and charcoal, normally with an adjacent hearth and trough. The trough could be rock-cut, wood-lined or clay-lined to ensure it was watertight. Radiocarbon dates vary quite widely, the earliest being late Neolithic, with clusters of dates between 1900 and 1500 BC and 1200–800 BC, with some outliers in the Iron Age. There are also some dates that go into the Early Middle Ages. The technology used at burnt mounds has much greater antiquity and is found from the Palaeolithic onwards. (en)
- Skärvstenshög är en kategori av fornlämningar på boplatser, i Skandinavien främst från yngre delen av bronsåldern. Skärvstenshögarna utgörs, som namnet antyder, främst av eldsprängd och skörbränd sten, men innehåller också kol, sot, hushållssopor och föremål som verkar vara nedlagda som offer. Ibland förekommer brandbegravningar i toppen och stencirklar i botten. Kol-14-dateringar visar att en skärvstenshög kunde bli påbyggd gång på gång under flera hundra år. Skärvsten förekommer på boplatser från alla forntidens perioder och är en viktig indikation när man söker efter boplatser i åkermark. Förmodligen rör det sig om begagnad koksten som man hettat upp i elden och lagt i behållare med vatten i samband med matlagning eller uppvärmning, men skärvsten bildas också vid vanlig matlagning i kokgropar och i vanliga eldstäder, om än i mindre omfattning. Varför man producerade ovanligt mycket skärvsten och sedan lade upp den i högar under yngre bronsåldern är oklart. Anders Kaliff har dragit paralleller med fornindisk eldskult och föreslagit att skärvstenshögarna skall ses som altaren. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- A burnt mound is an archaeological feature consisting of a mound of shattered stones and charcoal, normally with an adjacent hearth and trough. The trough could be rock-cut, wood-lined or clay-lined to ensure it was watertight. Radiocarbon dates vary quite widely, the earliest being late Neolithic, with clusters of dates between 1900 and 1500 BC and 1200–800 BC, with some outliers in the Iron Age. There are also some dates that go into the Early Middle Ages. The technology used at burnt mounds has much greater antiquity and is found from the Palaeolithic onwards. (en)
- Brulmonteto aŭ angle Burnt Mound (angle bruligita monteto, ankaŭ nomita: ancient cooking place (=prahistoria kuirloko) aŭ irlande fulacht fiadh respektive fulacht fiann) estas sur la britaj insuloj, inkluzive de 200 sur la Orkadoj (Hawell, Brulmonteto Meur, Liddle Brulmonteto) kaj Ŝetlando (Ness of Sound, Bressay) speciala formo de trovejoj el la bronzepoko. Speciale multaj estas konataj el Irlando (Ballyvourney Burnt Mound) kaj kelkaj el Skandinavio (tie nomataj Skärvstenshögar). En 1990 la unuaj rezultoj pri la bronzepokaj bruligitaj montetoj ĉe la sveda marbordo estis publikigataj. (eo)
- Burnt Mound (engl. für verbrannter Hügel, auch deer roast – Hirschbräter genannt, in Irland: ancient cooking place oder irisch fulacht fia bzw. fulacht fiann) bezeichnet auf den Britischen Inseln, einschließlich der 200 auf Orkney (Hawell, Meur, Liddle Burnt Mound) und den Shetlandinseln (Ness of Sound, Bressay), eine besondere Art von Fundplätzen aus der Bronzezeit. Besonders viele sind aus Irland (Ballyvourney Burnt Mound) und einige aus Skandinavien (dort Skärvstenshögar genannt) bekannt. 1990 wurden die ersten Ergebnisse über bronzezeitliche Burnt mounds an den Küsten Schwedens veröffentlicht. (de)
- Skärvstenshög är en kategori av fornlämningar på boplatser, i Skandinavien främst från yngre delen av bronsåldern. Skärvstenshögarna utgörs, som namnet antyder, främst av eldsprängd och skörbränd sten, men innehåller också kol, sot, hushållssopor och föremål som verkar vara nedlagda som offer. Ibland förekommer brandbegravningar i toppen och stencirklar i botten. Kol-14-dateringar visar att en skärvstenshög kunde bli påbyggd gång på gång under flera hundra år. (sv)
|
