| dbo:abstract
|
- Arne Garborg (25. ledna 1851 – 14. ledna 1924) byl norský romanopisec a esejista. Ve světě se proslavil především dekadentním románem Umdlené duše. V Česku vzbudil obdiv Tomáše Garrigua Masaryka, který o příběh hlavní postavy Umdlených duší Gabriela Grama opřel část argumentace v pojednání Moderní člověk a náboženství. (cs)
- Arne Garborg, geboren als Aadne Eivindsson Garborg (* 25. Januar 1851 in Time, Jæren im südwestlichen Norwegen; † 14. Januar 1924 in Asker bei Oslo) war ein norwegischer Autor, der das von Ivar Aasen synthetisierte Landsmål, heutige Bezeichnung Nynorsk, als Literatur- und Staatssprache propagierte. (de)
- Arne Garborg (born Aadne Eivindsson Garborg) (25 January 1851 – 14 January 1924) was a Norwegian writer. Garborg championed the use of Landsmål (now known as Nynorsk, or New Norwegian), as a literary language; he translated the Odyssey into it. He founded the weekly Fedraheimen in 1877, in which he urged reforms in many spheres including political, social, religious, agrarian, and linguistic. He was married to Hulda Garborg. He was nominated for the Nobel Prize in Literature six times. (en)
- Arne Aadne Garborg (Time, , 1851ko urtarrilaren 25a - , 1924ko urtarrilaren 14a) Norvegiar idazlea eta hizkuntza-eraberritzailea izan zen. 1877 eta 1882 bitartean Aberria astekaria argitaratu zuen Norvegiako herri-hizkuntzan (landsmaal). Bjørnsonen eraginez pentsamendu librera jo zuen Ikasleak-Nekazariak bere lehen eleberriak (1883) adierazten duen bezala. Gizonak eleberri naturalistan kritika ofizialari eta burgesiari eraso zien. Beste zenbait obrarekin ere eztabaida sortu zuen, baina nolabaiteko mistikotasunera itzuli zen berriro; fedea eta bizitza bateratzen saiatu zen: Gizon nekatuak (1891), Aita galdua (1899). (eu)
- Arne Garborg, nacido Aadne Eivindsson Garborg el 25 de enero de 1851, en el municipio de Time, Noruega, y fallecido el 14 de enero de 1924, fue un escritor noruego. Garborg defendió el uso del landsmål (ahora conocido como nynorsk, o «noruego moderno»), como lenguaje literario; tradujo la Odisea en ese lenguaje. Fundó el semanario Fedraheim en 1877, en donde exhortaba a reformas en varias esferas entre ellas políticas, sociales, religiosas, agrarias, y lingüísticas. Se casó con Hulda Garborg, escritora y poeta noruega. (es)
- Prós-scríbhneoir agus údar aistí ón Iorua ab ea Arne Garborg, agus é ar thús cadhnaíochta ag úsáid an leagan Nynorsk den teanga Ioruaise. Rugadh ar an 25 Eanáir 1851 in Jæren i gcúige Rogaland é, agus fuair sé bás ar an 14 Eanáir 1924 in Asker i gcúige Akershus (inniu, i gcúige Viken). Is é an saothar is tábhachtaí dá tháinig óna pheann ná an t-úrscéal Bondestudentar ("Mic Léinn ón Tuath"). Bhunaigh sé roinnt irisí lena chuid smaointí faoi thábhacht na teanga Nynorsk a chraobhscaoileadh agus leis an teanga féin a chur chun cinn. Thairis sin d'oibrigh seisean agus an teangeolaí Rasmus Flo amach a leagan féin de cheartlitriú an Nynorsk, Midlandsnormalen nó "Caighdeán Lár na Tíre". Sa chaighdeán sin a chuaigh na leaganacha deifnideacha de shaothar Garborg i gcló. Ainmníodh é do Dhuais Nobel sa Litríocht sé huaire. (ga)
- Arne Garborg (Aadne Eivindsson Garborg), né le 25 janvier 1851 à Thime, aujourd'hui Time dans la plaine littorale du Rogaland en Norvège et mort à Asker, près d'Oslo le 14 janvier 1924, est un écrivain norvégien. Ce fils de fermier piétiste, héritier de Aasmund Olafson Vinje pour la défense d'une langue paysanne, est devenu le premier véritable maître du néo-norvégien. Dialecticien redoutable, le journaliste devenu romancier, dramaturge, poète lyrique s'est imposé dans le champ littéraire norvégien comme une figure incontournable, une « conscience exigeante devenue baromètre de la vie intellectuelle et morale », ainsi que l'affirme vingt ans après sa disparition le spécialiste français de littérature scandinave Jean Lescoffier. Son enterrement a donné lieu à de graves funérailles nationales. (fr)
- アルネ・ガルボルグ (Arne Garborg 1851年1月25日 - 1924年1月14日)は、ノルウェーの小説家、詩人、翻訳者。代表作の一つである小説「Fred」(日本語では平安または平和の意）はノルウェーの新ロマン主義の代表作の一つとされている。またガルボルグはその作品のすべてを新ノルウェー語（ノルウェーで人口の1割程度が使用するノルウェー西方の方言を基にした言語）で書いたことでも知られ、新ノルウェー語のノルウェーでの地位の確立に貢献した。小説や詩の執筆のほかオデッセイの新ノルウェー語訳でも知られる。 ガルボルグはノルウェー西南のローガラン県ヤーレン地域の農場の8人兄弟の1人として生まれた。小説家としてのデビュー作である「Bondestudentar」(百姓学生、農民学生の意）は田舎から都会に出て生活と理想に失望していく学生の姿が書かれている。「Fred」では宗教と実生活のギャップに苦しむ父をモデルにしている。詩人としては「Haugtussa」（妖精の少女）では故郷ヤーレンの自然と恋に破れた少女を描いた。妻は作家・舞踏家のフルダ・ガルボルグ。 (ja)
- Arne Garborg, nato Aadne Eivindsson Garborg (25 gennaio 1851 – Time, 14 gennaio 1924), è stato uno scrittore norvegese. Scultura lapidea di Arne Garborg, collocata nei pressi della sua abitazione a . Garborg sostenne la lingua Landsmål (oggi nota come Nynorsk, o Nuovo Norvegese), come lingua letteraria; tradusse l'Odissea in Nynorsk. Nel 1877 fondò il settimanale Fedraheim, in cui sollecitava le riforme in ambito politico sociale, religioso, agrario e linguistico. Si sposò con Hulda Garborg. (it)
- Arne Garborg, właśc. Aadne Eivindsson Gaborg (ur. 25 stycznia 1851, zm. 14 stycznia 1924) – norweski poeta, dziennikarz i tłumacz. Pochodził z gminy Time (w , Rogaland). Był jednym z ośmiorga dzieci rolnika. Od 1872 r. pracował jako dziennikarz m.in. Dagbladet i założonej przez siebie „Den 17de Mai”, później „Norsk Tidend”. Pisał w języku nynorsk. W powieściach, esejach i wierszach poruszał tematykę konfliktów między tożsamością narodową a europejską, jednostką a społeczeństwem, wymogami religii a współczesną cywilizacją i codziennym życiem człowieka. Do najważniejszych dzieł Garborga należą powieści Mannfolk (1886), Trætte Mand (1891), Fred (1892), zbiory poezji Uforsonlige (1888), Læreren (1896), eseje Den ny-norske Sprog- og Nationalitetsberægelse (1877) i „Kolbotnbrev” (1904). Przełożył też na nynorsk Odyseję Homera (1918).Jego żoną była pisarka Hulda Garborg (1862-1934). We wrześniu 2012 r. w Bryne otwarto zajmujące się animacją kulturalną i edukacyjną, w tym organizacją dyskusji na tematy m.in., tolerancji, ekologii i przemian cywilizacyjnych w Norwegii i na świecie. (pl)
- Aadne Eivindsson (Arne) Garborg (25 januari 1851, Jæren, nabij Stavanger - 14 januari 1924. , nu gemeente Asker) was een Noors journalist en schrijver. Hij gold als een sterk pleitbezorger van het Nynorsk (Nieuwnoors) als literaire taal. (nl)
- Arne Garborg, de seu nome Aadne Eivindsson Garborg, (25 de janeiro de 1851 — 14 de janeiro de 1924) foi um escritor norueguês. Garborg defendeu o uso de Landsmål (actualmente conhecido como Nynorsk, ou novo norueguês), como língua literária, tendo traduzido a Odisseia para Nynorsk. Fundou o semanário Fedraheim em 1877, no qual defendeu reformas em muitas esferas, incluindo políticas, sociais, religiosas, agrária e linguística. Era casado com Hulda Garborg. (pt)
- Арне Гарборг (норв. Arne Garborg; 25 января 1851, Тиме — 14 января 1924, Аскер) — норвежский романист натуралистической школы. (ru)
- Arne Garborg, (född Aadne Eivindsson Garborg), född 25 januari 1851 i Time kommun på Jæren, död 14 januari 1924 i Asker, var en norsk författare och publicist, gift med Hulda Garborg. Garborg växte upp i ett strängt pietistiskt bondehem. Han blev först skollärare i Risør och började där skriva artiklar för pressen. Senare övergav han läraryrket för journalistiken. 1873 kom Garborg till Oslo för att studera och väckte samma år betydande uppmärksamhet genom en under signaturen G utgiven analys av Ibsens "Kejser og galileer". Han drogs snart in i Oslos publicistiska värld, till en början i en religiös moderat högertidning, där han bekämpade de moderna riktningarna, men drogs småningom till vänster, först i politiskt avseende. Han blev en doktrinär och aktiv förkämpe för nynorska (landsmaal) och började 1877 ge ut "Fedraheimen, eit vikeblad aat det norske folket". Här sökte han hävda nynorskans ensamrätt till att utgöra det norska språket. Detta program utvecklade han närmare i Den nynorske sprog- og nationalitetsbevægelse. I samma blad publicerade han även skönlitterära texter. Han förändrade snart sin position även i religiöst avseende, och som ett första resultat av hans nya radikala åskådning, tillkämpad under inre allvarliga strider, skrevs berättelsen Ein fritenkjar (anonymt i "Fedraheimen", 1878, i bokform under författarens verkliga namn 1881), där han skildrar en fritänkares martyrium gentemot ett ortodoxt samhälle och en ortodox familj. Redan denna bok visade en skönlitterär förmåga, men tills vidare ägnade sig Garborg dock inte åt skönlitteratur, utan arbetade som ämbetsman i statsrevisionen och som politisk skribent på vänsterkanten. Men 1883 gav han ut romanen Bondestudentar ("Bondestudenter", 1886), vilken tillhör det mest betydande av den realistiska nordiska skönlitteraturen på 1880-talet; särskilt betydande som kulturhistorisk psykologi är denna mäktiga, fastän som roman något tunga, boken om en norsk bondson som säljer sin förstfödslorätt som bonde för att nå fram till vad han anser vara lättjans eldorado: den uniformerade byråkratin. Detta arbete följdes av Forteljingar og sogur (1884; "Ungdom", 1885), som innehåller bland annat en humoristisk berättelse, riktad mot Björnsons handskemoral; vidare den starkt naturalistiska Mannfolk (1886), som utgjorde ett inlägg i den dåvarande norska "bohemlitteraturen", vidare den på bokmål skrivna De uforsonlige (1888), en satirisk komedi, som angriper ackordens, opportunismens, kompromissens politik med särskild udd mot vissa grupper av stortingsvänstern; den större romanen Hjaa ho mor (1890; dansk översättning "Hos mama"), som gav en ganska tungt hållen, i alla detaljer realistisk skildring av en stackars mamsells tröstlösa, enformiga och för frestelser utsatta liv. Av muntrare karaktär var de samma år utgivna Kolbotnbrev, där Garborg med friskt lynne skildrade sitt vardagsliv uppe i den fjällhydda, dit han flyttat, sedan han, som 1883 blivit statsrevisor, av litterära skäl fallit igenom vid statsrevisorsvalet 1887. Vid denna tid genomgick han emellertid en kris. De religiösa problemen började uppta hans tankar, och samtidigt intresserade han sig för den så kallade dekadenslitteraturen, som bröt med naturalismen och i stället för verklighetsskildringar satte poetisk stämningsrikedom som konstens främsta mål. Hans världsåskådning förändrades, och den nya uppfattningen framträdde i Trætte mænd (1891), dagboksanteckningar av en halvgammal man, som genomgått bohemens skeden och som nu ingår i självprövning och ger uttryck åt sin livsleda; man får dock inte sätta likhetstecken mellan huvudpersonen i "Trætte mænd" och författaren. Härefter följde en grupp skrifter, i vilka Garborg med fin själsmålning och känslig uppfattning skildrade delvis sjukligt religiösa motiv: berättelsen Fred (1892), dramat Læraren (1896) och berättelsen Den burtkomne faderen (1899; "Den borttappade fadern", 1903), högeligen intressanta bidrag till kännedomen om bondens, särskild den pietistiske västlandsbondens religiösa åskådning. Dessutom tog Garborg senare upp religiösa ämnen i två versifierade dikter på landsmål. Den ena är Haugtussa (1895), där en "synsk" ung flicka, Veslemøy, är huvudfiguren och med sitt omedelbara religiösa sinne skådar förborgade ting. Kring en tunn episk tråd är här en följd stämningsbilder ur norskt allmogeliv och naturliv sammanfogad. En fortsättning härav är I Helheim (1901), som lämnar ett slags norskt "inferno", där Veslemøy skådar alla slags syndare och deras straff, ett allvarligt och djuptänkt diktverk, byggt på Nemesistanken: allt beror på, om man tjänat goda eller onda makter; dikten saknar emellertid skarpare individualisering; allt målas grått i grått utan tillräcklig personifikation. 1904 utgav Garborg Knudaheibrev med en mängd uttalanden i skilda spörsmål. Garborg, vars utveckling var ganska ovanlig, är en av den nordiska litteraturens djupaste. Han arbetade sig fram till sin åsikt genom inre kval. Han var en utmärkt psykolog, en skarp satiriker, men han har knappast i vaggan fått den omedelbara poesins, framför allt inte fantasins, faddergåva, så att han liksom måste kämpa sig till sitt område. Av alla författare på norskt landsmål (nynorska) var han på sin tid den mest betydande och den ende vars verk uppmärksammades utanför Norden. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Arne Garborg (25. ledna 1851 – 14. ledna 1924) byl norský romanopisec a esejista. Ve světě se proslavil především dekadentním románem Umdlené duše. V Česku vzbudil obdiv Tomáše Garrigua Masaryka, který o příběh hlavní postavy Umdlených duší Gabriela Grama opřel část argumentace v pojednání Moderní člověk a náboženství. (cs)
- Arne Garborg, geboren als Aadne Eivindsson Garborg (* 25. Januar 1851 in Time, Jæren im südwestlichen Norwegen; † 14. Januar 1924 in Asker bei Oslo) war ein norwegischer Autor, der das von Ivar Aasen synthetisierte Landsmål, heutige Bezeichnung Nynorsk, als Literatur- und Staatssprache propagierte. (de)
- Arne Garborg (born Aadne Eivindsson Garborg) (25 January 1851 – 14 January 1924) was a Norwegian writer. Garborg championed the use of Landsmål (now known as Nynorsk, or New Norwegian), as a literary language; he translated the Odyssey into it. He founded the weekly Fedraheimen in 1877, in which he urged reforms in many spheres including political, social, religious, agrarian, and linguistic. He was married to Hulda Garborg. He was nominated for the Nobel Prize in Literature six times. (en)
- Arne Aadne Garborg (Time, , 1851ko urtarrilaren 25a - , 1924ko urtarrilaren 14a) Norvegiar idazlea eta hizkuntza-eraberritzailea izan zen. 1877 eta 1882 bitartean Aberria astekaria argitaratu zuen Norvegiako herri-hizkuntzan (landsmaal). Bjørnsonen eraginez pentsamendu librera jo zuen Ikasleak-Nekazariak bere lehen eleberriak (1883) adierazten duen bezala. Gizonak eleberri naturalistan kritika ofizialari eta burgesiari eraso zien. Beste zenbait obrarekin ere eztabaida sortu zuen, baina nolabaiteko mistikotasunera itzuli zen berriro; fedea eta bizitza bateratzen saiatu zen: Gizon nekatuak (1891), Aita galdua (1899). (eu)
- Arne Garborg, nacido Aadne Eivindsson Garborg el 25 de enero de 1851, en el municipio de Time, Noruega, y fallecido el 14 de enero de 1924, fue un escritor noruego. Garborg defendió el uso del landsmål (ahora conocido como nynorsk, o «noruego moderno»), como lenguaje literario; tradujo la Odisea en ese lenguaje. Fundó el semanario Fedraheim en 1877, en donde exhortaba a reformas en varias esferas entre ellas políticas, sociales, religiosas, agrarias, y lingüísticas. Se casó con Hulda Garborg, escritora y poeta noruega. (es)
- アルネ・ガルボルグ (Arne Garborg 1851年1月25日 - 1924年1月14日)は、ノルウェーの小説家、詩人、翻訳者。代表作の一つである小説「Fred」(日本語では平安または平和の意）はノルウェーの新ロマン主義の代表作の一つとされている。またガルボルグはその作品のすべてを新ノルウェー語（ノルウェーで人口の1割程度が使用するノルウェー西方の方言を基にした言語）で書いたことでも知られ、新ノルウェー語のノルウェーでの地位の確立に貢献した。小説や詩の執筆のほかオデッセイの新ノルウェー語訳でも知られる。 ガルボルグはノルウェー西南のローガラン県ヤーレン地域の農場の8人兄弟の1人として生まれた。小説家としてのデビュー作である「Bondestudentar」(百姓学生、農民学生の意）は田舎から都会に出て生活と理想に失望していく学生の姿が書かれている。「Fred」では宗教と実生活のギャップに苦しむ父をモデルにしている。詩人としては「Haugtussa」（妖精の少女）では故郷ヤーレンの自然と恋に破れた少女を描いた。妻は作家・舞踏家のフルダ・ガルボルグ。 (ja)
- Arne Garborg, nato Aadne Eivindsson Garborg (25 gennaio 1851 – Time, 14 gennaio 1924), è stato uno scrittore norvegese. Scultura lapidea di Arne Garborg, collocata nei pressi della sua abitazione a . Garborg sostenne la lingua Landsmål (oggi nota come Nynorsk, o Nuovo Norvegese), come lingua letteraria; tradusse l'Odissea in Nynorsk. Nel 1877 fondò il settimanale Fedraheim, in cui sollecitava le riforme in ambito politico sociale, religioso, agrario e linguistico. Si sposò con Hulda Garborg. (it)
- Aadne Eivindsson (Arne) Garborg (25 januari 1851, Jæren, nabij Stavanger - 14 januari 1924. , nu gemeente Asker) was een Noors journalist en schrijver. Hij gold als een sterk pleitbezorger van het Nynorsk (Nieuwnoors) als literaire taal. (nl)
- Arne Garborg, de seu nome Aadne Eivindsson Garborg, (25 de janeiro de 1851 — 14 de janeiro de 1924) foi um escritor norueguês. Garborg defendeu o uso de Landsmål (actualmente conhecido como Nynorsk, ou novo norueguês), como língua literária, tendo traduzido a Odisseia para Nynorsk. Fundou o semanário Fedraheim em 1877, no qual defendeu reformas em muitas esferas, incluindo políticas, sociais, religiosas, agrária e linguística. Era casado com Hulda Garborg. (pt)
- Арне Гарборг (норв. Arne Garborg; 25 января 1851, Тиме — 14 января 1924, Аскер) — норвежский романист натуралистической школы. (ru)
- Prós-scríbhneoir agus údar aistí ón Iorua ab ea Arne Garborg, agus é ar thús cadhnaíochta ag úsáid an leagan Nynorsk den teanga Ioruaise. Rugadh ar an 25 Eanáir 1851 in Jæren i gcúige Rogaland é, agus fuair sé bás ar an 14 Eanáir 1924 in Asker i gcúige Akershus (inniu, i gcúige Viken). Is é an saothar is tábhachtaí dá tháinig óna pheann ná an t-úrscéal Bondestudentar ("Mic Léinn ón Tuath"). Bhunaigh sé roinnt irisí lena chuid smaointí faoi thábhacht na teanga Nynorsk a chraobhscaoileadh agus leis an teanga féin a chur chun cinn. Thairis sin d'oibrigh seisean agus an teangeolaí Rasmus Flo amach a leagan féin de cheartlitriú an Nynorsk, Midlandsnormalen nó "Caighdeán Lár na Tíre". Sa chaighdeán sin a chuaigh na leaganacha deifnideacha de shaothar Garborg i gcló. (ga)
- Arne Garborg (Aadne Eivindsson Garborg), né le 25 janvier 1851 à Thime, aujourd'hui Time dans la plaine littorale du Rogaland en Norvège et mort à Asker, près d'Oslo le 14 janvier 1924, est un écrivain norvégien. (fr)
- Arne Garborg, właśc. Aadne Eivindsson Gaborg (ur. 25 stycznia 1851, zm. 14 stycznia 1924) – norweski poeta, dziennikarz i tłumacz. Pochodził z gminy Time (w , Rogaland). Był jednym z ośmiorga dzieci rolnika. Od 1872 r. pracował jako dziennikarz m.in. Dagbladet i założonej przez siebie „Den 17de Mai”, później „Norsk Tidend”. Pisał w języku nynorsk. W powieściach, esejach i wierszach poruszał tematykę konfliktów między tożsamością narodową a europejską, jednostką a społeczeństwem, wymogami religii a współczesną cywilizacją i codziennym życiem człowieka. Do najważniejszych dzieł Garborga należą powieści Mannfolk (1886), Trætte Mand (1891), Fred (1892), zbiory poezji Uforsonlige (1888), Læreren (1896), eseje Den ny-norske Sprog- og Nationalitetsberægelse (1877) i „Kolbotnbrev” (1904). Przełoży (pl)
- Arne Garborg, (född Aadne Eivindsson Garborg), född 25 januari 1851 i Time kommun på Jæren, död 14 januari 1924 i Asker, var en norsk författare och publicist, gift med Hulda Garborg. Garborg växte upp i ett strängt pietistiskt bondehem. Han blev först skollärare i Risør och började där skriva artiklar för pressen. Senare övergav han läraryrket för journalistiken. 1873 kom Garborg till Oslo för att studera och väckte samma år betydande uppmärksamhet genom en under signaturen G utgiven analys av Ibsens "Kejser og galileer". Han drogs snart in i Oslos publicistiska värld, till en början i en religiös moderat högertidning, där han bekämpade de moderna riktningarna, men drogs småningom till vänster, först i politiskt avseende. Han blev en doktrinär och aktiv förkämpe för nynorska (landsmaal) o (sv)
|
