| dbo:abstract
|
- A waste converter is a machine used for the treatment and recycling of solid and liquid refuse material. A converter is a self-contained system capable of performing the following functions: pasteurization of organic waste; sterilization of pathogenic or biohazard waste; grinding and pulverization of refuse into unrecognizable output; trash compaction; dehydration. Because of the wide variety of functions available on converters, this technology has found application in diverse waste-producing industrial segments. Hospitals, clinics, municipal waste facilities, farms, slaughterhouses, supermarkets, ports, sea vessels, and airports are the primary beneficiaries of on-site waste conversion. The converter is an evolution of the autoclave, invented by Sir Charles Chamberland in 1879, but differs from a waste autoclave in several key characteristics. While the autoclave relies on high temperature and pressure to achieve moist heat sterilization of waste, a converter operates in the atmospheric pressure range. Superheating conditions and steam generation are achieved by variable pressure control, which cycles between ambient and negative pressure within the sterilization cell. The advantage of this updated approach is a safer and less complicated operation that does not require a pressure vessel. Additionally, while autoclaves require external water input, modern converters utilize the moisture content already present in the conversion cell to generate steam sterilization conditions. Any water that is introduced into the process can be recycled in a closed-loop system as opposed to being dumped as run-off sewage. In general, the converter is a simplified, cleaner, and more efficient update to Sir Charles's invention. Converter technology is an environmentally friendly alternative to other traditional means of waste disposal that include incineration, plasma arc, and landfill dumping in that waste conversion results in a small carbon footprint, avoids polluting emissions into the atmosphere, and results in a usable end product such as biofuel, soil compost, or building material (see also Refuse-derived fuel). (en)
- En incinerator är en ugn, en retort, avsedd för framställning av kalcine eller träkol, som bildas av organiskt material som ej självmant brinner. Används speciellt för så kallad kremering men också inom andra områden. Vanligtvis är det en flamugn konstruerad efter en regenerativ princip kallad Siemens-Martinmetoden. Förvärmd luft åstadkommer i den fasövergångar, förvätskning och därefter förångning genom kokning. Själva kroppen kommer aldrig i kontakt med flammor. Anledningen till teknikvalet är att det är väldigt svårt att få till en fasövergång av en människokropp på grund av det höga vätskeinnehållet. De tekniska förslagen var under 1800-talet över 40 stycken. Den som till slut fann lösningen, 1873, var pyroteknikern Friedrich Siemens, i Dresden. Processen påminner om en gasretort och bygger på pyrolys, torrdestillering, en kemiskt avancerad metod. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- A waste converter is a machine used for the treatment and recycling of solid and liquid refuse material. A converter is a self-contained system capable of performing the following functions: pasteurization of organic waste; sterilization of pathogenic or biohazard waste; grinding and pulverization of refuse into unrecognizable output; trash compaction; dehydration. Because of the wide variety of functions available on converters, this technology has found application in diverse waste-producing industrial segments. Hospitals, clinics, municipal waste facilities, farms, slaughterhouses, supermarkets, ports, sea vessels, and airports are the primary beneficiaries of on-site waste conversion. (en)
- En incinerator är en ugn, en retort, avsedd för framställning av kalcine eller träkol, som bildas av organiskt material som ej självmant brinner. Används speciellt för så kallad kremering men också inom andra områden. Vanligtvis är det en flamugn konstruerad efter en regenerativ princip kallad Siemens-Martinmetoden. Förvärmd luft åstadkommer i den fasövergångar, förvätskning och därefter förångning genom kokning. Själva kroppen kommer aldrig i kontakt med flammor. Anledningen till teknikvalet är att det är väldigt svårt att få till en fasövergång av en människokropp på grund av det höga vätskeinnehållet. De tekniska förslagen var under 1800-talet över 40 stycken. Den som till slut fann lösningen, 1873, var pyroteknikern Friedrich Siemens, i Dresden. Processen påminner om en gasretort och b (sv)
|
