An Entity of Type: anatomical structure, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

There are grooves (Swedish: sliprännor, slipskåror. Sw-En translation: sharpening grooves) carved into rock in many places in Europe, and some of them appear on the Baltic Sea island of Gotland. They are common in France, where they were used to polish stone axes. In Sweden, there are also grooves in north-western Scania and Halland. In Gantofta located 14 km (8.7 mi) south of Helsingborg a face of sandstone rock is engraved with thousands of grooves. Local tradition says they were made as whetstones. Neolithic Grooves have been found in Tamil Nadu, India.

Property Value
dbo:abstract
  • Αυλάκια (Σουηδικά: sliprännor, slipskåror) υπάρχουν σκαλισμένα σε βράχους σε αρκετά μέρη στην Ευρώπη. Τα περισσότερα απαντώνται στο νησί Γκότλαντ της Βαλτικής Θάλασσας. Στη Σουηδία υπάρχουν επίσης αυλάκια στα νότιο-δυτικά, στη Scania και το Halland. Στην Gantofta, που βρίσκεται 14 χλ. νότια του Χέλσινγκμποργκ, η πλευρά ενός βράχου από ψαμμίτη είναι εγχαραγμένη με χιλιάδες αυλάκια. Μέχρι τώρα δεν υπάρχει μια κοινώς αποδεκτή εξήγηση για την ύπαρξη των αυλακιών. Η θέση των αυλακιών απάνω στους βράχους υποδηλώνει ότι μπορεί να έχουν δημιουργηθεί με κινητούς τροχούς. Η τοπική παράδοση αναφέρει ότι έγιναν από το ακόνισμα των πέτρινων μερών των δρεπανιών. Στη Γαλλία θεωρούνται ότι προέρχονται από τη Λίθινη Εποχή, και ονομάζονται polissoirs. Στην Ωμπ (Aube) υπάρχουν αυλάκια από την περίοδο 2500 με 2000 προ Χριστού. Αναπτύχθηκαν στην ύστερη Νεολιθική ή Χαλκολιθική περίοδο, ή πιο συγκεκριμένα στην Εποχή του Χαλκού. Οι άνθρωποι που κατασκεύασαν τα ντολμέν και ανήγειραν τα μενίρ, και που επίσης έφτιαξαν τα αυλάκια, ανήκουν σε έναν πολιτισμό γνωστό ως πολιτισμό του Seine-Oise-Marne, οι οποίοι επίσης είναι αυτοί που έχτισαν τους τάφους στο Coizard-Joches.Η περιοχή του Aube είχε περισσότερους από 130 μεγάλιθους, και 49 αυλάκια πριν το 1927. Σήμερα έχουν απομείνει μόνο 34 προϊστορικά μνημεία, που περιλαμβάνουν 16 αυλάκια. Πολλοί βράχοι/πέτρες έχουν κοπεί και χρησιμοποιηθεί στη κατασκευή δρόμων και σπιτιών. Κατά τη διάρκεια του 19ου αιώνα υπήρξε ευαισθητοποίηση ώστε οι ιδιοκτήτες σπιτιών που είχαν στην κατοχή τους μονόλιθους από τη Τρουά, να τους δωρίσουν στο Μουσείο. Αυλάκια επίσης έχουν βρεθεί στην Tavastia, στη Φινλανδία και στο Λουξεμβούργο. (el)
  • Eine Wetzrille, auch Wetzmarke, Schleifrille oder Teufelskralle, (englisch grooved marking; französisch polissoir; schwedisch Slipskåror der Sliprännor) ist eine durch menschliche Aktivität entstandene Einkerbung in Steine. (de)
  • There are grooves (Swedish: sliprännor, slipskåror. Sw-En translation: sharpening grooves) carved into rock in many places in Europe, and some of them appear on the Baltic Sea island of Gotland. They are common in France, where they were used to polish stone axes. In Sweden, there are also grooves in north-western Scania and Halland. In Gantofta located 14 km (8.7 mi) south of Helsingborg a face of sandstone rock is engraved with thousands of grooves. Local tradition says they were made as whetstones. Grooves in France date from the Neolithic and are called polissoirs. Those in l’Aube date from c. 2500 to 2000 BCE. People who built dolmens, erected menhirs and made grooves supported an archaeological culture known as Seine-Oise-Marne. The Aube district had more than 130 monuments from this period including 49 grooves before 1927. Today there are only 34 including 16 grooves. Many stones were cut into roadstones or building blocks for homes. Grooves have also been found in Tavastia in Finland and in Luxembourg, as well as at Fyfield Down in England. Neolithic Grooves have been found in Tamil Nadu, India. (en)
  • En arqueología, un pulidor (en francés, polissoir) es un bloque de roca dura (arenisca, cuarcita, granito, sílex) que servía, en el Neolítico, para pulir las hachas de piedra (sílex y otras rocas duras). Por convención, los pulidores se clasifican como megalitos, aunque no tienen ninguna de sus características. De los encontrados en Francia, los de Aube datan de ca. 2500 a 2000 a. C.. Los pueblos que construyeron los dólmenes, erigieron los menhires e hicieron los pulidores, formaron una cultura arqueológica conocida como Seine-Oise-Marne. El departamento de Aube tenía más de 130 monumentos de ese período, incluidos 49 pulidores antes de 1927. Hoy solo hay 34 monumentos, con 16 pulidores. Muchas piedras fueron convertidas en áridos para las carreteras o en bloques de construcción para viviendas. Hay más pulidores, llamados en general surcos (en inglés, groove; en sueco, sliprännor, slipskåror) tallados en la roca en muchos lugares de Europa, y algunos de ellos aparecen en la isla de Gotland en el mar Báltico. En Suecia, también hay surcos en el noroeste de Scania y Halland. En , ubicado a 14 km al sur de Helsingborg, una cara de roca arenisca está grabada con miles de surcos. La tradición local dice que fueron hechos como piedras de afilar.​ Se han descubierto 3.600 surcos en Gotland,​ de los cuales 700 están en afloramientos de piedra caliza, mientras que el resto están en cerca de 800 cantos rodados y losas. Los surcos son de 50-100 cm de largo, de unos 10 cm de profundidad y unos 10 cm de ancho.​ * Surcos en Escandinavia * Surcos en un patrón en abanico y con uno trasnversal (Gotland) * Surcos, el de la izquierda al final de otro (Gotland) * Una piedra con surcos que ha sido puesta en el borde de una tumba prehistórica. Los surcos están en el lado de la piedra (Gotland) * Surcos en Gantofta (Scania) * Detalle de los surcos en Gantofta También se han encontrado surcos en Tavastia en Finlandia y en Luxemburgo, así como en en Inglaterra. También se han encontrado surcos neolíticos en Tamil Nadu, India.​​ (es)
  • En archéologie préhistorique, un polissoir est un bloc de roche dure (grès, quartzite, granite, silex) ayant servi, au Néolithique, à polir les haches en pierre (silex et autres roches dures). Ils sont de deux types : à gorges longitudinales ou à dépression circulaire. Par convention, les polissoirs sont classés parmi les mégalithes bien qu'ils n'en possèdent aucune des caractéristiques. (fr)
  • Een polissoir, slijpsteen of polijststeen is in de archeologie een rotsblok van hard gesteente (zandsteen, kwartsiet, graniet en andere harde rotsen) welke in het Neolithicum werd gebruikt om stenen bijlen te polijsten. Meestal worden polissoirs tot de megalieten gerekend, hoewel ze strikt genomen niet voldoen aan de definitie daarvan. Polissoirs bezitten meestal één of meer groeven met een V of U-vormige doorsnede, en één of meer komvormige uithollingen. De groeven lopen vaak parallel, en werden gebruikt voor het polijsten van de zijden van de gereedschappen. De kommen, die vaak ovaal zijn, zijn ofwel het resultaat van het slijpen van de scherpe uiteinden, of maalkommen. De stenen bijl was het belangrijkste gereedschap van het Neolithicum. Veelzijdig bruikbaar, kon ze ingezet worden voor de ontginning van landbouwgronden. De bijlvatting bestond uit een gewei of een kniehout, een stok met aan een einde een korte zijtak. Het polijsten had als doel om de snijkanten sterker en effectiever te maken. Hiervoor werd het te polijsten object eerst in model gehakt en gebouchardeerd. Het halfproduct wordt daarna langdurig geschuurd op een vochtig steen, soms met behulp van zand, om de zijden te polijsten en de snede glad te maken en te scherpen. Het polijsten van een bijl was een zwaar karwei, waarbij gedurende meerdere uren een druk van enkele tientallen kilo's nodig was om een goed resultaat te verkrijgen. Polissoirs zijn er in verschillende afmetingen. De grootste wegen meerdere tonnen en liggen vast op hun plaats. De kleinere kunnen daarentegen transporteerbaar zijn. Meestal zijn ze van zandsteen, soms van kwartsiet of graniet en zelfs van vuursteen. Ze komen vaak in groepen voor, soms met stenen gereedschappen in de nabijheid die een nederzetting doen vermoeden. Grote aantallen polissoirs vindt men in landen als Frankrijk en Zweden. In Nederland is de slijpsteen van Slenaken bekend, in België vindt men de Holsteen bij Zonhoven. (nl)
  • Sliprännor eller slipskåror är en fornlämningstyp som i folkmun i Sverige ofta kallas svärdslipningsstenar. De utgörs av slipade raka fördjupningar i berg och stenblock med jämnt bågformig längdsektion. De är från ett par decimeter till över en meter långa, vanligen några centimeter breda och upp till en decimeter djupa i mitten. På de flesta platser där de förekommer är de samlade i större eller mindre grupper, liggande sida vid sida, ofta i solfjäderform, ibland korsande (se bilden från Dibjärs), till och med på kanten av en annan slipränna (se bilden från Ronehamn). (sv)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageID
  • 21491588 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 6962 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1113026386 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Eine Wetzrille, auch Wetzmarke, Schleifrille oder Teufelskralle, (englisch grooved marking; französisch polissoir; schwedisch Slipskåror der Sliprännor) ist eine durch menschliche Aktivität entstandene Einkerbung in Steine. (de)
  • En archéologie préhistorique, un polissoir est un bloc de roche dure (grès, quartzite, granite, silex) ayant servi, au Néolithique, à polir les haches en pierre (silex et autres roches dures). Ils sont de deux types : à gorges longitudinales ou à dépression circulaire. Par convention, les polissoirs sont classés parmi les mégalithes bien qu'ils n'en possèdent aucune des caractéristiques. (fr)
  • Sliprännor eller slipskåror är en fornlämningstyp som i folkmun i Sverige ofta kallas svärdslipningsstenar. De utgörs av slipade raka fördjupningar i berg och stenblock med jämnt bågformig längdsektion. De är från ett par decimeter till över en meter långa, vanligen några centimeter breda och upp till en decimeter djupa i mitten. På de flesta platser där de förekommer är de samlade i större eller mindre grupper, liggande sida vid sida, ofta i solfjäderform, ibland korsande (se bilden från Dibjärs), till och med på kanten av en annan slipränna (se bilden från Ronehamn). (sv)
  • Αυλάκια (Σουηδικά: sliprännor, slipskåror) υπάρχουν σκαλισμένα σε βράχους σε αρκετά μέρη στην Ευρώπη. Τα περισσότερα απαντώνται στο νησί Γκότλαντ της Βαλτικής Θάλασσας. Στη Σουηδία υπάρχουν επίσης αυλάκια στα νότιο-δυτικά, στη Scania και το Halland. Στην Gantofta, που βρίσκεται 14 χλ. νότια του Χέλσινγκμποργκ, η πλευρά ενός βράχου από ψαμμίτη είναι εγχαραγμένη με χιλιάδες αυλάκια. Μέχρι τώρα δεν υπάρχει μια κοινώς αποδεκτή εξήγηση για την ύπαρξη των αυλακιών. Η θέση των αυλακιών απάνω στους βράχους υποδηλώνει ότι μπορεί να έχουν δημιουργηθεί με κινητούς τροχούς. Η τοπική παράδοση αναφέρει ότι έγιναν από το ακόνισμα των πέτρινων μερών των δρεπανιών. (el)
  • There are grooves (Swedish: sliprännor, slipskåror. Sw-En translation: sharpening grooves) carved into rock in many places in Europe, and some of them appear on the Baltic Sea island of Gotland. They are common in France, where they were used to polish stone axes. In Sweden, there are also grooves in north-western Scania and Halland. In Gantofta located 14 km (8.7 mi) south of Helsingborg a face of sandstone rock is engraved with thousands of grooves. Local tradition says they were made as whetstones. Neolithic Grooves have been found in Tamil Nadu, India. (en)
  • En arqueología, un pulidor (en francés, polissoir) es un bloque de roca dura (arenisca, cuarcita, granito, sílex) que servía, en el Neolítico, para pulir las hachas de piedra (sílex y otras rocas duras). Por convención, los pulidores se clasifican como megalitos, aunque no tienen ninguna de sus características. * Surcos en Escandinavia * Surcos en un patrón en abanico y con uno trasnversal (Gotland) * Surcos, el de la izquierda al final de otro (Gotland) * Una piedra con surcos que ha sido puesta en el borde de una tumba prehistórica. Los surcos están en el lado de la piedra (Gotland) * * (es)
  • Een polissoir, slijpsteen of polijststeen is in de archeologie een rotsblok van hard gesteente (zandsteen, kwartsiet, graniet en andere harde rotsen) welke in het Neolithicum werd gebruikt om stenen bijlen te polijsten. Meestal worden polissoirs tot de megalieten gerekend, hoewel ze strikt genomen niet voldoen aan de definitie daarvan. De stenen bijl was het belangrijkste gereedschap van het Neolithicum. Veelzijdig bruikbaar, kon ze ingezet worden voor de ontginning van landbouwgronden. De bijlvatting bestond uit een gewei of een kniehout, een stok met aan een einde een korte zijtak. (nl)
rdfs:label
  • Wetzrille (de)
  • Αυλάκια (αρχαιολογία) (el)
  • Pulidor (arqueología) (es)
  • Grooves (archaeology) (en)
  • Polissoir (archéologie) (fr)
  • Polissoir (nl)
  • Sliprännor (sv)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:etymology of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License