| dbo:abstract
|
- Dorothea Hoffman (died 1710), was Swedish milliner and hatmaker. She was the daughter of the Elder (administrative title) Fischer of the hatmaker's guild in Norrköping. She married the hatmaker Mårten Hoffman (d. 1702) in Stockholm, with whom she had ten children. Dorothea Hoffman conducted her own business independently from her spouse, despite the fact that she as a married woman who was formally under the guardianship of her husband. As with other married businesswomen, her activity is not very visible in the documents, but she was sued in 1678 by the hatmaker's guild in Köping for having imported 92 of her own hats to Köping for sale. When she was widowed in 1702, she was formally noted as a businesswoman of her own business as well as inheriting the hatmaker's guild privilege and workshop of her late spouse. Hoffman was the most successful hatmaker in Stockholm: she is listed with a larger staff and more journeyman's than any other of her profession in the capital, and her workshop and business was noted to have been the largest within her trade. She imported from Lübeck and Copenhagen, and her goods were known for their high quality. She died during the Great Northern War plague outbreak. Her business was inherited by her son Elias Hoffman (1690–1719), who had to defend it against the rest of the members of the hatmaker's guild of Stockholm, who wished to have it divided among the guild members due to its disproportionate size. It was still the biggest of its kind in Stockholm in 1719–26, when it was managed by Dorothea Hoffman's daughter-in-lawChristina Udd, who, however, dissolved it when she remarried in 1726. (en)
- Dorothea Hoffman, född Fischer, död 1710, var en svensk hattstofferare och hattmakare. Hennes far var ålderman i hattstofferarnas skrå i Norrköping. Hon gifte sig med hattmakaren Mårten Hoffman i Stockholm och fick minst tio barn. Redan som gift ägnade hon sig åt affärer, även om hon som gift kvinna då inte var synlig under eget namn; hennes affärer nämns dock i ett rättsfall, när hon 1678 stämdes av hattstofferarna i Köping för att hon under en resa dit hade medfört 92 egentillverkade stofferade hattar. Hon tilläts dock slutföra sina affärer. Vid makens död 1702 övertog hon verkstaden vid Hornsgatan nära Södermalmstorg och en egen bod. Hon tillhörde de mest framgångsrika inom sin yrkesgrupp i Stockholm under sin samtid: hon hade fyra gesäller anställda i sin verkstad, vilket var mer än någon annan i hennes yrke i Stockholm hade, var känd för sin höga kvalitet och importerade från Lübeck och Köpenhamn. Vid hennes död under Pesten i Sverige 1710–1713 var hennes verkstad den största i Stockholm, och hennes son Elias Hoffman (1690-1719) utsattes för många svårigheter av stadens övriga mästare, som ville dela upp verksamheten mellan sig. Hattmakarverkstaden var fortfarande en av stadens största och rikaste när den 1719 övertogs av Christina Udd, änka efter Elias och dotter till en kronobefallningsman på Svartsjö slott. Hon drev framgångsrikt verkstaden till sitt omgifte med bokhållare Lorentz Lidman 1726, då företaget avvecklades. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Dorothea Hoffman (died 1710), was Swedish milliner and hatmaker. She was the daughter of the Elder (administrative title) Fischer of the hatmaker's guild in Norrköping. She married the hatmaker Mårten Hoffman (d. 1702) in Stockholm, with whom she had ten children. (en)
- Dorothea Hoffman, född Fischer, död 1710, var en svensk hattstofferare och hattmakare. Hennes far var ålderman i hattstofferarnas skrå i Norrköping. Hon gifte sig med hattmakaren Mårten Hoffman i Stockholm och fick minst tio barn. Redan som gift ägnade hon sig åt affärer, även om hon som gift kvinna då inte var synlig under eget namn; hennes affärer nämns dock i ett rättsfall, när hon 1678 stämdes av hattstofferarna i Köping för att hon under en resa dit hade medfört 92 egentillverkade stofferade hattar. Hon tilläts dock slutföra sina affärer. (sv)
|
