This HTML5 document contains 437 embedded RDF statements represented using HTML+Microdata notation.

The embedded RDF content will be recognized by any processor of HTML5 Microdata.

Namespace Prefixes

PrefixIRI
dbpedia-nohttp://no.dbpedia.org/resource/
rdfhttp://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#
dbpedia-jahttp://ja.dbpedia.org/resource/
n32http://lt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ochttp://oc.dbpedia.org/resource/
n54http://galileo.rice.edu/sci/theories/
dbpedia-eohttp://eo.dbpedia.org/resource/
dbphttp://dbpedia.org/property/
dbpedia-svhttp://sv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nlhttp://nl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-behttp://be.dbpedia.org/resource/
n66https://global.dbpedia.org/id/
dbpedia-trhttp://tr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-plhttp://pl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cahttp://ca.dbpedia.org/resource/
n11https://archive.org/details/
goldhttp://purl.org/linguistics/gold/
dbpedia-ethttp://et.dbpedia.org/resource/
n20http://dbpedia.org/resource/File:
dbohttp://dbpedia.org/ontology/
dbpedia-elhttp://el.dbpedia.org/resource/
dbpedia-rohttp://ro.dbpedia.org/resource/
dbpedia-afhttp://af.dbpedia.org/resource/
dbpedia-zhhttp://zh.dbpedia.org/resource/
foafhttp://xmlns.com/foaf/0.1/
dbchttp://dbpedia.org/resource/Category:
dbpedia-skhttp://sk.dbpedia.org/resource/
n73http://lv.dbpedia.org/resource/
dbpedia-glhttp://gl.dbpedia.org/resource/
n48https://web.archive.org/web/20180901044431/http:/www.astro.utoronto.ca/~zhu/ast210/
n51https://archive.org/details/earlyhistoryheav00wrig_187/page/
dbpedia-pthttp://pt.dbpedia.org/resource/
dbpedia-mrhttp://mr.dbpedia.org/resource/
n81http://tg.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ukhttp://uk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-dehttp://de.dbpedia.org/resource/
xsdhhttp://www.w3.org/2001/XMLSchema#
n18https://web.archive.org/web/20071015162256/http:/library.thinkquest.org/29033/history/
dbpedia-kohttp://ko.dbpedia.org/resource/
yago-reshttp://yago-knowledge.org/resource/
dbpedia-shhttp://sh.dbpedia.org/resource/
n12http://tl.dbpedia.org/resource/
dbpedia-gahttp://ga.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ithttp://it.dbpedia.org/resource/
n55https://books.google.com/
n5http://ast.dbpedia.org/resource/
n58http://azb.dbpedia.org/resource/
dbpedia-simplehttp://simple.dbpedia.org/resource/
dbpedia-idhttp://id.dbpedia.org/resource/
dbpedia-nnhttp://nn.dbpedia.org/resource/
dbpedia-cshttp://cs.dbpedia.org/resource/
dbpedia-bghttp://bg.dbpedia.org/resource/
dbpedia-huhttp://hu.dbpedia.org/resource/
dctermshttp://purl.org/dc/terms/
provhttp://www.w3.org/ns/prov#
dbpedia-hehttp://he.dbpedia.org/resource/
dbpedia-frhttp://fr.dbpedia.org/resource/
wikidatahttp://www.wikidata.org/entity/
dbpedia-hrhttp://hr.dbpedia.org/resource/
dbpedia-kahttp://ka.dbpedia.org/resource/
dbpedia-eshttp://es.dbpedia.org/resource/
n64http://ml.dbpedia.org/resource/
dbpedia-vihttp://vi.dbpedia.org/resource/
n49http://ky.dbpedia.org/resource/
dbpedia-srhttp://sr.dbpedia.org/resource/
dbthttp://dbpedia.org/resource/Template:
n52http://ba.dbpedia.org/resource/
n28http://ur.dbpedia.org/resource/
freebasehttp://rdf.freebase.com/ns/
dbrhttp://dbpedia.org/resource/
n70http://d-nb.info/gnd/
rdfshttp://www.w3.org/2000/01/rdf-schema#
yagohttp://dbpedia.org/class/yago/
dbpedia-euhttp://eu.dbpedia.org/resource/
dbpedia-azhttp://az.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ishttp://is.dbpedia.org/resource/
wikipedia-enhttp://en.wikipedia.org/wiki/
dbpedia-lbhttp://lb.dbpedia.org/resource/
dbpedia-arhttp://ar.dbpedia.org/resource/
owlhttp://www.w3.org/2002/07/owl#
dbpedia-dahttp://da.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fihttp://fi.dbpedia.org/resource/
dbpedia-slhttp://sl.dbpedia.org/resource/
n72http://bn.dbpedia.org/resource/
dbpedia-kkhttp://kk.dbpedia.org/resource/
dbpedia-fahttp://fa.dbpedia.org/resource/
dbpedia-thhttp://th.dbpedia.org/resource/
dbpedia-ruhttp://ru.dbpedia.org/resource/
n15http://commons.wikimedia.org/wiki/Special:FilePath/
dbpedia-fyhttp://fy.dbpedia.org/resource/
n37http://hy.dbpedia.org/resource/
n86http://te.dbpedia.org/resource/
n60http://www.astronomy.ohio-state.edu/~pogge/Ast161/Movies/
dbpedia-mshttp://ms.dbpedia.org/resource/
n10http://hi.dbpedia.org/resource/

Statements

Subject Item
dbr:Geocentric_model
rdf:type
dbo:Stadium yago:PsychologicalFeature100023100 yago:KnowledgeDomain105999266 yago:Metaphysics106162653 yago:WikicatMetaphysicalTheories yago:Explanation105793000 yago:ScientificTheory105993844 yago:Thinking105770926 owl:Thing yago:Philosophy106158346 yago:Cosmology106163223 yago:Content105809192 yago:HumanisticDiscipline106153846 yago:Theory105989479 yago:WikicatObsoleteScientificTheories yago:Cognition100023271 yago:HigherCognitiveProcess105770664 yago:WikicatEarlyScientificCosmologies yago:Abstraction100002137 yago:Process105701363 yago:Discipline105996646
rdfs:label
Геоцентрическая система мира 地心说 Geocentric model Γεωκεντρικό μοντέλο Geocentrisme Teoria geocèntrica Tercentra teorio 天動説 Geocentrismo نموذج مركزية الأرض Geosentrisme Córas Tholamaeis Sistema geocentrico Teoría geocéntrica Geocentrisk världsbild Teoria geocentryczna Геоцентризм 지구중심설 Geocentrismus Géocentrisme Geozentrisches Weltbild Teoria geozentriko
rdfs:comment
Tercentra teorio (aŭ tercentrismo aŭ geocentra teorio aŭ ptolemea sistemo) estas ne plu akceptata teorio, laŭ kiu la globforma tero estas en la centro de la universo. Laŭ ĉi tiu teorio, la aliaj ĉielaj korpoj (luno, suno, planedoj) ĉirkaŭas la mondon. La plej ekstera sfero entenas la stelojn. Oni ne konfuzu ĉi tiun teorion kun la teorio ke la mondo estas ebena. La tercentra teorio estis anstataŭigita per la suncentra teorio pro la laboroj de Koperniko, Galileo kaj Kepler. Laŭ la moderno kosmoscienco, la universo tute ne havas centron. Geocentrismus je model, v němž Země je středem vesmíru a všechna nebeská tělesa krouží kolem ní. Jako pojetí vesmíru vznikl v klasickém období starověkého Řecka, systematická formulace se dochovala u filozofa Aristotela, podstatně ho upřesnil starověký astronom Klaudios Ptolemaios. Katolická církev z teologických důvodů tento systém podporovala a na počátku 17. století dala řadu knih odporujících geocentrismu na Index zakázané literatury.Nicméně i katoličtí astronomové včetně Clavia nebyli spokojeni s ptolemaiovským systémem, a mnoho z nich přešlo ke konkurenčnímu , geocentrickému kompromisu; po roce 1633 používání tohoto systému v katolických zemích převážilo. Het geocentrisme of geocentrische model was, gedurende de middeleeuwen, het wereldbeeld (in de wetenschap: paradigma) dat de Aarde in het centrum van het zonnestelsel, en van het hele universum plaatste. In dit model draaiden de zon en de andere hemellichamen om de aarde. Het onderscheid tussen zonnestelsel en het wijdere universum (heelal) werd pas gemaakt in moderne tijden. Aan het geocentrische model lag een religieus idee van exceptionalisme ten grondslag. Dat wil zeggen dat de bijzondere positie van de mens in de schepping het niet toestond dat de Aarde zich ergens anders dan in het centrum van het universum zou bevinden. Il sistema geocentrico è un modello astronomico che pone la Terra al centro dell'Universo, mentre tutti gli altri corpi celesti ruoterebbero attorno ad essa. Questo modello fu il sistema cosmologico predominante in molte civiltà antiche come quella greca. Le sue interpretazioni più notevoli si devono ad Aristotele e a Tolomeo. Tuttavia già Aristarco nella prima metà del III secolo a.C. aveva elaborato un primo modello del sistema eliocentrico. En astronomia, la teoria geocèntrica (del grec γεοκεντρικό, geokentrikó, centrat en la Terra) és aquella que col·loca el planeta Terra immòbil en el centre de l'univers, i la resta dels planetes, el Sol i les estrelles giren al seu voltant. Aquesta creença fou habitual en la Grècia antiga i a la Xina, i va sobreviure fins al començament de l'edat moderna; a partir de finals del segle xvi fou substituït gradualment pel model heliocèntric. Avui dia, la cosmologia geocèntrica sobreviu com a element literari dins la ciència-ficció. Teoria geocentryczna (z gr. geo „Ziemia”) – zdezaktualizowana teoria budowy Wszechświata, której istotą jest założenie, że Ziemia znajduje się w centrum Wszechświata, jest nieruchoma, a wokół niej krążą pozostałe ciała niebieskie: Księżyc, planety, Słońce oraz sfera gwiazd stałych. Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag på 1500-talet och 1600-talet. Geocentrism går ut på att jorden befinner sig i centrum av universum och att solen och planeterna kretsar kring den i cirklar eller sfärer. Astronomen Klaudios Ptolemaios cirka 150 e.Kr. beskrev planeternas rörelser över himlavalvet med epicykler och , och man talar därför även om den ptolemaiska världsbilden. Córas na bpláinéad de réir Chláidias Tolamaes, córas Domhanlárnach, na pláinéid i bhfithisí ciorclacha timpeall ar an Domhan. Chun réiteach le hionaid bhraite na bpláinéad, ligeadh do gach pláinéad gluaiseacht i gciorcal beag (an t-eipichiogal) ar a sheal ar feadh ciorcail mhóir (an ciorcal iompair). Is féidir leis an gcóras seo ionaid na bpláinéad a réamhinis taobh istigh de 1° nó mar sin. Baineadh feidhm as go forleathan mar thuairisc chinnte ar an nGrianchóras gur chuir Copernicus deireadh leis i 1543. Teoria geozentrikoa edo geozentrismoa lurra unibertsoaren erdian kokatzen zuen antzinako teoria da. Antzinako grekoek proposatu zuten lehenbizi; haiek Lurra unibertsoaren erdigunean geldirik zegoela zioten, izarrak, Eguzkia, planetak eta Ilargia inguruan biraka zebiltzala.(Geo:Lurra; centrismo: erdigunekoa). Das geozentrische Weltbild (altgriechisch γεοκεντρικός geokentrikós „erdzentriert“) basiert auf der Annahme, dass die Erde und damit auch der Mensch im Universum eine zentrale Position einnehmen, so dass alle Himmelskörper (Mond, Sonne, die anderen Planeten und die Fixsterne) die Erde umkreisen. Das geozentrische Weltbild entspricht dem unmittelbaren Augenschein und wurde schon im klassischen Altertum in Griechenland, insbesondere bei Aristoteles (384–322 v. Chr.), detailliert ausgearbeitet. Es war dann in Europa für etwa 1800 Jahre die vorherrschende Auffassung. Auch im alten China und in der islamischen Welt wurde ein geozentrisches Weltbild gelehrt. Ob es bereits vor den Griechen im alten Mesopotamien vertreten wurde, ist nicht sicher. In der Renaissance wurde das geozentrische durch da A teoria do universo geocêntrico ou geocentrismo é o modelo cosmológico mais antigo. Na Antiguidade era raro quem discordasse dessa visão; e entre os filósofos que defendiam esta teoria, o mais conhecido era Aristóteles. Foi o matemático e astrônomo grego de Alexandria Ptolemeu (90-168 d.C.) que, na sua obra "Almagesto", deu a forma final a esta teoria, que se baseia na hipótese de que o planeta Terra estaria fixo no centro do Universo com os corpos celestes, inclusive o Sol, girando ao seu redor. O geocentrismo antigo não se confunde com um perspectivismo, pois a antiga crença não envolvia apenas um mero ponto de observação, mas a ideia de que o universo era relativamente limitado, com o Planeta Terra ao seu centro. 지구중심설(地球中心說, 영어: Geocentrism)은 지구가 우주의 중심이며 모든 천체가 지구 주위를 돈다는 학설이다. 천동설(天動說)이라고도 불리는 이 우주론은 크게 나누어, 에우독소스가 고안하고 아리스토텔레스의 철학 체계에 받아들여진 동심천구가설과 프톨레마이오스 천동설의 두 종류가 있다. 단순히 천동설이라고 하면 마지막으로 체계를 완성시킨 프톨레마이오스의 천동설을 가리키는 경우가 많다. 지동설에 의해서 이 견해는 오류로 판명되었다. Το γεωκεντρικό μοντέλο είναι ένα κοσμολογικό μοντέλο, σύμφωνα με το οποίο η Γη βρίσκεται στο κέντρο του σύμπαντος και όλα τα άλλα ουράνια σώματα περιφέρονται γύρω της. Το μοντέλο αυτό κυριάρχησε για σχεδόν δύο χιλιετίες στην επιστήμη αρχαίων λαών όπως οι αρχαίοι Έλληνες, οι οποίοι, με λίγες εξαιρέσεις όπως τον Αρίσταρχο τον Σάμιο, γενικά θεωρούσαν ότι όλα τα αντικείμενα του ουρανού ορατά με γυμνό μάτι περιστρέφονταν γύρω από τη Γη. Ανάμεσα στους υπέρμαχους αυτού του συστήματος ήταν ο Αριστοτέλης και ο Κλαύδιος Πτολεμαίος. Κατά τον Μεσαίωνα υπήρξε η επίσημη θέση της Καθολικής Εκκλησίας. Αντίπαλη κοσμοθεωρία ήταν ο ηλιοκεντρισμός, η οποία παρόλο που έχει ρίζες από την αρχαιότητα, τελικά επικράτησε κατά την Αναγέννηση. Геоцентрическая система мира (от др.-греч. Γῆ, Γαῖα — Земля) — представление об устройстве мироздания, согласно которому центральное положение во Вселенной занимает неподвижная Земля, вокруг которой вращаются Солнце, Луна, планеты и звёзды. Впервые возникла в Древней Греции, являлась основой античной и средневековой астрономии и космологии. Альтернативой геоцентризму является гелиоцентрическая система мира, являвшаяся предтечей современных космологических моделей Вселенной. Geosentrisme atau disebut Teori Geosentrik, Model Geosentrik (bahasa Inggris: geocentric model atau geocentrism, Ptolemaic system) adalah istilah astronomi yang menggambarkan alam semesta dengan bumi sebagai pusatnya dan pusat pergerakan semua benda-benda langit. Model ini menjadi sistem kosmologi predominan pada budaya kuno misalnya Yunani kuno, yang meliputi sistem-sistem terkenal yang dikemukakan oleh Aristoteles and Claudius Ptolemaeus. La teoría geocéntrica (también llamada modelo geocéntrico, geocentrismo o modelo ptolemaico) es una teoría astronómica que sitúa a la Tierra en el centro del universo, y a los astros, incluido el Sol, girando alrededor de la Tierra (geo: Tierra; centrismo: agrupado o de centro). In astronomy, the geocentric model (also known as geocentrism, often exemplified specifically by the Ptolemaic system) is a superseded description of the Universe with Earth at the center. Under most geocentric models, the Sun, Moon, stars, and planets all orbit Earth. The geocentric model was the predominant description of the cosmos in many European ancient civilizations, such as those of Aristotle in Classical Greece and Ptolemy in Roman Egypt. Two observations supported the idea that Earth was the center of the Universe: 地心说,也称为天动说(英語:Geocentric model),是一种天文学学说。地心说认为地球是宇宙的中心,而其他的日月星辰都環繞著地球而運行。 公元2世纪,罗马属埃及的天文学家托勒密將地心說的模型發展完善。為了解釋某些行星的逆行現象(即在某些時候,從地球上看部分星體的運動軌跡,有時這些星體會往反方向行走),托勒密提出了本轮的理論,即這些星體除了繞地軌道外,還會沿著一些小軌道運轉。 托勒密的理論能初步的解釋從地球上所看到的現象,并在欧洲被普遍接受,直到16世纪。在文藝復興時代,隨著科學技術的進步,一些支持日心說的證據逐漸出現,且有些證據無法以地心說解釋。因此,地心說逐漸占了下風,被哥白尼、伽利略、开普勒等支持的日心说取代。在現代世界,支持地心說的人已經寥寥無幾。 天動説(てんどうせつ)、または地球中心説(英: Geocentrism)とは、地動説または太陽中心説と対になる言葉で、コスモロジー(宇宙論)の1つの類型。大地を静止させ、見かけの天体の運動も全てを真の天体の運動に帰す。このような宇宙論は世界各地に様々なものがあったが、本項目は、古代ギリシアに起源をもち、近代になって地動説によって置き換えられた、球形の大地(地球)を宇宙の中心に置く宇宙論について説明する。これは、古代ギリシアやローマ、中世のヨーロッパ、西アジア~北アフリカ地域に於いて支配的な宇宙論だった。また6世紀以降のや占星術も天動説に基づいていた。 この宇宙論は原始的な宇宙論と同じく大地を世界の中心に置くものの、神話的な要素は皆無で、経験的な事実の説明のための学問的な宇宙論であった。幾何学的な数理天文学を伴い、また自然の基本原理についての学説や世界観とも深く結びついていた。上記の中世インド以外においては、プトレマイオス(紀元2世紀)の天文学及びアリストテレス(紀元前4世紀)の自然学と結びついていた。インドにおいては、アーリヤバタに始る様々な学派の幾何学的な天文学が生じ、在来の宇宙論を大幅に変容させて取り込んだ。 Le géocentrisme est un modèle physique ancien selon lequel la Terre se trouve immobile, au centre de l'Univers. Cette théorie date de l'Antiquité et a été notamment défendue par Aristote et Ptolémée. Elle a duré jusqu’à la fin du XVIe siècle à la Renaissance pour être progressivement remplacée par l'héliocentrisme, selon lequel la Terre tourne autour du Soleil. Le géocentrisme est autant une tentative scientifique d'expliquer l'Univers qu'une conception philosophique de ce monde. Un principe régit toutes les théories géocentriques, un deuxième la plupart : Геоцентри́зм, Геоцентри́чна систе́ма сві́ту (від дав.-гр. Γῆ, Γαῖα — Земля) — уявлення про світобудову, згідно з яким центральне положення у Всесвіті займає Земля, навколо якої обертаються Сонце, Місяць, планети, зірки. Альтернатива геоцентризму — геліоцентризм. نموذج مركزية الأرض (والمعروف كذلك باسم المركزية الأرضية، أو النظام البطلمي) في علم الفلك هو عبارة عن وصف للكون حيث تكون الأرض عند المركز المداري لجميع الأجرام السماوية. وقد كان هذا النموذج هو النظام الكوني السائد والمسيطر في العديد من الحضارات القديمة، مثل اليونان القديمة. وبالتالي، فقد افترضت تلك الحضارات أن الشمس والقمر والنجوم والكواكب السيارة التي تُرى بالعين المجردة تدور حول الأرض، بما في ذلك الأنظمة الهامة التي وضعها أرسطو (انظر فيزياء أرسطية) وبطليموس.
foaf:depiction
n15:Ptolemaic_elements.svg n15:Geocentrism.jpg n15:Phases-of-Venus.svg n15:Persectives_of_Anaximander's_universe.png n15:Tychonian_system.svg n15:1550_SACROBOSCO_Tractatus_de_Sphaera_-_(16)_Ex_Libris_rare_-_Mario_Taddei.jpg n15:Bartolomeu_Velho_1568.jpg
dcterms:subject
dbc:Early_scientific_cosmologies dbc:Ancient_Greek_astronomy dbc:Scientific_models dbc:Astronomical_coordinate_systems dbc:Copernican_Revolution
dbo:wikiPageID
83754
dbo:wikiPageRevisionID
1121344725
dbo:wikiPageWikiLink
dbr:Anaximander dbr:Transit_of_Venus dbr:History_of_the_center_of_the_Universe dbr:Frame_of_reference dbr:Religious_belief dbr:Hellenization dbr:Providentissimus_Deus dbr:Eudoxus_of_Cnidus dbr:Martianus_Capella dbr:Lunar_phase dbr:Deferent_and_epicycle dbr:Heliocentrism dbr:Mercury_(planet) dbr:Paradigm_shift dbr:United_States dbr:Gravitation dbr:Superior_planet dbr:Greek_astronomy dbr:In_praeclara_summorum dbr:Pope_Leo_XIII dbr:Inferior_planet dbr:Tycho_Brahe dbr:Superseded_scientific_theories dbr:Geographic_pole n20:Persectives_of_Anaximander's_universe.png dbr:Observation dbr:Modern_age dbr:Greek_language dbr:Christoph_Scheiner dbr:Elongation_(astronomy) dbr:Albert_Einstein dbr:Nicolaus_Copernicus dbr:Indian_subcontinent dbr:Leopold_Infeld dbr:Robert_Sungenis dbr:Kepler dbr:Second_Vatican_Council dbr:The_Principle dbr:Spindle_of_Necessity dbr:Pope_John_Paul_II dbc:Early_scientific_cosmologies dbr:Western_culture dbr:Letter_to_the_Grand_Duchess_Christina dbr:Pontifical_Academy_of_Sciences dbr:Almagest n20:Phases-of-Venus.svg dbr:Astronomy dbr:Book_of_Psalms dbr:Seleucus_of_Seleucia dbr:Abū_Ishāq_Ibrāhīm_al-Zarqālī dbr:Fakhr_al-Din_al-Razi dbr:Mu'tazila dbr:Al-Andalus n20:1550_SACROBOSCO_Tractatus_de_Sphaera_-_(16)_Ex_Libris_rare_-_Mario_Taddei.JPG dbr:Sphere_of_fire n20:Geocentrism.jpg dbr:Giuseppe_Settele dbr:Copernican_heliocentrism dbr:Al-Birjandi dbr:Physics_in_medieval_Islam dbr:Russians dbr:Maimonides dbr:Maragheh_observatory dbr:Spherical_Earth dbr:List_of_Muslim_astronomers dbr:Copernicus dbr:Second_Temple_Period dbr:Pythagoras dbr:De_rerum_natura dbr:Lutheran_Church–Missouri_Synod dbr:Abu_Sa'id_al-Sijzi dbr:Venus dbr:Galileo_affair dbr:Gibbous dbr:Myth_of_Er dbr:Aristotelian_physics dbr:Elliptic_orbit dbr:Aristotelianism dbr:Philosophiæ_Naturalis_Principia_Mathematica dbr:Primum_Mobile dbr:Sunni dbr:Stellar_aberration dbr:Religious_cosmology dbr:Islamic_theology dbr:Creation_science dbc:Ancient_Greek_astronomy dbr:Pythagoreanism dbr:Qutb_al-Din_al-Shirazi dbr:Early_modern dbr:61_Cygni dbr:Avicennism dbr:Islamic_astronomy dbr:Nasīr_al-Dīn_al-Tūsī dbr:Ptolemaic_model dbr:National_Science_Foundation dbr:Cosmic_Microwave_Background dbr:Divino_afflante_Spiritu dbr:Equant dbr:Star_chart dbr:The_Gallup_Organization dbr:Circular_orbit dbr:Ancient_history dbr:Bible dbr:Astrolabe dbr:Siren_(mythology) dbr:Wolfgang_Smith dbr:Astrology dbr:Celestial_sphere dbr:Celestial_spheres n20:Bartolomeu_Velho_1568.jpg dbr:Galilean_invariance dbr:Celestial_pole dbr:Ecliptic dbr:Sun dbr:Constellation dbr:Geocentric_coordinate_system dbr:Fixed_Stars dbr:Ulugh_Beg_Observatory dbr:Ali_Qushji dbr:Creationist dbr:Qur'an dbr:Artificial_satellite dbr:Mythology dbr:Canopy_(building) dbr:Macula_(planetary_geology) dbr:Classical_planet n20:Tychonian_system.svg dbr:Johannes_Kepler dbr:Ancient_Rome dbr:Kepler's_laws_of_planetary_motion dbr:Celestial_cartography dbr:Ancient_Greece dbr:Jean_Buridan dbr:Ibn_al-Shatir dbr:Dictum dbr:Priestly_source dbr:Epicycle dbr:Graeco-Arabic_translation_movement dbr:Universe dbr:Earth's_rotation dbr:Uniform_circular_motion dbr:Morris_Berman dbr:Friedrich_Wilhelm_Bessel dbr:Zodiac dbr:Ahmed_Raza_Khan_Barelvi dbr:Synodic_period dbr:VTSIOM dbr:Consensus dbr:Epicurus dbr:Natural_philosophy dbr:Aristotle dbr:Aether_(classical_element) dbr:Parallax dbr:Hellenistic_civilization dbr:Republic_(dialogue) dbr:Jean_Picard dbr:Hicetas dbr:Firmament dbr:Stellar_parallax dbr:Apparent_retrograde_motion dbr:James_Bradley dbr:Lubavitcher_Rebbe dbr:Index_Librorum_Prohibitorum dbr:Phases_of_Venus dbr:Diurnal_motion dbr:De_revolutionibus_orbium_coelestium dbr:Isaac_Newton n20:Ptolemaic_elements.svg dbr:Earth-centered,_Earth-fixed_coordinate_system dbr:Fixed_stars dbr:Moon dbr:Robert_Hooke dbr:Galileo dbr:Plato dbr:Galileo_Galilei dbc:Scientific_models dbr:Tychonic_system dbr:Crescent dbr:Middle_Ages dbr:Orbit dbr:Heraclides_Ponticus dbr:Differential_calculus dbr:Al-Biruni dbr:Umayyad_Mosque dbr:Law_of_universal_gravitation dbr:Solar_System dbc:Astronomical_coordinate_systems dbr:Pre-Socratic_philosophy dbr:Earth dbr:Alhazen dbr:Ptolemy dbr:Saturn dbr:Binary_planet dbr:Northwestern_University dbr:Centripetal_force dbr:Opposition_(astronomy) dbr:Heliocentric_model dbr:Coordinate_system dbr:Papal_encyclical dbr:Jupiter dbr:Seven_Heavens dbr:Nur_ad-Din_al-Bitruji dbc:Copernican_Revolution dbr:Ecphantus dbr:Mars dbr:Moirai dbr:Lunar_phases dbr:Star dbr:Telescope dbr:Deferent dbr:Papal_Bull dbr:Syzygy_(astronomy) dbr:Pope_Alexander_VII dbr:Flat_Earth dbr:Lucretius dbr:Pope_Benedict_XV dbr:Pope_Pius_XII dbr:Cosimo_II_de'_Medici,_Grand_Duke_of_Tuscany dbr:Phenomena dbr:Orthodox_Judaism dbr:Babylonian_astronomy dbr:Aristarchus_of_Samos dbr:Mo'ayyeduddin_Urdi dbr:Planetarium
dbo:wikiPageExternalLink
n11:aristarchusofsam0000heat n18:ptolemy.htm n11:historyofplaneta00dreyuoft n48:geocentric.html n11:earlyhistoryheav00wrig_187 n51:n173 n54:ptolemaic_system.html n55:books%3Fid=lKvMeMorNBEC n60:%23ptolemaic n11:theoriesofworldf0000crow n11:copernicanrevolu0000kuhn
owl:sameAs
n5:Teoría_xeocéntrica dbpedia-he:המודל_הגאוצנטרי dbpedia-af:Geosentries dbpedia-ca:Teoria_geocèntrica n10:भूकेन्द्रीय_मॉडल n12:Geosentrismo dbpedia-be:Геацэнтрычная_сістэма_свету dbpedia-is:Jarðmiðjukenningin dbpedia-ka:გეოცენტრული_სისტემა dbpedia-nl:Geocentrisme dbpedia-ar:نموذج_مركزية_الأرض dbpedia-eu:Teoria_geozentriko n28:ارض_مرکزی_نظریہ dbpedia-simple:Geocentrism dbpedia-id:Geosentrisme dbpedia-ga:Córas_Tholamaeis n32:Geocentrizmas dbpedia-da:Geocentriske_verdensbillede dbpedia-tr:Geosantrizm n37:Կոորդինատների_երկրակենտրոն_համակարգ dbpedia-pt:Geocentrismo dbpedia-cs:Geocentrismus dbpedia-uk:Геоцентризм dbpedia-mr:पृथ्वीकेंद्री_सिद्धान्त wikidata:Q165800 dbpedia-sh:Geocentrični_sistem dbpedia-sk:Geocentrizmus dbpedia-fy:Geosintrisme dbpedia-bg:Геоцентрична_система dbpedia-th:ระบบโลกเป็นศูนย์กลาง n49:Геоцентризм dbpedia-oc:Geocentrisme n52:Геоцентризм dbpedia-fr:Géocentrisme dbpedia-el:Γεωκεντρικό_μοντέλο dbpedia-es:Teoría_geocéntrica n58:گئوسنتریزم dbpedia-nn:Geosentrisk_verdssystem dbpedia-hu:Geocentrikus_világkép dbpedia-fa:نظریه_زمین‌مرکزی n64:ഭൗമകേന്ദ്ര_മാതൃക dbpedia-ms:Model_geopusat n66:e4Xb dbpedia-gl:Xeocentrismo dbpedia-pl:Teoria_geocentryczna dbpedia-ro:Geocentrism n70:4133103-5 dbpedia-it:Sistema_geocentrico n72:ভূকেন্দ্রিক_মডেল n73:Ģeocentrisms dbpedia-de:Geozentrisches_Weltbild dbpedia-no:Geosentrisme dbpedia-az:Geosentrik_sistem dbpedia-kk:Геоцентризм dbpedia-sr:Геоцентрични_систем_света dbpedia-lb:Geozentrescht_Weltbild dbpedia-sv:Geocentrisk_världsbild n81:Назарияи_заминмарказӣ dbpedia-ru:Геоцентрическая_система_мира dbpedia-fi:Maakeskinen_maailmankuva dbpedia-et:Geotsentriline_maailmasüsteem dbpedia-vi:Thuyết_địa_tâm n86:భూ_కేంద్రక_సిద్ధాంతం dbpedia-sl:Geocentrični_model dbpedia-hr:Geocentrični_sustav dbpedia-ja:天動説 dbpedia-eo:Tercentra_teorio dbpedia-zh:地心说 dbpedia-ko:지구중심설 yago-res:Geocentric_model freebase:m.0ldfy
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbt:By_whom dbt:Reflist dbt:Refn dbt:Redirect dbt:Ethnocentrism dbt:Indian_astronomy dbt:Blockquote dbt:Too_few_opinions dbt:Cite_book dbt:Cite_journal dbt:Astronomy_in_medieval_Islam dbt:Citation_needed dbt:Bibleverse dbt:ISBN dbt:Slink dbt:Ancient_Greek_astronomy dbt:Convert dbt:Related dbt:Commons_category dbt:Incomplete_short_citation dbt:Short_description dbt:Sfn dbt:Portal_bar dbt:Authority_control dbt:Main
dbo:thumbnail
n15:Bartolomeu_Velho_1568.jpg?width=300
dbo:abstract
天動説(てんどうせつ)、または地球中心説(英: Geocentrism)とは、地動説または太陽中心説と対になる言葉で、コスモロジー(宇宙論)の1つの類型。大地を静止させ、見かけの天体の運動も全てを真の天体の運動に帰す。このような宇宙論は世界各地に様々なものがあったが、本項目は、古代ギリシアに起源をもち、近代になって地動説によって置き換えられた、球形の大地(地球)を宇宙の中心に置く宇宙論について説明する。これは、古代ギリシアやローマ、中世のヨーロッパ、西アジア~北アフリカ地域に於いて支配的な宇宙論だった。また6世紀以降のや占星術も天動説に基づいていた。 この宇宙論は原始的な宇宙論と同じく大地を世界の中心に置くものの、神話的な要素は皆無で、経験的な事実の説明のための学問的な宇宙論であった。幾何学的な数理天文学を伴い、また自然の基本原理についての学説や世界観とも深く結びついていた。上記の中世インド以外においては、プトレマイオス(紀元2世紀)の天文学及びアリストテレス(紀元前4世紀)の自然学と結びついていた。インドにおいては、アーリヤバタに始る様々な学派の幾何学的な天文学が生じ、在来の宇宙論を大幅に変容させて取り込んだ。 プトレマイオスの理論は、当時の観測精度の範囲では、ほぼ十分に現象を説明していたが、やや技巧的で、アリストテレス的な自然学と整合しない部分もあることが度々指摘された。こういった批判がコペルニクスによる新たな宇宙体系への導線の一つにもなる。近代に入ると、プトレマイオスの天文学とアリストテレスの自然学は、近代的な天文学と力学に置き換えられた。天動説は単なる科学の理論ではなく、思想や世界観とも繋がっていたので、この変革の影響は科学の内部に留まらなかった。 Teoria geocentryczna (z gr. geo „Ziemia”) – zdezaktualizowana teoria budowy Wszechświata, której istotą jest założenie, że Ziemia znajduje się w centrum Wszechświata, jest nieruchoma, a wokół niej krążą pozostałe ciała niebieskie: Księżyc, planety, Słońce oraz sfera gwiazd stałych. Het geocentrisme of geocentrische model was, gedurende de middeleeuwen, het wereldbeeld (in de wetenschap: paradigma) dat de Aarde in het centrum van het zonnestelsel, en van het hele universum plaatste. In dit model draaiden de zon en de andere hemellichamen om de aarde. Het onderscheid tussen zonnestelsel en het wijdere universum (heelal) werd pas gemaakt in moderne tijden. Aan het geocentrische model lag een religieus idee van exceptionalisme ten grondslag. Dat wil zeggen dat de bijzondere positie van de mens in de schepping het niet toestond dat de Aarde zich ergens anders dan in het centrum van het universum zou bevinden. Het geocentrische wereldbeeld was in zwang gedurende de klassieke tijd en de middeleeuwen, hoewel er toen ook al aanhangers waren van het heliocentrisme, dat stelt dat de zon het centrum is van het zonnestelsel. Invloedrijke Griekse filosofen als Ptolemaeus en Aristoteles geloofden dat de Zon, de Maan, de andere planeten en de sterren om de ronde Aarde heen cirkelden. Ook in het oude China was dit het overheersende wereldbeeld. Dit is niet hetzelfde als de notie van een platte aarde, waarboven de Zon en de andere planeten op- en ondergaan. Het geocentrische model werd lang aangehangen omdat de mens op Aarde deze niet voelt ronddraaien, en omdat de Zon en andere hemellichamen ogenschijnlijk elke dag om de Aarde heen draaien. Dit model hield stand tot in de 16e eeuw, toen Copernicus met een nieuw theoretisch model kwam, met de Zon als centrum van het zonnestelsel. Dit model zou later uitgebreid en verbeterd worden door onder anderen Johannes Kepler en Galileo. Teoria geozentrikoa edo geozentrismoa lurra unibertsoaren erdian kokatzen zuen antzinako teoria da. Antzinako grekoek proposatu zuten lehenbizi; haiek Lurra unibertsoaren erdigunean geldirik zegoela zioten, izarrak, Eguzkia, planetak eta Ilargia inguruan biraka zebiltzala.(Geo:Lurra; centrismo: erdigunekoa). Geozentrismoa indarrean egon zen aintzinako zibilizazioetan, hala nola, Babilonian unibertsoaren irudi hau zegoen, eta II.mendean Claudio Ptolomeo-ren obran, bertsio aurreratu batean. Bertan, epiclios, ecuantes eta deferentes deiturikoak gehitu zituen, eta indarrean egon zen XVI. mendera arte, ordeztu zen arte zehazki. Il sistema geocentrico è un modello astronomico che pone la Terra al centro dell'Universo, mentre tutti gli altri corpi celesti ruoterebbero attorno ad essa. Questo modello fu il sistema cosmologico predominante in molte civiltà antiche come quella greca. Le sue interpretazioni più notevoli si devono ad Aristotele e a Tolomeo. Tuttavia già Aristarco nella prima metà del III secolo a.C. aveva elaborato un primo modello del sistema eliocentrico. Tale teoria geocentrica fu comunemente accettata per circa due millenni fino agli inizi dell'epoca moderna quando venne radicalmente trasformata da Tycho Brahe (1546-1601) nel suo sistema ticonico per adattarla alle sue accuratissime osservazioni astronomiche e alla fine fu sostituita dal sistema eliocentrico di Niccolò Copernico (1473-1543) rivisitato da Galileo Galilei (1564-1642) e soprattutto Giovanni Keplero (1571-1630). Le géocentrisme est un modèle physique ancien selon lequel la Terre se trouve immobile, au centre de l'Univers. Cette théorie date de l'Antiquité et a été notamment défendue par Aristote et Ptolémée. Elle a duré jusqu’à la fin du XVIe siècle à la Renaissance pour être progressivement remplacée par l'héliocentrisme, selon lequel la Terre tourne autour du Soleil. Le géocentrisme est autant une tentative scientifique d'expliquer l'Univers qu'une conception philosophique de ce monde. Un principe régit toutes les théories géocentriques, un deuxième la plupart : 1. * la Terre est le centre de l'Univers, immobile de lieu (par an) et de position (par jour) : les changements des saisons et de jour et nuit se font donc par mouvements extérieurs à la Terre ; 2. * les mouvements des planètes (au sens ancien, le mot planète inclut le Soleil et la Lune, mais pas la Terre) doivent être parfaits, donc seul le cercle est autorisé, les mouvements angulaires ou rectilinéaires étant considérés comme brusquement abrupts, forcés. نموذج مركزية الأرض (والمعروف كذلك باسم المركزية الأرضية، أو النظام البطلمي) في علم الفلك هو عبارة عن وصف للكون حيث تكون الأرض عند المركز المداري لجميع الأجرام السماوية. وقد كان هذا النموذج هو النظام الكوني السائد والمسيطر في العديد من الحضارات القديمة، مثل اليونان القديمة. وبالتالي، فقد افترضت تلك الحضارات أن الشمس والقمر والنجوم والكواكب السيارة التي تُرى بالعين المجردة تدور حول الأرض، بما في ذلك الأنظمة الهامة التي وضعها أرسطو (انظر فيزياء أرسطية) وبطليموس. وقد دعمت ملاحظتان شهيرتان فكرة أن الأرض كانت مركز الكون. الملاحظة الأولى كانت أن النجوم والشمس والكواكب يبدو أنها تدور حول الأرض كل يوم، مما يجعل الأرض مركزًا لهذا النظام. وبالإضافة إلى ذلك، فإن كل نجم كان له كرة «نجمية» أو «سماوية»، تعتبر الأرض هي مركزها، وكان النجم يدور حولها كل يوم، باستخدام خط يقطع القطب الشمالي والجنوبي كمحور. وقد بدا أن النجوم الأقرب إلى خط الاستواء ترتفع وتهبط لأكبر مسافة ممكنة، إلا أن كل نجم كان يدور ليعود إلى نقطة الارتفاع الخاصة به كل يوم. والمفهوم الثاني الشائع الذي يدعم نموذج مركزية الأرض كان أن الأرض لا يبدو أنها تتحرك من منظور المراقب الموجود على الأرض، وأنها تتسم بالصلابة والاستقرار وعدم الحركة. وبمعنى آخر، فإنها مستقرة بشكل تام. وكان في الغالب يتم دمج نموذج مركزية الأرض مع كروية الأرض من خلال الفلاسفة الرومان القدماء وفلاسفة العصور الوسطى. وهو يختلف عن نموذج الأرض المسطحة الأقدم المضمن في بعض الميثولوجيا، كما هو الحال في علم الكون اللاتيني في الكتاب المقدس وما بعد الكتاب المقدس. وقد صور علم وصف السماء والأجرام السماوية القديم في اليهودية والذي يمكن الاطلاع عليه في التوراة (العهد القديم) أن الأرض مسطحة يوجد فوقها مظلة صلبة على شكل قبة، يطلق عليها اسم القبة الزرقاء أو السماء (רקיע- rāqîa'). ومع ذلك، رأى اليونانيون القدماء أن حركات الكواكب كانت دائرية وغير بيضاوية، وهي فكرة لم يتم الاعتراض عليها في الثقافة الغربية حتى القرن السابع عشر من خلال وضع نظريات كوبرنيكوس وكبلر. وقد تم استخدام التوقعات الفلكية لنموذج مركزية الأرض لبطليموس لإعداد مخططات فلكية على مدار أكثر من 1500 عام. وقد ساد نموذج مركزية الأرض في أوائل العصر الحديث، إلا أنه منذ أواخر القرن السادس عشر وما بعد ذلك، تعرض للاستبدال وحل محله نموذج مركز الشمس الذي وضعه كوبرنيكوس وجاليليو وكبلر. ومع ذلك، فإن الانتقال بين هاتين النظريتين قوبل بالكثير من المقاومة، ليس فقط من قبل اللاهوتيين المسيحيين، الذين ترددوا في رفض نظرية اتفقت مع النصوص الواردة في الإنجيل (مثل «أيتها الشمس، توقفي على جبعون»، جوشوا 10:12 إنجيل الملك جيمس 2000)، ولكن من قبل أولئك الذين رأوا أن مركزية الأرض رأي مقبول عليه إجماع لا يمكن هدمه من خلال نظرية جديدة وغير معروفة. In astronomy, the geocentric model (also known as geocentrism, often exemplified specifically by the Ptolemaic system) is a superseded description of the Universe with Earth at the center. Under most geocentric models, the Sun, Moon, stars, and planets all orbit Earth. The geocentric model was the predominant description of the cosmos in many European ancient civilizations, such as those of Aristotle in Classical Greece and Ptolemy in Roman Egypt. Two observations supported the idea that Earth was the center of the Universe: * First, from anywhere on Earth, the Sun appears to revolve around Earth once per day. While the Moon and the planets have their own motions, they also appear to revolve around Earth about once per day. The stars appeared to be fixed on a celestial sphere rotating once each day about an axis through the geographic poles of Earth. * Second, Earth seems to be unmoving from the perspective of an earthbound observer; it feels solid, stable, and stationary. Ancient Greek, ancient Roman, and medieval philosophers usually combined the geocentric model with a spherical Earth, in contrast to the older flat-Earth model implied in some mythology. The ancient Jewish Babylonian uranography pictured a flat Earth with a dome-shaped, rigid canopy called the firmament placed over it (רקיע- rāqîa'). However, the Greek astronomer and mathematician Aristarchus of Samos (c. 310 – c. 230 BC) developed a heliocentric model placing all of the then-known planets in their correct order around the Sun. The ancient Greeks believed that the motions of the planets were circular, a view that was not challenged in Western culture until the 17th century, when Johannes Kepler postulated that orbits were heliocentric and elliptical (Kepler's first law of planetary motion). In 1687 Newton showed that elliptical orbits could be derived from his laws of gravitation. The astronomical predictions of , developed in the 2nd century CE, served as the basis for preparing astrological and astronomical charts for over 1,500 years. The geocentric model held sway into the early modern age, but from the late 16th century onward, it was gradually superseded by the heliocentric model of Copernicus (1473–1543), Galileo (1564–1642), and Kepler (1571–1630). There was much resistance to the transition between these two theories. Some felt that a new, unknown theory could not subvert an accepted consensus for geocentrism. Das geozentrische Weltbild (altgriechisch γεοκεντρικός geokentrikós „erdzentriert“) basiert auf der Annahme, dass die Erde und damit auch der Mensch im Universum eine zentrale Position einnehmen, so dass alle Himmelskörper (Mond, Sonne, die anderen Planeten und die Fixsterne) die Erde umkreisen. Das geozentrische Weltbild entspricht dem unmittelbaren Augenschein und wurde schon im klassischen Altertum in Griechenland, insbesondere bei Aristoteles (384–322 v. Chr.), detailliert ausgearbeitet. Es war dann in Europa für etwa 1800 Jahre die vorherrschende Auffassung. Auch im alten China und in der islamischen Welt wurde ein geozentrisches Weltbild gelehrt. Ob es bereits vor den Griechen im alten Mesopotamien vertreten wurde, ist nicht sicher. In der Renaissance wurde das geozentrische durch das heliozentrische Weltbild mit der Sonne als Mittelpunkt des Kosmos abgelöst, das in seiner ersten Form bei Aristarchos von Samos (310–230 v. Chr.), also ebenfalls schon in der Antike, erschien. Während sich die Fixsterne gemeinsam und, soweit mit dem Auge festzustellen, gleichförmig um die Erde drehen, bewegen sich Mond, Sonne und Planeten auf unterschiedliche Weise etwas langsamer, bei den Planeten zuweilen aber auch schneller als die Fixsterne. Nach dem einfachsten geozentrischen System erfolgen ihre Umläufe daher in verschiedenen, von innen nach außen konzentrisch angeordneten rotierenden Sphären, deren Drehachsen durch das Erdzentrum gehen. Diese Sphären wurden teilweise als durchsichtige Hohlkugeln aufgefasst. An der äußersten und schnellsten Sphäre sind die Fixsterne befestigt, an der innersten, die auch die langsamste ist, der Mond. Die besonderen Unregelmäßigkeiten bei den Planeten machten es nötig, ihnen statt der einfachen Kreisbahn zusammengesetzte Kreisbahnen zu geben (Epizykeltheorie) und, nach einer Hipparch zugeschriebenen Idee, die Erde aus dem genauen Mittelpunkt der Planetenbahnen zu verschieben (Äquant), um die Beobachtungen mit ausschließlich gleichförmigen Kreisbewegungen beschreiben zu können. Durch Claudius Ptolemäus (ca. 100–160 n. Chr.) und seine Nachfolger nahm das geozentrische Weltbild zur Berechnung der Positionen der Gestirne am Himmel die Form eines mathematisch detailliert ausgearbeiteten Systems mit bis zu 80 Epizykeln an. Im geozentrischen Weltbild wurde seit Aristoteles überwiegend eine Kugelform der Erde angenommen. Das geozentrische Weltbild ist nicht mit dem Konzept der flachen Erde zu verwechseln. Geosentrisme atau disebut Teori Geosentrik, Model Geosentrik (bahasa Inggris: geocentric model atau geocentrism, Ptolemaic system) adalah istilah astronomi yang menggambarkan alam semesta dengan bumi sebagai pusatnya dan pusat pergerakan semua benda-benda langit. Model ini menjadi sistem kosmologi predominan pada budaya kuno misalnya Yunani kuno, yang meliputi sistem-sistem terkenal yang dikemukakan oleh Aristoteles and Claudius Ptolemaeus. Dua pengamatan umum mendukung pandangan bahwa Bumi adalah pusat dari alam semesta. Pengamatan pertama adalah bintang-bintang, matahari dan planet-planet tampak berputar mengitari bumi setiap hari, membuat bumi adalah pusat sistem ini. Lebih lanjut, setiap bintang berada pada suatu bulatan stelar atau selestial ("stellar sphere" atau "celestial sphere"), di mana bumi adalah pusatnya, yang berkeliling setiap hari, di seputar garis yang menghubungkan kutub utara dan selatan sebagai aksisnya. Bintang-bintang yang terdekat dengan khatulistiwa tampak naik dan turun paling jauh, tetapi setiap bintang kembali ke titik terbitnya setiap hari. Observasi umum kedua yang mendukung model geosentrik adalah bumi tampaknya tidak bergerak dari sudut pandang pengamat yang berada di bumi, bahwa bumi itu solid, stabil dan tetap di tempat. Dengan kata lain, benar-benar dalam posisi diam. Model geosentrik biasanya dikombinasi dengan suatu Bumi yang bulat oleh filsuf Romawi kuno dan abad pertengahan. Ini tidak sama dengan pandangan model Bumi datar yang disiratkan dalam sejumlah mitologi, sebagaimana juga dalah kosmologi kitab-kitab suci dan Latin kuno. Tercentra teorio (aŭ tercentrismo aŭ geocentra teorio aŭ ptolemea sistemo) estas ne plu akceptata teorio, laŭ kiu la globforma tero estas en la centro de la universo. Laŭ ĉi tiu teorio, la aliaj ĉielaj korpoj (luno, suno, planedoj) ĉirkaŭas la mondon. La plej ekstera sfero entenas la stelojn. Oni ne konfuzu ĉi tiun teorion kun la teorio ke la mondo estas ebena. La tercentra teorio estis anstataŭigita per la suncentra teorio pro la laboroj de Koperniko, Galileo kaj Kepler. Laŭ la moderno kosmoscienco, la universo tute ne havas centron. Malgraŭ la scienca malakcepto de la tercentra teorio, ĉe tuteŭropa opinisondo en 2001 26,1% de la homoj konsentis kun la aserto ke la suno ĉirkaŭas la teron. 지구중심설(地球中心說, 영어: Geocentrism)은 지구가 우주의 중심이며 모든 천체가 지구 주위를 돈다는 학설이다. 천동설(天動說)이라고도 불리는 이 우주론은 크게 나누어, 에우독소스가 고안하고 아리스토텔레스의 철학 체계에 받아들여진 동심천구가설과 프톨레마이오스 천동설의 두 종류가 있다. 단순히 천동설이라고 하면 마지막으로 체계를 완성시킨 프톨레마이오스의 천동설을 가리키는 경우가 많다. 지동설에 의해서 이 견해는 오류로 판명되었다. Córas na bpláinéad de réir Chláidias Tolamaes, córas Domhanlárnach, na pláinéid i bhfithisí ciorclacha timpeall ar an Domhan. Chun réiteach le hionaid bhraite na bpláinéad, ligeadh do gach pláinéad gluaiseacht i gciorcal beag (an t-eipichiogal) ar a sheal ar feadh ciorcail mhóir (an ciorcal iompair). Is féidir leis an gcóras seo ionaid na bpláinéad a réamhinis taobh istigh de 1° nó mar sin. Baineadh feidhm as go forleathan mar thuairisc chinnte ar an nGrianchóras gur chuir Copernicus deireadh leis i 1543. Geocentrismus je model, v němž Země je středem vesmíru a všechna nebeská tělesa krouží kolem ní. Jako pojetí vesmíru vznikl v klasickém období starověkého Řecka, systematická formulace se dochovala u filozofa Aristotela, podstatně ho upřesnil starověký astronom Klaudios Ptolemaios. Katolická církev z teologických důvodů tento systém podporovala a na počátku 17. století dala řadu knih odporujících geocentrismu na Index zakázané literatury.Nicméně i katoličtí astronomové včetně Clavia nebyli spokojeni s ptolemaiovským systémem, a mnoho z nich přešlo ke konkurenčnímu , geocentrickému kompromisu; po roce 1633 používání tohoto systému v katolických zemích převážilo. Geocentrický model vesmíru byl na základě objevů 17. století nahrazen heliocentrismem. Což mělo význam především pro filosofii a teologii. 地心说,也称为天动说(英語:Geocentric model),是一种天文学学说。地心说认为地球是宇宙的中心,而其他的日月星辰都環繞著地球而運行。 公元2世纪,罗马属埃及的天文学家托勒密將地心說的模型發展完善。為了解釋某些行星的逆行現象(即在某些時候,從地球上看部分星體的運動軌跡,有時這些星體會往反方向行走),托勒密提出了本轮的理論,即這些星體除了繞地軌道外,還會沿著一些小軌道運轉。 托勒密的理論能初步的解釋從地球上所看到的現象,并在欧洲被普遍接受,直到16世纪。在文藝復興時代,隨著科學技術的進步,一些支持日心說的證據逐漸出現,且有些證據無法以地心說解釋。因此,地心說逐漸占了下風,被哥白尼、伽利略、开普勒等支持的日心说取代。在現代世界,支持地心說的人已經寥寥無幾。 Геоцентри́зм, Геоцентри́чна систе́ма сві́ту (від дав.-гр. Γῆ, Γαῖα — Земля) — уявлення про світобудову, згідно з яким центральне положення у Всесвіті займає Земля, навколо якої обертаються Сонце, Місяць, планети, зірки. Альтернатива геоцентризму — геліоцентризм. Den geocentriska världsbilden var den vanliga synen på universums uppbyggnad under antiken och medeltiden, innan den heliocentriska världsbilden fick genomslag på 1500-talet och 1600-talet. Geocentrism går ut på att jorden befinner sig i centrum av universum och att solen och planeterna kretsar kring den i cirklar eller sfärer. Astronomen Klaudios Ptolemaios cirka 150 e.Kr. beskrev planeternas rörelser över himlavalvet med epicykler och , och man talar därför även om den ptolemaiska världsbilden. Det var i sitt verk Om himlakropparnas kretslopp, publicerat 1543, som Copernicus beskrev hur jorden roterar kring sin axel, och hur den och de andra planeterna cirkulerar kring solen (den heliocentriska världsbilden). Detta stod i strid mot den vedertagna uppfattningen att jorden utgjorde världens mitt med sol, måne och de andra planeterna i banor runt detta centrum, vilket var grundat på vad Aristoteles och Ptolemaios hävdade under antiken. Idag råder det inga tvivel om att solen innehåller det masscentrum som jorden roterar runt, samtidigt som solen roterar runt det svarta hål som finns i masscentrum av Vintergatan. Att jorden sedan roterar runt solen visas enklast genom till exempel parallax, men även av Newtons gravitationsformler. En himlakropps geocentriska position är himlakroppens position i förhållande till jorden. Om positionen ges i förhållande till solen kallas den positionen himlakroppens heliocentriska position. Det är bara en förflyttning av koordinatsystemets origo. På samma sätt kan man skapa en modell med Jupiter i systemets centrum. Titius-Bodes lag är formulerad med ett heliocentriskt solsystem i åtanke. Beräkningar av från 1994 visar dock att lagen stämmer bättre överens med de verkliga avstånden i en joviansk modell. Det fanns på 1500-talet vetenskapsmän, bland annat Tycho Brahe som visade på vetenskapliga bevis för en geocentrisk världsbild. Det går nämligen att med även med blotta ögat se en diameter på de starkare stjärnorna, de ser inte helt punktformiga ut, men det är en optisk effekt man förstod först på 1800-talet. Om man antar att stjärnorna har en diameter som liknar solen kan man räkna ut ungefärligt avstånd till stjärnorna, grovt räknat några ljusdygn. Men i så fall måste dessa stjärnor ha en skenbar cirkelrörelse, en parallax, vilket man inte kunde se. I verkligheten är stjärnornas skenbara storlek en illusion, och deras avstånd stora och deras parallax så liten att den mättes först på 1830-talet. Ett annat argument för en geocentrisk världsbild var hur jorden i så fall kan röra sig i en cirkelbana. Man antog att solen och planeterna var fästa på en glassfär, eftersom man inte förstod gravitationen. Men jorden är ju inte fäst vid en glassfär, alltså måste den vara stilla i rymden. Isaac Newton beskrev på 1600-talet gravitationen och visade att den stämde med den heliocentriska världsbilden men inte med den geocentriska. Ett viktigt bevis mot glassfärerna var upptäckten 1610 av Jupiters månar, som gick runt Jupiter. A teoria do universo geocêntrico ou geocentrismo é o modelo cosmológico mais antigo. Na Antiguidade era raro quem discordasse dessa visão; e entre os filósofos que defendiam esta teoria, o mais conhecido era Aristóteles. Foi o matemático e astrônomo grego de Alexandria Ptolemeu (90-168 d.C.) que, na sua obra "Almagesto", deu a forma final a esta teoria, que se baseia na hipótese de que o planeta Terra estaria fixo no centro do Universo com os corpos celestes, inclusive o Sol, girando ao seu redor. O geocentrismo antigo não se confunde com um perspectivismo, pois a antiga crença não envolvia apenas um mero ponto de observação, mas a ideia de que o universo era relativamente limitado, com o Planeta Terra ao seu centro. A visão geocêntrica predominou no pensamento humano até o resgate, feito pelo astrônomo e matemático polonês Nicolau Copérnico (1473-1543), de uma hipótese igualmente antiga, a hipótese heliocêntrica, criada pelo astrônomo grego Aristarco de Samos (310-230 a.C.). Το γεωκεντρικό μοντέλο είναι ένα κοσμολογικό μοντέλο, σύμφωνα με το οποίο η Γη βρίσκεται στο κέντρο του σύμπαντος και όλα τα άλλα ουράνια σώματα περιφέρονται γύρω της. Το μοντέλο αυτό κυριάρχησε για σχεδόν δύο χιλιετίες στην επιστήμη αρχαίων λαών όπως οι αρχαίοι Έλληνες, οι οποίοι, με λίγες εξαιρέσεις όπως τον Αρίσταρχο τον Σάμιο, γενικά θεωρούσαν ότι όλα τα αντικείμενα του ουρανού ορατά με γυμνό μάτι περιστρέφονταν γύρω από τη Γη. Ανάμεσα στους υπέρμαχους αυτού του συστήματος ήταν ο Αριστοτέλης και ο Κλαύδιος Πτολεμαίος. Κατά τον Μεσαίωνα υπήρξε η επίσημη θέση της Καθολικής Εκκλησίας. Αντίπαλη κοσμοθεωρία ήταν ο ηλιοκεντρισμός, η οποία παρόλο που έχει ρίζες από την αρχαιότητα, τελικά επικράτησε κατά την Αναγέννηση. La teoría geocéntrica (también llamada modelo geocéntrico, geocentrismo o modelo ptolemaico) es una teoría astronómica que sitúa a la Tierra en el centro del universo, y a los astros, incluido el Sol, girando alrededor de la Tierra (geo: Tierra; centrismo: agrupado o de centro). El geocentrismo fue la visión del universo predominante en muchas civilizaciones antiguas, entre ellas la babilónica.​ En el siglo ii d. C. Claudio Ptolomeo,​ en su obra Almagesto, introdujo un sistema geocéntrico utilizando epiciclos, deferentes y ecuantes que tendría una amplia aceptación. El modelo de Ptolomeo estuvo en vigor hasta el siglo XVI cuando fue reemplazado por la teoría heliocéntrica de Copérnico. Геоцентрическая система мира (от др.-греч. Γῆ, Γαῖα — Земля) — представление об устройстве мироздания, согласно которому центральное положение во Вселенной занимает неподвижная Земля, вокруг которой вращаются Солнце, Луна, планеты и звёзды. Впервые возникла в Древней Греции, являлась основой античной и средневековой астрономии и космологии. Альтернативой геоцентризму является гелиоцентрическая система мира, являвшаяся предтечей современных космологических моделей Вселенной. En astronomia, la teoria geocèntrica (del grec γεοκεντρικό, geokentrikó, centrat en la Terra) és aquella que col·loca el planeta Terra immòbil en el centre de l'univers, i la resta dels planetes, el Sol i les estrelles giren al seu voltant. Aquesta creença fou habitual en la Grècia antiga i a la Xina, i va sobreviure fins al començament de l'edat moderna; a partir de finals del segle xvi fou substituït gradualment pel model heliocèntric. Avui dia, la cosmologia geocèntrica sobreviu com a element literari dins la ciència-ficció. La teoria va ser formulada per Aristòtil al segle iv aC i completada per Claudi Ptolemeu el segle ii. Normalment, els filòsofs grecs i medievals combinaven el model geocèntric amb una Terra esfèrica, diferent al model d'una Terra plana relacionat amb altres mitologies. Es creia també que el moviment dels planetes era circular i no el·líptic, una visió que no es posaria en dubte en la cultura occidental fins al segle xvii.
gold:hypernym
dbr:Description
prov:wasDerivedFrom
wikipedia-en:Geocentric_model?oldid=1121344725&ns=0
dbo:wikiPageLength
88292
foaf:isPrimaryTopicOf
wikipedia-en:Geocentric_model