An Entity of Type: television show, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Greco-Persian Wars (also often called the Persian Wars) were a series of conflicts between the Achaemenid Empire and Greek city-states that started in 499 BC and lasted until 449 BC. The collision between the fractious political world of the Greeks and the enormous empire of the Persians began when Cyrus the Great conquered the Greek-inhabited region of Ionia in 547 BC. Struggling to control the independent-minded cities of Ionia, the Persians appointed tyrants to rule each of them. This would prove to be the source of much trouble for the Greeks and Persians alike.

Property Value
dbo:abstract
  • Řecko-perské války se nazývala série konfliktů mezi řeckými městskými státy a perskou říší, jež začaly v roce 499 př. n. l. a trvaly až do roku 449 př. n. l. Jejich příčina tkvěla ve snaze perských velkokrálů Dáreia I. a obzvláště Xerxa I. podmanit si vojenskou silou starověké Řecko. Toto úsilí však navzdory veškeré materiální a lidské převaze Persie skončilo fiaskem. Úspěšná třebaže vyčerpávající obrana Řecka byla v představách vítězných Helénů takřka zmytizována a řecké vítězství našlo svůj výraz i v klasickém umění a kultuře, například Aischylos vytvořil drama Peršané. Tento mýtus zčásti přetrval až do 20. století, což se projevilo i v časté interpretaci tohoto konfliktu jako obrany svobodné západní civilizace před násilnou vládou orientální despocie. Událostí, jež vedla k rozpoutání válek, se stalo tzv. iónské povstání, probíhající v letech 499 až 493 př. n. l., jejich vrcholem pak bitvy u Marathónu (490 př. n. l.), u Thermopyl a u Salamíny (480 př. n. l.). Porážka Peršanů měla dalekosáhlé důsledky pro další vývoj perských, řeckých a v neposlední řadě také evropských dějin. Nejdůležitějším soudobým pramenem popisujícím průběh válek jsou Hérodotovy Dějiny, k jimi předkládaným údajům je ale třeba přihlížet se značnou opatrností. (cs)
  • الحروب اليونانية الفارسية (بالفارسية: جنگ‌های ایران و یونان) هي سلسلة حروب بين الإمبراطورية الأخمينية والدويلات اليونانية بدأت في عام 499 ق.م وانتهت في 449 ق.م. بدأ الصراع بين اليونانيون والفرس عندما احتل كورش الكبير منطقة إيونية اليونانية عام 547 ق.م. عانى الفرس في السيطرة على سكان إيونية ذوي النزعة الاستقلالية فعينوا عدة طغاة ليحكموا المدن في المنطقة، مما شكل مشاكل كثيرة لليونانيين والفرس على حد سواء. في عام 499 ق.م، بدأ طاغي ميليتوس لغزو جزيرة ناكسوس بدعم فارسي. لكن الحملة فشلت وقبل إقالة أريستاغوراس، حرض منطقة آسيا الصغرى تحت الحكم الهيلينستي إلى تمرد ضد الفرس. كانت هذه بداية الثورة الإيونية التي استمرت حتى 493 ق.م وجرت عدة مناطق في آسيا الصغرى إلى النزاع. حصل أريستاغوراس على دعم عسكري من أثينا وإريتريا، وفي 498 ق.م، استولت هذه القوات اليونانيه على عاصمة الفرس في المنطقة سارد وحرقتها. تعهد دارا الأول ملك الفرس آنذاك بحصوله على الانتقام من أثينا وإريتريا. تواصلت الثورة بخسائر فادحة لكلا الطرفين حتى 495 ق.م. في 494 ق.م، أعاد الفرس تنظيم أنفسهم وهاجموا مركز الثورة في ميليتوس. عانى الإيونيون من خسائر حاسمة في وخسروا التمرد. بدأ داريوس حملة لغزو اليونان لمعاقبة أثينا وإريتريا لحرق سارد من جهة، وضمان أمن إمبراطورتيه من تمرد اليونانيون مرة ثانية من جهة أخرى. بدأ الغزو الفارسي الأول لليونان عام 492 ق.م حين استولى ماردونيوس على تراقيا ومقدونيا. بعد ذلك، حصلت عدة حوادث لحملته أجبرته على إنهاء حملته. في عام 490 ق.م، أرسل الفرس قوات جديدة إلى اليونان عبر بحر إيجة بقيادة . نجحت هذه الحملة في إخضاع كيكلادس إريتريا. بعد ذلك، اتجهت الأنظار إلى أثينا ولكن عانى الفرس خسارة كاسحة على يد الأثينيين في معركة ماراثون منهية بذلك الهيمنة الفارسية. خطط داريوس مرة جديدة للاستيلاء على اليونان ولكنه مات عام 486 ق.م. تحمل ابن داريوس خشايارشا مسؤولية غزو اليونان بعد موت أبيه، وقاد بنفسه الغزو الفارسي الثاني لليونان. بعد فوز الفرس في معركة ترموبيل على الدويلات اليونانية، أحرقوا مدينة أثينا التي هجرها سكانها واستولوا على معظم أراضي اليونان. لكن في محاولتهم لتدمير الأسطول اليوناني، عانى الفرس من خسارة فادحة في معركة سالاميس. بعد ذلك، هاجم اتحاد الدويلات اليونانية الفرس هزموا الجيش الفارسي في معركة بلاتيا وانتهى الغزو الفارسي. توالت انتصارات اليونانيون المتحالفون ودمروا ما تبقى من الأسطول الفارسي في معركة ميكالي قبل أن يقوموا بطرد ما تبقى من الفرس من بيزنطة . خلال حصار بيزنطة، قام الجنرال باوسانياس بعدة أفعال أدت إلى حصول فراغ بين الدويلات اليونانية وإسبرطة، ولذلك نشأ تحالف جديد تحت قيادة أثينية تولى مهمة محاربة الفرس عرف باسم الاتحاد الديلي. تابع الاتحاد الديلي ضد بلاد فارس لثلاثة عقود، بدءاً بالقضاء على الحصون الفارسية في أوروبا. انتصر التحالف خلال عام 466 ق.م، واستعادوا السيطرة على مدن إيونيا. بعد انتصارات عدة، عانى الاتحاد من خسارة فادحة عندما شارك في ثورة مصرية عام 460 ق.م أدت إلى إيقاف حملاته. أرسل الاتحاد بعثة أخيرة تمثلت في أسطول إلى قبرص لم تعط نتيجة، وعندما انسحب الاتحاد من قبرص انتهت الحروب اليونانية الفارسية. تشير بعض المصادر إلى معاهدة سلام بين فارس وأثينا أدت إلى إنهاء العداء بينهما عرفت باسم سلام كالياس. (ar)
  • Les guerres mèdiques són els dos conflictes bèl·lics en què es van enfrontar la major part de les ciutats gregues unides, liderades per Atenes, contra l'Imperi Aquemènida, conegut també com a Imperi Mèdic, a començaments del segle v aC. Es van originar a causa de l'expansió territorial persa, iniciada a mitjans del segle vi aC, que va sotmetre les polis gregues, les quals es van revoltar. (ca)
  • Οι Περσικοί Πόλεμοι ή τα Μηδικά, διεξήχθησαν στο πρώτο μισό του 5ου αιώνα π.Χ., μεταξύ των Ελλήνων και των Περσών. Οι διαμάχες αυτές ξεκίνησαν από την κατάκτηση της Ιωνίας από τον Κύρο Β´. Την πρώτη φάση των πολέμων, η οποία ήταν και η αιτία μετέπειτα συγκρούσεων, αποτέλεσε η Ιωνική Επανάσταση, η οποία ξεκίνησε μετά την αποτυχημένη πολιορκία της Νάξου από τους Πέρσες. Μετά την Ιωνική Επανάσταση, ο Πέρσης βασιλιάς Δαρείος αποφάσισε να εκδικηθεί την Αθήνα και την Ερέτρια, επειδή βοήθησαν τις ιωνικές πόλεις. Το 492 π.Χ, ο Μαρδόνιος κατέλαβε τη Θράκη και τη Μακεδονία, ωστόσο ο στόλος του ναυάγησε στο Όρος Άθως. Δύο χρόνια αργότερα, ο Δάτης και ο Αρταφέρνης κατάφεραν να κατακτήσουν τις Κυκλάδες, τη Νάξο και την Ερέτρια, ωστόσο υπέστησαν βαριά ήττα στον Μαραθώνα. Μετά τον θάνατο του Δαρείου, την ηγεσία των Περσών ανέλαβε ο Ξέρξης, ο οποίος επιτέθηκε στην Ελλάδα, το 480 π.Χ, με σκοπό να την κατακτήσει ολόκληρη. Αν και αρχικά ο στρατός του είχε επιτυχίες (Θερμοπύλες, Αρτεμίσιο), οι Έλληνες κατάφεραν να νικήσουν τους Πέρσες στη ναυμαχία της Σαλαμίνας και το επόμενο έτος στην μάχη των Πλαταιών και στη ναυμαχία της Μυκάλης. Μετά τις τελευταίες δύο αναφερόμενες μάχες, οι Έλληνες επιτέθηκαν στη Μικρά Ασία. Τότε ιδρύθηκε η Δηλιακή Συμμαχία, η οποία συνέχισε τον πόλεμο με τους Πέρσες για ακόμα τριάντα έτη. Οι Έλληνες πολέμησαν τους Πέρσες στη Θράκη, στην Αίγυπτο, στη Μικρά Ασία και στην Κύπρο. Μετά τις συγκρούσεις αυτές, υπεγράφη η Ειρήνη του Καλλία, κάτι που σήμαινε τη λήξη των πολέμων και τη νίκη των Ελλήνων. (el)
  • La Grek-persaj militoj (ofte ankaŭ Persaj militoj, en greka: τά Μηδικά; en moderna persa: جنگهای یونان و پارس aŭ جنگهای یونان وایران) estis serio de konfliktoj inter la Aĥemenida dinastio de Persio kaj urboŝtatoj de la helena mondo kiu komencis en 499 a.K. kaj daŭris ĝis 449 a.K. La kolizio inter la nefacile regebla politika mondo de la grekoj kaj la grandega imperio de la persoj komenciĝis kiam Kiro la 2-a konkeris la grek-loĝatan regionon Ionion en 547 a.K. Luktante por la sendepend-inklinajn grandurbojn de Ionio, la persoj nomumis tiranojn por regi ĉiun el ili. Tio pruvus esti la fonto de multe da problemo por la grekoj kaj por la persoj egale. (eo)
  • Als Persische Kriege oder kurz Perserkriege bezeichnet man allgemein die im frühen 5. Jahrhundert v. Chr. von den persischen Großkönigen Dareios I. und Xerxes I. unternommenen Versuche, durch Gewalt Griechenland ihrem Reich anzugliedern. Diese Unternehmungen schlugen jedoch trotz gewaltiger persischer Übermacht fehl, als sich etwa 30 Poleis unter der Führung von Athen und Sparta zum Widerstand entschlossen. Von den siegreichen Griechen wurde die erfolg-, aber auch opferreiche Verteidigung ihres Mutterlandes sehr bald zum politischen Mythos erhoben, der sich auch in Theaterstücken wie Die Perser des Aischylos ausdrückte. Dieser Mythos hat bis ins 21. Jahrhundert überlebt und wurde oft als Verteidigung der Freiheit des Abendlandes gegen „orientalische Despotie und Gewaltherrschaft“ gedeutet. Ausgelöst wurden die Perserkriege durch den sogenannten Ionischen Aufstand (500/499 bis 494 v. Chr.) in Westkleinasien. Als ihre Höhepunkte dürfen die Schlacht bei Marathon (490 v. Chr.) im ersten sowie die Seeschlacht von Salamis (480 v. Chr.) und die Schlacht von Plataiai (479 v. Chr.) im zweiten persischen Krieg gelten. Die Niederlage der Perser hatte weitreichende Auswirkungen auf die weitere persische, griechische und letztlich europäische Geschichte. Wichtigste zeitgenössische Quelle für die Geschehnisse ist der antike Geschichtsschreiber Herodot. (de)
  • The Greco-Persian Wars (also often called the Persian Wars) were a series of conflicts between the Achaemenid Empire and Greek city-states that started in 499 BC and lasted until 449 BC. The collision between the fractious political world of the Greeks and the enormous empire of the Persians began when Cyrus the Great conquered the Greek-inhabited region of Ionia in 547 BC. Struggling to control the independent-minded cities of Ionia, the Persians appointed tyrants to rule each of them. This would prove to be the source of much trouble for the Greeks and Persians alike. In 499 BC, the tyrant of Miletus, Aristagoras, embarked on an expedition to conquer the island of Naxos, with Persian support; however, the expedition was a debacle and, preempting his dismissal, Aristagoras incited all of Hellenic Asia Minor into rebellion against the Persians. This was the beginning of the Ionian Revolt, which would last until 493 BC, progressively drawing more regions of Asia Minor into the conflict. Aristagoras secured military support from Athens and Eretria, and in 498 BC these forces helped to capture and burn the Persian regional capital of Sardis. The Persian king Darius the Great vowed to have revenge on Athens and Eretria for this act. The revolt continued, with the two sides effectively stalemated throughout 497–495 BC. In 494 BC, the Persians regrouped and attacked the epicenter of the revolt in Miletus. At the Battle of Lade, the Ionians suffered a decisive defeat, and the rebellion collapsed, with the final members being stamped out the following year. Seeking to secure his empire from further revolts and from the interference of the mainland Greeks, Darius embarked on a scheme to conquer Greece and to punish Athens and Eretria for the burning of Sardis. The first Persian invasion of Greece began in 492 BC, with the Persian general Mardonius successfully re-subjugating Thrace and Macedon before several mishaps forced an early end to the rest of the campaign. In 490 BC a second force was sent to Greece, this time across the Aegean Sea, under the command of Datis and Artaphernes. This expedition subjugated the Cyclades, before besieging, capturing and razing Eretria. However, while en route to attack Athens, the Persian force was decisively defeated by the Athenians at the Battle of Marathon, ending Persian efforts for the time being. Darius then began to plan to completely conquer Greece but died in 486 BC and responsibility for the conquest passed to his son Xerxes. In 480 BC, Xerxes personally led the second Persian invasion of Greece with one of the largest ancient armies ever assembled. Victory over the allied Greek states at the famous Battle of Thermopylae allowed the Persians to torch an evacuated Athens and overrun most of Greece. However, while seeking to destroy the combined Greek fleet, the Persians suffered a severe defeat at the Battle of Salamis. The following year, the confederated Greeks went on the offensive, decisively defeating the Persian army at the Battle of Plataea, and ending the invasion of Greece by the Achaemenid Empire. The allied Greeks followed up their success by destroying the rest of the Persian fleet at the Battle of Mycale, before expelling Persian garrisons from Sestos (479 BC) and Byzantium (478 BC). Following the Persian withdrawal from Europe and the Greek victory at Mycale, Macedon and the city-states of Ionia regained their independence. The actions of the general Pausanias at the siege of Byzantium alienated many of the Greek states from the Spartans, and the anti-Persian alliance was therefore reconstituted around Athenian leadership, called the Delian League. The Delian League continued to campaign against Persia for the next three decades, beginning with the expulsion of the remaining Persian garrisons from Europe. At the Battle of the Eurymedon in 466 BC, the League won a double victory that finally secured freedom for the cities of Ionia. However, the League's involvement in the Egyptian revolt by Inaros II against Artaxerxes I (from 460–454 BC) resulted in a disastrous Greek defeat, and further campaigning was suspended. A Greek fleet was sent to Cyprus in 451 BC, but achieved little, and, when it withdrew, the Greco-Persian Wars drew to a quiet end. Some historical sources suggest the end of hostilities was marked by a peace treaty between Athens and Persia, the Peace of Callias. (en)
  • Mediar Gerrak Greziako zenbait hiri-estaturen eta Akemenestar Inperioaren gatazka jarraituak izan ziren, K.a. 499an hasita eta K.a. 448an amaituta. Edonola ere, gehienetan Mediar Gerrak izenak Grezia kontinentalaren bi inbasio (K.a. 490 eta K.a. 480-479) adierazten ditu. Bietan, greziar aliatuek arrakastaz aurre egin zioten etsaiari. Dena den, greziar guztiek ez zuten bat egin persiarren aurka; persiarren armada itzelak hurbildu ahala, neutral bilakatzen zirelako edo haien alde egiten zutelako. Greziar hiri-estatuen eta Pertsiar inperioaren arteko talka gertatu zen Ziro II.a Handia enperadore pertsiarrak Joniako greziar hiri-estatuak inbaditu zituenean, K.a 547an. Horren ondoren, tirano bana jarri zuen hirietan, zeinak arazo iturriak izan baitziren greziarrentzat baita pertsiarrentzat ere. K.a. 499an, tiranoak antolatu zuen Naxos uhartea konkistatzeko Pertsiaren laguntzarekin. Espedizioak porrot egin zuenez eta haren dimisioa aurreikusiz, Aristagorasek Anatoliako heleniarrak zirikatu zituen Pertsiar inperioaren kontra matxinatzeko. Hau izan zen joniar matxinadaren hasiera, K.a. 493 arte iraun zuena eta, eten gabe, Anatoliako gero eta eskualde gehiago sartu ziren gatazkan. Aristagorasek Atenasen eta Eretriaren laguntza militarrarekin, K.a. 498an, pertsiar eskualdeko Sardes hiriburua konkistatu eta kiskali zuen. Dario I.a Handia errege pertsiarrak zin egin zuen Atenasez eta Eretriaz mendeku hartuko zuela. Matxinadak jarraitu zuen kale-zulo batean K.a. 497-495 urteen artean, baina K.a. 494ean, pertsiarrek indarrak bildu zituzten Mileto erasotzeko, matxinadaren epizentroa. , joniarrek behin betiko porrota jasan zuten. Hurrengo urtean, matxinada bukatu zen eta gainontzeko kideak suntsituak izan ziren. Inperioa babesteko beste matxinadetaz eta lehorreko greziarren interferentzietaz aske egoteko, Dariok erabaki zuen Grezia konkistatzea eta Atenas eta Eretria zigortzea Sardes erretzeagatik. K.a. 492an hasi zen. Mardonio jeneral pertsiak Trazia eta Mazedonia menperatu zituen, baina arazo batzuk direla eta kanpainia bertan behera utzi zuen. K.a. 490an, beste armada bat bidali zuten Greziara, baina oraingo honetan Egeo itsasoan zehar, eta jeneralen esanetara. Espedizio horrek Zikladeak konkistatu zituen eta, setio baten ostean, Eretria sarraskitu zuen. Hala ere, Atenasen kontra zihoala, pertsiar armada garaitua izan zen Maratongo guduan eta honela amaitu ziren, momentuz, pertsiarren erasoak. Orduan, Dario hasi zen pentsatzen Grezia osoa konkistatzea, baina K.a. 486an hil zenez, Xerxes I.ak hartu zuen arloaren ardura. Xerxek berak gidatu zuen inoiz ez ikusitako armada handienetariko batekin. Greziar hiri-estatuak garaitzean Termopiletako guduan, pertsiarrek errazago izan zuten hustutako Atenas sutan jartzeko eta Grezia gehiena kontrolatzeko. Alabaina, pertsiarrek suntsitu nahi zutenean greziar konbinatutako flota, izugarrizko porrota jasan zuten Salaminako guduan. Hurrengo urtean, konfederatutako greziarrek kontraerasoan Plateako guduan pertsiar armada zeharo birrindu zuten eta honela bukatu zen Akemenestar Inperioaren inbasioa Grezian. Geroago, greziar aliatuek Pertsiako gainontzeko flota Mikalako guduan hondoratu zuten. Ondoren, Sestosko garnizioa (K.a.479) eta Bizantziorena (K.a. 478) kanporatu zituzten. Europatik pertsiar tropen atzera egitea eta Mikalako garaipena direla eta, Mazedoniak eta Greziako hiri-estatuek independentzia berreskuratu zuten. Pausanias jeneralaren ekintzegatik Bizantzioko setioan, greziar estatu askok Espartaren albotik alde egitean, pertsiar kontrako aliantza Atenasen inguruan egin zen, Delosko Liga eratuz. Delosko Ligak Pertsiaren kontrako kanpainak jarraitu zituen hurrengo 30 urteetan. Hasieran, pertsiar garnizioak Europatik egotzi zituen. K.a. 466an, Ligak lortutako garaipen bikoitzak Joniako hirien askatasuna ziurtatu zuen. Dena dela, Ligaren parte-hartzea Egipton ( Artaxerxes I.aren kontrako matxinada porrot itzela izan zen), hurrengo kanpainak bertan behera utzi ziren. Ziprera bidalitako ontziteriak, K.a. 451ean, ezer gutxi lortu zuen eta horren atzeratzearen ostean, Mediar Gerrak bukatutzat eman ziren. Beste informazio iturriren arabera, borroken amaiera gauzatu zen Atenas eta Pertsiaren arteko itun batekin, hau da, Kaliasen bakearekin. (eu)
  • Las guerras médicas fueron una serie de conflictos entre el Imperio aqueménida de Persia y las ciudades-estado del mundo helénico que comenzaron en 490 a. C. y se extendieron hasta el año 449 a. C. La colisión entre el fragmentado mundo político de la antigua Grecia y el enorme imperio persa comenzó cuando Ciro II el Grande conquistó Jonia en el 547 a. C. y tuvo dos momentos críticos en las dos expediciones fallidas de los persas contra Grecia, en el 490 a. C. y desde el 481 a. C. hasta el 479 a. C., conocidas respectivamente como primera y segunda guerra médica. El enfrentamiento entre griegos y persas, del que las guerras médicas fueron solo una fase, duró en total más de dos siglos y culminó con la conquista y disolución del Imperio aqueménida por Alejandro Magno en el siguiente siglo. Los propios griegos se refirieron a estas guerras como el «asunto medo» (Μηδικά, Mĕdiká), pues aunque eran perfectamente conscientes de que el Imperio aqueménida, su enemigo, estaba gobernado por una dinastía persa, conservaron para este el nombre con que fue conocido antes, Media, una región contigua a Persia sometida a su imperio. (es)
  • Les guerres médiques opposent les Grecs aux Perses de l'Empire achéménide au début du Ve siècle av. J.-C. Elles sont déclenchées par la révolte des cités grecques asiatiques contre la domination perse, l'intervention d'Athènes en leur faveur entraînant des représailles. Les deux expéditions militaires des souverains achéménides Darius Ier et Xerxès Ier constituent les principaux épisodes militaires de ce conflit ; il se conclut par la victoire spectaculaire des cités grecques européennes conduites par Athènes et Sparte. Elles marquent traditionnellement le passage de l'époque archaïque à l'époque classique. Même s'il ne faut pas en exagérer la portée — pour l'empire achéménide ce conflit semble initialement assez périphérique —, les guerres médiques apparaissent comme le point de départ de l'hégémonie athénienne en mer Égée, mais aussi comme la prise de conscience d'une certaine communauté d'intérêts du monde grec face à la Perse, idée que reprend, près de deux siècles plus tard, Alexandre le Grand. (fr)
  • Perang Yunani-Persia (disebut juga Perang Persia) adalah serangkaian konflik antara Kekaisaran Persia Akhemeniyah melawan negara kota di Yunani kuno. Perang ini bermula pada tahun 499 SM dan berakhir pada tahun 449 SM. Bentrokan antara dunia Yunani yang secara politik terpecah-pecah melawan Kekaisaran Persia yang sangat besar sudah dimulai ketika Koresh yang Agung menaklukkan Ionia pada tahun 547 SM. Berusaha untuk mengendalikan kota-kota di Ionia, Persia menunjuk tiran untuk berkuasa di sana. Ini kemudian terbukti menjadi sumber masalah bagi Yunani dan Persia. Pada tahun 499 SM, tiran di Miletos, yaitu Aristagoras, mulai melakukan ekspedisi untuk menaklukkan Pulau Naxos, dengan dukungan Persia; Namun, ekspedisi itu berakhir dengan kegagalan dan Aristagoras pun akhirnya dipecat. Aristagoras lalu menghasut kota-kota Yunani di Asia Kecil untuk memberontak melawan Persia. Ini adalah awal dari Pemberontakan Ionia, yang berlangsung sampai tahun 493 SM, dan dalam perkembangannya menyeret lebih banyak daerah di Asia Kecil ke dalam konflik. Aristagoras memperoleh bantuan militer dari Athena dan Eretria. Pada tahun 498 SM, pasukan Athena dan Eretria membakar ibu kota regional Persia di Asia Kecil, yaitu Kota Sardis. Kaisar Persia, Darius yang Agung marah dan bersumpah akan membalas Athena dan Eretria atas tindakan mereka. Pemberontakan terus berlanjut, dan kedua belah pihak menemui jalan buntu sepanjang 497–495 SM. Pada tahun 494 SM, Persia menyerang pusat pemberontakan di Miletos. Pada Pertempuran Lade, pasukan Ionia mengalami kekalahan telak dan pemberontakan pun berakhir, dan sisa-sisanya dibasmi pada tahun berikutnya. Berusaha mengamankan kekaisarannya dari ancaman pemberontakan lainnya, dan juga dari campur tangan Yunani daratan, Darius akhirnya melancarkan serangan ke Yunani, untuk menghukum Athena dan Eretria atas pembakaran Sardis. Invasi pertama Persia ke Yunani dimulai pada tahun 492 SM, dengan Jenderal Persia, Mardonios, menaklukkan Thrakia dan Makedonia sebelum akhirnya pasukan Persia mengalami bencana dan terpaksa mengakhiri kampanyenya. Pada tahun 490 SM, pasukan kedua dikirim ke Yunani, kali ini melalui Laut Aigea, di bawah komando Datis dan Artaphernes. Ekspedisi ini berhasil menundukkan Kyklades, sebelum kemudian mengepung, menaklukkan, dan menghancurkan Eretria. Akan tetapi, ketika berusaha menyerang Athena, pasukan Persia dikalahkan secara telak oleh pasukan Athena pada Pertempuran Marathon, yang sekaligus menghentikan invasi pertama Persia. Darius kemudian menyusun rencana untuk kembali menyerang Yunani, tetapi dia terlebih dahulu meninggal pada tahun 486 SM, dan tanggung jawab penaklukan beralih kepada putranya, Xerxes I. Pada tahun 480 SM, Xerxes secara langsung memimpin invasi kedua Persia ke Yunani dengan pasukan yang sangat banyak. Kemenangan melawan 'Persekutuan' negara kota Yunani (dipimpin oleh Sparta dan Athena) pada Pertempuran Thermopylae membuat Persia dapat menduduki sebagian besar Yunani. Akan tetapi, ketika berusaha menghancurkan armada laut Yunani, Persia malah mengalami kekalahan berat pada Pertempuran Salamis. Pada tahun berikutnya, persekutuan negara kota Yunani melancarkan serangan dan mengalahkan pasukan Persia pada Pertempuran Plataia, sekaligus mengakhiri invasi Persia di Yunani. Persekutuan Yunani menindaklanjuti kesuksesan mereka dengan menghancurkan sisa-sisa armada Persia pada Pertempuran Mykale, sebelum kemudian mengusir garnisun Persia dari (479 SM) dan Byzantion (478 SM). Tindakan Jenderal pada Pengepungan Byzantion menjauhkan banyak negara kota Yunani dari pihak Sparta, dan persekutuan anti-Persia kemudian dibentuk kembali dengan dipimpin oleh Athena, dalam persatuan yang disebut Liga Delos. Liga Delos terus melakukan kampanye melawan Persia selama tiga dekade berikutnya, dimulai dengan pengusiran sisa-sisa garnisun Persia dari Eropa. Dalam Pertempuran Eurymedon pada tahun 466 SM, Liga Delos meraih kemenangan ganda yang pada akhirnya membuat kota-kota di Ionia dapat merdeka. Akan tetapi, keterlibatan Liga Delos dalam pemberontakan Mesir (dari 460–454 SM) berujung pada kekalahan telak dan kampanye yang lebih lanjut harus ditunda. Liga Delos mengirim pasukan ke Siprus pada tahun 451 SM, dan setelah menariknya kembali, Perang Yunani-Persia pun benar-benar berakhir. Beberapa sumber sejarah menyebutkan bahwa akhir bentrokan ditandai dengan perjanjian damai antara Athena dan Persia, yaitu pada . (in)
  • Con il termine guerre persiane si intendono le guerre che videro contrapposte le poleis greche guidate da Atene e Sparta e l'Impero persiano, iniziate intorno al 499 a.C. e continuate a più riprese fino al 479 a.C. Alla fine del VI secolo a.C., Dario I, denominato il "re dei re" dei Persiani, regnava su un impero immenso che si estendeva dall'India alle sponde orientali dell'Europa (nello specifico le zone orientali della Tracia). Nel 546 a.C. infatti, il suo predecessore Ciro il Grande, fondatore dell'impero, aveva sconfitto il re della Lidia, Creso, e i suoi territori, comprendenti le colonie greche della Ionia, furono incorporati all'Impero achemenide. Le città-stato ancora governate da sistemi tirannici condussero ognuna per proprio conto l'annessione all'Impero persiano, la sola Mileto riuscì a imporre le proprie pretese. Questa situazione di frammentazione aveva comportato la perdita definitiva da parte delle colonie di ogni indipendenza (prima godevano comunque di ampie autonomie) e una drastica riduzione della loro importanza commerciale, a causa del controllo totale che i Persiani esercitavano sugli stretti di accesso al Mar Nero. (it)
  • 그리스-페르시아 전쟁(또는 페르시아 전쟁으로 칭하기도 한다.)은 고대 그리스의 도시국가 연합과 페르시아 제국이 격돌한 전쟁을 말하며, 기원전 499년에 일어나 450년까지 이어졌다. 소규모 도시국가로 이루어진 그리스 세계와 거대한 페르시아 제국이 충돌한 것은 기원전 550년경 키루스 대왕이 이오니아를 정복하면서 일어났다. 이오니아의 독립적인 도시국가들을 다스리기 위하여 페르시아는 각 나라에 참주를 보내었다. 그러나 이들은 그리스인과 페르시아인 모두에게 문제거리가 되어버렸다. 기원전 499년 당시 밀레토스의 참주 는 페르시아의 도움을 받아 낙소스 섬을 정복하고자 를 보내었다. 그러나 원정대는 패주하였고, 아리스타고라스는 생각을 바꾸어 (별 어려움 없이) 페르시아에 대항하여 소아시아의 헬라스 지역 전체가 반란을 일으키도록 선동하였다. 그리하여 이오니아 반란이 일어나 기원전 493년까지 이어졌는데, 점점 소아시아의 더 많은 지역이 전쟁에 뛰어들었다. 아리스타고라스는 아테나이와 에레트리아의 군사적 지원을 확보하고 기원전 498년에 이들 군대의 도움으로 페르시아의 지역 도읍인 사르데이스를 점령하여 불태웠다. 페르시아의 다리우스 대왕은 이런 일을 한 아테나이와 에레트리아에 복수하기로 맹세하였다. 반란은 계속되어 기원전 497년~495년 사이에 양측은 교착 상태에 빠졌다. 기원전 494년에 페르시아는 다시 군대를 일으켜 반란의 중심지인 밀레토스를 공격하였다. 라데 해전에서 이오니아는 결정적인 패배를 당하여 반란군은 몰락하였고, 이듬해에 마지막 저항도 진압되었다. 다리우스는 자신의 제국 땅에서 다시는 반란이 일어나고 본토 그리스인이 개입하는 일을 막기 위하여 그리스를 달래고 사르데이스를 불태운 아테나이와 에레트리아를 주벌할 계획에 착수하였다. 기원전 492년에 페르시아는 처음으로 그리스를 침공하였는데, 페르시아 장군 마르도니오스는 트라케와 마케도니아를 복속하였으나 여러 불상사로 조기에 작전을 끝내야하였다. 기원전 490년에 페르시아의 두 번째 군대가 다티스와 아르타페르네스의 지휘 하에 그리스로 출정하였는데, 이번에는 에게 해를 건넜다. 페르시아 원정군은 퀴클라데스 제도를 점령하고 에레트리아를 포위한 끝에 함락하여 파괴해버렸다. 그러나 페르시아군은 아테나이를 공격하는 길에 마라톤 전투에서 아테나이에 결정적인 패배를 당하고 말아서 페르시아의 노력은 당분간 물거품으로 돌아가게 된다. 그러자 다리우스는 그리스를 완전히 정복할 계획을 세웠으나, 기원전 486년에 세상을 떠났고, 그리스 정복의 과업은 아들 크세르크세스 1세에게 넘어갔다. 기원전 480년에 크세르크세스는 몸소 원정길에 나서 터무니없이 거대한 군대를 이끌고 두 번째로 그리스를 침공하였다. 페르시아는 유명한 테르모퓔라이 전투에서 (스파르타와 아테나이가 주도한) 그리스 연합군을 무찔러 그리스 대부분의 지역을 장악하였으나, 연합군 함대를 파괴하려다 페르시아는 살라미스 해전에서 대패하였다. 이듬해 헬라스 연합군은 반격에 나서 플라타이아이 전투에서 페르시아군을 격퇴하고 그리스 침략을 막아내었다. 헬라스 사람들은 여세를 몰아 (기원전 479년)과 뷔잔티온(기원전 478년)의 페르시아 주둔군을 몰아내고 미칼레 전투에서 남은 페르시아 함대를 격침하였다. 뷔잔티온 공성전에서 파우사니아스 장군의 행동으로 여러 그리스 국가가 스파르타를 멀리하게 되었으며, 反페르시아 연합은 아테나이가 주도하는 델로스 동맹으로 재조직되었다. 델로스 동맹은 이후 30년간 페르시아에 대항한 전쟁을 계속하여 유럽에 남은 페르시아 주둔군을 몰아냈다. 기원전 466년 에우리메돈 전투에서 델로스 동맹은 두 번의 승리를 거두어 결국 이오니아 도시들의 독립을 쟁취하였다. 그러나 이집트에서 일어난 반란(기원전 460년~454년)을 지원하려고 델로스 동맹이 개입하다가 크게 패하고 원정을 중단하였다. 기원전 451년에는 퀴프로스에 함대가 파견되었으나 별 소득을 얻지 못하고 철수하면서 그리스와 페르시아의 전쟁은 조용하게 끝나버렸다. 어떤 사료에서는 전쟁 상태가 종료된 것이 아테나이와 페르시아간의 소위 〈칼리아스 조약〉이라는 평화 협정에 따라 이루어졌다고 하기도 한다. 오늘날 이 전쟁에 대해서 우리가 알 수 있는 사료의 대부분은 그리스 역사가들(특히 헤로도토스)과 일부 로마 역사가들의 사료이다. (ko)
  • ペルシア戦争(ペルシアせんそう、ギリシア語: Περσικοί Πόλεμοι)は、紀元前492年から紀元前449年の、3度にわたるアケメネス朝ペルシア帝国の遠征軍とギリシアの諸都市の連合軍の間におこなわれた戦争。ペルシャ戦争とも。「ペルシア戦争」とは、ギリシア側から見た呼称である(「(自分たちが)ペルシアと戦った戦争」という意味)。学術的には通常、二国間の戦争の名称は、二国の名を挙げるのが一般的なのでギリシア・ペルシア戦争(Greco–Persian Wars)、ギリシャ・ペルシャ戦争とも。一部に(ペルシアの視点の名称なのか、勝者の名を冠したつもりなのか不明だが)「ギリシア戦争」「ギリシャ戦争」とも。 戦争の経緯を記している資料としては(ギリシア側の歴史家の)ヘロドトスの『歴史』がほぼ唯一の資料である。なおヘロドトスの記述については、プルタルコスが「ヘロドトスの悪意」という文章の中で、当戦争の歴史的事実がヘロドトス個人の悪意に満ちた主観によってひどく歪められてしまった、と批判した(つまりペルシア戦争の「事実」として現代に伝わってしまっていることには、ヘロドトス個人の悪意に基づいた、根拠の無い推察やデフォルメが大量に含まれている可能性が高い)。他の資料としてはシケリアのディオドロスによる『歴史叢書』(古代ギリシア語:Βιβλιοθήκη ἱστορική, ラテン語:Bibliotheca Historica。英語版記事en:Bibliotheca historicaが参照可)が知られている。 (ja)
  • De Perzische Oorlogen, of Grieks-Perzische oorlogen gaat over de oorlogen tussen de Achaemeniden en de Griekse stadstaten, in de 5e eeuw v.Chr.. Er is enige discussie mogelijk over welke conflicten er exact onder deze noemer vielen, maar in dit artikel wordt als beginjaar 499 v.Chr. en als eindjaar 449 v.Chr. aangehouden. In dit conflict kwamen twee sterk verschillende partijen tegenover elkaar te staan. Aan de ene kant was er de Griekse wereld, een verzameling van verspreide en zelfstandig opererende, betrekkelijk kleine democratisch of oligarchisch bestuurde poleis. Aan de andere kant was er het uitgestrekte, centraal bestuurde Perzische Rijk van de Achaemeniden, waarin autocratische Perzische sjahs met harde hand de veroverde gebieden onder controle hielden. De interactie tussen de Perzen en Grieken begon rond 547 v.Chr.. In dat jaar veroverde Cyrus de Grote de Griekse koloniën in Ionië. De tirannen die Perzië aanstelde kwamen echter in opstand tegen de Perzische overheersing, wat zou leiden tot de Ionische opstand in 499 v.Chr.. Deze opstand wordt uiteindelijk neergeslagen door Darius I in 493 v.Chr.. Omdat Athene en Eretria deze opstand hadden gesteund, besloot Darius tot een invasie van het Griekse vasteland. De Cycladen werden veroverd en Eretria belegerd en vernietigd, maar het Perzisch leger werd uiteindelijk beslissend verslagen door de Atheners in de slag bij Marathon. Hierop besloot Darius een tweede expeditie persoonlijk te leiden, maar door zijn dood in 486 v.Chr. zou zijn zoon Xerxes deze invasie uitvoeren. In 480 v.Chr. leidde hij de tweede Perzische invasie van Griekenland. Na een initiële Perzische overwinning bij Thermopylae wisten de Perzen Athene te verwoesten. De Perzische vloot werd echter door de Grieken onder leiding van Themistocles verslagen in de slag bij Salamis, waarna Xerxes zich gedwongen voelde zich terug te trekken. Het Perzische leger dat hij achterliet in Griekenland werd uiteindelijk verslagen door het Griekse bondgenootschap in de slag bij Plataeae. Na de tweede Perzische invasie vernietigden de Grieken de rest van de Perzische vloot in de zeeslag bij Mycale. In de jaren daarop wisten de Grieken Ionië te bevrijden. Na schandalen rondom de Spartaanse generaal Pausanias verlieten de Spartanen de Perzische oorlog, en vormde het Griekse bondgenootschap zich rondom de Atheners. In de oorlogen van de Delische bond vocht Athene met haar bondgenoten nog enkele tientallen jaren tegen Perzië. Na initiële successen, waarin onder andere alle Perzische garnizoenen uit Europa werden verdreven, werd de Atheense vloot vernietigend verslagen in een expeditie naar Egypte. Hierna stopten de vijandelijkheden grotendeels. Sommige bronnen suggereren dat er formeel een einde kwam aan de oorlog in de vrede van Callias in 449 v.Chr.. De beschrijving van deze oorlogen door Herodotus wordt ook wel beschouwd als het begin van de geschiedschrijving. (nl)
  • Wojny grecko-perskie – wojny stoczone w pierwszej połowie V wieku p.n.e. pomiędzy imperium perskim a greckimi poleis. W 546 r. p.n.e. Cyrus Wielki, twórca potęgi państwa perskiego, podbił leżącą w Azji Mniejszej Lidię, a w następnych latach Persowie zdobyli podległe wcześniej królom lidyjskim greckie miasta na wschodnim wybrzeżu Morza Egejskiego. W 499 p.n.e. miasta te zbuntowały się przeciw władzy perskiej i wznieciły powstanie, nie doczekały się jednak znaczącej pomocy z poleis pozostających poza zasięgiem władzy perskiego króla (niewielkie kontyngenty przysłały jedynie Ateny i Eretria). Powstanie upadło w 493 p.n.e., a w 490 p.n.e. ruszyła perska wyprawa morska, która miała ukarać greckie miasta wspomagające powstańców, jednak zakończyła się klęską w bitwie pod Maratonem w Attyce, gdzie Ateńczycy pokonali Persów. Przewidując kolejny najazd, część greckich poleis zawiązała sojusz obronny, tzw. Związek Hellenów, któremu przewodniczyła Sparta – militarna potęga Grecji. W 480 p.n.e. wielka armia perska dowodzona przez samego króla – Kserksesa I – wkroczyła do Grecji, pokonała niewielkie siły Związku pod Termopilami, zajęła i spaliła Ateny, ale flota perska została rozbita w bitwie morskiej pod Salaminą. W 479 p.n.e. perskie porażki pod Platejami w Beocji i pod Mykale w Azji Mniejszej sprawiły, że to Grecy przejęli inicjatywę w toczącej się wojnie. Kierownictwo w niej przejęły Ateny, tworząc z wyzwolonymi poleis trackimi i z wysp Morza Egejskiego sojusz zwany Związkiem Morskim bądź Delijskim. Sparta wycofała się z dalszych walk. Związek Morski pod dowództwem Ateńczyka Kimona wyzwalał kolejne greckie miasta spod panowania perskiego. Ok. 466 p.n.e. Grecy zadali klęskę perskiej armii i flocie w bitwie nad Eurymedonem w Pamfilii, zyskując panowanie na morzu. W 460 p.n.e. Ateny wspomogły antyperskie powstanie w Egipcie, jednak poniosły porażkę w delcie Nilu w 454 p.n.e. W 451 p.n.e. starcie Greków i Persów pod Salaminą Cypryjską zakończyło się wielkim zwycięstwem Związku Morskiego na lądzie i na morzu. Wkrótce potem walki ustały i doszło do porozumienia, w którym król perski pogodził się z utratą miast greckich w Azji, lecz zachował Cypr. (pl)
  • Guerras Médicas, Guerras Greco-Persas, Guerras Persas ou Guerras Medas são designações dadas aos conflitos bélicos entre os antigos gregos e o Império Aquemênida durante o século V a.C., de 499 até 449 a.C. A colisão entre o mundo político fragmentado dos gregos (aqueus, jônios, dórios e eólios) e o enorme império dos persas começara pela disputa sobre a Jônia na Ásia Menor, quando as colônias gregas da região, especialmente Mileto, tentaram livrar-se do domínio persa. Esta região da Jônia era colonizada pela Grécia, mas durante a expansão persa em direção ao Ocidente, Ciro, o Grande conquistou-a em 547 a.C. Lutando para governar as cidades independentes jônicas, os persas nomearam tiranos para governar cada uma delas. Isso provaria ser a fonte de muitos problemas tanto para os gregos quanto para os persas. Em 499 a.C., o tirano de Mileto, Aristágoras, embarcou em uma expedição para conquistar a ilha de Naxos com o apoio dos persas. Fracassando no seu intento, e antecipando a sua remoção do cargo, Aristágoras incitou toda a Ásia Menor helênica a entrar em rebelião contra os persas. As colônias, lideradas por Mileto e contando com a ajuda de Atenas e Erétria, promoveram uma revolta, dando início à revolta jônica, que duraria até 493 a.C., e progressivamente atraindo mais regiões para o conflito. Essas revoltas levaram o xá aquemênida Dario, o Grande, a lançar seu poderoso exército sobre a Grécia continental, dando início às Guerras Médicas. O que estava em jogo era o controle do comércio marítimo na região. Aplacando a insurreição e buscando assegurar a integridade de seu império de novas revoltas e da interferência dos gregos continentais, Dario esquematizou uma expedição punitiva à Grécia continental. A começou em 492 a.C., com o general persa Mardônio subjugando a Trácia e a Macedônia antes que vários contratempos o obrigassem a pôr um fim prematuro ao resto da campanha. Em 490 a.C., uma segunda força foi enviada para a Grécia, desta vez pelo interior do Mar Egeu, sob o comando de Dátis e Artafernes. Essa expedição agrilhoou as Cíclades e arrasou Erétria. Contudo, a caminho para atacar Atenas, as tropas persas, de mais de vinte mil homens (como alguns autores falam em 50 mil, outros em 250 mil, não se sabe precisamente o efetivo persa), foram decisivamente rechaçadas por cerca de dez mil gregos chefiados pelo ateniense Milcíades, na Batalha de Maratona. Em 480 a.C., dez anos depois, Xerxes I, filho de Dario, comandou pessoalmente a segunda invasão com um dos maiores exércitos antigos já reunidos. Algumas cidades gregas, lideradas por Atenas e Esparta, formaram uma coalização para enfrentar o invasor. Outras, como Tebas, submeteram-se aos persas. Inicialmente, os persas venceram os gregos na Batalha das Termópilas e na Batalha de Artemísio, permitindo-os invadir a maior parte da Hélade e incendiar Atenas. A frota ateniense, porém, comandada por Temístocles, conseguiu destruir a frota persa na Batalha de Salamina e mudou o rumo da guerra. No ano seguinte, comandado pelo espartano Pausânias, a confederação helênica entrou na ofensiva, derrotando decisivamente o exército persa na Batalha de Plateias e pondo fim à invasão. Os gregos aliados abateram o resto da marinha de guerra aquemênida na Batalha de Mícale e expulsaram as guarnições pérsicas de Sestos (479 a.C.) e Bizâncio (478 a.C.). Após a retirada persa da Europa e da vitória grega em Mícale, a Macedônia e os estados da cidade da Jónia recuperaram sua autonomia. Com o decorrer do tempo e das ações do general Pausânias no cerco de Bizâncio, muitas das cidades-estado gregas reconstituíram a aliança anti-persa em torno da liderança ateniense, denominada de Liga de Delos. Esta continuou com a série de operações militares contra a Pérsia pelas próximas três décadas, começando com a expulsão das guarnições adversárias restantes no continente europeu. Na Batalha do Eurimedonte, em 466 a.C., a Liga ganhou uma dupla vitória à qual finalmente garantiu a liberdade para todas as cidades jônicas. No entanto, o seu envolvimento na revolta egípcia por Inaro II contra Artaxerxes I resultou em uma derrota desastrosa, e novas campanhas foram suspensas. Uma frota grega foi enviada para Chipre em 451 a.C., mas pouco foi conquistado, e, quando esta se retirou, as guerras greco-persas chegaram ao fim. Algumas fontes históricas sugerem que o fim das hostilidades foi marcado por um tratado de paz entre Atenas e o Império Aquemênida: a Paz de Cálias. (pt)
  • Греко-персидские войны (500—449 годы до н. э., с перерывами) — военные конфликты между Ахеменидской Персией и греческими городами-государствами, отстаивавшими свою независимость. Греко-персидские войны иногда называют Персидскими войнами, и выражение это обычно относится к походам персов на Балканский полуостров в 490 году до н. э. и в 480—479 годах до н. э. В результате греко-персидских войн была остановлена территориальная экспансия Империи Ахеменидов, древнегреческая цивилизация вступила в полосу расцвета и своих высших культурных достижений. (ru)
  • Persiska krigen (även kallat perserkrigen eller de grekisk-persiska krigen) var en serie konflikter mellan den grekiska världen och det persiska akemeniderriket som påbörjades omkring 490 f.Kr. och varade till 449 f.Kr. Begreppet syftar vanligtvis på de två persiska invasionerna av det grekiska fastlandet år 490 f.Kr. och 480-479 f.Kr. Perserna segrade i de inledande slagen men vid båda tillfällena höll grekerna stånd och motade bort de persiska trupperna från grekiska fastlandet. Inte alla greker kämpade mot perserna; några var neutrala, medan andra var allierade med Persien. Perserkrigen markerar skillnaden mellan arkaisk tid och klassisk tid i den grekiska historien. Krigen gav inte enbart upphov till väpnade konflikter utan bidrog till ett brett kulturellt och vetenskapligt utbyte. Många greker sökte sig till det persiska hovet, lockade av den akemenidiska stormaktens prakt, och vissa tog värvning i den persiska armén, vilket Xenofon skildrat i sitt verk Anabasis. Begreppet "perserkrigen" kan också syfta på den fortsatta krigföringen som Romarriket och Bysantinska riket förde mot Parthien och Sassaniderna, en konflikt som varade i hundratals år. Det som i dag är känt om konflikten härstammar huvudsakligen från grekiska källor, först och främst Herodotos, och i mindre grad några romerska författare. Perserna blev en del av den grekiska historien efter att de år 546 f.Kr. erövrade Lydien och därmed även de grekiska stadsstaterna i Jonien, som tidigare lytt under lyderna. Ett försök att år 499 f.Kr. återinsätta aristokraterna i Naxos slog fel, och jonerna gjorde uppror mot perserna. Symbolisk hjälp, som inte ändrade stridens utfall – persisk seger – utsändes från det grekiska fastlandet. Den persiske fältherren Mardonios drev ett fälttåg i Thrakien år 492 f.Kr. för att befästa den persiska makten, men hejdades av en storm. En styrka under Datis och jämnade år 490 f.Kr. Eretria med marken, men den besegrades några dagar senare i slaget vid Marathon av den atenske generalen Miltiades d.y. Kung Xerxes I ledde år 480 f.Kr. en stor armé att kuva Grekland, efter massiva förberedelser. I slaget vid Thermopyle segrade perserna mot en grekisk-spartansk här under Leonidas I av Sparta. Aten intogs och plundrades på Xerxes order. Den persiska flottan besegrades dock i slaget vid Salamis. Xerxes lämnade kvar Mardonios, som fick delar av den ursprungliga armén för att fullfölja invasionen, och begav sig till det iranska kärnlandet. Året därefter besegrades och dödades Mardonios i slaget vid Plataiai, och resterna av den persiska flottan krossades i slaget vid Mykale. Den grekiska flottan seglade till Hellesponten, där atenarna och jonerna, som precis inlett ett nytt uppror, belägrade Sestos. Året därpå bedrev spartanerna under Pausanias ett nytt fälttåg i Bysantion, som föll efter en belägring. Pausanias kallades tillbaka, och atenarna fortsatte ensamma. De grundade det attiska sjöförbundet för att fortsätta striderna. Perserna drevs först ut ur Thrakien, och efter även ur Jonien. Kriget förflyttades till Cypern och vidare till Egypten, efter att landet gjort uppror mot perserna. Sparta alarmerades nu av Atens makt och förklarade krig. Aten besegrades slutligen i Egypten, ingick fred med Sparta och slöt med Persien. I och med fredsavtalet återlämnades Cypern till Persien, som däremot tvingades ut ur Egeiska havet. Kriget var över, men grekerna och perserna fortsatte att blanda sig i varandras angelägenheter fram till dess att Persien erövrades av Alexander den store. (sv)
  • Греко-перські війни (500 до н. е. — 449 до н. е., з перервами) — війни між Персією та давньогрецькими містами-державами, що відстоювали свою незалежність. Приводом до війни була допомога військовими кораблями, надана Афінами та Еретрією з острова Евбеї 500 повсталим проти перського панування над грецькими полісами у Малій Азії. Основним джерелом з історії греко-перських воєн є «Історія» Геродота, що містить опис подій до 478 до н. е. включно. Про хід військових дій в середині V ст. до н. е. стисло повідомляє Фукідід в «Історії Пелопоннеської війни». Розповіді про окремі моменти війни зустрічаються в творах трагіка Есхіла і в «Афінській політії» Аристотеля. З пізніших істориків про цей період переповідає Діодор Сицилійський, а також Плутарх, що написав декілька біографій політичних і військових діячів того часу (Фемістокла, Арістіла, Кімона). Цікавий матеріал містять нечисленні написи, що відносяться до V ст. до н. е. Нарешті, в 1938—1939 рр. були проведені археологічні розкопки на полі бою при Фермопілах, що дали цінні відомості. Вельми цікаві також результати розкопок могильного пагорба на Марафонському полі в Аттиці (1940-ві роки XX століття). (uk)
  • 波希战争,又称希波战争,為公元前499年至前449年,波斯与古希腊城邦之间爆發的一系列冲突。 公元前547年,波斯的居鲁士大帝征服了爱奥尼亚,但此后愛奧尼亞的希腊语城邦一直在寻求独立。波斯人为了便于统治,遂给这些城邦委任了僭主。到了前499年,米利都的僭主阿里斯塔格拉斯在波斯的支持下出海远征纳克索斯岛失败而被解任。阿里斯塔格拉斯趁机鼓动整个小亚细亚的希腊语地区起来反抗波斯的统治,由此拉开了伊奥尼亚起义的序幕。随着叛乱的发展,越来越多的小亚细亚小国被卷入到这场纷争中。雅典和埃雷特里亞则为阿里司塔格拉斯提供军事援助,于前498年协助后者占领并焚毁了波斯的地方首府萨第斯。前497年至前495年之间战况一时陷于胶着,但波斯人随后重组军队进击叛乱的米利都,在中彻底击溃了叛军,于前493年将叛乱镇压了下去。 为了确保波斯帝国日后不受叛乱的威胁,同时加大对内陆希腊人的影响,大流士一世决定先发制人征服希腊。他誓言要向雅典和埃雷特里亚报萨第斯被焚的一箭之仇。第一次入侵始于前492年,在波斯将军马铎尼斯指挥下军队攻下了色雷斯和马其顿,却因征途中的小差错而功败垂成。波斯人又于前490年派去了第二支军队,在和的指挥下横渡爱琴海,占领了基克拉泽斯,圍困了埃雷特里亞并最终将其毁掉。他们随后挥师雅典,却在马拉松战役被雅典军队打败。波斯人的第一次入侵就此止步,大流士也在前486年死去。 前480年,大流士之子薛西斯一世亲率一支古代历史上首屈一指的大军开始了对希腊的第二次入侵。波斯军队在温泉关战役击败由斯巴达和雅典领导的希腊联军后,曾一度占领了希腊的大部分土地,然而他们的海军却在接下来的萨拉米斯海战中被希腊联合海军击溃。随后希腊人转守为攻,在普拉提亚战役中再次得胜,从而结束了波斯的侵略。 希腊联军乘胜追击,在中扫除波斯海军残部,并在前479年和前478年分别击溃屯于和拜占庭的波斯守军。在围困拜占庭期间希腊联军的将军的所作所为让许多希腊城邦疏远了斯巴达,他们转而接受雅典的领导,形成了提洛同盟并在随后的战斗裡将波斯军队彻底驱逐出欧洲。在前466年的欧里梅敦战役中同盟军终于解放了爱奥尼亚全境。提洛同盟在前460年至454年间插手埃及叛乱时遭受灭顶之灾,被迫停止进军。在前451年他们还派出过一支海军到塞浦路斯却无功而返。此后希波战争的战火逐渐冷却。一些史料表明双方的敌对状态最终在前449年雅典和波斯签署卡里阿斯和约后结束。 (zh)
dbo:combatant
  • *Thebes
  • *Athens
  • *Boeotia
  • *Cyprus
  • *Delian League
  • *Halicarnassus
  • *Macedon
  • *Sparta
  • *Thespiae
  • *Thessaly
  • *Various other Greek city-states
  • Allied subordinate states:
  • Greek city-states:
dbo:commander
dbo:place
dbo:result
  • Greek victory
dbo:territory
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 327628 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 95907 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1117121733 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:caption
  • Persian soldier and Greek hoplite depicted fighting, on an ancient kylix, 5th century BC (en)
dbp:casualties
  • 300000 (xsd:integer)
dbp:combatant
  • Allied subordinate states: *Halicarnassus *Thessaly *Boeotia *Thebes *Macedon (en)
  • Greek city-states: * Athens * Sparta *Thespiae *Thebes *Cyprus *Delian League *Various other Greek city-states (en)
dbp:commander
dbp:conflict
  • Greco-Persian Wars (en)
dbp:date
  • 499 (xsd:integer)
dbp:imageSize
  • 250 (xsd:integer)
dbp:place
  • Mainland Greece, Thrace, Aegean Islands, Asia Minor, Cyprus and Egypt (en)
dbp:reason
  • Persistent disruptive editing (en)
dbp:result
  • Greek victory (en)
dbp:small
  • yes (en)
dbp:territory
  • Macedon, Thrace and Ionia regain independence from Persia. (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Les guerres mèdiques són els dos conflictes bèl·lics en què es van enfrontar la major part de les ciutats gregues unides, liderades per Atenes, contra l'Imperi Aquemènida, conegut també com a Imperi Mèdic, a començaments del segle v aC. Es van originar a causa de l'expansió territorial persa, iniciada a mitjans del segle vi aC, que va sotmetre les polis gregues, les quals es van revoltar. (ca)
  • La Grek-persaj militoj (ofte ankaŭ Persaj militoj, en greka: τά Μηδικά; en moderna persa: جنگهای یونان و پارس aŭ جنگهای یونان وایران) estis serio de konfliktoj inter la Aĥemenida dinastio de Persio kaj urboŝtatoj de la helena mondo kiu komencis en 499 a.K. kaj daŭris ĝis 449 a.K. La kolizio inter la nefacile regebla politika mondo de la grekoj kaj la grandega imperio de la persoj komenciĝis kiam Kiro la 2-a konkeris la grek-loĝatan regionon Ionion en 547 a.K. Luktante por la sendepend-inklinajn grandurbojn de Ionio, la persoj nomumis tiranojn por regi ĉiun el ili. Tio pruvus esti la fonto de multe da problemo por la grekoj kaj por la persoj egale. (eo)
  • Греко-персидские войны (500—449 годы до н. э., с перерывами) — военные конфликты между Ахеменидской Персией и греческими городами-государствами, отстаивавшими свою независимость. Греко-персидские войны иногда называют Персидскими войнами, и выражение это обычно относится к походам персов на Балканский полуостров в 490 году до н. э. и в 480—479 годах до н. э. В результате греко-персидских войн была остановлена территориальная экспансия Империи Ахеменидов, древнегреческая цивилизация вступила в полосу расцвета и своих высших культурных достижений. (ru)
  • الحروب اليونانية الفارسية (بالفارسية: جنگ‌های ایران و یونان) هي سلسلة حروب بين الإمبراطورية الأخمينية والدويلات اليونانية بدأت في عام 499 ق.م وانتهت في 449 ق.م. بدأ الصراع بين اليونانيون والفرس عندما احتل كورش الكبير منطقة إيونية اليونانية عام 547 ق.م. عانى الفرس في السيطرة على سكان إيونية ذوي النزعة الاستقلالية فعينوا عدة طغاة ليحكموا المدن في المنطقة، مما شكل مشاكل كثيرة لليونانيين والفرس على حد سواء. (ar)
  • Řecko-perské války se nazývala série konfliktů mezi řeckými městskými státy a perskou říší, jež začaly v roce 499 př. n. l. a trvaly až do roku 449 př. n. l. Jejich příčina tkvěla ve snaze perských velkokrálů Dáreia I. a obzvláště Xerxa I. podmanit si vojenskou silou starověké Řecko. Toto úsilí však navzdory veškeré materiální a lidské převaze Persie skončilo fiaskem. Úspěšná třebaže vyčerpávající obrana Řecka byla v představách vítězných Helénů takřka zmytizována a řecké vítězství našlo svůj výraz i v klasickém umění a kultuře, například Aischylos vytvořil drama Peršané. Tento mýtus zčásti přetrval až do 20. století, což se projevilo i v časté interpretaci tohoto konfliktu jako obrany svobodné západní civilizace před násilnou vládou orientální despocie. (cs)
  • Οι Περσικοί Πόλεμοι ή τα Μηδικά, διεξήχθησαν στο πρώτο μισό του 5ου αιώνα π.Χ., μεταξύ των Ελλήνων και των Περσών. Οι διαμάχες αυτές ξεκίνησαν από την κατάκτηση της Ιωνίας από τον Κύρο Β´. Την πρώτη φάση των πολέμων, η οποία ήταν και η αιτία μετέπειτα συγκρούσεων, αποτέλεσε η Ιωνική Επανάσταση, η οποία ξεκίνησε μετά την αποτυχημένη πολιορκία της Νάξου από τους Πέρσες. (el)
  • Als Persische Kriege oder kurz Perserkriege bezeichnet man allgemein die im frühen 5. Jahrhundert v. Chr. von den persischen Großkönigen Dareios I. und Xerxes I. unternommenen Versuche, durch Gewalt Griechenland ihrem Reich anzugliedern. Diese Unternehmungen schlugen jedoch trotz gewaltiger persischer Übermacht fehl, als sich etwa 30 Poleis unter der Führung von Athen und Sparta zum Widerstand entschlossen. Von den siegreichen Griechen wurde die erfolg-, aber auch opferreiche Verteidigung ihres Mutterlandes sehr bald zum politischen Mythos erhoben, der sich auch in Theaterstücken wie Die Perser des Aischylos ausdrückte. Dieser Mythos hat bis ins 21. Jahrhundert überlebt und wurde oft als Verteidigung der Freiheit des Abendlandes gegen „orientalische Despotie und Gewaltherrschaft“ gedeutet. (de)
  • Las guerras médicas fueron una serie de conflictos entre el Imperio aqueménida de Persia y las ciudades-estado del mundo helénico que comenzaron en 490 a. C. y se extendieron hasta el año 449 a. C. La colisión entre el fragmentado mundo político de la antigua Grecia y el enorme imperio persa comenzó cuando Ciro II el Grande conquistó Jonia en el 547 a. C. y tuvo dos momentos críticos en las dos expediciones fallidas de los persas contra Grecia, en el 490 a. C. y desde el 481 a. C. hasta el 479 a. C., conocidas respectivamente como primera y segunda guerra médica. El enfrentamiento entre griegos y persas, del que las guerras médicas fueron solo una fase, duró en total más de dos siglos y culminó con la conquista y disolución del Imperio aqueménida por Alejandro Magno en el siguiente siglo. (es)
  • The Greco-Persian Wars (also often called the Persian Wars) were a series of conflicts between the Achaemenid Empire and Greek city-states that started in 499 BC and lasted until 449 BC. The collision between the fractious political world of the Greeks and the enormous empire of the Persians began when Cyrus the Great conquered the Greek-inhabited region of Ionia in 547 BC. Struggling to control the independent-minded cities of Ionia, the Persians appointed tyrants to rule each of them. This would prove to be the source of much trouble for the Greeks and Persians alike. (en)
  • Mediar Gerrak Greziako zenbait hiri-estaturen eta Akemenestar Inperioaren gatazka jarraituak izan ziren, K.a. 499an hasita eta K.a. 448an amaituta. Edonola ere, gehienetan Mediar Gerrak izenak Grezia kontinentalaren bi inbasio (K.a. 490 eta K.a. 480-479) adierazten ditu. Bietan, greziar aliatuek arrakastaz aurre egin zioten etsaiari. Dena den, greziar guztiek ez zuten bat egin persiarren aurka; persiarren armada itzelak hurbildu ahala, neutral bilakatzen zirelako edo haien alde egiten zutelako. (eu)
  • Perang Yunani-Persia (disebut juga Perang Persia) adalah serangkaian konflik antara Kekaisaran Persia Akhemeniyah melawan negara kota di Yunani kuno. Perang ini bermula pada tahun 499 SM dan berakhir pada tahun 449 SM. Bentrokan antara dunia Yunani yang secara politik terpecah-pecah melawan Kekaisaran Persia yang sangat besar sudah dimulai ketika Koresh yang Agung menaklukkan Ionia pada tahun 547 SM. Berusaha untuk mengendalikan kota-kota di Ionia, Persia menunjuk tiran untuk berkuasa di sana. Ini kemudian terbukti menjadi sumber masalah bagi Yunani dan Persia. (in)
  • Les guerres médiques opposent les Grecs aux Perses de l'Empire achéménide au début du Ve siècle av. J.-C. Elles sont déclenchées par la révolte des cités grecques asiatiques contre la domination perse, l'intervention d'Athènes en leur faveur entraînant des représailles. Les deux expéditions militaires des souverains achéménides Darius Ier et Xerxès Ier constituent les principaux épisodes militaires de ce conflit ; il se conclut par la victoire spectaculaire des cités grecques européennes conduites par Athènes et Sparte. (fr)
  • ペルシア戦争(ペルシアせんそう、ギリシア語: Περσικοί Πόλεμοι)は、紀元前492年から紀元前449年の、3度にわたるアケメネス朝ペルシア帝国の遠征軍とギリシアの諸都市の連合軍の間におこなわれた戦争。ペルシャ戦争とも。「ペルシア戦争」とは、ギリシア側から見た呼称である(「(自分たちが)ペルシアと戦った戦争」という意味)。学術的には通常、二国間の戦争の名称は、二国の名を挙げるのが一般的なのでギリシア・ペルシア戦争(Greco–Persian Wars)、ギリシャ・ペルシャ戦争とも。一部に(ペルシアの視点の名称なのか、勝者の名を冠したつもりなのか不明だが)「ギリシア戦争」「ギリシャ戦争」とも。 (ja)
  • 그리스-페르시아 전쟁(또는 페르시아 전쟁으로 칭하기도 한다.)은 고대 그리스의 도시국가 연합과 페르시아 제국이 격돌한 전쟁을 말하며, 기원전 499년에 일어나 450년까지 이어졌다. 소규모 도시국가로 이루어진 그리스 세계와 거대한 페르시아 제국이 충돌한 것은 기원전 550년경 키루스 대왕이 이오니아를 정복하면서 일어났다. 이오니아의 독립적인 도시국가들을 다스리기 위하여 페르시아는 각 나라에 참주를 보내었다. 그러나 이들은 그리스인과 페르시아인 모두에게 문제거리가 되어버렸다. 오늘날 이 전쟁에 대해서 우리가 알 수 있는 사료의 대부분은 그리스 역사가들(특히 헤로도토스)과 일부 로마 역사가들의 사료이다. (ko)
  • Con il termine guerre persiane si intendono le guerre che videro contrapposte le poleis greche guidate da Atene e Sparta e l'Impero persiano, iniziate intorno al 499 a.C. e continuate a più riprese fino al 479 a.C. Alla fine del VI secolo a.C., Dario I, denominato il "re dei re" dei Persiani, regnava su un impero immenso che si estendeva dall'India alle sponde orientali dell'Europa (nello specifico le zone orientali della Tracia). (it)
  • De Perzische Oorlogen, of Grieks-Perzische oorlogen gaat over de oorlogen tussen de Achaemeniden en de Griekse stadstaten, in de 5e eeuw v.Chr.. Er is enige discussie mogelijk over welke conflicten er exact onder deze noemer vielen, maar in dit artikel wordt als beginjaar 499 v.Chr. en als eindjaar 449 v.Chr. aangehouden. In dit conflict kwamen twee sterk verschillende partijen tegenover elkaar te staan. Aan de ene kant was er de Griekse wereld, een verzameling van verspreide en zelfstandig opererende, betrekkelijk kleine democratisch of oligarchisch bestuurde poleis. Aan de andere kant was er het uitgestrekte, centraal bestuurde Perzische Rijk van de Achaemeniden, waarin autocratische Perzische sjahs met harde hand de veroverde gebieden onder controle hielden. (nl)
  • Wojny grecko-perskie – wojny stoczone w pierwszej połowie V wieku p.n.e. pomiędzy imperium perskim a greckimi poleis. W 546 r. p.n.e. Cyrus Wielki, twórca potęgi państwa perskiego, podbił leżącą w Azji Mniejszej Lidię, a w następnych latach Persowie zdobyli podległe wcześniej królom lidyjskim greckie miasta na wschodnim wybrzeżu Morza Egejskiego. W 499 p.n.e. miasta te zbuntowały się przeciw władzy perskiej i wznieciły powstanie, nie doczekały się jednak znaczącej pomocy z poleis pozostających poza zasięgiem władzy perskiego króla (niewielkie kontyngenty przysłały jedynie Ateny i Eretria). Powstanie upadło w 493 p.n.e., a w 490 p.n.e. ruszyła perska wyprawa morska, która miała ukarać greckie miasta wspomagające powstańców, jednak zakończyła się klęską w bitwie pod Maratonem w Attyce, gdzie (pl)
  • Persiska krigen (även kallat perserkrigen eller de grekisk-persiska krigen) var en serie konflikter mellan den grekiska världen och det persiska akemeniderriket som påbörjades omkring 490 f.Kr. och varade till 449 f.Kr. Begreppet syftar vanligtvis på de två persiska invasionerna av det grekiska fastlandet år 490 f.Kr. och 480-479 f.Kr. Perserna segrade i de inledande slagen men vid båda tillfällena höll grekerna stånd och motade bort de persiska trupperna från grekiska fastlandet. Inte alla greker kämpade mot perserna; några var neutrala, medan andra var allierade med Persien. Perserkrigen markerar skillnaden mellan arkaisk tid och klassisk tid i den grekiska historien. Krigen gav inte enbart upphov till väpnade konflikter utan bidrog till ett brett kulturellt och vetenskapligt utbyte. Mån (sv)
  • Guerras Médicas, Guerras Greco-Persas, Guerras Persas ou Guerras Medas são designações dadas aos conflitos bélicos entre os antigos gregos e o Império Aquemênida durante o século V a.C., de 499 até 449 a.C. A colisão entre o mundo político fragmentado dos gregos (aqueus, jônios, dórios e eólios) e o enorme império dos persas começara pela disputa sobre a Jônia na Ásia Menor, quando as colônias gregas da região, especialmente Mileto, tentaram livrar-se do domínio persa. (pt)
  • 波希战争,又称希波战争,為公元前499年至前449年,波斯与古希腊城邦之间爆發的一系列冲突。 公元前547年,波斯的居鲁士大帝征服了爱奥尼亚,但此后愛奧尼亞的希腊语城邦一直在寻求独立。波斯人为了便于统治,遂给这些城邦委任了僭主。到了前499年,米利都的僭主阿里斯塔格拉斯在波斯的支持下出海远征纳克索斯岛失败而被解任。阿里斯塔格拉斯趁机鼓动整个小亚细亚的希腊语地区起来反抗波斯的统治,由此拉开了伊奥尼亚起义的序幕。随着叛乱的发展,越来越多的小亚细亚小国被卷入到这场纷争中。雅典和埃雷特里亞则为阿里司塔格拉斯提供军事援助,于前498年协助后者占领并焚毁了波斯的地方首府萨第斯。前497年至前495年之间战况一时陷于胶着,但波斯人随后重组军队进击叛乱的米利都,在中彻底击溃了叛军,于前493年将叛乱镇压了下去。 为了确保波斯帝国日后不受叛乱的威胁,同时加大对内陆希腊人的影响,大流士一世决定先发制人征服希腊。他誓言要向雅典和埃雷特里亚报萨第斯被焚的一箭之仇。第一次入侵始于前492年,在波斯将军马铎尼斯指挥下军队攻下了色雷斯和马其顿,却因征途中的小差错而功败垂成。波斯人又于前490年派去了第二支军队,在和的指挥下横渡爱琴海,占领了基克拉泽斯,圍困了埃雷特里亞并最终将其毁掉。他们随后挥师雅典,却在马拉松战役被雅典军队打败。波斯人的第一次入侵就此止步,大流士也在前486年死去。 (zh)
  • Греко-перські війни (500 до н. е. — 449 до н. е., з перервами) — війни між Персією та давньогрецькими містами-державами, що відстоювали свою незалежність. Приводом до війни була допомога військовими кораблями, надана Афінами та Еретрією з острова Евбеї 500 повсталим проти перського панування над грецькими полісами у Малій Азії. (uk)
rdfs:label
  • Greco-Persian Wars (en)
  • الحروب الفارسية اليونانية (ar)
  • Guerres mèdiques (ca)
  • Řecko-perské války (cs)
  • Perserkriege (de)
  • Περσικοί Πόλεμοι (el)
  • Grek-persaj militoj (eo)
  • Guerras médicas (es)
  • Mediar Gerrak (eu)
  • Perang Yunani-Persia (in)
  • Guerres médiques (fr)
  • Guerre persiane (it)
  • 그리스-페르시아 전쟁 (ko)
  • ペルシア戦争 (ja)
  • Perzische Oorlogen (nl)
  • Wojny perskie (pl)
  • Guerras Médicas (pt)
  • Греко-персидские войны (ru)
  • Persiska krigen (sv)
  • 波希战争 (zh)
  • Греко-перські війни (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Greco-Persian Wars (en)
is dbo:battle of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:battles of
is dbp:event of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License