rdfs:comment
| - Sedilia (lat., jednotné číslo sedile) jsou pevná výklenková sedadla v presbytáři katolického kostela, na nichž během bohoslužeb sedal kněz a jeho asistence (jáhen, podjáhen). Proto se nejčastěji vyskytují ve trojici. Sedilia se také používala v pevnostní architektuře. (cs)
- Sedilien (Sg. das Sedile; von lat. sedile n., pl. sedilia) sind die Sitze im Altarraum römisch-katholischer und altkatholischer Kirchen, die für Priester, Diakone und Messdiener und eventuell andere liturgische Dienste vorgesehen sind, sofern diese mit der Einzugsprozession einziehen. Im Mittelalter gab es in vielen Kirchen feste Sedilienanlagen in Form einer Sessionsnische oder eines Dreisitzes. (de)
- Is éard atá i gceist le sedilia(sedīle) ná suíochán scartha in eaglaisí. Bíonn sedilia suite sa bhalla, in aice leis an piscina, i roinnt de na heaglaisí móra. Suíonn na ceiliúraithe (sagart, ard-deagánach agus deagánach) ar an suíochán cloiche seo nuair a bhíonn codanna den Ard-Aifreann á gcanadh. Is minic a bhíonn colbha snoite cloiche thart ar na gnéithe seo. (ga)
- Les sedilia sont un élément, soit de mobilier liturgique, soit d'architecture chrétienne médiévale. Étymologiquement, il s'agit des « sièges » du célébrant et de ses acolytes. Dans l'architecture religieuse qui s'est déployée à partir du XIIe siècle dans les Îles Britanniques, puis dans les zones qu'elles ont culturellement influencé, mais aussi en Europe centrale, il s'agit d'une niche creusée dans le mur latéral du chœur ou parfois de la nef. (fr)
- De sedilia of sessiestoelen zijn de drie zetels voor de dienstdoende geestelijkheid (de celebrant en zijn beide assistenten) in een plechtige mis. Ze worden aan de zuidzijde (epistelkant) van het altaar geplaatst. De vroegste voorbeelden van sedilia vindt men terug in de catacomben. (nl)
- Седилии (мн. ч. от лат. sedīle — сиденье) — в западноевропейской церковной архитектуре сиденья для духовенства, обычно каменные и утопленные в литургически южную стену на хорах (справа от алтаря), которыми пользуются во время мессы священник, диакон и иподиакон. Если место одно, как, например, в церкви святой Марии в Принцес-Рисборо (Кент) или св. Агаты в Коутсе (Зап. Суссекс), используется форма седилия. Деревянные седилии также встречаются, например, седилия предположительно XV века в церкви св. Николая в Родмерсхеме (Кент). (ru)
- In church architecture, sedilia (plural of Latin sedīle, "seat") are seats, usually made of stone, found on the liturgical south side of an altar, often in the chancel, for use during Mass for the officiating priest and his assistants, the deacon and sub-deacon. The seat is often set back into the main wall of the church itself. Not all sedilia are stone; there is a timber one thought to be 15th century in St Nicholas' Church at Rodmersham in Kent. (en)
- Sedilia – miejsce w kościele przeznaczone dla celebransa i służby liturgicznej. Zazwyczaj znajduje się w prezbiterium. Szczególnym rodzajem sedilii, zarezerwowanym dla biskupa ordynariusza jest katedra. Katedra znajduje się tylko w kościele katedralnym (od sedilii biskupa wzięła się nazwa budynku katedry). Najpierw sedilie znajdowały się w absydzie bazyliki. Były raczej proste w formie. Z czasem miejsce tych siedzeń zajął ołtarz stały. Wówczas sedilie umieszczano przy ścianie w prezbiterium. Siedzenia te zaczęły upodabniać się do tronu, zwłaszcza siedzenie dla celebransa. (pl)
- En sedilia är sittplatser, ofta i sten, placerade på den södra sidan av ett altare. Sedilian finns vanligen i koret och används av celebranten (prästen) och dennes assistenter, till exempel diakonen, under mässan. De första exemplen på sedilior fanns i katakomber och utgjorde då enskilda sittplatser för den officierande prästen. Med tiden blev tre platser allt vanligare, även om det finns exempel på upp till fem sittplatser. (sv)
|